Pages

Categories

Search

 

Skorna är putsade och snart lämnar vi skyttegraven

by
February 6, 2009
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

I dag är det tio dagar tills cirkusen kring Pirate Bayrättegången kör igång, så nu befinner vi oss i något slags lugn före stormen. Jag vet inte riktigt om jag ser fram emot rättegången eller fasar för den. Jag har funderat en hel del på det faktiskt. Jag gillar egentligen inte krigsliknelser, men på sätt och vis känns det som om vi alla sitter där i full stridsmundering, med putsade skor och väntar på att bli kommenderad upp ur skyttegraven. Det är en underlig känsla. Man vet inte vad som är värst, att vänta eller att faktiskt sticka upp huvudet och med största sannolikhet få det avskjutet.

Det tråkiga med alltihop är att det hade kunnat undvikas. Om Upphovsrättsindustrin bara hade blickat framåt för femton år sedan istället för att köra ner hälarna i 1900-tals myllan och vägrat ta klivet in i 2000-talet, så hade vi aldrig stått inför detta digitala Gallipoli.

Och som vanligt är det den yngre generationen som offras i krig. Den här gången skickas ungdomen som tur är inte ut i leriga skyttegravar eller hopplöst varma och fuktiga djungler. Nej, istället gör man allt man kan för att i ett slag göra dem till förhärdade brottslingar. För ni tror väl inte att den här rättegången överhuvudtaget handlar om Pirate Bay-killarna? Eller om fildelningens vara eller inte vara? Om ni tror det har ni missuppfattat alltihop.

Pirate Bay-killarna är några killar som egentligen inte gör något annat än vad Google glatt ägnar sig åt varje dag, nämligen länkning. Om det är så hemskt, varför stämmer inga jättebolag Google? Är det månne för att de vet att Google har råd med bättre advokater än de själva? Det är ju trots allt roligare att slå på de som är mindre.

Och kan Pirate Bay-rättegången stoppa fildelningen? Inte en chans. Fildelningen är här för att stanna. Fildelningen är ett tekniskt faktum. Fildelningen är en gigantisk, global folkrörelse. Det kan man naturligtvis tycka illa om, precis som man kan ogilla sol, regn eller snö, men vad hjälper det? Poängen är att man måste välja var man vill lägga sitt krut. Vill man lägga det på att banka huvudet i en stenmur som inte kommer att ge vika, eller vill man utnyttja den moderna tekniken och öppna upp fina panoramafönster i stenmuren och blicka in i framtiden?

Upphovsrättsindustrin har dunkat huvudet i stenmuren i femton år. Hur lång tid kommer det att ta innan de fattar att den nya tekniken inte är deras fiende utan deras vän? Så länge politiker och rättsväsende är beredda att curla fram dem utan några som helst krav på motprestationer i form av reella planer på att föra sin verksamhet in i samtiden, så ser det inte ut som om det kommer att hända inom överskådlig tid. Dessvärre innebär det också att fler och fler ungdomar kommer att offras på upphovsrättsindustrins uråldriga altare.

Precis som i alla krig, borde krigshetsarna stanna upp, se sig i spegeln och fråga sig själv: Är det verkligen värt det? Jag gjorde det för ett år sedan. Det var inte lätt, men det var det bästa jag har gjort. För vet ni vad? Jag kom fram till att det inte alls var värt det och det var faktiskt ganska frigörande att släppa det krampaktiga taget om det man skapat.

Jag misstänker att det är som med barn. Först håller man dem tätt intill sig och skyddar dem för att de ska kunna växa upp och bli färdiga, men det kommer en tid när man måste släppa dem och låta dem leva sitt eget liv. Och släpper man dem bara i tid, innan de hunnit tröttna på ens kvävande grepp, så kommer de att belöna en tusenfalt på sätt man aldrig skulle kunna föreställa sig. Detsamma gäller konstnärliga verk. Släpp dem fria, så kommer de att belöna dig tusenfalt. Se bara på Monty Python som ökade sin försäljning på Amazon med 23 000% när de släppte sina verk fria på YouTube.

Dessutom måste man tänka bortom sig själv och betydligt mycket mer långsiktigt. Det finns inget som är så bra för kulturen i stort som att folk faktiskt har tillgång till den. Det stimulerar folk att skapa mer kultur. Det vore förmätet om jag eller någon annan skapande själ började inbilla oss att vi är kulturens alfa och omega, att kulturen börjar och slutar med oss. Faktum är att vi alla bara är en liten avkrok i kulturens underbara värld och det är precis så det ska vara. Kulturen är så ofantligt mycket större än oss allihop. Ingen är sin egen bäste dräng. Vi är beroende av varandras arbeten för att själva skapa.

Med internets hjälp kommer den ekonomiska kakan för första gången också att skäras i rättvisare skivor. Nu låter märkliga shablonberäkningar de stora välkända kreatörerna äta upp de mindre kända kreatörernas kakbitar. Det är sannerligen ingen optimal lösning och det främjar varken kreatörer eller kulturen i stort. Internet är den stora utjämnaren. Aldrig tidigare har spelplanen varit så jämn för kreatörer på väg upp.

Pengar är fortfarande ett probelm, men det har det alltid varit. Att vara kreatör av något slag är en osäker karriärväg. Jag tror inte att Rembrandts mamma hoppade av lycka när han sa att han ville bli konstnär. Talang har aldrig varit en garanterad väg till framgång. Det visste van Gogh. Poängen är att i och med internets utveckling kan kreatörer för första gången själva styra över sin ekonomi. De behöver inte lägga den i händerna på andra. De kan ganska enkelt både producera, promota och sprida sina verk själv. Naturligtvis behöver de fortfarande fans, men de behöver inte försörja tjugo mellanhänder med sina verk och det är ett stort framsteg.

Det här är ingen utopisk vision. Det är redan verkligheten för nya generationer av kreatörer. De är livs levande bevis på att det fungerar. Så varför bryr man sig ens om att spela upp det stundande rättegångsspektaklet mot Pirate Bay? Varför kämpar upphovsrättsindustrin så hårt för att sätta käppar i hjulet för den nya generationens kreatörer? Är det för att de är för lata för att ändra sina affärsmetoder? Är det för att de känner att de håller på att bli överflödiga? Eller är det helt enkelt så att de bara inte fattat att verkligheten sprungit ifrån dem?

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Henrik

    February 6, 2009, 14:17:36

    En grej som är lätt att förbise i sammanhanget är följande: om “industrin” accepterat den nya teknologi från början så hade de satt skarpa huvuden på att utveckla bra tjänster som “vi” hade velat ha. Det grämer mig att hindrat utvecklingen för sådana. Nu börjar ju saker som spotify och hulu dyka upp men dessa borde kommit för länge sedan. Och det kommer säkert komma änn bättre tjänster. Som tjänst betraktat är ändå Pirate bay rätt kass (fast det är kanske fel sätt att betrakta deras verksamhet).

  2. Hans J

    February 6, 2009, 18:19:28

    Konstigt att “upphovsrätts-maffian” inte fått bort fler länkar från Google…

    Är Google med i maffian?

  3. jeffer

    February 6, 2009, 20:36:25

    The Pirate Bay är en politisk frihetsrörelse med flera miljoner sympatisörer över hela världen. De har de unga med sig och de har framtiden för sig. De utmanar mäktiga monopolister och statsbyråkrater för allas frihet i den digitala världen. De är vår tids hjältar. Även om de förlorar rättegången – som naturligtvis är riggad – kommer de att vinna.

  4. Anders Troberg

    February 7, 2009, 11:12:35

    “Pirate Bay-killarna är några killar som egentligen inte gör något annat än vad Google glatt ägnar sig åt varje dag, nämligen länkning. Om det är så hemskt, varför stämmer inga jättebolag Google? Är det månne för att de vet att Google har råd med bättre advokater än de själva?”

    De slår på ett lätt mål för att få ett prejudikat. När de har de så går de på Google också.

    “Nu börjar ju saker som spotify och hulu dyka upp men dessa borde kommit för länge sedan.”

    Fast Spotify är inte ett steg framåt. Visst, det är nedladdningsbar musik, men det är inte fri musik. Det är frihet som räknas, inte pris eller nedladdningsbarhet. Jag vill ha rätt att använda musiken, inte bara lyssna på den. Jag vill kunna ha den i ett spel jag gör, som musik till en video jag publicerar på YouTube, sampla den till egen musik, mixa om den och så vidare. Spotify och liknande snackar jäkligt mycket, men de levererar inte ett skit.

    Jag vill ha tjänster som erbjuder kultur enligt GPL-liknande licenser. Jag vill dessutom gå längre och modifiera upphovsrätten till att bli lik GPL.

  5. Irak-lena

    February 9, 2009, 18:47:50

    Tro inte att man låter bli detta nya i ett sedan decenier krigshärjat land som Irak eller att en Kurd i Irak låter bli att tanka fritt! Det gäller Låtar och filmer på nätet likaväl som olja. Laglöst land kan ha sina fördelar också. Men knepigt vara advokat förståss. Analogin med krig och skyttegravar är intressant. Vilka är vapnen och stratigerna måntro? Att blogga?



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *