Pages

Categories

Search

 

Rosettas triangeldrama med Göran och Anitra

by
March 9, 2008
Politik
No Comment

Jag är i chock! Nej, jag är inte schlagerchockad som DN gärna vill påskina. Jag är i chock för att jag just upptäckt att jag håller med Anitra Steen. I gårdagens SvD har man nämligen åtta kända röster som uttalar sig om det bästa och sämsta med att vara kvinna i Sverige. Anitra Steen är en av de kända rösterna och hon vägrar svara på det sämsta med att vara kvinna med den här motiveringen:

“Det sämsta vill jag helst inte peka ut, jag tror att det farligaste man kan göra som kvinna är att se sig själv som offer, då ser jag hellre till fördelarna.”

Hurra för Anitra Steen! Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Jag är dock lite smått oroad över om denna nyfunna frändskap med Anitra Steen också betyder att vi delar andra saker. Det som oroar mig mest är att jag ska börja kasta lystna blickar efter Göran Persson. Jag ryser vid blotta tanken. (Och jag misstänker att Göran också gör det, så det är liksom inget illa menat med min fasa.)

Om jag var det minsta känd och fick samma fråga av Svd, så skulle jag svarat undefär så här:

Det bästa med att vara kvinna (eller människa för den delen) i Sverige är att man har alla möjligheter att göra det man vill om man är beredd att ta chansen och kämpa för det. Ingen kan tvinga mig att stå vid spisen om jag själv inte går med på det. Ingen kan tvinga mig att ta hand om 99% av hushållsarbetet om jag själv inte går med på det. Ingen kan tvinga mig att sluta studera eller jobba för att bli hushållsslav om jag själv inte går med på det. Ingen kan tvinga mig att vara något jag inte är.

Det sämsta med att vara kvinna i Sverige är att jag förväntas vara ett offer. Jag förväntas vara ett offer för patriarkala strukturer. Jag förväntas vara ett offer vars utbildning och jobb är mindre värt. Jag förväntas vara ett offer för lata karlar som inte kan tvätta sina strumpor själv. Jag förväntas vara ett offer för diverse olika orättvisor. Problemet är bara att jag inte är ett offer. Jag har aldrig känt mig förtryckt av patriarkala sktrukturer. Jag tar min utbildning och mitt jobb på största allvar och om jag gör det så gör andra det också. I min värld tvättar männen sina strumpor själv, gjorde de inte det skulle de inte få vara i min värld. I min värld är varje motgång inte ett resultat av systematiskt och illasinnat förtryck. Ibland är en motgång bara en motgång född ur slumpen. Oftast, faktiskt.

Nu sitter det naturligtvis en massa kvinnor beredda att tala om för mig att jag antingen

A: är ett offer utan att veta om det
B: antagligen har haft turen att halka genom livet på ett bananskal

På A svarar jag: förolämpa inte min intelligens.
På B svarar jag: jag har sannerligen inte halkat genom livet på ett bananskal. Om det låg för mig hade ni kunnat få en präktig lista av lika präktiga motgångar, men det ligger liksom inte för mig. När en motgång är överstökad ska man fortsätta framåt och inte blicka bakåt.

I Sverige finns det områden där kvinnor diskrimineras. I Sverige finns det områden där män diskrimineras. Det är bra att vi försöker få bort all diskriminering, men lägg krutet där det behövs. Mycket av dagens jämställdhetsarbete borde istället hamna under kategorin personligt ansvar. Jag anser till exempel inte att det är statens uppgift att se till att mannen och kvinnan dammsuger lika ofta i hemmet. Det får man faktiskt reda ut själv och går det inte, så är det kanske dags att se sig om efter en ny partner, eftersom den man har uppenbarligen inte respekterar en om han eller hon tycker att man ska dammsuga 97% av gångerna. Kort sagt: sluta mesa! Om en en lat man eller kvinna blivit dumpad tre gånger på grund av sin lathet, så tänker de kanske om och vågar röra dammsugaren i sitt fjärde förhållande. Om inte, tja, då är det väl mest synd om dem.

Det spelar ingen roll vad folk säger. Jag vägrar vara ett offer. Det intressanta är att det är betydligt mer energikrävande att ständigt behöva försvara sin position som icke-offer för ack så välmenande kvinnor som insisterar på att jag ändå är ett offer, än vad det är att bara leva ett gott och bra liv ute i verkliga världen. Kan det månne bero på att det påstådda patriarkala förtrycket på alla plan är betydligt lättare att bära än det offerok som många kvinnor så gärna lägger på andra kvinnors axlar?

Andra skriver:
Jämo: jag vill se bättring
Gamla könsroller satta i system
8 mars – vad gör vi nu tjejer?
Fem röster om kvinnodagen
Fler kvinnor bör få toppositioner
Feministteologer förtrycker kvinnor
Mycket feminism, lite tid
Pär Ströms blogg

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by


no Responses

  1. Jesper

    March 9, 2008, 19:36:30

    Precis! Alldeles för många misstolkar det vanliga maktspelet som riktat särskilt mot kvinnor, när det i själva verket är så att förtryckartyper använder stöveln jämlikt. Rövslickeriet är dock enligt min ödmjuka uppfattning oftare riktat uppåt maskulina rektum. På samma tema fanns en recension i gårdagens (tror jag) Göteborgs-Posten av en biografi om Berit ÅS (?namn?), hon som beskrev fem härskartekniker såsom varande manliga. Författaren hade tydligen försökt få Berit Ås att nyansera sig lite och förslå att det kanske inte var så till hundra procent att kvinnor stod för fred och miljövänlighet och män för krig och nedsmutsning, men det hade tydligen varit helt omöjligt. Finns det något svenskt ord för engelskans “rant”? Jag stoppar ialla fall här annars blir det en sån. Den där Berit har iaf älskats sönder av winberg och Segelström å dom.

  2. Mannen

    March 10, 2008, 08:20:29

    Kolla in den här artikeln:
    http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1978093.ab

    Jaha, varför kan inte vältränade unga kvinnor spöa upp slynglar
    som är otrevliga då?
    Varför ska otränade slöa, feta medelålders män riskera livet?

    Girl power!

    Det finns en forumtråd också.
    Kan rubriken vara intierad av Sveriges enda (självutnämnda) jämställdhetssektion på en tidning:
    “Aftonbladet Kvinna”
    “Saknar svenska medelålders män civilkurage?”
    http://forum.aftonbladet.se/thread.jspa?threadID=15258

    Min motfråga: Hur är det med medelålders svenska kvinnors civilkurage?
    Jag antar att min fråga är felställd. Behöver dom ens ha civilkurage?
    Artikelförfattaren hade lite civilkurage, men det är väl inget man ska förvänta sig av andra kvinnor?

  3. Rosetta

    March 10, 2008, 10:00:02

    Ha, ha! Ja, jag säger då det! Varför var det bara förbipasserande medelålders män som var tragiska? Var inte ALLA som gick förbi tragiska? Dessutom får jag en allergisk reaktion av följande mening: “…. lämnar en ensam mamma omringad av fyra tonåringar med tillhyggen.” Offer? Moi? javisst! Det enda som jag tycker är tragiskt med den här historien är att en kvinna som verkar tycka att hon är stark och modern ändå förväntar sig att det ska komma en riddare på en vit häst och rädda henne. Grow up, säger jag om det. Själv ÄR bäste dräng!



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *