Pages

Categories

Search

 

Poetisk härdsmälta, men än finns det hopp

by
March 15, 2009
Kultur, Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

Jag nämnde för ett tag sedan att jag är med i Facebook-gruppen “Författare“. Det är en liten aktiv krigshärd på nätet där Carina Rydberg brukar agera självutnämnd pansargeneral. Men nu ska jag lämna Rydberg därhän och tala om viktigare saker.

Även om den här gruppen är en krigshärd, så är vi några stycken som lyckats komma fram till lite samförstånd, trots att vi står på olika sidor i fildelningsfrågan. Jag och Andreas Rönnqvist har till exempel haft en intressant diskussion med Författarförbundets ordförande Mats Söderlund om hur framtidens marknad kommer att se ut för litteraturen.

Söderlund gillar inte fildelning, men i våra diskussioner har jag ändå känt att han varit en av dem som trots allt kan blicka framåt. En av dem som insett att världen har förändrats. Så här sa han till exempel i en av våra diskussioner:

Vi står inför ett systemskifte. Vi kan antingen lägga oss på rygg och flyta med strömmen. Eller också formulera vad vi vill att systemskiftet ska leda till och kämpa för det. Om fildelning är så bra för oss kommer vi i slutändan att vara där allihop – men frivilligt.

Jag håller till viss del med Mats, skillnaden är kanske att jag anser att systemskiftet redan har ägt rum och att vi allihop redan befinner oss i en värld där fildelningen är ett faktum, vare sig man gillar den eller ej. Ungefär två miljoner svenskar fildelar. The Pirate Bay har 25 miljoner användare. Sådana siffror gör det mycket svårt att blunda för det faktum att vi redan nu i allra högsta grad samexisterar med fildelningen. Det är den verkligheten vi måste förhålla oss till och det är den verkligheten vi måste jobba med, inte mot.

Med detta i åtanke lade jag och Andreas fram argumentet att det är dags att skapa nya affärsmodeller som fungerar i det nya kulturklimatet, för det går inte att vrida tiden tillbaka till hur det var för tjugo år sedan. Söderlund påpekade då att även han såg nya affärsmodeller som en framtid, men än en gång tog han avstamp i en verklighet som inte existerar:

Javisst, tänker så det knakar för att hitta bättre alternativ och “affärsformer” för fildelning. Sitter i ganksa många grupper där man försöker lösa problemet. Det kommer, jag hyser ingen oro på den punkten. Om inte den illegala fildelningen, dvs idén att upphovsrättskyddat material ska vara gratis, först slår igenom på djupet. Det som pågår nu upplever jag som ganska orflkterat, åtminstone bland de stora ungdomsgrupper som i första hand laddar ner.

Fildelningen har redan gått på djupet. Det är lika folklig som Melodifestivalen, Nygammalt och Bingo Lotto. Fildelningen är inte heller något som bara ungdomar ägnar sig åt. Det fildelas friskt i alla åldrar. Och dessa fildelare spenderar dessutom massor av pengar på köpekultur.

Jag uppskattar verkligen att Söderlund försöker hitta lösningar och blicka framåt. Det är sannerligen mer än vad många andra inom kultursektorn gör. Jag blir däremot lite orolig när någon som tycks ha tillbringat så mycket tid med att försöka hitta vägar för framtiden ändå har lyckats missa grundläggande faktum vad det gäller fildelningen som sådan, vem som ägnar sig åt den och vilka konsekvenser den har. Hur ska Söderlund ens hitta till framtiden om han lämnat både karta, kompass och pannlampa hemma?

Jag har uppskattat de här diskussionerna med Mats, eftersom jag ändå känt att det funnits en öppning. Så döm om min förvåning när jag läste hans debattinlägg i DN häromdagen. Isobel Hadley-Kamptz kallar det för “genuint bisarrt” och jag… Ja, jag finner inte ord.

Först och främst tycker jag det är märkligt att det inte nämns någonstans att Söderlund är ordförande i Författarförbundet. Det är ju en ganska viktig sak i sammanhanget. Men, nu är ju inte Söderlund inte bara ordförande i Författarförbundet, utan även poet och det verkar vara där skon klämmer.

Söderlund går ut hårt och menar att upphovsrätt är en mänsklig rättighet genom att peka på artikel 27, punkt 2 i de mänskliga rättigheterna. Den lyder så här:

Everyone has the right to the protection of the moral and material interests resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author.

Men nu är det ju så att de mänskliga rättigheterna ständigt krockar med varandra. Tittar man till exempel på samma artikels punkt 1, så står det så här:

Everyone has the right freely to participate in the cultural life of the community, to enjoy the arts and to share in scientific advancement and its benefits.

Redan här har vi alltså en liten krock. Om alla har en grundläggande rättighet att ta del av kultur och vetenskapliga framsteg så blir det svårt att även uppfylla artikelns andra punkt till fullo. Tittar man dessutom på artikel 12, så hittar vi en betydligt större och viktigare krock.

No one shall be subjected to arbitrary interference with his privacy, family, home or correspondence, nor to attacks upon his honour and reputation. Everyone has the right to the protection of the law against such interference or attacks.

Om Söderlund är så ivrig att skydda dagens upphovsrätt att han stödjer lagar som till exempel IPRED, så betyder det att också att han själv tydligen inte har något emot att bryta mot artikel 12. Att ens försöka stoppa fildelning innebär nämligen oundvikligen att allt man gör på nätet på ett eller annat vis måste kontrolleras och det bryter mot rätten till ett privatliv.

Efter att ha försökt stödja sig mot de mänskliga rättigheterna, så tar poeten i Söderlund över och det är nu det blir riktigt konstigt.

Det är inte kunskap eller idéer eller innehåll som skyddas av de mänskliga rättigheterna, det är det mänskliga, personliga, konstnärliga uttrycket. Själva formen. Poetens förhållande till sitt verk är personligt på ett djupt och orubbligt sätt, poeten och verket är i själva verket oskiljaktiga.

Jag förstår faktiskt inte alls vad Söderlunds personliga förhållande till sina dikter har med upphovsrättslagstiftning att göra. Upphovsrättslagen reglerar inget sådant. Den är blind för form och konstnärliga uttryck. I upphovsrättslagens ögon är “Fyra Bugg och en Coca Cola” lika mycket värd som Söderlunds dikter.

Det är därför vi poeter har så svårt för att sälja våra dikter. Vi säljer i själva verket en del av vår själ. Det är därför vi så sällan höjer våra röster i sådana här debatter. Vi framstår som lallande idioter, det vi har att komma med är så abstrakt, esoteriskt och svårfångat att vi nästan bara kan uttrycka det med poesi, och blir lätt avfärdade.

Jag tillhör dem som gillar dikter. T.S. Eliot är min husgud och jag köper alltid när det kommer något nytt av tex Carol Ann Duffy och Alice Oswald. Jag tillhör alltså den lilla skara som faktiskt köper poesi. Men när jag säger lilla skara, så menar jag verkligen det, för poesi säljer inte mycket.

En diktsamling behöver bara sälja några hundra ex för att den i det närmaste ska betraktas som en bestseller i sin genre. Med eller utan dagens upphovsrätt, så har jag mycket svårt att se att någon skulle kunna försörja sig på att enbart vara poet. Det är helt enkelt inte en verksamhet som är ekonomiskt lönande. Den har naturligtvis andra viktiga värden, men om man har ambitionen att leva på sitt skrivande, så måste man vidga sina litterära vyer för att den ambitionen ska vara realistisk.

Men Söderlund tycks tro att den krassa ekonomiska verkligheten för våra poeter är piraternas fel:

De [piraterna] tror att texten, när den väl lämnat poetens hjärta, är något materiellt som man kan tillförskansa sig och göra vad man vill med, betalning eller inte.

Två frågor dyker genast upp i mitt huvud. För det första, menar verkligen Söderlund att det fildelas kopiösa mängder poesi? Jag har aldrig ramlat över någon poesi på vare sig Pirate Bay eller på andra fildelningssiter. Och för det andra, om nu poeten och dikten är så tätt förbunda, gör det då mindre ont att slita dikten ur poetens hjärta om man ger honom en hacka för det? Borde inte de “abstrakta och esoteriska” värdena vara för “svårfångade” för att man överhuvudtaget skulle kunna sätta en futtig, värdslig prislapp på dem?

Nej, jag kan inte annat än förundras över Söderlunds debattinlägg. Genom våra tidigare diskussioner vet jag att han har betydligt vidare horisonter än vad han ger prov på här och jag hoppas att han lyfter blicken ur naveln och börjar titta framåt igen. Sveriges författare behöver ingen agony aunt som sitter och gnäller i kapp med dem. De behöver någon som tar täten och leder dem in i framtiden.

Sist men inte minst vill jag säga några ord till alla poeter därute. Ni kommer med största sannolikhet aldrig att kunna leva på att ge ut tryckta diktsamlingar genom traditionella förlag. Chansen att bli utgiven är minimal och även om ni blir utgivna, så kommer ni antagligen inte att ens kunna betala en hyra med royaltyn. Men det gör inget, för ni har allihop ett fantastiskt guldläge.

Er konst har ett format som passar internet perfekt. På några timmar skulle vem som helst av er kunna smälla upp en schyst blogg/hemsida, där ni kan lägga ut era alster. Ni skulle kunna podcasta dem, göra videor till dem, göra dem till en totalupplevesle för era läsare. Ni skulle kunna visa upp er och era alster i all sin prakt. Ni kan trycka och sälja era dikter själv genom siten. Ni får direktkontakt med er publik. Ni ökar era chanser att få betalda uppdrag (uppläsningar etc) ofantligt om ni syns och finns där era läsare är. Och tro mig, de är på nätet. Ni måste också göra er hemmastadda där. Det är faktiskt er enda chans att dra in något annat än kaffepengar på ert hårda arbete. Missa inte chansen, för ni utför ett mycket viktigt arbete.

Om någon poet känner sig inspirerad att inta internet, men inte vet hur man ska börja, så mejla mig. Jag hjälper mer än gärna till att få ut så många poeter som möjligt på nätet. Ni behövs där.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Drottningen

    March 15, 2009, 11:59:07

    Jag tror iofs (eller inbillar mig) att just litteraturen klarar sig väldigt bra från fildelning. Visserligen har cd-böcker kommit på senare år, men jag tror knappast att jag är ensam om att kräva känslan av en riktig bok, med omslag och prasslande sidor som efter varje läsning bär spår.

    Men precis som inom musiken så pumpas det ut nya “hippa” författare (tänk när deckardrottningarna “plötsligt” ploppade upp) och ja.. jag ser inget problem i att de som inte är tillräckligt bra för att man ska vilja köpa deras alster försvinner. Är det en rättighet att ens material blir köpt? Ska jag i så fall kanske låta mina läsare abonnera på min blogg för en tjuga i månaden? (de kanske inte är många, men de kommer ju tillbaka så…)

    I slutändan är det ju så att den kultur man tycker är bra är man också beredd att betala för. I min senaste bokbeställning t ex så låg en inbunden bok som jag redan har som pocket, det var en författare jag inte läst förut, men som gjorde ett starkt intryck. Jag har alltså betalat två gånger för samma sak, räcker det? Får jag en annan bok gratis från förlaget? Varför är det så jävla självklart att jag ska betala för “grisen” i säcken när bolagen inte ser det som självklart att producera något annat än på ren svenska.. skit?

    Nu skenade jag iväg. Igen. Det jag skulle säga egentligen är att man som författare ju kan släppa Boken som inbunden och lite speciell (vet inte hur, ett sjukt snyggt omslag som man kan stryka över rätt ju för en nörd som jag när det gäller favoritförfattare) och rentav strunta i pocketutgivning och istället ha boken tillgänglig för nedladdning. Bara som exempel alltså.

    Men det är klart, tramsas det på det här viset så får man ju tänka sig för extra noga innan man handlar. Hur hanterar just det här förlaget den här frågan? Vad tycker författaren? Man kan ju vara emot fildelning utan att pissa på sina fans liksom..

    (var så god, nu får du tillbaka din blogg;)

  2. Calandrella

    March 15, 2009, 12:57:29

    “Everyone has the right to the protection of the moral and material interests resulting from any scientific, literary or artistic production of which he is the author.”
    Vad betyder “moral” i sammanhanget? Antagligen attributionsrätten och rätten att inte få alstret använt i djupt förnedrande/extremt politiska sammanhang, om en inte vill. Vad betyder “material” i sammanhanget? Tja, det kan vara allt från hur det tolkas i den svenska lagstiftningen (rätten att göra kopior av verket) till helt enkelt kommersiell ensamrätt (ingen får tjäna pengar på ens alster, utövver en själv, naturligtvis). Särskilt när punkt ett beaktas kan artikel 27 innebära rent konkret nästan vad som helst.

  3. Tor

    March 15, 2009, 13:20:22

    “De [piraterna] tror att texten, när den väl lämnat poetens hjärta, är något materiellt som man kan tillförskansa sig och göra vad man vill med, betalning eller inte.”

    I sådana fall borde det ju logiskt sett vara piraterna som talar om stöld…

  4. martinj

    March 15, 2009, 16:37:25

    Fint skrivet i sista stycket! Poeten på nätet är verkligen som fisken i vattnet. För egen del tänkte jag försöka släppa diktsamling på TPB i vår–sommar.

  5. scaber nestor

    March 15, 2009, 19:15:41

    Hänvisar till delar av ett gammalt blogginlägg som har med FN’s deklaration och IPRED-lagen att göra.

    Ska man återge en del av deklarationen ska man återge alla delar som har bäring.
    Om delar av artikel 27 står i direkt konflikt med artikel 12, 19, 27 och 30.

    Vad ska man då gå efter?

    Artikel 12
    “Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.”

    Godtyckligheten ligger i att godkänna IP-nummer som identifikationshandling och som rätt att göra intrång i hem, i korrespondens och i privatlivet.
    Ett brott som motsvarar snatteri i straffskalan ska inte ges denna godtycklighet.

    Artikel 19
    “Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.”

    Vid nedstängning av bla Pirate Bay och intrång genom husrannsakan sån nekas dessa rättigheter.

    Artikel 30
    “Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.”

    Ingen stat, grupp eller person.

    Här får man göra ett ställningstagande på vad som är viktigast.
    Yttrandefrihet eller upphovsrätt.

    Man kan jämföra det mellan demokrati och diktatur eller mellan konkurrens och monopol.

  6. Anders Troberg

    March 15, 2009, 20:56:18

    “Jag har aldrig ramlat över någon poesi på vare sig Pirate Bay eller på andra fildelningssiter.”

    Det är antagligen därför poesi säljer så dåligt. Ut med den i rampljuset på TPB, då kommer försäljningen. Visst, målgruppen kanske inte i första hand hänger på TPB, men på 25 miljoner samtidiga användare så räcker en promille av dem långt.

  7. Perty

    March 15, 2009, 22:23:30

    Kanske dag för en ThePoetBay.org?

    Tror att det skulle behövas lite mer poesi på nätet. SJälv läste jag lite ur Bruno K Öjers senaste (helt gratis) och blev väldigt överraskad.

    Tror fler skulle bli de om det fanns tillgängligt.

  8. maloki

    March 15, 2009, 23:54:02

    Det finns endel om man vet var man ska leta 😉

  9. embryo

    March 16, 2009, 10:29:59

    givetvis vill varje poet att dikten ska bli läst och spridd

    men med respekt och på rättvisa villkor

    i nätdebatten om upphovsrätten saknar man ofta sunt förnuft och värdighet: det verkar vara legitimt att kasta vilken dynga som helst på upphovsmän som endast försvarar rätten till sitt jobb

    vilken annan yrkesgrupp skulle utsättas för detta och varför

    upphovsrätten är de facto okränkbar och lagstadgad: vi har kämpat för den i århundraden och i och med den digitala verkligheten har vi både en möjligheternas arena och ett problem att lösa

    jag tycker den brittiska poeten wendy cope fångar dilemmat bra i sin artikel i the guardian av 2007: “A poem is very easy to copy, whereas nobody is going to photocopy or download a whole novel or work of non-fiction. Poets are thus especially at risk if people do not know and respect copyright law.”

    http://www.guardian.co.uk/books/2007/dec/08/featuresreviews.guardianreview14

    1. Anna Troberg

      March 16, 2009, 10:46:01

      Hej Embryo!
      Dessvärre kastas nog dyngan från båda hållen och det är det jag gärna vill komma tillrätta med.

      Din bild av upphovsrätten är dock inte helt riktig. Ren historiskt drevs den fram för att skydda mellanhänderna, inte nödvändigtvis kreatören. Dessutom finns det redan idag en del inskränkningar i upphovsrätten. Den är inte skriven i sten, den går att reformera.

      Vad det gäller poeternas överlevnad, så är inte piraterna deras fiende. Poeternas fiende nummer ett är det faktum att deras uttryckssätt är smalt och aldrig har varit ekonomiskt lönsamt. Det har naturligtvis andra värden, men att tro att man ska kunna försörja sig enbart på att sälja tryckta diktsamlingar är fullkomligt orealistiskt.

      Nätet erbjuder dock poeter alldeles extra bra förutsättningar. Deras texter är korta, de lämpar sig utmärkt för det digitala formatet. Speciellt nu innan e-boksläsarna fått tillräckligt bra skärmar. Poeter skulle kunna göra fantastiska saker online. Saker som skulle locka nya läsare, som skulle ge dem fler uppläsningsuppdrag etc. Kort sagt, nätet skulle kunna förbättra poeternas ekonomiska situation avsevärt.

      Ha det så bra,
      Anna

  10. embryo

    March 16, 2009, 10:58:21

    visst är det så att nätet öppnar nya möjligheter för poesin: för do mpoeter som vill

    poesin är till sitt väsen såväl svår att definiera och att infånga

    men om den enskilde poeten ska kunna nyttja nätet på ett rimligt vis är upphovsrätten den viktigaste byggstenen näst efter orden i sej

    upphovsrätten är diktens vattenstämpel och en del av vår yrkesidentitet

    och i den digitala verkligheten är det av yttersta vikt att den både respekteras och stärks

    efter det är världen öppen för de skrivna

  11. embryo

    March 16, 2009, 10:58:47

    edit: det skrivna

  12. Anders Troberg

    March 16, 2009, 15:24:40

    “upphovsrätten är de facto okränkbar och lagstadgad”

    Kan inte hålla med här. Det går alldeles utmärkt att kränka den och lagar kan ändras.

    Jag tror på vad någon annan skrev för ett tag sedan i en kommentar: De enda naturliga rättigheterna är rätten att bli erkänd som upphovsman och att välja om/när/hur den initiala publiceringen sker.

    När verket väl är släppt är det en del av den gemensamma kulturpoolen, en del av vad vi alla är. Att då ta bort det är inte bara att stjäla från vad folk har, det är att stjäla från vad folk är.

    Jag ser det personligen som en stor möjlighet att släppa mitt eget stuff under öppna licenser, då det garanterar att verken kommer att fortleva så länge som det bara finns åtminstone en enda människa kvar som bryr sig om dem. Det är kulturell makt! Med andra ord, när jag har pissat i den gemensamma kulturpoolen så går det inte att klorera bort!

  13. embryo

    March 16, 2009, 15:58:56

    det är ju en fin tanke: att vi alla är en del av den dikt jag har skrivit den text jag har producerat av mina ord

    och att dikten är en del av allt: visst är det så

    så kan känna sej som människa

    och ibland inte: utanförskapet är också en visshet

    men allt det där har ingenting med upphovsrätten att göra: den är textens inre signum: ett gesällbrev om man så vill

    dikten flyter eller sjunker finfint i den där poolen även med författarens signatur och därmed ansvar och rättighet under

  14. Janne

    March 20, 2009, 00:08:38

    Otroligt bra inlägg! Håller helt med dig om att poeter både skulle nå ut till fler människor och även sälja mer om de utnyttjade internet.

    Förutom Shakespears samlade verk (som innehåller hans sonetter) som jag köpte för 20 år sedan på bokrean, så har jag aldrig köpt någon poesi förrän jag började läsa Åsa Strands blogg (http://blogg.aftonbladet.se/16679/perma/879994) och jag älskade hennes dikter. När hon sedan släppte sin första diktsamling i mars 2007, så beställde jag den direkt och när hon sedan släppte sin andra diktsamling så beställde jag den med.

    För trots att jag redan läst en stor del av dikterna på hennes blogg, så är det en helt annan känsla att få kura ihop i sängen och låta fingrarna glida över sidorna medan man uppslukas av orden…

    Tänk om alla kunde tänka om…

  15. Thomas Tvivlaren

    March 20, 2009, 11:09:26

    Angående det Mats Söderlund sade så skulle jag ändra sista delens “men frivilligt” till “oundvikligen”. Det säger sig självt att de som tjänar på ett befintligt system för det mesta inte är så benägna att hoppa på ett nytt. Jag kanske inte ska fästa så stor vikt vid hans uttalande men mot bakgrunden av hans ordval så undrar jag ändå hur mycket fritänk han tillåter sig själv och hur pass mycket han är verklighetsförankrad?



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *