Pages

Categories

Search

 

Att ta sig friheter

by
July 16, 2009
Politik
No Comment

Jag har ju muttrat om att jag tänkte skriva om omdöme och respekt så snart jag slutat att vara arg. Nu är jag inte arg längre, men jag tänker inte skriva om det i alla fall. Eller rättare sagt, jag tänker närma mig frågan från ett annat håll: frihet.

De senaste dagarna har jag funderat på det där med frihet. Jag har insett att en del tycker att min rätt till frihet står sig slätt jämfört med deras vilja att vara fria att göra precis vad de vill även om det innebär problem och merjobb för mig och andra. Vi förväntas ofrivilligt att vara de som curlar fram andras totala frihet, trots att det begränsar vår egen.

Därför har jag ställt en och samma fråga flera gånger till olika människor utan att någon ens försökt svara på den. Istället verkar folk sky den som pesten. Den uppenbarligen så hemska frågan är denna: “Om man hävdar sin egen frihet så till den milda grad att man inte längre bryr sig om att ens egen frihet inskränker andra människors rätt, har man då i själva verket inte förvandlat friheten till något egoistiskt och förtryckande?”

Rent teoretiskt låter det ju bra med total frihet och frihet är naturligtvis i grunden något väldigt bra. Men om man helt frikopplar den från ansvar, så hamnar ju saken i ett helt annat ljus. Då handlar det inte längre om att vara fri. Då handlar det om att ta sig friheter och det är en väldig skillnad.

Jag skulle dessutom vilja gå ännu längre. Om man hävdar sin egen frihet över andras frihet, så har man ingen aning om vad frihet är. Man förkroppsligar dock ett helt annat ord: egoism. Det är ett ord som man kan förklä i diverse långa teoretiska resonemang, men till syvende och sist handlar det om att sätta sig själv på piedestal.

“Jag är en fri människa. Varför ska inte jag få köra i 200 knyck utanför ett dagis? Varför ska inte jag få slarva på jobbet? Varför ska inte jag få ha sex med personen där borta? Varför får inte jag tala om för min granne att han är ful? Varför får jag inte vara stenhög på jobbet?”

Svaret på dessa frågor är naturligtvis: Du kan köra på någon. Dina arbetskamrater får göra ditt jobb. Personen kanske inte vill ha sex med dig, din egotrippade typ. Därför att din granne kanske blir jäkligt ledsen. För att ditt omdöme försämras och då kan du skada dina arbetskamrater.

Den här listan med frågor och svar kan göras oändligt lång. Det är också därför man brukar koppla samman frihet med ansvar. Ja, man är fri att göra vad man vill, under förutsättning att man inte stampar fram och tillbaka över sina medmänniskor. Vissa av dessa saker regleras med lagar, men mycket av det regleras faktiskt bara av en själv. Och det är där omdöme och respekt kommer in i bilden. Man måste tänka över vilken effekt ens handlande kan få för andra och faktiskt bry sig om att se till att inte sätta folk på pottan.

Jag är sannerligen inte för överdrivna begränsningar, regler och förbud, men jag är en stark anhängare av att åtminstone försöka visa gott omdöme och av att visa mina medmänniskor respekt. Det kommer man faktiskt ganska långt med. Man slipper dessutom leva med att folk runt omkring en hela tiden får springa efter och städa upp efter en.

Så verkar dock inte frihetsfetischisterna tänka. Därför frågar jag igen och hoppas på svar: “Om man hävdar sin egen frihet så till den milda grad att man inte längre bryr sig om att ens egen frihet inskränker andra människors rätt, har man då i själva verket inte förvandlat friheten till något egoistiskt och förtryckande?”

Jag är som sagt inte arg längre, men jag vill verkligen ha svar på den här frågan. Jag misstänker nämligen att anledningen till att jag inte får svar på den är att inte ens de mest förhärdade frihetsfetischisterna har något bra svar på den. Eller är svaret på frågan månne: “Jag bryr mig bara om min egen frihet”?

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Rikard

    July 16, 2009, 15:59:34

    Jag ställde en liknande fråga idag i ett annat sammanhang, men jag tror vi har samma konflikt i bakhuvudet:

    vem är mest liberal? den som accepterar att folk har extremt liberala åsikter men önskar att folk förstod att självcensurera dem för att uppnå ett högre (men fortfarande liberalt) mål, eller de som har dessa extremt liberala åsikter men inte tillåter att andra önskar att de självcensurerade dessa för samma högre (men fortfarande liberala) mål?

    Det är väldigt tillspetsat, det erkänner jag. Men när man efterfrågar efterhållsamhet (av respekt för organisation eller medmänniskor inom organiationen) och får till svar “Du vill belägga med munkavle eller censurera vad andra får tycka och säga”, ja då är det inte längre en diskussion. Då är det i min mening härskartekniker och hur liberalt är det?

  2. Anaïs

    July 16, 2009, 16:30:52

    Jag vet ju inte als bakgrunden till inlägget men frågan: “Om man hävdar sin egen frihet så till den milda grad att man inte längre bryr sig om att ens egen frihet inskränker andra människors rätt, har man då i själva verket inte förvandlat friheten till något egoistiskt och förtryckande?”
    …kräver nästan att man definierar “andra människors rätt” för att kunna avgöra.
    Människor kan tycka de har mycket långtgående “rätt” till de mest egendomliga saker. Rätten måste vara någorlunda legitim för att ha “rätt” att begränsa andras frihet.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 16:51:37

      Hej Anaïs!
      Ja, där har du en poäng. Det är faktiskt flera helt orelaterade saker som fått mig att skriva det här inlägget, men det är mindre viktigt. Jag tycker att själva frågeställningen är intressant.

      Låt oss ta ett högst vardagligt exempel, som jag tror att alla kan känna igen sig i: Kalle tycker det är ok att ta en kvarts rökpaus varje timme. Eftersom det är mycket att göra på jobbet, så innebär det att Kalles arbetskamrater får jobba extra hårt. Kalle tycker att han har rätt till sin paus, men han tänker inte på att det gör arbetet tuffare för hans kolleger.

      Eller ett lite större exempel: Kalle har gjort strålande karriär som skådespelare och en massa ungdomar tapetserar sina väggar med bilder av honom och tycker att allt han säger och gör är fantastiskt. Kalle berättar vitt och brett i tidningarna att tjejer med kort kjol ber om att bli våldtagna och minsann får skylla sig själv. Kalle tycker att det är viktigare att säga precis vad han vill för att få press och uppmärksamhet och struntar i vilka konsekvenser det han sagt kan få. Dels finns det alltid puckon som gör whatever som deras idoler säger och dels sitter det kanske ett gäng ungdomar som råkat illa ut och känner att det var deras eget fel.

      Detta är kanske inte världens bästa exempel, men dock. Det handlar om att hävda sin egen frihet utan att tänka på konsekvenserna och på andras bekostnad.

  3. Jojje

    July 16, 2009, 16:31:59

    Det är en bra frågeställning, Anna. Svaret kan tyckas självklart, att man inte skall få inverka negativt på någon annans tillvaro genom sina handlingar. Men riktigt så enkelt är det inte. Med detta argument skulle man kunna rättfärdiga att förbjuda hästhoppning, rusdrycker, eller McDonalds.

    Det må vara roligt att vara ryttare, men plötsligt kan olyckan vara framme. Du blir tvingad att uppsöka vård, och genast har du blivit en börda för samhället – för andra, dina medmänniskor. Har du alkoholproblem är du också en börda för samhället, samt ett ständigt orosmoment för dina närstående. Samma argument kan appliceras på den frekvente McDonalds-besökaren.

    Så hur svarar man bäst på frågan du ställer? Jag vet inte, men jag tycker att ditt inlägg är superbra! Vart drar man gränsen för vad som är okej eller inte? Det är kanske en mer filosofisk fråga än politisk.

  4. Mikael

    July 16, 2009, 16:48:42

    Jag tror att det inom alla olika liberala läger finns en ideologisk utgångspunkt om att ens frihet inte kan hävdas till den grad att den inskränker andras frihet. Yttrandefrihet må vara en grundbult i liberalismen, men det innebär ju inte ansvarsfrihet för de konsekvenser ens uttalande kan få för någon annan. Märk väl skillnaden mellan munkavle/censur och att acceptera att ens ord och handlingar kan få konsekvenser.

    Som liberal anser jag detta självklart och jag förvånas över att det skulle finnas intellektuella i det liberala lägret som inte acceptera detta, för då har man ju hamnat fullständigt i en ideologisk kullerbytta. Respekt är ju en förutsättning för liberalism.

    Det låter som om du haft oturen att stöta på någon med ovanligt begränsade tankebanor runt vad liberalismen står för.

    Lika viktig som individens frihet är respekten för andras frihet, det är ju just denna balans som utgör fundamentet i liberalismens tanke runt människans frihet. Sedan finns det såklart en pågående diskussion om hur detta ska balanseras och precis var gränserna går. Det är detta som kallas politisk debatt.

    När inkräktar min frihet på din frihet? Har jag som individ en moralisk skyldighet att agera för att stärka din frihet? Är ekonomisk frihet en rättighet? Ska staten agera för att skapa någon sort jämlikhet i frihet? Kan man säga vad som helst? Detta är den klassiska ideologiska debatt som alla ideologier har, och ska ha.

    Din erfarenhet verkar vara med en idiot snarare är en liberal, tro mig.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 16:56:09

      Hej Mikael!
      Som sagt, det är flera händelser som fått mig att reflektera över detta och jag vet faktiskt inte vilken politisk etikett de flesta berörda sätter på sig själva. :-)

      En sak jag tänkte på var det där med att acceptera ansvar. Frihet under ansvar har ju två ansikten. Dels att acceptera ansvar i efterhand och dels att acceptera ett ansvar i förväg och anpassa sina handlingar därefter. I mitt inlägg menar jag alltså att det senare är att föredra för då slipper man att först trampa på andra och sedan ta ansvar. Bättre att inte trampa alls.

  5. Gelo

    July 16, 2009, 16:49:26

    Hmm, med ett fåtal inskränkningar JA. Jag undantar nog egentligen bara olyckor eller oförutsägbara konsekvenser och andras känslor.

    Jag måste vara fri att lämna en relation oavsett vad den andra parten känner eller som exemplet ovan bli packad så ofta jag känner för det oavsett hur oroliga andra blir.

    Jag anser iof också att kostnaderna för mitt agerande då konsekvenserna är kända skall tillfalla mig till 100%, men det är en annan diskussion.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 17:00:15

      Hej Gelo!
      Ja, det där har du helt rätt i. Olyckor och sådant är ju helt en sak för sig. Och ibland måste man såra folk. Det är oundvikligt. Jag tänker mer på de gånger där det är möjligt att förutse negativa effekter och där de skulle kunna vara möjliga att undvika, men där folk ändå sätter sig själv och sitt först.

  6. Welder

    July 16, 2009, 16:58:58

    Jag lärde mig ett fint afrikanskt ordspråk i ett avsnitt av Buzz en gång. “Din rätt att svinga näven upphör där din grannes näsa börjar.”
    Jag tycker det är bra sammanfattat.
    Jag tycker att man kan tolka det vidare till olika situationer utanför de rena grannfejderna. Film- och musikbranschens rätt att utforma sina produkter upphör där deras micklande börjar ställa till det för mig som kund. Har jag köpt en skiva har jag också rätt att spela den, var och när och hur som helst. De har ingen rätt att krångla till skivan så den inte fungerar i vissa av mina spelare.
    Reinfeldts rätt att påstå att svenska folket inget begriper upphör i det ögonblick han använder sitt svammel för att hemlighålla vilka beslut regeringen tar, och vad de innebär för oss medborgare. När han lallar iväg och säljer våra personuppgifter för att få vara med bland de riktiga, stora, politikerna på fina bilder så skadar det oss mer än en knytnäve i ansiktet.

    När någon sätter sig själv främst så till den milda grad att det drabbar andra, så är det arrogans och egoism och inget annat, och det är lämpligt om alla påpekar det för vdb så att han eller hon förstår att det syns. Kejsaren saknar inte bara kläder, han saknar empati också.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 17:02:01

      Hej Welder! (Long time no see!!!)
      Åh, vilket bra ordspråk! Det tänker jag lägga på minnet.

  7. Mikael

    July 16, 2009, 17:11:09

    Anna,

    Att tänka först, och därmed slippa hantera negativa konsekvenser av sitt beteeende, handlar nog om omdömme och mognadsnivå snarare är ideologi eller politiska tankemönster.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 17:31:44

      Hej den andre Mikael!
      Ja, absolut. Jag skriver inget om politisk tillhörighet i mitt inlägg. Jag tror faktiskt att det har betydligt mycket mer med personlighet att göra, än med politisk tillhörighet.

  8. Mikael Magnusson

    July 16, 2009, 17:11:23

    Så länge som inte skadar sig själv eller andra så kan man göra vad man vill.

  9. Mikael Nilsson

    July 16, 2009, 17:16:40

    Oooh, öppet mål…

    “Din rätt att fildela upphör där den kränker upphovsmannens rätt att tjäna pengar på sitt verk!”

    *duckar* :-)

    Nej men allvarligt – jag tror faktiskt inte att frågeställningen överhuvudtaget går att svara på i allmänna termer. Du måste åberopa någon mer grundläggande princip, typ “vilket alternativ ger mest lycka i samhället” eller “vilket alternativ främjar bäst organisationens mål”. Och sen får man ändå räkna med att olika människor kommer att komma fram till olika svar.

    Men grundläggande är att man bygger sitt resonemang på välgrundade påståenden och inte bara rädsla, vilket är alltför vanligt.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 17:30:13

      Hej Mikael!

      Hi, hi! Jag förutsåg att den skulle komma. 😀

      MEN där visar ju faktiskt oberoende undersökningar att fildelning är bra för dem, så där kommer man undan den.

  10. Jakob

    July 16, 2009, 17:28:16

    Jag kanske missförstår frågan, men jag tycker det är stor skillnad på att hävda en rättighet och att utnyttja den. Det exempel jag kommer att tänka på är muhammedteckningarna. De danska tidningarna vägrade konsekvent att erkänna att de hade gjort fel trots konsekvenser som iaf till en början såg ut att kunna eskalera mer än de gjorde. Hade man yttrandefrihet eller inte i danmark? De danska tidningarna stod fast vid ett klart ja. Men att från detta gå till tex en “Dagens muhammedteckning” som återkommande bild varje dag vore helt idiotiskt. De har altså fortfarande rätten, men väljer (vad jag vet) klokt nog att inte utnyttja den.
    Vad jag försöker säga är altså: ta inte bort rättigheterna, hitta istället andra sätt att meddela om sättet som dom utnyttjas på inte uppskattas.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 17:34:16

      Hej Jakob!
      Jag tycker inte heller att man ska ta bort rättigheter. Jag tycker att man ska börja applicera omdöme och respekt för andra människor i sitt eget liv. Var och en får ta ansvar för sig så att säga.

  11. Anaïs

    July 16, 2009, 17:38:15

    @Welder; mycket bra ordspråk! 😉 Men det går bara att applicera i sällskap med folk som inser att deras näsor är normala. Dessvärre anser sig många ha näsor som Pomperipossa.

  12. Hanna S

    July 16, 2009, 17:40:53

    Liberalismen har ju ett enkelt svar. Man är fri att göra vad man vill så länge det inte inskränker andra människors rätt att göra samma sak.

    Sen kan man tala om rättigheter, men det är en helt annan sak än frihet. Rättigheter är rätten att få vara ifred. Att få bestämma över sig själv etc. Förutsättningar för att ha frihet. Frihet, inte möjlighet.

    Det kan bara vara tal om negativa rättigheter. För så fort man talar om positiva rättigheter så har man brutit mot den första punkten. Fri att göra vad man vill så länge det inte inskränker andras samma frihet.

    Var och en får skapa sina egna möjligheter. I den mån man får något utöver detta ska det vara på helt frivilliga grunder.

  13. Fredrik

    July 16, 2009, 18:06:02

    Jag tror det var gamla Wiccans som formulerade det först: “Do as ye will, an it harm none.”

    En svensk variant som jag gillar, för att den är kort: “Gör som du vill, så länge du inte inkräktar på andras lika rätt.”

  14. Anna Troberg

    July 16, 2009, 18:12:49

    Hmmm… Det där med att inte inkräkta på någon annans lika rätt. Visst, det kan jag hålla med om i vissa fall. Men om det är en rätt som faktiskt får negativa konsekvenser för någon annan? Om jag tar ett riktigt hårdraget exempel: Nisse anser sig ha rätt att mörda folk och han är beredd att stå upp för alla andras rätt att mörda någon. Hmmm… Då blir det ju lite komplicerat.

    Frihet/rätt kan inte bara vara kopplad till andra rätt att göra detsamma. Det måste vara kopplat till någon form av hänsyn till vad handlingen får för effekter för andra.

    Jag vill för övrigt igen påpeka att jag inte skrev något om politisk tillhörighet i inlägget. Jag anser att detta handlar om personliga val och ansvar, snarare än om politiska filosofier. För mig handlar det om att handla så att man kan se sig själv i spegeln.

  15. Lennart Nilsson

    July 16, 2009, 18:12:57

    Hej,

    jättebra frågeställning. Det är ju enkelt att säga t.ex. att så länge man inte inskränker andras frihet så är allt OK, problemet är att nästan allting vi gör på något sätt påverkar andra på kort eller lång sikt. En supersvår fråga för mig som liberal är ju t.ex. var yttrandefrihetens gränser slutar. Ord kan såra mer än en smäll på käften, ändå anser många att det är totalt oacceptabelt att slå någon, men att man har rätt att säga precis vad man vill. Frågan blir ju inte lättare av att man kan se det som att när man blir sårad av ord så sårar man ju egentligen sig själv, orden river upp sår i ens egna föreställningar, ens egen självbild och tro. T.ex så är det svårt att föreställa sig varför en del muslimer blir så upprörda över Muhammedkarikatyrer, om man inte inser att det också blir ett angrepp på de människor där tron blivit en del av den agna personen. Eller varför en del människor anser att onyanserad kritik av Israel är antisemitism. Självklart ska det inte finnas några lagliga hinder för dessa att publicera vare sig kritik av Islam eller Israel, men man måste kräva av alla som deltar i en debatt att de visar respekt och ödmjukhet inför varandra.
    Det finns även andra närliggande frågeställningar som handlar om relationen mellan vad vi kan kräva av människors omdöme och när det behövs lagstiftning. Ska det t.ex. vara tillåtet att visa porr på affischtavlor på stan, trots att många kvinnor mår dåligt av det?

  16. GnomviD

    July 16, 2009, 18:21:51

    Anna: “Jag skriver inget om politisk tillhörighet i mitt inlägg”
    Mja, jag får det intrycket att diskussionen utgår ifrån en en liberal definition av frihetsbegreppet. För att få komplicera diskussionen lite så tror jag nog ändå att politiskt tankemönster spelar en betydligt större än vad ni vill tillskriva.
    Ex: En marxist kommer att ha en helt annan definition av frihet än en liberal, och det som en liberal skulle se som ett fritt samhälle skulle marxisten se som ett slavsamhälle, och vice versa. Samtidigt, iom att frihet är ett subjektivt begrepp, så är det ju ingen av dem som har fel i sin definition, eller hur? Det goda exemplet här emellan är huruvida det är acceptabelt att inskränka i invidens friheter för kollektivets bästa.
    Jag erkänner, det kan vara jag som missar någonting i resonemanget, men jag får känslan av att frihet är alltför beroende av referensramar för att man ska kunna finna en enad definition.

    1. Anna Troberg

      July 16, 2009, 18:42:50

      Det är möjligt och jag ser att kommentarerna drar iväg åt det hållet, men det var egentligen inte min intention. Jag är intresserad av personlig frihet kontra ansvar på ett högst personligt plan. Vad anser jag mig få ta för friheter gentemot andra för att uppnå mina egna mål? Något sånt.

      Med det sagt så tycker jag att diskussionen är mycket intressant och läser gärna mer.

  17. Z3hh0

    July 16, 2009, 23:08:52

    Ett fint sätt att formulera balansen finns i “The Universal Declaration of Human Rights” sista artikeln (#30):

    “Nothing in this Declaration may be interpreted as implying for any State, group or person any right to engage in any activity or to perform any act aimed at the destruction of any of the rights and freedoms set forth herein.”

    Dvs definiera rättigheterna och säg sedan att ingen av dem får användas som motiv för att reducera någon av de andra.

  18. Shaun

    July 17, 2009, 01:32:19

    Min näsa är ibland störst och längst, men min fest ska inte störas av kortnästa freaks.
    Att min egen sockertrosa vägrar visa vägen för framtidens musiker är lite synd. Men hon visade sig vara öppen på andra sätt. Och inte på nåt snuskigt sätt. Fint och kärleks’fult’

  19. Christian Persson

    July 17, 2009, 07:34:25

    Det du pratar om här brukar ju finnas tex i litteratur om anarkism.

    Anarkisterna tror ju att totalfrihet balanseras av “rädslan för konsekvenser”.

    Dvs du kommer inte försöka ha sex med allt och alla eftersom det troligen kommer leda till handgripligheter mot dig alt social utfrysning.

    På samma sätt fungerar ju samhället även idag. Bara för att du lagligen kommer undan med massa saker; så finns flera grejor du inte skulle komma undan med socialt tex frikänd från inbrott/stöld/sexualbrott/etc fast alla i bekantskapskretsen tror/vet du är skyldig etc.

    Även om du inte har nått samvete skulle säkert det sociala trycket och rädsla för icke lagliga repressalier göra att du inte gör vissa saker.

    Applicerar man detta på övervakning osv så tycker vi inte det är ok, även fast det nu är lagligt, vi försöker använda socialt tryck för att få beslutsfattarna att förstå.

    Så mitt svar på din fråga är att det inte kommer ske i större utsträckning än den sociala omgivningen tillåter det.

    tex, Vi gillar fri fildelning och vi struntar i att några andra upphovsrättsmakare ogillar det, så länge vi har det sociala trycket på “vår” sida så kan de inte upprätthålla förbud mot det. (istället får de anpassa sig och hitta vägar att utnyttja det)

  20. Trezker

    July 17, 2009, 07:57:37

    Undrar om inte en hel del av exemplen skulle kunna lösas med “Frihet med konsekvenser”.

    Om Kalle ska insistera på att röka stup i kvarten, borde då inte arbetsgivaren få dra ner hans lön som konsekvens? Han arbetar ju faktiskt mindre än icke rökare.

    Och självklart är det fritt att köra 50 på 30 sträckor, men det kostar 2 lakan varje gång du åker fast, eller att du blir av med körkortet.
    Det finns dock en viss orättvisa i fasta konsekvenser, rika människor bryr sig ju inte om små futtiga böter.

    Själv tycker jag att det vore bra med ökande konsekvens i trafikböter. Första gången 2000, andra 4000, tredje 8000. Bara fortsätt dubbla tills det känns i fortkörarens plånbok.

  21. Sned

    July 17, 2009, 09:16:49

    Individuell frihet är ju också väldigt beroende av sammanhanget. Enligt liberala värderingar har man rätt att vara ifred, att slippa kränkningar som exempelvis våld. Man har också en moralisk skyldighet att inte inkräkta på andra människors frihet, exempelvis genom att svinga näven i plytet på dem. Det finns dock ett viktigt undantag, nämligen försvar. När andra kränker min frihet, har de förverkat sin egen rätt att vara ifred, enligt liberalismen. Om grannen försöker strypa mig rättfärdigar den liberala moralen mig att slå honom på näsan tills han slutar.
    Jag har inte rätt att ta din mat (angrepp), men om du tar min mat så har jag rätt att ta tillbaka den (försvar). Om någon tar sig rätten att kränka mitt privatliv och läsa mina brev, så är det moraliskt försvarbart för mig att försöka hindra vederbörande, och använda våld om det krävs.
    Moral är personligt, och det finns följdaktligen andra sätt att se på rätt och fel. Fascism (den starkes rätt att bruka våld mot den svage) och socialism (den svages rätt att bruka våld mot den starke) är exempel på andra ideologier. Liberalismen erkänner andras rätt att tycka precis vad de vill, eftersom den enes tanke inte kan inkräkta på den andres frihet. Liberalismen sanktionerar däremot försvar mot kränkande handlingar, även om dessa handlingar är rätt enligt någon annans moral.
    Som andra har påpekat är det inte alltid självklart var i en händelsekedja själva kränkningen äger rum. En pilot trycker på en knapp, så att en bomb släpps ner på en fabrik. Är det kränkande att trycka på en knapp? En general har gett piloten en muntlig order att göra detta. Är det kränkande att yttra en order? Generalen är folkvald och försöker försvara sitt land mot ett angrepp. Är det kränkande att försvara ett land, som kanske en gång i tiden skaffat sig makt och självständighet genom kränkande handlingar? Spelar det någon roll vad som tillverkas i fabriken som bombas? Är det kränkande att tillverka vapen? Och så vidare.

  22. Isaksson

    July 17, 2009, 09:50:20

    “Om Kalle ska insistera på att röka stup i kvarten, borde då inte arbetsgivaren få dra ner hans lön som konsekvens? Han arbetar ju faktiskt mindre än icke rökare.”-Trezker

    Tja, som med det mesta här i livet så får man nog se till fakta i det enskilda. Kalle kanske faktist jobbar mycket hårdare för att få ta de där extra minuterna när han röker, och om då någon påpekar att han röker stup i kvarten så tycker jag personligen att han kanske kan jobba lite hårdare själv och ta sig en liten paus då och då när han förtjänat det. (Jag är inget fan av “den Svenska avundsjukan direkt)Om Kalle däremot missköter sitt arbete är det en helt annan sak, då han bryter med kontraktet man har med sin arbetsgivare, som säger att man skall utföra det arbete man blivigt ålagd för att få sin lön.

    Förutom att jag anser att i stället för en eskalerande skala med fasta summor, borde böter sättas i procentsatser relaterat till individens inkomst, så den ekonomiska smällen som du säger känns i fortkörarens plånbok, så tror jag att vi här i grunden har samma syn.

    Detta var nog lite slarvigt uttryckt, men du förstår säkert vad jag menar.

    I övrigt finns lagar och regler och de skall optimalt vara lagda enligt medborgarnas consensus, som talar om när man börjar inkräkta på andras friheter. Du är fri (har möjlighet) att bryta dem om du så vill, men då lär du få leva både med konsekvenser och ta anvaret för dina handlingar. I fallet med grövre brottslighet så får ju många andra leva med konsekvenserna av ditt agerande med, så det finns en aspekt av frihet i “verkligheten” och frihet enligt “consensus”, luddigt uttryckt.

    Frihet kontra andras friheter och dylika frågor har alltid varit, och är alltid, extremt stora och svåra frågor, väl värda att fundera på om och om igen. (Men att bara, som vissa regeringar gör, stifta lagar år höger och vänster bör ske med ytterst vaksamma steg, och då med befolkningens stöd och insyn.)

    Nåja, slut för filosofi från min sida innan jag spårar ur totalt. Mycket intressant, detta. Skall läsa lite fler inlägg här då jag bara skummat lite än.

    Vänligen
    Isaksson

  23. Hanna

    July 17, 2009, 14:30:06

    Jag kan nog inte kalla mig frihetsfetishist, och kan lätt svara ja på din fråga.
    Där du låter din frihet gå ut över min frihet och påverkar mig mer än vad jag tillåter, där *har* din frihetssträvan förbytts i blind egoism.
    Vi är alla mer eller mindre beroende av varandra, vill man slippa undan det är nog en enslig hydda i skogen det enda jag kan rekommendera. Där kan du vara så fri du orkar. 😉

    Visst kan man sträva efter ett samhälle där vi alla har så mycket frihet att vi storknar, men någonstans tycker jag att det vore schysst att i så fall inse att vi inte är där riktigt än.

    En intressant fråga med många intressanta kommentarer. Något att fundera mer på.

  24. Anders H.

    July 18, 2009, 09:35:42

    Väldigt bra frågor och svar här i tråden. Inom en viss organisation förs det just nu väldigt mycket debatter runt olika sakfrågor som kan återföras till de här frågeställningarna.

    Men tillbaka till det personliga planet – Det jag fastnade för i ursprungsposten var detta att “ta sig friheter”. Det sätter lite fingret på vissa konflikter tycker jag. Vi må ha olika referensramar och handlar utifrån dessa. Det leder hela tiden till konflikter naturligtvis, men här är lite den springande punkten.

    Är jag en omogen 3-åring som hela tiden fortsätter att ta mig friheter, eller är jag en vuxen person som kan reflektera över andras reaktioner på mitt handlande? Gör jag isåfall om detta handlande gång på gång för att det gagnar mig själv? trots att det retar folk i min närhet?

    Vilka konsekvenser får detta på lång sikt? Kommer folk att bryta kontakten med mig för att de känner att jag utnyttjar situationerna och det drabbar andra personer?

    Hur många gånger har jag inte lovat familjen att inte ha datorn på matbordet? Hur många uttalanden kan jag göra i en känslig fråga innan folk flippar “the bozo bit” och anser mig vara ett hopplöst fall som är mer en belastning än en tillgång?

    Det finns några saker att ta till sig som jag brukar tipsa om – snabb och personlig feedback till folk som “tar sig rätt” eller på andra sätt gör dumma saker. Den ska vara snabb för att återknyta till den akuta situationen medans den är aktuell. Den ska vara personlig för att inte låsa personerna i ett försvarsläge. Sen är det alltid upp till mottagaren om han vill ta åt sig och ändra sitt beteende eller inte.

    Detta att ta sig friheter handlar till stor del i slutändan mycket om social kompetens, och det är något man kan lära sig. Hur gör jag detta på ett sätt som inte retar folk i min närhet, hur driver jag saker, hur kommunicerar jag detta på ett bra sätt?

  25. Teresniska

    July 18, 2009, 20:08:33

    Kort svar: Jo.

    Jag förslår att du läser Staten av Platon som handlar om vad rättrådighet är. Din fråga är ju liksom inte precis ny och redan Platon vred o vände på just din frågeställning på alla möjliga sätt. I sin dialog mellan Sokrates och Glavkom, när Sokrates ombeds beskriva en stat i febertillstånd, visade han precis hur din frågeställning grundlägger skiftet från demokrati till tyranneri, när “dåliga munskänkar” tar för sig av frihetens oblandade vin (samma grundläggande “mekanismer” grundar skiftet mellan oligarki och demokrati). Saken är ju den att somliga styrs av sina begär istället för sitt förnuft och då ryker alla goda värden som medmänsklighet, ansvarstagande, hänsyn, rättvisa osv..

    Begären som tillåts ta överhanden kommer i många olika skepnader, inte bara det som vi vardagligt kopplar med ordet, som tex. maktbegär, girighet, karriärslystnad osv.. Kort sagt, när “Eros” tilåts bestämma över förnuftet, då går det åt helvete och överdrifterna slår över i sin motsats.

  26. deeped

    July 20, 2009, 16:20:41

    Det här var en av de svåraste frågorna när några på tidigt nittiotal försökte lansera “egoanarkismen”. Det gick åt helvete.

    Jag tror att det finns en dualistisk del i det här: ja, frihet är frihet tills du faktiskt inkränktar på någon annans frihet. Och samtidigt: att konsekvensneutralisera sin frihet på grund av vad som kan tänkas bli konsekvensen av ett uttalande eller en handling då andra kan få för sig att göra samma sak innebär att man fråntagit den andra människan friheten att göra ett eget val.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *