Pages

Categories

Search

 

Känslan av att inte vara the only gay in the village

by
July 28, 2009
HBTQ, Politik
No Comment

Så här i Pride-tider brukar jag göra något som jag faktiskt aldrig gör annars. Jag brukar fundera på det där med att vara flata. Anledningen till att jag inte brukar fundera på det är ungefär densamma som varför jag inte brukar fundera på varför jag har en näsa mitt i ansiktet och fem fingrar på varje hand. Det är bara så och jag känner inget större behov att fundera speciellt mycket på det.

Anledningen till att jag faktiskt brukar fundera på det just i Pridetider är att tidningarna då fylls med artiklar om hur svårt det är, om hur man förtrycks av heteronormen och gud vet vad. Mitt problem är att jag inte känner igen mig alls i det där. Eller problem och problem förresten, det är väl snarare en avsaknad av problem.

Självklart får man inte glömma bort att det fortfarande finns människor som tycker det är underhållande att knacka bög, att det finns arbetsgivare, vänner och familjer som inte kan acceptera att alla inte är stöpta i exakt samma form. Jag är också väl medveten om att det ser olika ut beroende på var man bor etc, men jag tycker samtidigt att det är vår förbannade plikt att berätta att det faktiskt inte behöver vara skitjobbigt att vara gay. Det tycker jag att vi alla är skyldiga alla unga, medelålders och gamla som går och funderar på om de ska våga ta klivet att komma ut.

Låt mig ge några exempel från de senaste åren av mitt liv eftersom de innehållit en hel del parsaker som involverar kontakt med främlingar av olika slag. Nej, nej, inget snusk. Jag menar praktiska saker:

För ett par år sedan skulle jag och min flickvän sälja lägenhet, köpa hus, ordna huslån, fixa flyttfirma och allt annat som hör en flytt till. Det involverade kontakt med två mäklare, köpare av lägenhet, säljare av hus, personlig bankman, flyttfirma, nya grannar och en hel skock med andra människor jag normalt inte har kontakt med. Ingen av alla de här människorna höjde ett ögonbryn över att vi var två kvinnor. Allt fungerade perfekt.

Strax innan jul blev jag ganska hastigt sjuk och fick lämna namn på kontaktperson på sjukhuset. Det var ingen som såg det minsta besvärad ut när jag gav dem min flickväns kontaktuppgifter och sa att hon var min flickvän. När jag några månader efter det opererades, så upprepades samma procedur utan några som helst problem och sköterskorna tyckte det var hur trevligt som helst när min flickvän kom och hälsade på. (Det kan dock ha haft att göra med att det då föll på min stackars flickväns lott och inte deras att valla en morfinhög, gråtmild jag med en kräkpåse i högsta hugg fram och tillbaka i korridoren.)

Ett par månader efter det fick min flickvän operera bort blindtarmen (ja, vi lovar att hålla oss från sjukhus på ett tag nu!) och det gick precis lika bra. Efter sista vändan på sjukhuset var det då bara att inse att man inte är speciell på något vis. Det kändes nästan lite snopet. Lite som när “the only gay in the village” upptäcker att det flyttat in en ny frisör till byn i Little Britain. Det var nästan så att man önskade sig ett par höjda ögonbryn, för effekt, för old times sake. Men inte då. Så jäkla snopet

Och nu när jag ägnat en liten stund åt att berätta om hur himla odramatiskt det är att vara gay, så ska jag göra lite reklam för Janne. Klockan 13:00 i dag på Pridehouse berättar Janne nämligen om hur vi åtminstone får sticka ut och drabbas lite hårdare än andra av övervakningssamhället: “Övervakning och heteronormen“. Jag kan tyvärr inte gå dit själv, men jag hoppas att ni andra vallfärdar dit.

I morgon börjar Pride i Pridepark i Tantolunden, så då blir det bilder från Piratpartiets fina tält och info om vad som kommer att hända i det. Håll ut tills dess. Eller kom och hälsa på oss förresten. Vi finns ju där och pratar piratpolitik med alla som vill under hela Pride.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Zac

    July 28, 2009, 08:13:55

    Givetvis finns fickor av oförstående människor kvar, men med upplysning så försvinner de pö om på. Det är egentligen ganska odramatiskt med någon som inte uppfyller normen. Pride ställer mycket på sin spets och gör att debatterna förs upp till ytan, men gud vad trött jag börjar bli på allt detta heteronorm-tjat…

    “Do we find happiness so often that we should turn it away?”

    Nej, hittar man kärlek som inte förtrycker eller skadar någon så spelar det definitivt ingen roll! Min fru gillade ex Chris de Burgh när vi blev ihop. Jag lyckades svälja detta handikapp och så var sagan all! ;o)

    //Zac

  2. Joshua_Tree

    July 28, 2009, 09:33:17

    Bra initiativ där Anna. Jag antar att du tänker ungefär som jag gjorde när jag drog igång en grej om nätvänlighet. Mediabilden är för ensidig och då är det utmärkt att det finns människor som har andra erfarenheter att berätta. I synnerhet för oss heterosexuella som inte har en aning är det nyttig och skönt att få läsa att allt inte bara är dåligt och att allt inte är vårt fel. 😉

  3. Anders Troberg

    July 28, 2009, 10:12:23

    Ett kort ögonblick så trodde jag att det var Jan Guilliou som skulle tala på Pride-festivalen, och började lägga upp min taktik för ett snöbollskrig i helvetet…

    1. Anna Troberg

      July 28, 2009, 10:19:56

      Hej Bror!
      Jan Guillou HAR (hör och häpna!) redan varit invigningstalare på Pride ett år. Det är rena uppochnedvända världen…

  4. Qer

    July 28, 2009, 10:46:55

    “(ja, vi lovar att hålla oss från sjukhus på ett tag nu!)”

    Det tycker jag allt! Ni kan ju inte hålla på att bli karvade i stup i kvarten, nånting av vår vice-vice-ordföranden måste det väl få bli kvar att visa upp? 😉

    Allvarligt, när min mor och hennes bröder föddes och växte upp anno sent 30- till tidigt 40-tal så gjorde min morfar nåt så uppseendeväckande som att ta del av uppfostran, han till och med körde barnvagnen när de var på promenad för att han verkligen gillade de lilla liven! Det var många som vände sig om med tappad haka.

    Min mor uppfostrades inte helt traditionellt utan klängde runt och trillade ner ur plommonträdet eller slog sig på tummen med hammaren som de andra pojkarna. Det gick ju som det gick med, hon blev byggnadsingenjör, en av ynka två flickor bland en hel hög med pojkar på det tekniska gymnasiet. Senare blev hon civilekonom i stället, också det ganska unikt och det fortsatte vara rätt unikt under större delen av hennes karriär och först de sista åren började det bli mer vanligt med kvinnor på ledande positioner.

    När ett par manliga polare i mitten av 90-talet erkände att de inte bara delade lägenhet av ekonomiska skäl så var jag nog fortfarande lite sån där typiskt Svensson och sa nåt i stil med “Ja, jag har inget emot bögar så länge de inte stöter på mig” (Gud vad jag skäms för det nu i efterhand), men jag bättrade mig så när en annan polare “kom ut” så var min, och många andras, reaktion mest ett “Jaha?” samt, förstås, att vi då fick en förklaring på varför han aldrig hade nån flickvän som vi andra hade (i alla fall då och då, eller nåt) samt, förstås, att han fanemig fick ta och presentera oss för sin pojkvän!

    Många såna här saker blir norm bara någon vågar börja sticka ut. Ett banalt, men ändå talande, exempel kommer från när jag gick i lågstadiet. Vi skulle ha skoltröjor och en lista skickades runt bland familjerna. När listan kom till mig hade alla flickor valt rött och alla pojkar valde nogsamt blå eller grå tröjor men jag ville ha en röd så pass mycket att jag vågade trotsa denna kutym. Efter att jag vågat ta “fel” så blev listan plötsligt mycket mera blandad och både pojkar och flickor valde fritt från alla tre färgerna. Det krävdes att en vågade bryta normen, men det räckte också med att en gjorde det.

    Grupptrycket är ofta mycket starkare än man tror, men det raseras också ofta snabbare än vad man kanske förväntar sig. Att vara homo- eller bisexuell idag är nog inte speciellt uppseendeväckande längre i Sverige, definitivt mycket mindre än för tio år sedan. På samma sätt är det i den typiskt “grabbiga” IT-branschen, bara de senaste två åren har jag sett ett klart noterbart ökat inslag av tjejer. De är fortfarande i minoritet men det är inte lika unikt längre.

    Så det är bara att fortsätta sticka ut. Det är så man vinner. 😉

    Men ge fan i att hålla på att hänga på sjukhus! Det är inte hälsosamt för er…

  5. Mattias

    July 28, 2009, 13:22:22

    Folk är så jäkla upphajpade över det här med att vara gay. Även dom som accepterar det och inte har några fördomar. Liksom “OMG, han gjorde det där. Jag tror han är gay”. Dom tror att alla bögar ska se ut som dom på Fab 5 och vara bra på gardiner. Jag förstår inte vad som är grejen.

    Man kan ju till exempel se hur media reagerade när Magnus Betnér “kom ut” som bisexuell. “Nej, men du är ju inte bisexuell. Det ser jag på dig.”

    Folk bemöter homosexuella på olika sätt, men alla är överens om två saker.

    Antingen är det jätteäckligt och måste stoppas.

    Eller också så är det jättesynd om homosexuella och de är utsatta av samhället.

    Men alla är överens om att de är bra på gardiner.

    Tycker bara det är så stigmatiserat allting. Att man pratar om HBT-personer osv som att de vore nån sorts ny ras. Skönt att se någon dra ner det på jorden lite.

  6. Joshua_Tree

    July 28, 2009, 21:14:35

    Mattias: Kan inte annat än hålla med. Jag blir skitstörd på att höra folk säga saker som att “bögar är bra på inredning”, och framför allt stör det mig att när jag påpekar att det är ett rätt fördomsfullt antagande så förstår de ingenting – det är ju BRA att bögar är bra på inredning! Och? Positiva fördomar är fortfarande fördomar, liksom politiskt korrekt diskriminering (eller kvotering, som det också kallas) fortfarande är diskriminering.

    Personligen är jag totalt ointresserad av sexuella preferenser hos folk jag inte ska knulla med. Vad ska jag göra med den informationen liksom? :)

  7. Mattias

    July 29, 2009, 01:26:32

    Fördomar är väl en sak, jag har också fördomar och jag gillar en del av dem, men när folk börjar skrika och bara “OMG, He did NOT just do that!” osv känns det bara så löjligt.

    Jag är inte homosexuell och har aldrig någonsin funderat på att ligga med en kille. Men när jag var yngre gillade jag att klä mig som en kvinna. Typ när jag var 16 år. Jag tyckte det var kul. Gör det mig helt plötsligt till transsexuell? Är jag en HBT-person med 40 procents större risk att få HIV? Jag vet inte.

  8. Anders Troberg

    July 29, 2009, 12:02:44

    “Jan Guillou HAR (hör och häpna!) redan varit invigningstalare på Pride ett år. Det är rena uppochnedvända världen…”

    Jösses! Vad är härnäst? Alf Svensson? Fred Phelps? Jack Chick?

    “Jag är inte homosexuell och har aldrig någonsin funderat på att ligga med en kille. Men när jag var yngre gillade jag att klä mig som en kvinna. Typ när jag var 16 år. Jag tyckte det var kul. Gör det mig helt plötsligt till transsexuell? Är jag en HBT-person med 40 procents större risk att få HIV? Jag vet inte.”

    Har du någonsin cyklat på en damcykel? I så fall är du nog i riskgruppen… :)

  9. Joshua_Tree

    July 29, 2009, 16:31:16

    Fördomar är ganska roliga ja. Och alla har dem. Att tro sig vara fördomsfri är verkligen fördomsfullt. Däremot handlar det väl om självmedvetenhet så att man kan identifiera sina egna fördomar och undvika att agera utifrån dem.

    Och ja, om du klädde dig i kvinnokläder ibland när du var 16 så löper du 40% större chans att få HIV. Ungefär 40%, det beror ju lite på hur ofta “ibland” egentligen var. 😉

  10. Pontus Thor

    July 31, 2009, 01:39:01

    Anna, är det inte aningen generaliserade att antyda att det är oproblematiskt att vara homosexuell? Det är väll ändå en viss skillnad i attityd mot “kvinnliga” och “manliga” homosexuella? Det kan mycket väll bero på att “män” ofta tar mer plats i samhället men de attityder jag märkt av ser ofta manlig homosexuallitet som onaturlig, pervers, sjukdomsspridande, osv medan en kvinnlig ses som mer naturlig och erotisk? Det är inte upp till mig att avgöra vad som är värst, som Joshua_tree skrev: “Positiva fördomar är fortfarande fördomar” men kan föreställa mig att “du är homosexuell (man) – du måste ha hiv” är värre än “du är lesbisk – ska vi ha en trekant”!!??

    1. Anna Troberg

      July 31, 2009, 06:29:47

      Hej Pontus!
      Det finns så klart en massa fördomar och man ska absolut inte blunda för våldet mot homosexuella etc. Vad jag menar är att det också är viktigt att lyfta fram att livet och vardagen inte alltid är kantad med fördomar och oförstående människor. Jag tycker att det är viktigt att tala om det också. Framför allt för dem som funderar på att komma ut, men inte riktigt vågar.

  11. Joshua_Tree

    July 31, 2009, 09:18:53

    Pontus: Det är väl lika generaliserande att alltid måla upp problemen? Anna berättar sin historia och jag tror att det är rätt väg. Det går inte att dra alla över en kam, vare sig vi pratar hbt-frågor, invandrarfrågor eller jämställdhetsfrågor. Alla är inte förtryckta hela tiden, vissa utsätts å andra sidan för riktigt jävliga grejer.

    Instämmer annars med att det troligen är svårare att vara man och homosexuell än kvinna och dito. Det är socialt mer acceptabelt att kvinnliga vänner kramar varandra än att män gör det (just därför gör jag det).

    För övrigt är det där med “jaha du är lesbisk ska vi ha en trekant?” stor humor. Män som går igång på lesbianer (och jag har träffat ett par såna) och verkligen försöker stöta på dem måste vara nåt slags självplågare. :)

  12. Pontus Thor

    July 31, 2009, 15:00:34

    Nu när jag tänker på det var inte mitt inlägg speciellt konstruktivt i huvud taget, Anna försöker ge ljusglimtar och här sitter jag och “ja, så kanske det är om du är en kvinna, men om du är man och homosexuell så är det mycket värre.” Inlägget återspeglar ju bara mina egna fördommar och min rädsla att komma ut som sexuell individ. :)

  13. Pontus Thor

    July 31, 2009, 15:10:37

    Joshua_Tree, “män som går igång på lesbianer” liksom “nej betyder alltid ja” och andra klassiker känns lite som ytterligare en fin bieffekt av porrkonsumtion. Det är nog inte alltid en medveten eller rationell strategi. hehe Homosexuella har väll ofta en lika stark sexuell identitet som många heterosexuella…

  14. Joshua_Tree

    July 31, 2009, 16:06:59

    Om det är en effekt av porrkonsumtion vet jag inte, men det är klart, om porr står för den ENDA upplysning man får så… Det är inget konstigt i att som man gå igång på girl-on-girl-sex, men att därifrån ta steget till att stöta på någon som är uttalat homosexuell känns som självplågeri. Det är det jag menar. :)

    (Och så finns det förstås regelrätta idioter som tror att en homosexuell kvinna bara är en stackare som aldrig har fått riktig kuk, och just rätt kuk för henne sitter på den personen som lider av den vanföreställningen.)



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *