Pages

Categories

Search

 

Lusten att skapa sinar när man stöter på väggrisar

by
January 25, 2009
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

Ah, söndag! En ganska trevlig söndag dessutom. Jag har inget jag MÅSTE göra, så jag tänker krypa ner i soffan tillsammans med alla husdjuren och min laptop, lägga fötterna på soffbordet, sätta på tv:n och författa ett kapitel eller två till mitt senaste lilla projekt medan jag kikar på Mythbusters eller något annat kul.

Som ni ser har jag inget direkt svårmodigt förhållande till författande. Jag tror inte ett ögonblick på att texten ska lidas fram eller att man ska sitta och vänta på någon sorts gudomlig inspiration. Att skriva är ett jobb, ett trevlig jobb, men likväl ett jobb. Där måste jag faktiskt hålla med Jan Guillou även om vi annars inte verkar hålla med varandra om särskilt många saker.

Och ja, jag tittar ofta på tv medan jag skriver. Det funkar riktigt bra. Folk pratar mycket strunt om hur dåligt det är att titta på tv, men det är faktiskt allmänbildande och inspirerande att titta på tv. Om man nu kan prata om inspiration så ser mina huvudkällor ut ungefär så här (utan någon inbördes ordning):

Internet – alla fantastiska bloggar jag läser, allt skoj jag hittar på YouTube…
Musik – Dolly Parton, Nick Cave, Sinéad O’Connor, Army of Lovers, Siobhan Fahey, Abba, Kylie Minogue…
TV/Film – Futurama, Alien-filmerna, T2, Kill Bill, Xena, James Bond…
Litteratur/Poesi – T.S. Eliot, Italo Calvino, Jeanette Winterson, Douglas Adams, Hilda Doolittle, Virginia Woolf…
TV- och datorspel – Oblivion, Fallout, Far Cry, Sims…
Konst – gammal egyptisk konst, Massimo Rao, Caravaggio…

Det finns naturligvis mycket annat som inspirerar mig, men det här är några av mina huvudkällor. Och nej, jag tror absolut inte att jag på något vis kan mäta mig med någon av de där inspirationskällorna. Jag är en mycket liten fis i deras stora rymd. Det jag säger är bara att det är detta som triggar mitt kreativa tänkande. Vad som sedan kommer ut är något helt annat. Det är min alldeles egna cocktail. Det är så kulturen funkar.

Och den där cocktailen har jag inga större problem med att blanda, den puttrar på som den ska. Just nu har jag helt andra problem. När den textcocktail jag just nu håller på med har kokat färdigt kommer jag eventuellt att få problem att publicera den som jag vill. Och nej, det handlar inte om något vanligt gammalt gnäll om att det generellt är svårt att få manus publicerade. Nej, det handlar om ett långt mycket större problem än så.

Jag vet att jag kommer att släppa hela boken fri på nätet under en Creative Commons-licens. Däremot vet jag inte hur och om det någonsin kommer att bli en pappersutgåva. Går något traditionellt förlag med på det där med CC-licens och fri spridning på nätet, så visst, då är jag all game. Men jag måste vara realistisk och inse att det kan bli svårt och då får jag ta den saken i egna händer. Det kan jag göra. Jag har varit med och gjort många pappersböcker, så jag kan göra min egen om så krävs, så det är mer ett litet irritationsmoment än ett problem.

Men det har dykt upp ett nytt och betydligt mycket större problem. Inom en snar framtid kan jag kanske inte sprida min bok fritt på nätet som jag vill. Allt hänger på hur det går i Pirate Bay-rättegången om några veckor. Lyckas upphovsrättsindustrin övertyga rätten om att deras klagosånger om minskad förtjänst är sanna, så kommer nästa steg att vara att försöka stänga ned Pirate Bay och andra p2p-sajter. Lyckas upphovsrättsindustrin med det, så har de också lyckats att stänga ned min och många andras bästa kanal för att sprida våra verk. Kort sagt, de har lyckats stoppa ett enormt kreativt flöde.

Upphovsrättsindustrin vill hindra mig och en massa andra kreatörer från att ta del av en massa inspirerande upplevelser på nätet. De vill hindra oss från att nå ut med våra verk bara för att vi tror på “sharing is caring”-ideologin istället för att blint förlita oss på de tjänster de själva erbjuder och tjänar storkovan på. De bryr sig inte det minsta om några kreativa flöden. De bryr sig bara om kassaflöden och de är omättliga.

Upphovsrättsindustrin påstår att de vill främja kulturen. Kan de då förklara för mig hur det kommer sig att jag helt plötsligt inte känner mig det minsta inspirerad att skapa något nytt? Varför anstränga sig när man kanske kommer att hindras från att sprida sitt verk? Varför anstränga sig när man kanske inte ens kommer att få chansen att tjäna en del av de där pengarna som upphovsrättsindustrin vaktar som en gammal ilsk drake?

För det är ju faktiskt så att man inte föds med ett fett bolagskontrakt i handen. Det är något man måste jobba sig fram till. Men hur mycket är man egentligen beredd att jobba för att kanske kanske kanske blidka den där gamla ilska draken som hela tiden står i ens väg som en fet väggris? Inte mycket. Min gissning är att den kommer att vara så avskräckande att många inte ens kommer att försöka. Tidigare har man i alla fall haft möjligheten att lyckas på egen hand genom att välja en annan väg, men om den vägen blockeras så är det bara slöseri med tid och talang att ens försöka klämma in sig i upphovsrättsindustrins trånga mainstream pipeline. Sorgligt, men sant.

Just nu har upphovsrättsindustrin strupgrepp på det kreativa flöde som när kulturlivet. Men än är det inte för sent. Det finns fortfarande hopp om att vi ska kunna återuppliva kulturen igen. Alla kan hjälpa till genom att se till att Pirate Bay-rättegången inte får pågå i det tysta. Blogga, skriv insändare, prata med din familj och dina arbetskamrater. Stå på kulturens sida!

Själv ska jag försöka övervinna min egen plötsliga ovilja att försöka sätta mig ner och författa något alls idag. Slutar vi skapa saker utan att först ha fått upphovsrättsindustrins medgivande, så har vi redan låtit dem vinna.

Det sista jag skrev igår var ett utkast till ett kapitel med titeln: “Vådan av att plaska runt i en för liten genpool”. Det är inget som kommer att gå till litteraturhistorien, men jag är ändå ganska stolt över att på mindre än tre sidor ha lyckats göra kulturella referenser till Dallas, James Bond, Dolly Parton, drottning Victoria, David Beckham, Wikipedia och våra alldeles egna ursvenska riksdagsmän utan att en enda gång ha lämnat villaidyllen i Stocksund. Det är glädjen i det som får mig att vilja traggla på, trots att högre makter tycks vilja att jag låter bli.

Idag har jag bara skrivit en mening: “Det finns faktiskt gränser för hur mycket beskäftig livsvisdom man orkar ta till sig innan lunch.”

Minsann. Klockan är nu snart två. Det är efter lunch. Det betyder att det inte finns några gränser för hur mycket av min beskäftiga livsvisdom ni kan suga i er. Muahahahah!

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Johan Ronström

    January 25, 2009, 15:07:03

    Oh, I know the feeling!
    Men när man spelar in musik så kan man alltid tänka på att man övar för att spela live, eller nåt.
    Men bloggar är alltid bra som inspiration! Nu fick jag t.ex. inspiration till att skriva nåt om vad jag inspireras av.

  2. Anders Andersson

    January 25, 2009, 20:28:53

    Jag skriver gärna, när jag tycker att jag har något att skriva om. För min del tror jag att det är datorerna och Internet som har gjort att jag utvecklat själva lusten att skriva; det är mycket enklare att komma till skott med ett tangentbord och anslutning till resten av världen än med papper och blyertspenna (nej, jag tänker inte förklara för nytillkomna vad det är för något; läs i Wikipedia om ni vill veta). I skolan (och nu talar vi 1970-tal) var uppsatsskrivning det jag tyckte sämst om; jag ville ha raka frågor som krävde korta svar. Kanske var det för att jag hade svårt att välja ämne, kanske var det för att jag lätt fick skrivkramp. Med Internet är båda dessa problem som bortblåsta.

    Jag har aldrig haft nöjet att ge ut ett helt eget alster i tryck, utan det närmaste jag har kommit är debattartiklar och insändare i tidningar. Det har inte känts som om dessa publikationer har stått eller fallit med just mitt bidrag. Även om den tryckta skriften inte är lika dominerande nu som för 30 år sedan, så känns det ändå en smula lockande att “publicera sig” och få komma med i nationalbibliografin; att sätta ett avtryck som eftervärlden kan komma att ta del av.

    Jag håller dock med om att det som sker i massmediebranschen idag verkar hämmande på skrivklådan och publiceringslusten. Inte så att jag vill kasta tangentbordet och sadla om till lantbrevbärare på Färöarna; jag vill fortfarande skriva, men först måste jag ägna en massa tid åt att se till att det kommer att finnas någon eftervärld som har möjlighet att ta del av mitt verk, även om 500 år. Jag skriver inte för byrålådan, jag skriver för Federationen!

    En del av problemet är att bestämma på vilka villkor jag skall ge ut det jag skriver, alltså hur jag förhåller mig till min upphovsrätt. Jag tror visserligen på Creative Commons, men jag är inte övertygad om att det är det bästa lösningen i alla lägen. Vad är det som säger att en CC-licens ger bättre förutsättningar än ett vanligt förlagsavtal för att hålla ett verk vid liv också 70 år efter min död? Som du säger, så är det inte självklart att du hittar en förläggare som vill ge ut din bok i tryck samtidigt som du sprider den elektroniskt, och inget elektroniskt textarkiv har ännu överlevt i 500 år. Å andra sidan, hur många kommer att ta del av litteratur återgiven på manglad cellulosa om 500 år? När valde du senast en runsten som nattlektyr?

    Kanske tillmäter vi upphovsrätten alltför stor betydelse. Jag hade varit mer fäst vid den om den varit förutsägbar, om de villkor som gällt när jag givit ut en bok också vore de villkor som skall gälla under bokens hela existens. Om vi ser tillbaka på upphovsrättens historia kan vi dock konstatera att den praktiskt taget aldrig har förblivit densamma från utgivning till dess att skyddstiden löpt ut; det har varit ständiga förändringar av villkoren som även tillämpats på redan utgivna verk av sedan länge avlidna författare. Hur undviker jag att kommande generationer sätter mina intentioner och licensvillkor ur spel genom framtida lagändringar?

    Därför satsar jag nu i stället allt på att lära förlagsvärlden en läxa som de sent skall glömma; om de fortsätter att sko sig på forna generationers skapande utan hänsyn till vad upphovsmännen själva ville med sina verk, då skall den förlagsvärlden termineras, upphöra att existera. Jag kommer inte att köpa deras böcker, och jag kommer inte att ge dem något manus att publicera. Jag överväger att formulera en negativ licens, där alla utom en liten klick kulturmördare får tillåtelse att sprida mina verk. Risken är förstås att de lagstiftar bort effekterna av denna licens så snart tillräckligt många får för sig att använda den…

    Därför kanske det är läge att redan nu börja fila på en grundlag för Federationen, så att skyddstiden troligen ändå har löpt ut när vi har fått Kontakt och det är dags att konstituera densamma.

  3. Anders Troberg

    January 25, 2009, 21:13:00

    Det här är något jag säger lite då och då:

    Upphovsrättsindustring skiter blankt i kopieringen, oavsett vad de säger. En kopia är kanske en förlorad försäljning, men det är samtidigt en vunnen framtida kund, och de har ekonomin för att kunna tänka på den tidshorisonten.

    Vad de vill komma åt, med kopieringen som slagträ, är det fria skapandet. De vill ha monopol på skapandet av innehåll. De har redan försökt driva genom att bara de ska ha rätt att äga inspelningsutrustning. Internet har gjort alla till en möjlig kreatör, och det skrämmer skiten ur dem, därav deras överreaktion. Tidigare har bristen på teknologi hållit tillbaka småaktörer, men detta tekniskt grundade monopol har försvunnit nu, så de försöker bluffa och utpressa genom en lagstiftning som ska förbjuda teknologin som ger vem som helst möjlighet att skapa.

    “Allt hänger på hur det går i Pirate Bay-rättegången om några veckor. Lyckas upphovsrättsindustrin övertyga rätten om att deras klagosånger om minskad förtjänst är sanna, så kommer nästa steg att vara att försöka stänga ned Pirate Bay och andra p2p-sajter.”

    Jag skulle inte oroa mig för att de kommer att lyckas stänga ner siterna. Den kan fälla TPB-killarna, och det är inte bra, men siterna kommer de inte åt, de är förberedda på detta och utspridda i många länder, ofta skyddade av sina ISPs.

    Lägg till det att källkoden till TPB, om jag minns rätt, finns tillgänglig, så även om den mot förmodan skulle gå ner så är det en baggis att sätta upp massor av ersättare.

    Dessutom så finns det länder med annan lagstiftning, där man kan placera hårdvaran. I värsta fall så finns alltid möjligheten (som jag envist förordar, eftersom jag anser att läget inom EU och occidenten är kört, det har gått för långt redan) till secession, och därmed möjligheten till en helt egen lagstiftning. Ett formellt utträde ur Sverige och etablerandet av en ny nation skulle ge total frihet till en vettig lagstiftning och förföljelse av våra medborgare från andra nationer kan mötas (och därmed avskräckas innan den händer) med militära medel). Om Norge kunde så kan vi. Vi skulle också genom att ha öppna trådlösa nät hjälpa omgivningen, vilket skulle bli rätt många, med tanke på att en sådan nation antagligen inte skulle bli en sammanhängande enhet, utan utspridda områden liknande England under kolonialtiden.

  4. Björn

    January 26, 2009, 08:31:53

    när jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på att ordet pirat är nödvändigt för insPIRATion.. 😉

  5. Mattias

    January 26, 2009, 08:49:54

    Hur det än går i Piratebay-målet så kommer ingen att hindras att sätta upp en sajt som sprider creative commons-material med BitTorrent. Var och varannan Linux-dist, och diverse bra TV-program såsom Democracy Now, använder redan den distributionsmetoden.

  6. Anders Troberg

    January 26, 2009, 11:03:20

    “när jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på att ordet pirat är nödvändigt för insPIRATion..”

    Där har vi en poster och banners inför valet!

    Mattias: Visst kommer man att försöka hindra det också. Upphovsrättsindustrin pratar om “olagliga protokoll” och för en retorik där all fildelning är fel och ska stoppas. Lagstiftarna är för dumma för att inse detta, alternativt ser till skatteintäkterna och därför går på industrins linje (trots att det inte kommer att ge mer skatteintäkter).

    Det är inte kopieringen som skadar dem, de är de fria alternativen. Microsoft har klarat sig fint trots en massiv kopiering av Windows, ett Windows som ända tills nyligen inte haft något kopieringsskydd alls (bortsett från en licenskod, som alltid accepterade en rad ettor, oavsett produkt, vilket jag inte betraktar som ett skydd). Nu sitter de med röven i hackelådan, och det är inte för att folk kopierar, det är för att det nu finns fria alternativ som är bättre. Det märks på vinstsiffrorna, det skrämmer dem och det är därför de slåss mot dem.

    Det är inte en slump att Windows aldrig anpassar sig till andra OS, utan att de alltid måste dra hela lasset och anpassa sig till Windows. Det är inte en slump att MS försöker skriva in buggar i sina filformat i standarder (OOXML och skottår är ett bra exempel). Det är inte en slump att de inte släpper sin källkod. Det är inte en slump att de ändrar utseende och filformat i varenda version. Allt detta görs mycket medvetet för att försvåra för andra aktörer, för att tvinga dem att lägga sitt krut på att hänga med snarare än att vidareutveckla sitt stuff. Det är i högsta grad ett gravt missbruk av en dominant ställning på marknaden.

  7. Björn

    January 29, 2009, 11:08:16

    >>“när jag läste ditt inlägg kom jag att tänka >>på att ordet pirat är nödvändigt för >>insPIRATion..”

    >Där har vi en poster och banners inför >valet!

    feel free att använda hursomhelst, copyleft. :)



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *