Pages

Categories

Search

 

Kulturen ska inte vara rumsren och trivas i etablissemangets finsoffor

by
December 10, 2008
Kultur, Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
9 Comments

Ända sedan jag var och livebloggade på folkpartiets hearing om IPRED, så har jag funderat på det här med kultur. Alexander Bard och många andra gjorde sig under hearingen lustiga över bland annat You Tube och sa sådant som: “Jaha, ska kultur vara att titta på folk som drattar på ändan på You Tube i fortsättningen?”

Det där har stört mig en hel del. Dels för att det läggs ut så oerhört mycket olika saker på Youtube, att man knappast kan dra allt över en kam och dissa alltihop. Dels för att det tyder på en enorm kultursnobbism. Jag skulle kunna leva med båda om det inte vore för att förespråkarna för denna elitistiska kultursyn gör vad de kan för att förtrycka den kultur de inte anser vara fin nog. Problemet är ju att det där med vad som är fint och inte är något högst subjektivt som dessutom kan förändras snabbt.

Alexander Bard försökte kollra bort åhörarna med prat om sin egen akademiska förträfflighet, spridda referenser till allt från hydror till Rousseau och historiska resonemang som skulle plockats sönder på två röda sekunder på vilket akademiskt seminarium som helst. Visst, jag förstår varför Bard gjorde sådär. Det är ofta en effektiv teknik i debatter. Det är så lätt att få motståndaren att verka obildad om han eller hon skulle råka missa en liten namedroppingreferens. Därför brukar
sådant tysta de mest pratglada motståndare.

Men, käre Alexander, även jag har tillbringat en massa år på universitetet och jag kan också slänga mig med en massa namn och fakta, som inte alls stödjer din underliga inställning om att kulturen måste göras rumsren så att den kan bo i etablissemangets fina rum där den bara får växa under kontrollerade former som ett tuktat bonsaiträd.

Cervantes och Laurence Stern attackerades av etablissemanget, trots att vi idag betraktar både “Don Quixote” och “Tristram Shandy” som klassiker. James Joyces “Ulysses” och hans experiment med the stream of conciousness höjdes inte direkt till skyarna till att börja med. man klagade både på formen och innehållet. Virginia Woolf blev inte allmänt uppskattad förrän hon gav ut “Orlando” och det berodde säkerligen på att den större delen av hennes läsare missade att även den i själva verket var ett ganska invecklat litterärt experiment. När Roger Fry arrangerade utställningen “Manet and the Post-Impressionists” i London 1912 försökte folk förklara konstnärernas alster med att de måste ha något speciellt fel på ögonen, annars skulle de ju aldrig måla på det där viset.

Vad det gäller Alexander Bard själv, så vill jag minnas att det blev en del rabalder både när han körde sin Barbie-grej och när Army of Lovers dök upp i tv-rutan spelandes på leksaksinstrument. Det var nog inte så många som uppskattade storheten i det. Jag tyckte att det var kul redan då, men så värst genialt kanske jag inte uppfattade det som.

Det är helt enkelt så att det kulturella etablissemanget alltid haft en viss tröghet. Det tar tid innan nya kulturyttringar får fäste. Man glömmer ofta bort det. De som är en del av etablissemanget glömmer nog också lätt bort att de inte alltid varit en del av etablissemanget. Så är det. Det får man leva med. Men när kulturetablissemanget börjar bli rent militant i sin iver att sortera och tukta kulturen, så måste man säga ifrån.

För 100 år sedan fanns det i princip inte film. För 200 år sedan fanns det inte kameror. För 250 år sedan fanns det inte romaner. Ingen kan sia om hur kulturen kommer att se ut i framtiden, men en sak kan vi vara helt säkra på: Den kommer inte att se ut som den gör nu.

Därför blir jag lite beklämd när man försöker frysa kulturen där den befinner sig nu eller kanske snarare där den befann sig för tio år sedan. Jag blir inte speciellt orolig för att man kommer att lyckas, för kulturen är inte en best som man kan kedja fast eller tämja, men jag tycker att det är lite sorgligt att ens försöka.

Dessutom är det oerhört tråkigt att diskussionen alltid för med sig helt felaktiga påståenden om att sådana som jag helt vill skrota upphovsrätten och att jag struntar i om kreatörer får betalt eller ej. Jag vill inte skrota upphovsrätten. Jag vill reformera den, så att den tjänar kreatörerna och kulturen, men kanske inte nödvändigtvis bolagen. Och självklart ska kreatörer kunna ta betalt för det de gör, men de måste som alla andra näringsidkare hitta betalningsmöjligheter som passar in i konsumenternas nya köpvanor. Många har redan gjort det, andra kommer snart att följa efter. Vissa kommer inte att klara det, men så har det heller aldrig varit en mänsklig rättighet att alla som vill skapa ska kunna försörja sig på det. Kulturvärlden har aldrig varit en lätt bransch att verka i. Varför diskuterar folk som om den vore det?

Bloggar:
Rättsstat och medborgarrättsrörelser
SvD hann före
Jag förstår!
Stoppa IPRED – Kultur till Riksdagsledamöterna
Du räknas du också

Gammelmedia:
IPRED gynnar Piratpartiet
Expert erbjuder gratis IPRED-hjälp

Ogillar du också IPRED? Agera:
Fildelningsskuld
Mejla riksdagsledamöterna
stoppaipred.nu
Stoppa IPRED! (Nu med snart 70 000 medlemmar!)
Mediebojkott 2008
Namninsamling mot IPRED

Not-So-Jolly Roger – In the year 2108 no-one can hear you scream.
Egghead3000 – Peek into Willie Gates VII’s brain.
Pirateopedia – The year 2108 and the little buggers that inhabit it.
Latest additions – Kat Blofeldt
Pirate’s Cove – Go to Pirate’s Cove and become part of the story.
New recruits – Angie, Bard Halfbeard, Desdemona, Hook, Lepy Longbeard, Stormheart, Tav, Redbeard. Register and join them!

———————————————–
Jag stämmer förresten ingen som laddar hem min roman “Chefer från helvetet” alldeles gratis här eller från The Pirate Bay.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


9 Responses

  1. Mackan Andersson

    December 10, 2008, 11:58:13

    Kommer osökt att tänka på det här gamla örhänget av Dan Bäckman när jag läser om Alexanders härliga förakt…

    Alltså, allvarligt, att bli dissad av Alexander Bard, ska det va’ nåt? Har det inte gått inflation i det? Brukar inte karln per definition vara rabiat? Själv har jag svårt att ta honom på allvar, just för att han enbart verkar ha ett enda läge.

    Det sista stycket är rätt intressant.

    Jag inser att de flesta ser på standup comedy som “underhållning”, inte “kultur”, men det är en bransch som aldrig fått en krona i kulturstöd (till skillnad från en massa stadsteatrar och liknande). Där har man tydligen hittat modeller för att få folk att betala för en kulturyttring (eller underhållning…) trots att den “visas gratis på TV, hemma”, trots att den finns tillgänglig både på DVD och för nedladdning. Pengarna i den branschen finns fortfarande i liveframträdanden…

    Det kanske är intressant?

    Liksom det faktum att när någon köper en standupföreställning (till en företagsfest) får de en föreställning som anpassas till just dem. Det specialskrivs skämt om just dem. Eller när någon köper en biljett för att se comedy på en klubb – då är det något som sker här och nu…

    Publiken blir involverad i själva skapandet av den happening de är med i. Deltagarkultur.

    Äh – nu kanske jag blir för flummig. Men jag tror att det finns andra sätt att göra saker och ting på än att driva allt i stordrift. Och att närheten till ens fans avgör mycket var man står i fildelningsdebatten.

    (Som egentligen bara är en liten, liten del av debatten kring IPRED)

  2. Andreas Hämäläinen

    December 10, 2008, 12:08:39

    SÅ. JÄVLA. SANT!

  3. jeffer

    December 10, 2008, 12:21:11

    Du har helt rätt.

    Föreställningen var riggad på många sätt. Den sk oberoende ekonomen Mattias Ganslandt, körde ren lobbyistpropaganda, som väl överensstämmer med de “ekonomer” den amerikanska lobbyn använder. Fraserna var ibland identiska.

    Hade folkpartiet velat ha en allsidig debatt borde man ha bjudit in kritiska akademiker som Roger Wallis från KTH. De bjöd visserligen in motståndare, men med ett upplägg som ger dem ett underläge. Men så var det vid förra hearingen också. Ytterligare skäl att piratpartiet kommer in i riksdagen.

  4. Maria Byström (Tinnitussan)

    December 10, 2008, 12:52:12

    Å, jag tänkte exakt samma sak när jag hörde Alexander kackla. Hans BWO-kollega Martin var inne på samma spår på en hearing i våras. Jag tillhör också dom som följt och stordiggat Alexander från Barbietiden men nu så har jag bestämt mig för att upptäcka ny, spännande musik som är gjord för att spridas via nätet… suck för bakåtsträvare…

  5. Lars

    December 10, 2008, 14:39:48

    Här finns en ganska intressant film om copyright.

    http://www.michaelgeist.ca/content/view/3547/406/

  6. Anders Andersson

    December 10, 2008, 14:50:55

    Jag funderar på vilka som har “drattat på ändan” genom kulturhistorien, och associerar till namn som Charlie Chaplin, Buster Keaton, Stan Laurel och Oliver Hardy – tja, kulturen skulle säkert ha överlevt också utan dessa stumfilmsikoner, men hade den utvecklats likadant?

    För att titta på en annan visuell uttrycksform, så var den animerade filmen under lång tid närmast synonym med tecknade figurer av alla de slag som “drattade på ändan” fem gånger per minut. Genren var så enahanda, att när Walt Disney tillkännagav sina planer på att göra en animerad långfilm, så trodde hans kollegor att han blivit galen.

    När Snövit och de sju dvärgarna hade premiär 1937 mottog samma skeptiker dock filmen med stående ovationer. Så vem vet, YouTube kanske kommer att fostra stilbildande regissörer och producenter som av nostalgiska skäl väljer att förlägga premiärvisningarna av sina nyskapelser till – YouTube?

    Anna, glöm inte att vid tillfälle berätta vad du tänker göra i Bryssel…

  7. Anders Troberg

    December 10, 2008, 17:57:18

    Besläktat till animerad film: Art Spiegelman, upphovsmannen till Maus, hade problem att få Maus publicerad, eftersom “serier inte kunde behandla seriösa ämnen”. Det ansås inte rumsrent att göra serier om nazisterna och förintelsen, speciellt inte med personerna ritade som djur. Det engelska ordet för serier, comics, ställde också till det.

    Han stod på sig, och boken/böckerna (jag har sett dem både som en tjock bok och två tunnare) är idag en modern klassiker, som bland annat används i skolundervisning. Det är en gripande bok och den träffar som en knytnäve i magen.

    Hade kulturtraditionalisterna fått råda skulle den boken aldrig blivit publicerad.

    Den är inte ett unikt exempel, nästan vartenda verk som drivit kulturen framåt är sådana kontroversiella verk.

  8. M

    December 12, 2008, 19:57:15

    Det är kanske bara jag som missat denna film med Alexander Bard. Det han säger här rimmar ju illa med hans inställning till IPRED
    http://se.youtube.com/watch?v=KRKxywqTM1Q



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *