Pages

Categories

Search

 

Förpackningshysteri

by
January 7, 2010
Integritet, Politik
10 Comments

Jag blir ganska ofta bekymrad över att folk anlägger ett så historielöst perspektiv på tillvaron. Jag blir ännu mer bekymrad när man inte har ett historiskt perspektiv på kulturella verk. De senaste åren har detta uttryckts genom någon sorts förpackningshysteri. Allt handlar om förpackningen som verken levereras i, inte om verket som sådant. Som litteraturvetare, författare och gammal bokförlagschef blir jag alldeles extra bekymrad av att politiker tycks tro att en boks värde finns i själva pappret, inte i orden och de berättelser och tankar de förmedlar.

Folkpartiet oroas över det svenska folkets förändrade läsvanor och anser att det behövs en ny bokutredning. Folkpartiets Christer Nylander skriver: “Viktigast är att ständigt fundera på hur man sprider läslust och läsglädje till nya generationer. Det är viktigare att kunna läsa och förstå en bok än statusuppdateringar på Facebook”

Ja, och det är viktigare att dricka vatten än att spela Fia med knuff. Ni får förlåta mig, men jag ser liksom ingen motsättning eller något antingen eller i att läsa och förstå en bok eller statusuppdateringar på Facebook. Det är helt olika saker. Ganksa ofta kan man dock få riktigt bra boktips genom sina vänners statusuppdateringar och det är ju ett extra plus.

Sedan vore det ju lite intressant med en djupare analys om varför det är just läsnig av skönlitteratur som bör mätas. Är det för att denna typ av läsning skulle vara bättre än annan läsning? Läsning handlar om att ta till sig berättelser och idéer. Tro mig, berättelser och idéer kommer till oss i många olika skepnader. Om man ser det ur ett historiskt perspektiv är pappersboken är ett ganska så nytt tillskott till dessa skepnader. Pappersboken har bara funnits i drygt 450 år. Tänker man ännu snävare och tänker på en bok som roman, så handlar det om ca 200 år. Det är en mycket kort tid.

Christer Nylander säger vidare: “Tillgång till kvalificerad litteratur som utmanar våra sinnen, tankar och vanor är en av förutsättningarna för en väl fungerande demokrati och en hög bildningsnivå i samhället. Det låter kanske högtravande, men jag tror verkligen att det är så.” Jo, det låter lite högtravande. Som DN:s ledarkrönika idag visar, så är en smak för “kvalicerad litteratur” sannerligen ingen garanti för att man förstår värdet av demokrati och annat samhällsnyttigt. Hitler hade ett stort bibliotek och gillade “Gullivers resor”. (Kanske identifierade han sig med lilliputtarna.) Stalin var en bokmal och frossade i Bulgakov. Om nu kvalificerad litteratur är så karaktärsdanande som Nylander påstår, så borde man kanske, med Hitlers och Stalins livsgärningar som facit, faktiskt avråda den lättpåverkade ungdomen från att läsa just kvalificerad litteratur.

Men, nu råkar jag dock hysa stor tilltro och kärlek till berättandets ädla konst och jag anser att den har en mycket viktig funktion att uppfylla i samhället. Däremot tycker jag att folkpartiet borde sluta låtsas som att det är den kvalificerade litteraturen (vad det nu egentligen är?) som gynnar demokratin. Faktum är att Barbara Cartlands romantiska tjafs bidrar lika mycket till demokratin som Dostojevskij. Det gör det av den enkla anledningen att det är möjligheten att uttrycka sig fritt som är grunden för ett demokratiskt samhälle, inte möjligheten att uttrycka sig “rätt”. Även vad det gäller detta finns det en hel del att lära av historien. Om folkpartiet och deras alliansvänner sneglade lite bakåt, så skulle de lätt kunna se vart alla deras integritetskränkande åtgärder kommer att barka om ingen sätter P för dem.

Men, låt oss så återgå till det här med förpackningshysterin. När man talar om att folk i allmänhet och barn och ungdomar i synnerhet läser för lite, så tänker man alldeles för mycket på förpackningen. Man tänker pappersbok. Man glömmer helt bort att det som i några ynka hundra år fyllt pappersböcker med kulturellt värde är något som funnis med människan under hela hennes historia: berättelser och idéer. Innan pappersboken, och för all del även efter dess inträde, har människan förmedlat historier och idéer på massor av olika sätt som inte involverar en tryckt pappersbok. Man har berättat för varandra, spelat upp pjäser, målat tavlor, gjort skulpturer, etc.

I och med de elektroniska landvinningarna de senaste åren, så har man även gjort ettor och nollor av dessa berättelser och idéer och det är detta som jag misstänker att folkpartiet och andra bekymrar sig mest för. Elektroniska saker, speciellt internet är läskigt. Det är en rolig leksak som tar tid och uppmärksamhet för de där viktiga och “kvalificerade” sakerna. Man missar helt att dessa ettor och nollor bara är ännu ett fantastiskt sätt att förmedla ett stort mellanmänskligt värde. Ingen skulle komma på tanken att säga: “Men Kalle! Du tittar alldeles för mycket på Rembrandt-tavlor! Nu hinner du ju inte läsa!” Däremot är det fair game att säga: “Men Kalle! Du sitter alldeles för mycket vid datorn! Du hinner ju inte läsa!” trots att Kalle kanske läser både böcker recensioner och gud vet vad på nätet. På nätet får Kalle dessutom möjligheten att interagera, vilket i sig är utvecklande.

Och när vi nu ändå talar om interaktion och teknologiska landvinningar. Mitt i all denna vurm för “kvalificerad läsning” finns en illa dold misstänksamhet och ovilja mot tv- och dator-spel. När man talar om minskat läsande, så är det alltid dessa som lyfts fram som den stora fula tidstjuven. Men de som påstår att spel inte är kreativa och utvecklande har med största sannolikhet inte spelat något annat än Pong eller Pac-Man. Dagens spel är generellt mycket kreativa, utvecklande och, framför allt, sociala. Jag är ganska så säker på att folk i allmänhet ganska snart kommer att prata om spelupplevelser på samma sätt som vi idag pratar om läs- och filmupplevelser. En del gör det redan, men det är bara början. (Jag tror till exempel att Roberta Williams Phantasmagoria kommer att gå ännu mer till historien än vad det redan gjort.)

Så visst, man kan göra en utredning om läsande, men så länge man inte förstår det egentliga värdet i själva läsandet och det faktum att man kan få sig det värdet till livs på många olika sätt, så kommer resultatet oundvikligen att bli missvisande. Och om folkpartiet tror att demokratin vilar i att man ska få folk att läsa “rätt” saker, så har de givit sig in på en mycket farlig väg. Själv är jag helt övertygad om att demokratin vilar på folks rätt att läsa precis vad de vill, även om folkpartiet tycker att det är strunt.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


10 Responses

  1. Slumpad svensk

    January 7, 2010, 11:54:31

    Böcker är bra. Men, läskunnighet och läsvana är bättre. Om det kommer från att läsa arkiverade saker från BBS:er (se textfiles.com för exempel), UseNet, KOM, bloggar, serietidningar eller böcker spelar liksom inte så stor roll.

    Folkpartiet finns inte ens på min horisont, men jag lider med dig, som har dem närmare.

    Det finns dessutom (som du nämnt) en stor vinst med datormedierad kommunikation, den är inte enkelriktad och kan ge både läs- och skriv-vana. Jag tror inte att jag hade orkat skriva en (ännu opublicerad) roman om jag inte skärpt mina skrivmuskler på Internet.

  2. YRN

    January 7, 2010, 13:07:46

    Du vinner Dagens Godwin, Anna :-)

    Ett annat sätt att spela Pong:
    Fårbönder med för mycket fritid? Får Ellyse?
    http://www.youtube.com/watch?v=ZDAM5lSPCwk
    (Fixar inte att länka här)

  3. Sin Trenton

    January 7, 2010, 15:41:12

    Klockrent och tänkvärt.
    Precis som för Slumpad Svensk finns väl Volkpartiet inte direkt i min föreställningsvärld (Som skämtartikel har KD lyckats överta deras roll nuförtiden).

    Men bara för att visa på internets tillkortakommanden, låt mig få ge ett exempel:

    Gå till http://sv.wikipedia.org
    Skriv in något av följande: Sofister, Descartes, Första konciliet i Nicaea, Bertrand Russell, Mosse eller Suckulent.
    Internet, en leksak. QED. (Man kan även slå upp QED på Wikipedia).

    Fast det är klart.. det finns ju information om Pjotr Kropotkin och Freenet!
    Det är nog bäst att hålla barnen upptagna med en god och sedelärande bok istället. Kitty eller Fem, någon?

  4. Morrica

    January 7, 2010, 17:01:12

    Skönlitteratur har ett speciellt värde, ty skönlitteratur är en del av det som är berättelser och berättelser är viktiga. De för kollektiva minnen vidare från generation till generation, de ger oss möjlighet att dra nytta av andras erfarenheter och vidga våra horisonter genom att se och uppleva världen genom andras ögon, ta del av andras tankar och funderingar och tänka dem vidare själva.

    Berättelser är livsviktiga!

    Men berättelser är mycket mer än det som återfinns under den systematiska katalogens bokstav H. Berättelser är böcker, såna man läser med ögonen, med öronen och med fingrarna, berättelser är sånger, poesi, bloggar, filmer och sagor, lekar och spel, teater, balett och opera är också berättelser, fakta och fantasi och så mycket mer.

    Att försöka begränsa denna oändlighet med en fixering på förpackningen och ett högfärdigt indelande i ‘fint’ och ‘grovt’, nä det blir bara dumt, fånigt och inskränkt.

  5. Morrica

    January 7, 2010, 17:01:31

    ps ursäkta utbrottet

  6. Emelie

    January 7, 2010, 18:48:41

    Oooh, vad jag verkligen önskar att resten av världen också skulle förstå att man inte behöver hålla i en bok för att kunna lära sig av det man läser. Personligen sitter jag mycket hellre med en dator i knät än med en bok. Trots att jag varit “sån” sedan jag gick i åttan (jag är 22 nu) har jag störst ordförråd av alla i min umgängeskrets, i både engelska och svenska, tack vare alla noveller och böcker som jag läst via internet. Det finns så otroligt många författare där ute som bara vill dela med sig av sin skrivglädje, och som gör det gratis, man behöver bara öppna ögonen för att se dem. Att de sedan kanske inte har något förlag, utan en kompis som beta-läser åt dem, spelar knappast någon roll. Trots det får jag dagligen höra från mina föräldrar att jag spenderar för mycket tid framför datorn, men de klagar inte alls när jag sätter mig ner och läser precis samma saker i bokform. På internet är det dessutom otroligt mycket lättare att interagera med andra läsare, och även författaren själv, så jag vet egentligen inte vad man kan se för negativt i det.

  7. Webster

    January 7, 2010, 20:11:49

    Väl skrivet.

    Jag har ett par bibliotekarier i släkten som under sina långa karriärer kämpat emot att biblioteken köper in serier. Böcker är bättre, böcker är goda, böcker är kultur. När jag träffade dem som tätast hade jag inte redskapen att få dem att begripa att serier kan vara vad som helst. Serier kan vara stora och allvarliga. Allt är inte Kalle Anka och Stålmannen.

    Sedan ett par decennier har jag ammunitionen jag behöver. Varje gång jag stöter på en bokofil som rackar ned på serier lånar jag ut första halvan av Maus av Art Spiegelman. När jag får tillbaka serieboken säger jag att del två finns att köpa där ute.
    Jag vet inte hur många kompletta Maus jag sålt på det här sättet, men jag gissar på ett tiotal. Mitt personliga bidrag till kulturspridningen.
    Jag läser böcker, jag läser serier, jag läser bloggar. Jag läser vad som helst som har substans, eller som är i min väg. Nån mer än jag som funderat på vad “Natriumlaurinat” är, eller börjat lära sig finska på muggen? Att vara utan läsning är plågsamt.
    Jag väntar med spänning på att någon skall börja trycka gamla kåserier på toarullar. Femton minuters läsning, och sedan bort. JAG skulle välkomna det i alla fall…

  8. Stocken

    January 8, 2010, 09:26:54

    Det finns faktiskt en fördel med böcker i förhållande till andra former av text. Det är att språket för det mesta är mer korrekt än i andra texter tack vare allt redigerande och korrekturläsande som görs innan boken publiceras. Å andra sidan så förändras ju språket över tiden så det argumentet har kanske en form av begränsad livslängd.

  9. Anders Troberg

    January 8, 2010, 10:55:16

    “Å andra sidan så förändras ju språket över tiden så det argumentet har kanske en form av begränsad livslängd.”

    Nja, gamla språkformer blir väl aldrig fel, bara ovanligare, ungefär som att veteranbilar inte behöver klara moderna lagkrav.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *