Pages

Categories

Search

 

På jakt efter verklighetens folk

by
November 26, 2009
Integritet, Politik
No Comment

För ett par dagar sedan undrade SvD:s Astrid Söderbergh Widding vad som skulle hända med demokratin om alla helt plötsligt kunde ställa sig upp och säga vad de tyckte. (Här kan man om man vill lägga in en lång tystnad och föreställa sig en buske som blåser genom en öde öken…)

Ja, hemska tanke, vad skulle väl hända med vår demokrati om folk faktiskt kunde göra sina röster hörda? Eller vänta nu… Är det inte just det demokrati handlar om? om att vi alla ska ha lika rätt att göra våra röster hörda? Då kanske det faktiskt är ett sundhetstecken att folk nu använder sig av nätets alla möjligheter för att försöka påverka sin vardag.

Söderberg Widding tycker att det är något av ett problem. För om alla kan göra sig hörda, hur ska då journalister kunna behålla sin särställning som språkrör med “mandatet att yttra sig i folkflertalets namn”? Det handlar tydligen ytterst om “demokratins princip”. Jag förstår Söderbergh Widdings oro för hur någon alls ska kunna göra sig hörd nu när alla verkligen kan föra fram sina åsikter till en vidare publik, men vore det trots allt inte ett större problem om bara ett lyckligt fåtal fick säga sitt?

Problemet med hur man ska göra för att höras i massan är ganska akut för många, dock inte för journalister. Till skillnad från de flesta andra har de nämligen betalt för att sitta och leverera material som andra ska se på, läsa eller lyssna på. De flesta andra har andra jobb att sköta och kan av praktiska skäl inte sitta och leverera tyckande dagarna i ända, så journalisternas försprång är inte i någon större fara. De är bara lite ovana vid att inte vara ensamma på banan.

En som tycks vara intresserad av att lyssna på alla dem som försöker göra sig hörda i massan är Göran Hägglund. Han kallar dem “verklighetens folk”. Jag vet inte vilken verklighet Göran bor i, men i min verklighet låter “verklighetens folk” som något ur en mycket dålig fantasyroman. Jag föreställer mig verklighetens folk i små hobbithålor, som är misstänkt lika Teletubbysarnas gröna kulle. (Med undantag för att Tinky Winky sägs vara bög och sådana finns det då rakt inte i Hägglunds verklighet.)

Vetenskapen tycks inte veta så mycket om Hägglunds “verklighetens folk”. Hägglund talar om dem som David Attenborough pratar om utrotningshotade arter på Galapagosöarna. Men man tycks dock med säkerhet veta att de har köksbord och dem tänker tydligen Hägglund besöka under en köksbordsturné som nu inleds:

“Vi politiker måste hitta nya former för att höra människor direkt, utan att deras uppfattningar filtreras genom framför allt medierna.”

De där nya formerna för att få ofiltrerade åsikter från människor finns ju redan, till exempel på nätet. Problemet är ju att många politiker behandlar nätet som en lekplats som man inte behöver bry sig om. Jag har därför ett par råd till Hägglund.

1. Börja läs vad folk skriver på nätet. Verklighetens folk har ganska ofta en dator på sina berömda köksbord och med hjälp av den försöker de ivrigt att få kontakt med sina politiker. Börja lyssna på dem! Om du gjort det hade du till exempel vetat att man värnar mycket om sin personliga integritet runt köksborden. Börja med att läsa deras bloggar istället för att bara dyka upp hemma på deras tröskel, så kan de bli hörda utan att behöva både städa och bjuda på kaffe och det skulle nog många uppleva som ett plus. (Extratips: Om du vill besöka köksbord, så tycker jag att du kan börja med Emmas digitala köksbord.)

2. Turnéra som jag och Rick gör. Åk kollektivt, det är ett perfekt sätt att träffa “verklighetens folk”. Ibland lämnar de nämligen sina köksbord och åker tåg och buss. Plocka med dig sovsäck och liggunderlag och sov på golvet hemma hos aktivister. Då kommer du att få veta betydligt mycket mer om vad “verklighetens folk” egentligen tycker och tänker än om du bara dyker upp med väl valda delar av lokalpressen på välregisserat eftermiddagskaffe hos väl valda representanter av “verklighetens folk”.

Så, nej mina vänner, det är inget demokratiproblem att journalister numera måste skruva upp volymen en aning högre för att göra sig hörda över vanligt folk. Tvärtom. Det är ett sundhetstecken.

Och inte är det speciellt djärvt att som modern politiker ignorera den gemensamma kommunikationsplattform som nätet erbjuder och istället välja att försöka sälja in gammal dörrknackarförsäljning som om den vore ett nytt politiskt grepp. Det är … lite femtiotal, lite rart retro … och lika mycket yta och brist på djup som en brylkrämsreklam från 1952.

Men jag är inte den som är den. Om Hägglund knackar på med “Mitt i Järfälla” i släptåg, så kommer jag både att bjuda på kaffe och ge honom en liten instruktion i hur man kommunicerar med folk över det däringa internätet. Jag kan dessutom visa hur man packar en turnéryggsäck och hur man rullar ihop en sovsäck, så att den blir marginellt större än en vanlig familjebibel. Det är nämligen sådant han behöver veta om han vill få kontakt med “verklighetens folk” där de sitter vid sina köksbord ute i stugorna.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Rikard

    November 26, 2009, 12:09:36

    “Plocka med dig sovsäck och liggunderlag och sov på golvet hemma hos aktivister.”

    KD-aktivister? Fantasieggande tanke :)

  2. Mikael Nilsson

    November 26, 2009, 12:11:42

    “journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter …”

    Menar människan på fullaste allvar att journalister är att jämställa med folkvalda? Hur gör jag för att rösta bort henne, bitte?

  3. Hans J

    November 26, 2009, 12:21:08

    Om nu högt upplyfta journalister och ett antal partiledare är rädda för mobmentalitet eller skrän på Internet så kanske de äntligen kunde förstå att det handlar om att satsa ALLT på skolan – inte bara några spridda smulor från bordet. I den mån det blir någonting alls över efter alla skatteneddragningar så kanske ungdomsgårdarna i våra förorter kunde öppnas också?

    Kanske kunde man få till meningsfulla aktiviteter så att vi slapp de brinnande bilar som vittnar om en frustration över hur Alliansens och även tidigare regeringar behandlar och behandlat det uppväxande släkte som inte snart nog kan ta över vanstyret.

    Hägglund borde betänka att han själv ansvarar för deras uppväxt som ska värna bland annat hans egen ålderdom. Något nämnvärt arv av medmänsklighet eller empati med vanligt folk som behöver vidarebefordras till kommande generationer behöver han inte som det ser ut nu bekymra sig om!

  4. Strand

    November 26, 2009, 12:24:18

    “det däringa internätet”. Internäten skall det väl ändå vara? :)

  5. Markus "LAKE" Berglund

    November 26, 2009, 14:37:55

    Jag läste att hon ansåg sig ha “mandatet att yttra sig i folkflertalets namn” och var direkt tvungen att kolla vad hon egentligen hade skrivit, för sån hybris har väl inte ens journalister på rikstäckande tidningar?

    Men jo, det var ett exakt citat! Skrämmande.

    Tack för att du uppmärksammade mig på detta Anna!

  6. Jessika

    November 26, 2009, 15:31:18

    Jag letade lite efter Den Här Journalisten (och jag använder det senare med ett stänk av ironisk cynism). Hon är professor i filmvetenskap, ordförande i Stiftelsen Ingmar Bergman och nyligen utsedd chefredaktör för tidningen Journal of Aesthetics & Culture, en open access-källa.
    Om det är summan är Widdings journalistiska gärning och om detta är representativt så är vi illa ute.
    Det är faktiskt klart förvånande att att man som journalist kan sitta på redaktion och skriva och få betalt samtidigt som det finns bra skribenter som gör det mellan sina jobb där ute i verkligheten. Vad nu verkligheten är (utifrån vems verklighet definierar vad som är verkligt?). Hursomhelst så tycker jag att det här var lite deppigt. Och mininova har bitit i gräset.

  7. Jessika

    November 26, 2009, 15:32:01

    Informationen om Widding hittade jag via Stockholms universitets hemsida. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/su/pressrelease/view/astrid-soederbergh-widding-chefredaktoer-foer-ny-vetenskaplig-tidskrift-inom-humaniora-337111

  8. Djärvt

    November 26, 2009, 15:42:46

    …ska det stavas.

  9. maloki

    November 26, 2009, 16:09:15

  10. Anders Andersson

    November 26, 2009, 20:22:26

    Mikael, du kan faktiskt rösta bort henne, förutsatt att du hittar ditt röstkort. Jag tror du har det i plånboken. Som nämns ovan är hon ordförande i Stiftelsen Ingmar Bergman. Jag har inte hittat stiftelsens stadgar och vet inte hur styrelsen utses, men förmodligen har representanter för stiftelsens grundare visst inflytande över ordförandevalet. Grundarna är alltså följande:

    * Svenska Filminstitutet
    * AB Svensk Filmindustri
    * Kungliga Dramatiska Teatern
    * Sveriges Television

    Se dessa fyra aktörer som politiska partier. Röstning pågår varje dag på en kulturmarknad nära dig. Markera ditt ogillande av deras val av styrelseordförande genom att inte bidra till deras finansiering eller näringsverksamhet i övrigt. Exempelvis kan/bör du låta bli att gå på bio i Sverige (SFI får procent på biljettintäkterna), betala för film producerad av SF, besöka Dramaten eller inneha en TV-mottagare som RIKAB kräver avgift för. Räcker inte detta för dig, så kan du ge dig på de indirekta understödjarna också, och bojkotta alla företag som gör affärer med de fyra.

    Jo, du bör förstås också blogga/twittra om dina nya köpvanor, så att andra väljare görs uppmärksamma på att valet pågår och vilka alternativen är, dock inte så högljutt att det hotar demokratin på så vis att stiftelsen får vetskap om dina avsikter och saboterar för dig genom att frånta grundarna inflytande över ordförandevalet.

  11. Anne Kekki Forshaga

    November 27, 2009, 08:06:46

    Jag säger bara *nice*



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *