Pages

Categories

Search

 

Fildelarna har löst upphovrättsindustrins största problem

by
July 22, 2009
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

laundry“Det är dags för konstnärer att börja jobba igen” står det idag i en rubrik i SvD. Sådana rubriker drar naturligtvis till sig intresse, men det beskriver inte riktigt vad civilekonomen och managementkonsulten Mikael Flovén faktiskt skriver i sin debattartikel. Han lyfter istället fram två saker som är centrala i debatten om hur det nya kulturlandskapet ska formas.

Flovén tar först upp hur möjligheterna att bygga vidare på andras verk idag begränsas:

Det är som om en konstnär inte fick använda sig av kubismens teknik för att Braque och Picasso har upphovsrätten till kubismen, eller att ingen efterföljande konstnär skall ha rätt att göra sin egen version av Guernica.

Upphovsrätten är rätten att indentifieras som upphovsman till ett arbete och får aldrig bli en ursäkt att hindra andra kreatörer att låta sig inspireras av det arbete man gjort. Anledningen till detta är enkel. Kulturen dör faktiskt om den inte ständigt får ny, färsk input från nya kreatörer. Anledningen till att vi fortfarande har Shakespeares pjäser i tämligen färskt minne är inte bara att Bill skrev schysta pjäser. Det beror också på att de ständigt hållits levande genom att andra kreatörer varit flitiga att skapa sina versioner av dem, på scen, i bokform, på film. Det är dessa “samplingar” av Shakespeare som gjort att han fortfarande lever kvar så starkt hos oss i dag. Jag skulle därför vilja påstå att en samplad kreatör är en uppskattad kreatör och uppskattade kreatörer har alla möjligheter i världen att tjäna pengar på annat än att jaga samplare och fildelare.

Flovén går sedan vidare och kritiserar upphovsrättsindustrins flathet:

Problemet för dessa gamla branscher är att de lider av idétorka, vilket är precis det som drabbar företag som har monopol, arbetar i oligopol eller inom lagar och regler som gör livet enkelt och förutsägbart. Och rätten att ta betalt utan hederligt arbete för upphovsrätten gör de inblandade loja. Utan konkurrens behöver ett företag inte förnya sig, stå på tå och tänka nytt. Istället gäller det att likt gamla skråväsenden försvara det som finns och har funnits så länge som någon kan minnas.

Nu vet jag i och för sig att det finns en massa kreatörer som sliter hårt i sitt anletes svett med hederligt kreatörsarbete, men när det gäller mellanhänderna så är det ju inte utan att man börjat fundera ibland. De gamla branscherna är som försoffade gubbar som sitter på en parkbänk och förstrött kastar småsmulor till de pickande kreatörerna, medan de själv mumsar i sig en mumsig korvmacka och slickar sina feta fingrar.

De här mellanhänderna måste skakas om, för det är de som bromsar utvecklingen. Jag vet att det finns massor av kreatörer som är intresserade av att se vad den nya tekniken har att erbjuda, men ofta har de sina bolag som en tung boja runt foten.

Bonnier är just nu ett strålande exempel på detta. Deras nya standardkontrakt innehåller numera en klausul som tvingar författarna att mer eller mindre ge bort sina e-boksrättigheter. (Jag säger tvingar, för när kontraktet läggs framför författaren, så är det “take it or leave it” som gäller.)

Så vad gör man som författare? Det ligger en massa prestige i att ges ut av ett Bonnierförlag. Det finns ingen garanti för att något annat förlag vill ha ens alster. Tja, det är faktiskt inte så konstigt att Bonnier faktiskt lyckas få folk att skriva på de där kontrakten. Men är det rätt? Är det schyst mot författarna? Är det ett system man vill fortsätta att stödja?

Jag är personligen helt övertygad om att fildelningsdebatten aldrig hade blivit så hätsk om upphovsrättsindustrin inte systematiskt utnyttjat de kreatörer som göder den. Det finns ett uppdämt missnöje som legat och grott länge. Men eftersom kreatörer länge har stått i beroendeställning till industrin, så har det sällan kommit upp till ytan.

På sätt och vis är fildelningen det bästa som hänt upphovsrättsindustrin. Helt plötsligt fanns det en yttre fiende att rikta kreatörernas frustration mot. Perfekt! Egentligen borde upphovsrättsindustrin betala royalty till fildelarna. De har ju trots allt sett till att branschen sluppit att tvätta sin egen smutsiga byk.

Men smutstvätt tar till syvende och sist inte hand om sig själv. Den samlas på hög. Man kan gömma den i en garderob när släkten kommer på besök, men tids nog börjar den stinka. Tids nog måste man ta fram den och tvätta den. För upphovsrättsindustrin kommer den dagen när tillräckligt många kreatörer insett att de blir blåsta. Tvättkorgen har redan börjat svämma över…

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. ConnyT

    July 22, 2009, 10:14:13

    Bra skriver. Tycker dock inte att Flovéns liknelse med kubismen håller. Det vore snarare som att inga band fick spela in nya reggae-låtar utan tillstånd från den som först “hittade på” denna musikstil.

  2. Anders Widén

    July 22, 2009, 11:47:48

    Vad jag saknar och önskar hetast av allt är att nya aktörer börjar se affärsmöjligheter.

    Jag vill ha någon form av förlag, eller vi snarare ska kalla det aktör där vi kreativa kan samlas. I ena änden har “aktören”, helt kommersiellt en butik på nätet, (eventuellt även fysisk handel), som ser ut som Amazon eller Adlibris.

    Men eftersom vi har tagit bort en mängd kostnader som nu förlagen påstår att de har kan böckerna, verken, ‘produkterna’ bli väldigt mycket billigare att tanka ned.

    Av min debutroman som gavs ut på Bonniers fick jag 24:-/exemplar som i handeln kostade 204:-

    Vad gäller pocketvarianten av samma bok fick jag ca 3:-/st medan läsaren i handeln fick betala ca 50:-

    Med en ny aktör som tar hand om att skapa handelsplatsen, administrera pengaflöden, men även hjälpa till att föra samman författare med musiker, redaktörer omslagslayoutare osv.

    En bok, som idag kostar 200:- skulle i denna nya modell kunna kosta säg 10:- För vi tror på ett lågt pris, att lågt pris gör att fler vill handla.

    Dessa 10:- kronor (för en e-bok i filformat) fördelas enligt formler som vi ideligen mäter och omförhandlar så att de blir så rättvisa som möjligt, samt gynnar nytt skapande:

    Författaren: 4
    Redaktör/inläsare: 1
    Omslagskonstnär: ? (hur mycket?)
    Aktörens vinst: 1
    aktörens omkostnader 2
    fondering till nya kreationer: 1
    Skatt o annan friktionskostnad: 1 (Idag är bokmoms 6%)

    * * *
    Obs. Jag säger inte att det ska vara så här. Jag mer spånar fritt.
    Är exv 10% avtalad vinst till aktören nog för att en aktör ska vilja driva företaget?

  3. Gramtone

    July 22, 2009, 13:08:52

    Anders Widen (och ni andra). Kolla in vår skivbolagsform, där vi just har skapat en liknande modell som du spånar på. 90% av nettot till artisten. Men kolla också vilka kostnader som behöver betalas. Vi har gjort en tydlig uppställning av vår prispolicy: http://www.grammofon.com/gramtone

    /Pelle

  4. Anders Widén

    July 22, 2009, 13:15:22

    @ Gramtone: coooolt! (nu vill ungarna studsa studsmatta med mej, men så fort det är klart följer jag din länk!

  5. Pennelina

    July 22, 2009, 13:30:54

    Gott skrivet!

    Det skulle behövas en storstädning i alla branscher som har med upphovsrätt att göra. Det är till stor del de stora bolagen som gör att det som ges ut idag är så smalt, men de skyller på köparna/marknaden. Man ville tro att ny teknik och bättre resurser skulle fått motsatt verkan.

    Kram frånPennelina

  6. Martin

    July 22, 2009, 13:49:15

    @Anders Widen:

    Tanken är intressant, och jag har grävt lite i det inför ett socialt experiment jag skulle vilja prova, som ser ut ganska precis som det du beskriver. Hur situationen i bokbranschen ser ut vet jag tyvärr inte; jag har inte några litterära kontakter att tala om, och vet inte riktigt vart man kan vända sig. Fast du finns ju, jag får väl knåpa ihop ett mail till dig.

    Om man tittar på musik känns situationen vansklig. Varför?

    1: I en internetshop skulle det vara bra att kunna provlyssna på musik innan man köper den. Stims tariffer för strömmande musik återfinns på http://stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/30F967D5FD3CB95FC12571090041CBF1 och visar att redan när man har musik motsvarande sex timmars möjlig strömning vill de ha 1500 kronor per månad. Tillkomme avgifter för nedladdning när någon köper en låt: http://stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/DB27221C8E454DDBC12571090041D8F6

    SAMI samarbetar med Stim om det där, så man får såvitt jag förstår inte en faktura från dem dessutom. http://www.sami.se/default2.aspx?page=SPage&HId=3 &PId=175

    Stim ska ha sina pengar även om man kommer överens med kompositörer och musiker om att hela köpesumman går direkt till dem.

    Denna punkt ett går dock att gå runt genom att se till att de kompositörer och artister man representerar inte är anslutna till Stim eller SAMI. Tyvärr är det så, åtminstone när det gäller Stim, att det är the Stim way or the highway som gäller. Om man som kompositör skulle vilja experimentera med att distribuera sina registrerade verk (och enligt avtaler måste alla den anslutnes verk registreras) kan man på nåder få göra det om man håller ner antalet exemplar, inte tjänar pengar på det, och inte gör det i närheten av några affärsdrivande verksamheter. http://stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/FD49CDAABC7FA1C0C1257184004165DC

    Visst är de generösa?

    2: Om man nu skulle kräva av de representerade att de inte har några band till Stim, SAMI eller utländska motsvarigheter berövar man dem alla möjligheter att dra nytta av inkomster från den världen. Stim påpekar särskilt tydligt, om man ber om utträde, att de inte kommer att kunna samla in några pengar om man skulle bli megastjärna och spelas på radio. Men det är kanske en risk man kan ta om man inte räknar med att bli så stor.

    3: Det kommer alltid att finnas de som vill ha dubbla kakor; en att äta, en att spara och en att sälja. Vad händer om någon av dem man representerar ljuger för en, och är ansluten till Stim, eller försöker sälja något som egentligen är någon annans verk? IFPI Svenska Gruppen (Antipiratbyrån hittade jag ingen mailadress till, bara telefonnummer, men att ta frågan via telefon vore nära nog meningslöst med mitt kassa minne för tal) hänvisar egentligen till ett externt, oberoende juridiskt ombud för att bedöma frågan, men sträcker sig till att säga att man kan riskera skadeståndskrav och skadeståndsansvar om någon man representerar bryter mot reglerna om att inte ha skrivit över sin upphovsrättshantering till tredje part eller försöker sälja någon annans musik via tjänsten, oavsett om man står till tjänst med kontaktinformation om den som brutit mot avtalet eller inte.

    För musik vore det således ganska snårigt.

  7. Martin

    July 22, 2009, 13:53:56

    @Gramtone:

    Snyggt! Er har jag uppenbarligen missat helt.

  8. Joshua_Tree

    July 22, 2009, 14:24:24

    “Anledningen till att vi fortfarande har Shakespeares pjäser i tämligen färskt minne är inte bara att Bill skrev schysta pjäser. Det beror också på att de ständigt hållits levande genom att andra kreatörer varit flitiga att skapa sina versioner av dem, på scen, i bokform, på film.”

    Var det inte dessutom så att Billy byggde flera av sina verk på andras? Likväl som andra har hållit hans verk vid liv (och tjänat pengar) genom att “sampla” gjorde han detsamma med sina föregångare. Läser man här så tycks det ju som att med rådande upphovsrättslagstiftning skulle Shakespeare aldrig ha kunnat skriva Romeo och Julia, och hela den efterföljande romeoochjuliaindustrin skulle aldrig ha existerat. Det hade onekligen gjort kulturen lite fattigare.

  9. Joshua_Tree

    July 22, 2009, 14:33:00

    Gramtone: Det där är verkligen snyggt. Bra att visa var pengarna tar vägen, av två anledningar: Dels för att ni verkar ha en schysst fördelning, vilket höjer betalningsviljan, men också för att det tydliggör att det FINNS andra utgifter. Det är lätt att glömma att det är flera som vill ha en del av kakan.

    För övrigt tror jag att skivbolag och bokförlag absolut behövs även i framtiden. Däremot tror jag att man måste bli mer flexibla. Jag tror att framtidens musiker och författare kan göra mer själva än de kunde tidigare, och då bör ju rimligen också fördelningen av kakan justeras därefter. Därför tror jag också att de mindre bolagen har större chanser att klara övergången. Alla vet att stora skepp har längre bromssträcka och större svängradie än kanoter (skepp kan å andra sidan köra över kanoter).

  10. Hossein

    July 22, 2009, 14:36:26

    Hela den här diskussionen känns märklig. Som någon påpekade ovan så är kubismanalogin ohållbar på så sätt att skivbranschen (som jag inte på något sätt sympatiserar med) inte har försökt hindra någon från att framföra en viss stil, koncept eller genre. Eller, till viss del har de väl gjort det, men det har inget med fildelningsdebatten att göra; det har gjorts när artister på ett orimligt sätt anklagat andra för plagiat och dessutom lyckats med det.

    Artikelförfattaren skriver också något om att det inte finns någon ‘original’ av en låt när det finns åtskilligt med kopior av det, men jag förstår inte heller hu detta är sant eller relevant för fildelningsdebatten. Låten finns ändå som ett original i form av inspelningen. Det är något abstrakt, men ändå skapar inte det ett problem för upphovsrätten. Att någon har filen hemma betyder inte att den har rätt att använda låten hursomhelst i offentliga sammanhang utan att behöva betala för den.

  11. Spirit

    July 22, 2009, 17:58:19

    Som vanligt så brister denna fildelningsdebatt när man knappast kan påstå att någon skulle kunna förbättra / försämra enskilda filmverk som t ex de senaste utgivna filmerna allt i ett knasigt försök för att rädda en fildelning mellan mycket vill ha mer och jag vill ha allt gratis gänget på Internet.För det är ju dessa filmer och musik som laddas ner och upp och som ärendet handlar om.Varför då hänvisa till ämnen som t ex rock och reggae och att ingen kan använda detta pga att någon redan gjort det … !?.Ett lamt och taffligt försök som kanappast gynnar oss som vill fildela under någon form av tillåtna och ordnade former.Stjälper mer än det hjälper.

  12. Göran Axelsson

    July 22, 2009, 20:06:55

    Anders Widén, har du sett Vulkan?
    http://www.vulkan.se/

    Där kan vem som helst publicera sig i pocket, hardcover eller som e-bok. Vulkan tar en fast avgift för böckerna och författaren får själv bestämma påslaget. Dom producerar inte böckerna förrän nån beställer så styckeprisen är lite höga men det är gratis att lägga upp och man behäller alla rättigheter till verket.

  13. Unni Drougge

    July 22, 2009, 21:13:24

    Upphovsrättsindustrin är sååå inte bra för kulturen. Är så perverst trött på att gå in i en bokhandel och se stölden som pågår där. Stölden av utrymme. Lärde mig nyss att det kallas “podium”, de där travarna med skit som upphovsmaffian är så rädda att vi ska fildela. Vore väl en välsignelse om podierna fildelades bort så att vi äntligen kunde upptäcka vad som döljer sig bakom skithögarna.

  14. Magnus

    July 22, 2009, 23:01:14

    “…fildelningsdebatten aldrig hade blivit så hätsk om upphovsrättsindustrin inte systematiskt utnyttjat de kreatörer som göder den”

    Precis. Det är som att “Fan, nu har dom kommit på oss. Vad gör vi, vad gör vi!?”. Och den som sparkar hårdast vinner. Och den sida som vinner är den som har flest som kan och vill sparka. Som alltid.

  15. Anders Widén

    July 23, 2009, 13:11:46

    @ Gramtone. Snyggt och kul! Jag har tipsat min bror som gör musik och har studio om er.

    @ Martin. Ska försöka hinna följa dina tankar, kan dröja lite, tyvärr.

    @ Joshua. Du skriver “Jag tror att framtidens musiker och författare kan göra mer själva än de kunde tidigare”.

    Visst är det så. Men samtidigt vill jag inte göra mer. Jag vill snarare hellre få hjälp att än bättre fokusera på min grej, själva skrivandet. Själva författandet.

    Idag ser min tillvaro som författare ut så här. (Märk väl. Jag klagar inte över min situation. Jag har själv valt den.)

    1) Min senaste bok tog 1900 att skriva. Efter det jobbade en redaktör med texten i rätt många hundra timmar.

    När redaktören var klar, rättade jag boken ytterligare en sväng.

    2) Parallellt driver jag mitt företag där jag säljer mina föredrag. Jag lägger upp hemsidor, ringer arrangörer, redovisar till skattemyndigheten och så vidare.

    3) Jag hugger in med andra sysslor för att få in pengar till mitt författarföretag som har underskott…

    Så ser tillvaron ut. Det sista jag vill är att göra mer själv! Jag vill istället ha hjälp av en bra partner som kan avlasta. Som kan ta revisionsbiten, som kan ta även förlagsbiten och skaffa fram bra redaktörer åt mig.

    Inte ens det har vare sig Bonniers eller mitt nuvarande förlag fixat åt mig. Jag har fixat redaktör själv. Jag har fixat konstnär att göra omslagen också. Detta eftersom deras föreslagna personer inte alls kunde leverera den kvalitet jag ville ha.

    Som författare vill jag skriva 100% av tiden. Så kommer det nog aldrig att se ut. Men just nu är fotarbetet runt mitt författande väldigt mycket mer och större än själva författandet.

    Dra in pengar tar 70% av tiden.
    Att administrera konstnär att göra omslag, redaktör, att marknadsföra boken och fotarbeta massa skit kring förlaget tar 20% av tiden.

    Max 10% av tiden kan jag ägna mig åt det jag vill. Att komma på storys, utveckla dem och att skriva…

    Jag vill verkligen inte göra mer själv.
    Jag vill ha hjälp, proffsig hjälp, och jag betalar gärna för mig eller delar med mig av eventuell vinst.

    Nuvarande förlagsstruktur funkar inte för mig. De hjälper mig inte – och de snor alla pengarna.

  16. Anders Widén

    July 23, 2009, 13:47:01

    @ Göran Axelsson. Jo, jag är varse att Vulkan finns. Tyvärr är det inget alternativ för mig.

    Även om jag låter lite klagande i inlägget ovan, så är mitt nuvarande förlag, Hjalmarson & Högberg, fantastiskt mycket bättre och hjälper mig mer än vad Vulkan någonsin kan göra.

    I en framtid ser det dock ut som att H&H, mitt förlag, inte kommer att hänga med i svängarna. Jag vill gå mot e-bok. Jag vill gå mot nya samarbetsformer, nya tekniker. H&H är fast i sin struktur, och de tjänar pengar på ett värdigt och anständigt sätt i ett segment som de sköter väl och behärskar, facklitteratur.

    * * *
    Bonniers och andra förlag håller nu på att TVINGA på författarna vidriga kontrakt vad gäller rättigheterna till framtidens e-böcker.

    För kulturens skull måste vi få fart på nya aktörer som ser nya och justare affärsidéer framför sig.

    Det skulle även vara önskvärt om Författarförbundet kunde förstå vidden av problematiken, så är det dessvärre inte.
    Kanhända borde vi författare som börjar förstå lite av skeendet bilda ett nytt förbund?

    Vi måste också få politikerna att förstå att upphovsrätten av idag inte alls skyddar upphovsmannen. Så fort man skriver ett kontrakt med ett förlag skrivs ju lejonparten av den ekonomiska rätten över till förlaget – att till och med gälla 70 år efter det att författaren är död.
    Inget av detta gynnar vare sig samhället, författarna eller vår litteratur på så sätt att den växer och blir frodigare. Dagens upphovsrätt gynnar endast stora lirare som Bonniers.

    Piratpartiet talar om en 5-årig upphovsrätt. Jag tror det möjligen är lite för kort tid. Min debutbok gavs ut första gången 1994. (Men den fanns förhandlad och klar i över ett år, men ännu inte i tryck. Därefter fanns den i trycket i över se år. Sen dog den sakta ut. Men, 14 år senare, år 2007 gavs den ut igen av EBF.

    Så ryckigt och konstigt ser det ibland ut. Vem borde äga rättigheterna till min debutbok som funnits i den fysiska världen mellan år 1993 till år 2009, och förmodligen fortsätter att finnas i lager ett tag till?

    Utgivningsåren har varit 1994, 1995, 1996, sen fanns böckerna i lager ytterligare några år, därefter försvann de tills den trycktes igen 2007.

    Kanske ska upphovsrätten vara knuten till författarens livstid.
    Jag vet inte. Men jag ser problem även med det. Skulle jag dö idag, så har min förläggare H&H fortfarande min sista bok i lager.
    Den har sålt så att de börjar nå break even, men de har inte gjort vinst ännu.
    Trots allt är det förlaget som tagit den stora finansiella risken. Dör jag imorgon önskar jag faktiskt att mitt förlag får fortsätta att sälja mig bok ett tag till så att de kan hämta hem en liten vinst.

  17. Gramtone

    July 23, 2009, 20:04:32

    Intressant Anders Widen om dina synpunkter och erfarenheter. Jag ska själv ge ut min första bok (på Optimal Förlag)om några månader så det blir en intressant ny delvärld inom kreativa sektorn att utforska. Förutom själva ämnesdebatten som jag får lov att se som huvudarbetet…

    Upphovsrättens längd är en mycket viktig fråga. Dagens 70 år efter min död känns rätt absurd. Men som du skriver så är det inte enkelt att bara skippa sin egen rätt efter en viss tid. Å andra sidan, inom utbildningsvärlden där jag arbetar, så har sedan länge problemet identifierats med bizarra regler som hindrar kunskapsspridning. Här jobbar allt fler producenter med Creative Commons, för att kunna sprida sitt material och dessutom få bli del i andra producenters material. På nätet är detta en så självklar arbetsform att annat vore omöjligt. På papper blir det förstås knepigare att köpa och klippa ur varandras böcker för att limma in kolumner i sin egen…

    /Pelle

  18. Petter

    July 25, 2009, 23:05:47

    Är helt novis på upphovsrätt mm
    Men ett förslag på förändring skulle väl tänkas vara att upphovsrätten är livslång för kreatören men “distributionsrätten” (förlagen) begränsas till, säga 5-10år.
    När dessa år gått ut måste ett nytt avtal skapas mellan kreatören och förlagen för ytterligare antal år för rätten till “distribution”.

  19. Daniel

    July 30, 2009, 12:04:56

    1. Hur är mänskliga rättigheter hotade av att du inte får ladda ner filmer fritt, och att det är möjligt för upphovsrättsinnehavare (efter domstolsbeslut) att få ut vem som har ett visst IP-nummer? Vilken artikel?

    2. PP hävdar att man vill hindra skivbolag/förlag/filmbolag etc. från att tjäna pengar på skapare. Är kapitalism fel enbart inom upphovsrättsområdet, eller är det alltid fel?

    3. PP hävdar att både konsumenter och producenter tjänar på att upphovsrätten avskaffas. Men hur är det tänkt att försörja t.ex författare? Ska staten gå in? Men PP vill ju ha mindre statlig inblandning. Eller ska privata företag gå in? Det blir svårt att locka företag att investera pengar i skapare. Hur är det tänkt att producenter ska tjäna på att företag och dylikt efter 5 år ska kunna utnyttja deras verk kommersiellt? Ska skapare inte tjäna pengar?

    4. Jag vet inte om PP har tänkt på detta, men det är så att om man ska strida för äkta integritet måste man göra det på fler ställen än på internetområdet. Skatter är stora integritetskränkningar, så även jordbrukstöd och annat. Men dessa frågor tar inte PP ställning i? Det säkraste sätten för integritet är en liten stat, men det verkar inte PP vilja ta tag i.

    5. PP borde sluta hävda att The Pirate Bay inte är brottslingar. De är dömda enligt lagen, och de borde sluta smutskasta det svenska juridiska systemet genom att säga att det är korrumperat och genomruttet. Att säga att lagen är fel är en sak, men att hävda att TPB är oskyldiga visar bara på ett djupt förakt för det svenska rättsystemet. Jag kan förstå att det är svårt att släppa sitt dragplåster (det var tack vare TPB som PP kom in i EU-parlamentet), men om man vill locka andra grupper än unga, indolenta män måste man visa på större respekt. Beatrica Ask blev KU-anmäld när hon kommenterade TPB-domen och blev hårt kritiserad, men inte ett pip hörs är hela PP kommenterar det. Varför är det så?

  20. Anders Widén

    August 4, 2009, 17:51:34

    @ Petter. Inte så tokig idé att begränsa förlagens tid att inneha upphovsrätt/distributionsrätt.

    Samtidigt kan både 5 och 10 år vara väldigt kort tid för exv vissa kvalitetsverk och kvalitetsböcker.
    Bestsellers försvinner från hyllan inom 6 månader, sen finns det riktigt bra böcker – sådana som mänskligheten kanske faktiskt behöver – som det tar mycket lång tid att sälja. De säljer aldrig riktigt bra, men över tiden säljer de trots allt rätt många exemplar. Trots detta blir nettovinsten inte så hög eftersom förlag och bokhandeln tvingats lagerhålla boken så länge, ha med den i bokkataloger osv.

    Till dessa jävligt viktiga författare räknar jag exv Martin Buber.

    Filosofiska verk av hög kvalitet och kaliber ges oftast ut av små förlag som jag faktiskt inte förstår hur de överlever.
    Att tvinga dessa små hjältar till förlag att administrera korta upphovsrättstider på säg 5-10 år känns absurt….

    Dessa förlag behövs så djävla mycket, denna udda utgivning behövs så djävla mycket….



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *