Pages

Categories

Search

 

Rosetta är fri. Är du?

by
March 10, 2008
Blandat, Politik
No Comment

Jag är så glad. Igår hittade jag en oväntad frände i Anitra Sten. Idag har jag hittat ännu en i Inga-Lisa Lindqvist. hon har nämligen skrivit en alldeles utomordentligt bra text i Aftonbladet under rubriken: “Fattar ni inte att ni är fria?”

Vilka är det då som inte fattar att de är fria? En stor del av de svenska kvinnorna. Lindqvist har läst några ganska nya böcker som på ett eller annat sätt tar upp kvinnornas situation. (Familjens projektledare säger upp sig, Och vet inte vart, Förbannad är jag ganska ofta) Problemet är att hon verkligen inte känner igen sig i den verklighet som beskrivs. Lindqvist ifrågasätter varför kvinnor som “har alla förutsättningar – sociala, ekonomiska, politiska – för att skapa en mer tillfredställande tillvaro” ändå stannar kvar där de är i jobbet och i familjen om de mår dåligt. Det undrar jag också och har gjort många gånger.

Det finns naturligtvis situationer där våld och hot om våld är ett hinder, men det kan knappast, även om det är alltför vanligt, räknas som normalfall. De allra flesta män misshandlar nämligen inte sina flickvänner och fruar. Vad är det då som hindrar helt vanliga svenska kvinnor från att resa sig upp och gå om de inte är nöjda med tillvaron? Jag vet faktiskt inte. Jag kan förstå om en kvinna i Afghanistan inte reser sig upp och går. Hon skulle antagligen gå ur askan i elden. Men i Sverige?

Jag vet inte hur många timmar av mitt liv som jag tvingats lyssna på kvinnor som gnäller på sina män. (Tro mig, en av fördelarna med att jobba hemma är att man slipper lyssna på sådant.) Männen kan inte tvätta, de kan inte byta blöjor, de kan inte ens dammsuga ordentligt. Är det bara jag som någonstans i detta gnäll kan utläsa ett “han gör det inte som jag skulle ha gjort det”? Och helt uppriktigt, hur kul är det att dammsuga om någon går efter en och talar om för en att man inte gör det på rätt sätt? (Och finns det mer än ett sätt?) Självklart finns det lata män, men det finns också kvinnor som å ena sidan gnäller om att mannen inte gör något och å andra sidan gnäller på honom om han gör något.

Lindqvist avslutar sin text med följande rader om de svenska kvinnorna: “Ingen reser sig och går från bordet, alla sitter snäll kvar. Vad de är rädda för övergår mitt förstånd.”

Det övergår sannerligen också mitt förstånd. Jag är dock ganska övertygad om att det är det kvinnliga offeroket som håller dem kvar. Om de reser sig upp och går är de ju inga offer längre och vad är de då? Tja, vad vet jag? Lyckliga kanske? Hemska tanke!

Andra skriver:
She just doesn’t get it
Kvinnor: Fattar ni inte at ni är fria?
Pär Ströms blogg
Inför kvinnodagen

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by


no Responses

  1. Maj

    March 11, 2008, 01:17:45

    Det är helt enkelt så att det är enklare att gnälla än att handla. När man gnäller – över jobbet el mannen – känns det skönt. Särskilt om övriga sympatignäller.

    Sen fortsätter man med sitt tråkiga jobb, sin tyranniska chef och sin hopplösa man.

    Kanske misstänker man att andra jobb, chefer, män el livet som ensam mamma inte är bättre.

  2. Jesper

    March 11, 2008, 07:49:56

    Det roligaste med alltihop var feministisk vänstertjejs bloggsvar. Hon lyckas läsa in kvinnomisshandel i artikeln och går på som en pitbull om detta. Underhållande -om det inte var så att den här typen av missuppfattningar+pitbullbetende var så himla vanligt.

  3. Rosetta

    March 11, 2008, 08:47:21

    Hej!

    Maj: Jo, det är nog så de tänker, att andra chefer, män etc inte är bättre. Men jag vet att de har helt fel. Det finns ju massor av trevliga chefer och män. Och livet som ensam tvåbarnsmamma kan inte vara värre en livet som ensam trebarnsmamma med två riktiga barn och en jättebebis som inte kan ta hand om sig själv och inte tar något som helst ansvar. Ibland ÄR gräset grönare på andra sidan staketet.

    Jesper: Ja, det där är så underligt. Varför dras kvinnomisshandel alltid upp när man ens närmar sig ojämlikheter i hemmet? All misshandel är naturligtvis hemsk och förkastlig, MEN man kan inte diskutera alla problem utifrån det perspektivet eftersom det verkligen inte förekommer misshandel i alla hem. Misshandel ska hanteras för vad det är: ett allvarligt brott. Att inte ha 100% 50-50 fördelning av hushållsarbetet är inte ett allvarligt brott. Det är ett familjeproblem som två vuxna mönniskor borde vara fullkomligt kapabla att reda ut själv. Kan de inte det, så ska de kanske inte bo ihop heller. Man måste inte applicera invecklade teoretiska mönster på allt här i livet. Ibland räcker sunt förnuft och respekt för sig själv och andra långt.

    Ha det så bra!
    Rosetta

  4. Gelo

    March 11, 2008, 13:20:59

    Rosetta: Kan du skicka en av dom där trevliga cheferna? du kan få min i inbyte :)

    Kan ju faktiskt vara andra detaljer runt omkring som gör att man inte vill byta, har själv betydligt bättre arbetskamrater och arbetsuppgifter än chef. Så visst funderar man på ett byte med jämna mellanrum men det är svårt att toppa bra arbetskamrater.

  5. Rosetta

    March 11, 2008, 13:36:13

    Hej Gelo!
    Nja, just nu är jag ju min egen chef och jag vill gärna behålla mig som chef. Jag är ganska schyst mot mig själv och ställer inte till några större besvär. Men det finns ju andra ok chefer därute. Man kan få leta lite, men de finns. :-)

    Naturligtvis finns det andra saker som avgör om man stannar eller ej, MEN det är viktigt att sätta upp en gräns för gräsligheterna. Man måste ha en punkt där man säger, nej, nu är det inte ok längre. Nu drar jag. Och den punkten måste man ta på allvar och den måste vara innan man börjar fara allvarligt illa. Det gäller både i arbetslivet och privat. Tro mig, jag lärde mig det den hårda vägen.

    Ha en riktigt bra dag!
    Rosetta

  6. Gelo

    March 11, 2008, 14:46:30

    :) Om du fundrerar på att utöka och bli chef över en kille med lödpenna kan du väl ringa…

    Och ja en gräns är bra att ha, problemet är nog allt som oftast att den består av ett gummiband. Själv har jag alvarliga planer att flytta på mig då chefen hyr ut mig “temporärt”, men utan slutdatum, i en helt annan yrkesroll och en situation då jag inte längre träffar mina arbetskamrater så ofta. Men att fiska nytt tar ju en stund det också. Så om 3månader har jag bestämt mig för att ha hittat nytt och vara i nya lokaler, sen får vi väl se om jag lyckas hålla mina egna beslut den här gången :)

  7. Rosetta

    March 11, 2008, 15:08:16

    Hej Gelo!

    Gummibandseffekten, ja! Hu! Den känner jag till mycket väl. :-) Men du gör helt rätt som har en plan. Man kan sällan gå på dagen och få ett fantastiskt jobb dagen därpå, men har man en plan så har man hopp och då brukar saker och ting fixa sig fortare än man tror. Lycka till!

    Tyvärr kan jag nog inte utöka min verksamhet åt lödpennehållet, eftersom jag är sysselsatt med helt vanliga pennor. Eller, nja… inte ens det. Mer tangentbord faktiskt. Men annars hade jobbet självklart varit ditt! :-)

    Rosetta

  8. Jonas

    March 14, 2008, 09:34:24

    “Det roligaste med alltihop var feministisk vänstertjejs bloggsvar. Hon lyckas läsa in kvinnomisshandel i artikeln och går på som en pitbull om detta. ”

    Ja, men i artikeln nämns ju detta med kvinnomisshandel. Och behandlingen av denna fråga är ju inte direkt särskilt djuplodanden. Istället verkar skribenten tycka att det är en mycket enkel sak att bryta sig ur en sådan realtion. Vad annat kan man säga om denna paussus:

    “Tv-serien Kungamordet skildrar en ganska typisk, om än tillspetsad situation. Linda, finansministerns fru, står ut med misshandel och våldtäkter utan att jag kan förstå varför. En polisanmälan och en duktig advokat hade löst alla hennes problem. ”

    Så enkelt var det med det, liksom. Fattar inte hur ni kan missa detta med att misshandel behandlas ganska lättvindigt i artikeln.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *