Bunny Munro fick mig att göra en mindmap
Jag tillbringade gårdagen med två saker. (Tre om man räknar att jag städade mitt kontor, så att jag kan jobba i lugn och ro utan att vara rädd för att något skulle falla ner och träffa mig i huvudet.)
Det första jag gjorde var att läsa Nick Caves nya roman “The Death of Bunny Munro” ackompanjerad av Abba. (Hell yes, folk som inte förstår det kulturella världet i kulturkrockar är mesar!) Nåväl, jag ogillar regelrätta recensioner skarpt, för de säger mer om recensenten än om verket de tror sig kunna bedöma. Därför tänker jag inte säga så mycket mer om boken än att om man gillar Nick Caves musik, så kommer man antagligen att tycka om boken. Den påminner mig om gamla klassiska album som “Henrys Dream” och “Let Love in” och en hälsosam dos av “Murder Ballads”. Allt är usökt sjabbigt och fantastiskt.
Jag testade ljudboken först, men jag måste pinsamt erkänna att Caves australiensiska dialekt signalerar “surfer dude” i mitt huvud och det funkar inte riktigt med texten. Det är dock mina associationer som är skruvade och säger ingenting om Caves uppläsning i sig. Om ni inte är lika fåniga som jag, så tycker jag definitivt att ni ska ge den en chans. Och är ni lika fåniga som jag, så kan ni ju alltid läsa pappersboken.
Och för att ni ska komma i stämning får ni njuta av lite klassisk Cave: “Papa Won’t Leave You, Henry”.
Kuriosa: Jag hörde förresten på bokmässan att någon tänkte döpa sin dotter till “Blixa” efter Blixa Bargeld och det är i sådana stunder man ångrar att man inte skaffat barn. Blixa är ju ett alldeles fantastiskt namn. Med ett sådant namn kan man ju inte bli något annat än en actionhjältinna.
När jag läst ut “The Death of Bunny Munro” kände jag mig så inspirerad att jag genast nålade upp ett gigantiskt papper på väggen och i ett huj mindmappade upp mitt nya romanprojekt från början till slut. Jag trodde att jag inte hade låtit det gno runt i huvudet tillräckligt länge, men det hade jag tydligen. På bara ett par timmar hade jag samlat upp alla lösa trådar som behövde samlas upp och klurat ut hur de skulle leda fram till den spektakulära upplösningen på ett oforcerat och bra sätt. Det ni. Kurser i kreativt skrivande är inte the shit. Bra och inspirerande litteratur är the shit.
Och nu tänker jag klicka mig in hos Mackan och se om man får veta mer om vad som hänt med stackars “Anna” som eventuellt är i zombiesarnas klor…
Om författaren: Anna Troberg
Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hon arbetar just nu på en essäbok om piratism. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"
Kloker: 
Ano Nym: 
cnab: 
