Pages

Categories

Search

 

Alla ska ha tillgång till kunskapen och kulturen enligt allemansrätten

by
March 12, 2009
Bibliotek, Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

Jag har funderat vidare på det där med digital och intellektuell allemansrätt. Som alltid när jag behöver en liten informationsboost kikade jag in på wikipedia och hittade där den här lilla fina formuleringen ur den svenska grundlagen: “Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten.”

Smaka på den. Det där är en rätt som inte är många av världens människor åtnjuter, att kunna promenera ut i skog och mark och plocka svamp och bär för eget bruk. Man får till och med tälta i princip var som helst (utom synhåll från bostadshus), så länge man tar hänsyn till natur och djurliv. Det är en rätt som vi ska vara stolta över.

Det finns vissa saker som tillhör mänskligheten, naturen är en av dem. All den kunskap som människan samlat på sig, all den kultur hon skapat, borde också finnas tillgänglig för mänskligheten. Naturligtvis under ansvar och för eget bruk, men dock.

Den här tanken finns redan i den fysiska världen. Det är så biblioteken fungerar. De lånar ut hundratusentals böcker gratis varje år. Svenska författare får en löjlig låg summa på någon krona per utlånad bok enligt ett ganska komplicerat system, en summa som är långt mycket mindre än om läsaren köpt boken. Utländska författare får ingenting. Men man anser ändå att allmännyttan av att ha bibliotek där folk fritt kan ta del av kunskap och kultur vida överträffar upphovsmännens intresse att få normal eller ens någon royalty för varje utlåning.

Konstmuseum och annan offentlig konst fungerar ungefär likadant, men där får upphovsmannen inte ett korvöre för varje person som tittar på hans eller hennes verk. Man köper in verket och sedan ser inte upphovsmannen en spänn om så tiotusen personer tittar på det varje dag. Även här är tanken att allmänheten har rätt att ta del av vårt kulturarv.

Det där är en fin tanke och uppenbarligen fungerar den. Folk kan leva på att skriva böcker, trots att biblioteken varje år låter hundratusentals böcker gratisläsas. Konstnärer lever på att skapa konst, trots att massor av människor varje dag tittar på deras konst utan att betala en spänn.

Det ser betydligt annorlunda ut för musik och filmbranschen. De suger in pengar lite varstans och det kan du inte göra något åt. Faktum är att du betalar för massor av musik och film som du aldrig bett om att bli utsatt för. Ett litet exempel är CopySwedes märkliga “privatkopieringsersättning“. Varje gång du köper lagringsmedia (cd-skivor, mp3-spelare, hårddiskar etc) betalar du en viss avgift till dem som sedan portioneras ut till upphovsmän.

Tja, men vad gör jag och andra egentligen med vår lagringsmedia? Jag har ungefär 2 terrabyte hårddiskutrymme. Av det utrymmet utgörs ungefär 30 gb av musik, varav minst 29 gb är köpta skivor jag själv gjort mp3:or av för att det är ett mer praktiskt format. (Jag har faktiskt ingen film alls på mina hårddiskar.)

Enligt CopySwedes lilla ersättningslista har jag räknat ut att med den storlek jag har på mina hårddiskar, så har jag betalat ungefär 2 000 spänn till CopySwede för ca 1 gb musik jag inte köpt. En cd är ungefär 50 mb, så det betyder att det finns motsvarade ca 20 cd-skivor i den där enda gb:n. En snabb uträkning visar då att jag betalat ca 100 kronor per cd-skiva jag inte köpt. Lägger man dessutom till all annan lagringsmedia som jag har köpt och inte lagt kopierat material på… Ja, då blir man ju rent deprimerad. Och det är bara ersättningen till CopySwede…

[UPPDATERING: Nu såg jag (eller snarare en hjälpsam person såg) att pengarna som går till CopySwede bara gäller inbyggd lagringsmedia. Det gör i mitt fall saken bara mycket värre. Det innebär att jag betalat ungefär samma summa till CopySwede för lagringsmedia som det inte finns och aldrig har funnits en enda kopierad fil på… Det suger faktiskt…]

Går jag in på H&M och köper en t-shirt, så går en liten peng till STIM. Ni trodde väl inte att H&M får spela musik gratis? Värst är det i juletid. Varje gång jag går in i en butik så spelar de Carolas jäkla Julefrid nr 12 (eller hur många de nu finns) och varje gång jag köper något så vet jag att en liten del av det, genom STIM, hamnar hos Carola. Fast jag aldrig bett om att få lyssna på hennes jäkla Julefrid. Faktum är att jag inte alls vill lyssna på den och blotta tanken på att dessutom tvingas att betala för att lyssna på den får mig att känna allt annat än frid. Det är naturligtvis svårt att räkna ut exkata belopp, men jag befarar att jag fått betala dyrt för de där tre, fyra gångerna om året som en butik faktiskt spelar något jag skulle valt att lyssna på själv.

Kort sagt, kom inte och säg att jag inte har betalat för den musik jag har hemma. Jag har betalat fett för alltihop. Många gånger om. Det har vi allihop. Frågan är bara om det finns en gräns för hur många gånger industrin tycker att vi ska betala för något vi ofta inte ens bett om att få? Min gissning är att de inte har någon gräns och att deras svar på frågan är: Så många gånger som möjligt.

Det är därför på tiden att vi skapar en digital intellektuell allemansrätt. Vi har betalat för den rätten. Och egentligen handlar det inte ens om en förändring. Det handlar bara om att man gör lagen teknikneutral. Ingen släpar mig till domstol om jag lånar ut en fysisk bok eller cd till femton vänner. Gör jag detsamma med samma bok eller cd, men i digital form, jagas jag med högafflar och grepar av en tämligen otrevlig mobb. Är det rimligt?

Så länge kunskap och kultur förvaras i låsta rum är kunskapssamhället bara en utopi, en lös floskel som vi slänger omkring oss, men som vi aldrig kommer att kunna uppnå. Alla ska ha tillgång till kunskapen och kulturen enligt allemansrätten. Och nästa gång någon ställer frågan: “Men hur ska upphovsmännen få betalt?!” så föreslår jag att du svarar: “Du menar väl hur många gånger ska upphovsmännen få betalt?”

Snart är det EU-val. Du kan göra skillnad genom att skicka rätt folk till Bryssel.

Andra skriver:
Digital allemansrätt nu!
Upphovsrättslagstiftning förhindrar innovation och samhällsutveckling
Intellektuell allemansrätt på internet
Digital intellektuell upphovsrätt
Digital allemansrätt
Vi kräver allemansrätt på nätet!

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Jonas

    March 12, 2009, 09:53:14

    Det där var ovanligt bra skrivet.

  2. Micael

    March 12, 2009, 10:47:52

    Otroligt bra och välformulerat!
    Blir glad av att veta att du är med i PP. Det är just dessa tankegångar och sättet att framföra det på som behövs!

  3. Daniel

    March 12, 2009, 11:57:55

    Jättebra skrivet, och du är inne på rätt spår, men jag tror att det kan vidareutvecklas.

    Du drar helt fel slutsatser gällande privatkopieringsersättningen. Den är inte till för att ge ersättning till upphovsrättsägarna av den musik du eventuellt inte har betalat för. Utan den är till för just den musik du redan har betalat för.
    Det kan ju låta helt sjukt, och det är just vad det är. Men upphovsrättsindustrin är sjukt fixerade vid exemplarframställning, så därför tycker de att de skall ersättas för varje nytt exemplar oavsett om det är samma person som äger alla exemplaren (på exempelvis olika medier, kassett, LP, cd eller .ogg).
    Det är här du kommer in på de viktiga sakerna, alltså hur många gånger skall de egentligen ha betalt för samma sak. Detta måste lösas på något bättre sätt då exemplarframställning inte har något värde i en digital värld.

  4. Anders Troberg

    March 12, 2009, 12:42:31

    Som jag har förstått det så har CopySwede ingen särställning i lagen. En annan organisation som representerar artister skulle kunna kräva sin bit av kakan för sina artister.

    Exempelvis skulle TPB kunna kräva att få en del av pengarna för de artister som väljer att låta TPB representera dem. Sedan skulle TPB fördela ut pengarna till “sina” artister, eller, om artisterna så föredrar, lägga dem på att förstärka TPB som trots allt är deras distributionskanal. Det skulle vara underhållande.

  5. LeoB

    March 12, 2009, 16:22:07

    Jättebra.

    Här är en länk till en anna sida av saken:

    Open Access

  6. ST

    March 12, 2009, 18:15:20

    ‘Och nästa gång någon ställer frågan: “Men hur ska upphovsmännen få betalt?!” så föreslår jag att du svarar: “Du menar väl hur många gånger ska upphovsmännen få betalt?”’

    Räcker det egentligen med att svara på frågan med ett svar istället för att svara på en fråga med en fråga?

    Fråga: “Men hur ska upphovsmännen få betalt?!”

    Svar: Genom att få bolagen att betala skäliga ersättningar till upphovsmännen! :p

    Ett fall i USA nyligen bestämde domstol till Universal MGs fördel, i att Apples försäljning av musik inte ska ses som att Apple agerar distributör av musik, dvs att dom inte licensierar distributionsrättigheterna från UMG som är den faktiska distributören. Detta betyder då att artisten och produktionsbolaget endast får 12% istället för 50% av intäkterna från Apples försäljning.

    UMG var självklart lyckliga, men jag tror inte riktigt dom fattar att det då betyder att en sajt i, USA, som håller på med illegal kopiering, inte kan ses som att vara en illegal distributör som borde betala licensavgifter, i böter, för att agera distributör.

    Ett problem för artister och produktionsbolag är nämligen att deras kontrakt med distributionsbolagen, t ex UMG, skrevs innan den digitala explosionen, och således är ersättningarna om ens några väldigt magra.

    En intressant sak som hände i samma fall var att juryn ansåg att UMG, i ett fall, snuvat produktionsbolaget på en massa royalties.

    Hade FBT, produktionsbolaget, vunnit hade det betytt att alla artister haft samma rätt och därför haft rätt att dela på miljoner extra i intäkter.

    http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=a8h6PWxLqNmU&refer=home

    Men skulle kunna öka upphovsmännens rätt till skälig ersättning via upphovsrättslagstiftningen. För som det är nu skyddas ju egentligen fel rättighetsinnehavare.

  7. Daniel Holm

    March 12, 2009, 18:45:32

    Fantastiskt skrivet! Som tagit ifrån mitt hjärta.

  8. Johan

    March 12, 2009, 19:52:43

    “Alla ska ha tillgång till kulturen, och teknikens framsteg”.

    GLÖM INTE BORT att det redan står så, i FNs mänskliga rättigheter, Artikel 27. (Där det även står att upphovsmannen, INTE RÄTTIGHETSHAVARE, ska skyddas.)

    Article 27.

    * (1) Everyone has the right freely to participate in the cultural life of the community, to enjoy the arts and to share in scientific advancement and its benefits.
    * (2) Everyone has the right to the protection of the moral and material interests resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *