Pages

Categories

Search

 

Min presentation på Tjejsnack i Linköping

by
January 23, 2010
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

I dag har jag pratat på Tjejsnack. Jag hade fått i uppgift att prata personligt om hur jag kom in i piratrörelsen och om hur jag ser på att vara kvinna i Piratpartiet. Jag bjöd på både My Little Pony och sexuella anspelningar och eftersom mina medpirater gillar både kultur och snusk, så verkade det gå hem. Jag hade i alla fall riktigt roligt och mitt twitterflöde hintar om att andra också hade det.

Ni kan även kika på de andra eminenta talarna: Gun Svensson, Amelia Andersdotter. Gun imponerade med erfaret lugn och sans och Amelia med ungdomlig gå på anda. Kontrasterna var stora, men underbara. De rockar båda två.

Och här är jag. Dagen till ära i rosa tjejsnackströja. (Det gjorde för övrigt Klara mycket exalterad, eftersom hon tycker att min vanliga garderob är som ett svart hål befriat från allt vad sinne för mode heter.) Håll till godo:

Om ni vill följa med i min presentation så finns den här:

Och här kommer en kortare sammanfattning av presentationen i textform:

Slide 1: Framsidan, inget att säga om den direkt. 😉

Slide 2: Ordet “tjejsnack” gör mig lite obekväm. Det finns ju en del förutfattade meningar om vad det är. Jag tänker oundvikligen slumberpartys, hästar, hunkar och smink. (Ja, det ÄR ett läppstift på bilden!) Allt det där är säkert trevligt, men det är sannerligen ingenting som jag någonsin kännt mig speciellt intresserad av att diskutera. Därför fick jag en smärre chock när Marit och Bella från Piratstudenterna talade om för mig att det var ett “tjejsnack” jag tackat ja till att prata på. Eftersom jag inte kunde tänka mig att prata om nyss nämnda sömnpiller, så började jag fundera på saker som jag velat prata om under mitt liv. Jag är ju trots allt kvinna och om det finns saker som jag vill prata om så borde det också kvalificera sig som någon sorts “tjejsnack”.

Slide 3: Så vad har jag tänk på och velat prata om i mitt liv? Lite snabbt sådär kom jag att tänka på tre ganska talande saker:

Mumier: Som barn var jag besatt av mumier och mumifiering. Det har faktiskt inte gått över än. Jag somnar så ofta jag kan till trevliga dokumentärer där Dr Hawass räddar egyptiska mumier undan gravplundrare och annat otyg. Av någon outgrundlig anledning verkade dock inte mumier funka bland pastelliga ponnyer.

ABBA: Jag var ett mycket ocoolt barn och lyssnade på ABBA när alla andra var coola och lyssnade på Carola och sånt. (Ha, säger jag! Vem fick rätt i det långa loppet?!) Det resulterade i att jag lyssnade på ABBA själv hemma på kammaren och nördade ner mig i det.

Linda Hamilton: Hur kan man INTE vilja prata om Linda Hamilton i T2? Det övergår faktiskt mitt förstånd. Linda Hamilton i T2 är guds gåva till mänskligheten. Punkt.

Som ni ser är det en viss skillnad mellan den bild jag har av vad ordet “tjejsnack” betyder och hur jag själv skulle vilja praktisera det. Jag går ju förvisso inte omkring och begrundar den lilla biologiska slump som gjort mig till kvinna dagarna i ända, men mensch! Förutom att King Tut och gänget använde en hel del eyeliner, så finns det inga likheter mellan traditionellt tjejsnack och mitt tjejsnack. Hmmm…

Slide 4: Så vad blir det då av en person som vill diskutera mumier, ABBA och Linda Hamilton med sina medmänniskor? Till skillnad från vad många i min omgivning tycks tro, så MÅSTE man faktiskt inte bli IT-nörd. Jag är humanist och studerade litteratur, konst, religion och engelska. Ni vet sådana där hårda och mätbara vetenskaper som vi alltid höjer till skyarna. 😉

Så småningom blev jag förlagschef och kastades rakt in i upphovrättsindustrins centrum. I förlagsbranschen finns det massor av kvinnor. De är redaktörer, sekreterare och annat, men ju högra upp man kommer i hierarkin, desto färre är de. Min chef var inte sådan. Han lämnade en del övrigt att önska, men han var inte diskriminerande i sitt allmänna förakt för sina anställda. Han sparkade alla oavsett kön. Det var en jobbig tid, men den lärde mig en hel del om att sätta gränser och om att inte låta mig bli ett offer och det är något jag verkligen vill ta med mig in i PP.

När jag slutade på förlaget skrev jag en humoristisk roman med titeln “Chefer från helvetet“, som föddes ur ett behov av att inte låta mig själv eller min arbetskamrater att förbli offer för en fnoskig chef. Det handlade inte så mycket om upprättelse, utan snarare om en skrattspegel att spegla vårt kontorstrauma i.

Slide 5: Ungefär samtidigt som jag tog mina första trevande författarsteg började dess muttras runt fikaborden på Sveriges förlag. Det hade dykt upp en skamfläck på horisonten: Piratslynglar. Inte nog med att man ville sno pengar från kreatörerna, man hade dessutom mage att starta ett politiskt parti i syfte att göra det lagligt att sno från kreatörerna! Huvva!

Det är generellt sett inte så lukrativt att vara författare. Det har det aldrig varit. Därför är det inte så konstigt att man blir lite orolig och tappar omdömet när man ser förskottet försvinna bort i en enda månads räkningar, trots att det tagit flera månader att skriva bokeländet. Det är faktiskt helt naturligt.

Däremot kan man ju tycka att det är lite overkill att uttrycka sin oro i en förskräckligt oinformerad Shakespeare pastisch om hur hemska de där piratslynglarna är. Det hindrade dock inte mig. Jag klättrade upp på några höga hästar, fattade gåspennan, vände näsan i vädret och spyde ur mig min värsta bloggpost någonsin. Tanken var naturligtvis att ge de där piraterna en näsbränna som de sent skulle glömma.

Slide 6: Så jag skällde. Jag försökte övertala. jag försökte trötta ut dem. Jag tänkte att de snart skulle sluta skicka alla sina irriterande trevliga kommentarer som alla hade ungefär samma kontenta: “Du har nog missförstått det här, vännen. Andas lugnt och lyssna på oss nu.” Men inte då! Jag är en envis själ, men här hade jag mött mina övermän. Maken till envisa människor får man leta efter. När det inte ens hjälpte att dänga Shakespeare i huvudet på dem (det ultimata trumfkortet i min litteraturvetarvärld), så insåg jag att det var något speciellt med dem. Jag har alltid uppskattat passionerade människor och om de här kunde vara så passionerade för sin sak, så var det kanske dags att lyssna på dem.

Slide 7: Förutom att de var irriterande envisa, så insåg jag snabbt att pirater var trevliga, intelligenta och prestigelös typer. Själv kom jag från en värld som vältrade sig i prestige. Att se folk diskutera avspänt och skämtsamt och med en glöd som förlagsbranschen sedan länge förlorat i bestsellerism var uppfriskande. Jag upptäckte dessutom väldigt fort att de var lika nördiga som jag. I vilket annat sällskap kan man lägga upp en bild på sig själv och sin Xena-pappstandee och få höra “Åh! En sån vill jag också ha!” och inte att man är en tönt? Jag började ana att det här var my kind of people.

Slide 8: men man kan naturligtvis inte gå och byta åsikter bara sådär för att folk är trevliga. Det går ju alldeles utmärkt att umgås med trevliga människor utan att dela deras åsikter. Så varför byta jag då åsikt? Under min tid i förlagsbranchen hade jag lagt märke till en del saker.

Under min tid som förlagschef var jag bland annat Paulo Coelhos svenske förläggare. Under ett av sina Stockholmsbesök berättade han att han sålde massor av böcker i Ryssland tack vare all piratkopiering som föregått lanseringen av de lagliga utgåvorna. han sa inte att de sålt “trots” piratkopieringen, utan “tack vare”. Det var något nytt.

Dessutom hade jag på egen hand redan börjat ifrågasätta några allmänt vedertagna sanningar om upphovsrätten. Man påstod att upphovsrätten var en förutsättning för skapande. Samtidigt visste jag att de allra flesta författare drivs av en lust att skap, inte av girighet. Och handen på hjärtat, om man vill bli rik, så är författarbanan en lågoddsare. Är det pengar man är efter, så är det mycket mer effektivt att bli läkare eller advokat.

Man betraktade skyddstiden på upphovsmannens livslängd + 70 år som om den levererats på stentavlor från himlen. Samtidigt satt jag och gjorde utgivningsbudgetar och visste att ingen publicerar en bok som inte beräknas ge rimlig vinst inom ett år eller två.

Sedan var det den kommersiella upphovsrätten. Vem har egentligen den? I bästa fall är det författaren. ganska ofta är det inte det. Och alldeles ofta är det gud vet vem. Kort sagt, verket är skyddat, men ingen vet egentligen vem det tillhör. Det resulterar i att bra och läsvärda böcker inte blir utgivna.

Jag började lägga ihop ett och ett och insåg vad jag var tvungen att göra…

Slide 9: Jag gjorde en stor, fet, lila pudel. Vad annat skulle jag göra? Det är bra att vara principfast, men det är viktigt att inte vara så principfast att man blir blind.

Slide 10: Så, hur står det då till med PP:s och min relation? Ganska så bra, skulle jag vilja säga. Smekmånaden är över, och vi har landat i en mindre himlastormande, men mer fördjupad relation. Först var jag aktivist och gjorde det mesta av mitt aktivistarbete online genom min blogg. Bloggandet är också en del av min roll som vice partiledare, men andra saker har förändrats. Det är lite stormigare att vara vice partiledare. Tycker folk inte om vad man gör, så finns det numera ingen risk att man missar det. Men det är bra. Jag skulle inte vilja vara vice partiledare för att parti ljumna mellanmjölksmänniskor. Som vice partiledare har jag dessutom förmånen att få resa runt och träffa en massa aktivister runt om i Sverige. Jag föreläser och debatterar. Jag är helt enkelt mycket mer pirat afk och det är något jag tycker att fler borde bli. Vi behövs på nätet, men vi behövs i köttvärlden också.

Slide 11: Hur ser jag då på min roll som kvinna i partiet?

Officiellt: Medialt är det viktigt att föra fram en så mångfacetterad bild som möjligt av partiet. Det gäller naturligtvis inte bara kvinnor och män. Vi behöver föra fram människor i olika åldrar, med olika bakgrund och erfarenheter, etc.

Internt: Jag pendlar mellan att uppfattas som en ”äregirig bitch” och en ”inlyssnande kvinna”. Det beror på när och vem man frågar. Jag vet inte om det skulle vara någon skillnad om jag var man. Jag kanske bara skulle uppfattas som en “äregirig man” eller en “inlyssnande man” istället och det är ju ingen större skillnad.

Personligt: Jag ser mig inte som en kvinnlig pirat. Jag är pirat. Däremot känner jag att jag funnit en plats där jag kan vara kvinna på mitt sätt, utan att ifrågasättas. Jag inledde med att visa skillnaden på den traditionella bilden av tjejsnack och min egen remix av den. I PP känner jag att jag kan vara den jag är utan att ifrågasättas. Ingen förväntar sig att jag ska ha pumps och kortkort. Ingen förväntar sig att jag ska vara intresserad av läppglans. Jag kan vara jag.

Man brukar beskylla PP för att vara grabbigt, men vad betyder det? Alla lägger olika värden i ord som “grabbigt” och “tjejigt”. Jag tror att det bästa var och en av oss kan göra är att hitta och lära känna oss själva, veta var ens gränser går och säga till om de kränks. Vi är alla olika. Det måste vi få vara. Det är det som gör helheten så bra.

Så, hur är det då att vara kvinna i partiet? Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara hur det är att vara Anna Troberg i partiet.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Mr Profit

    January 24, 2010, 02:17:46

    Det mest fascinerande är ju att du gick från att vara övertygad antipirat till pirat. Vilka komponenter skulle du säga ingick i den processen? Jag menar, kan man vinna över dig kan man väl vinna över någon annan också. Det är så sällan man stöter på någon som faktiskt ändrar sin åsikt sådär.

    Skulle du inte ha ändrat åsikt om exempelvis piraterna som kommenterade var otrevliga/kaxiga, men i övrigt hade rätt? Bet argumenten på dig, eller var det enbart dina egna erfarenheter (Coelho-episoden) som bidrog?

    1. Anna Troberg

      January 24, 2010, 09:04:06

      Hej Mr Profit!
      Eftersom jag är som folk är mest, så tror jag inte att jag skulle varit beredd att lyssna om folk varit otrevliga mot mig. Jag skulle stängt av och tänkt: “Puckon!” Men efetrsom folk var så snälla mot mig, så fick jag chansen att lyssna, ställa frågor och att lägga ihop det som de sa med mina egna erfarenheter från förlagsbranschen och tänka om.

      Så jag kan inte nog betona hur viktigt det är att visa folk respekt och vara trevlig, även om de har åsikter som man inte alls delar. men så är ju de allra flesta pirater riktigt trevliga av naturen! :-)

  2. Grå

    January 24, 2010, 07:50:47

    Tack för att du försa dig om hur jag kunde hitta ditt “hemska” blogginlägg. Noggrant läst både det, de följande kommentarerna och blogginläggen tills du bordade skutan. Det var en mycket lärorik händelse. Själv missade jag det helt då det pågick eftersom det råkade sammanfalla med en period då jag hade nästan noll aktivitet i partiet. När jag åter aktiverade mig hade du redan en framstående position, och jag tänkte bara “kul med en författare som förstått”.

  3. Anders Troberg

    January 24, 2010, 09:49:58

    “Det mest fascinerande är ju att du gick från att vara övertygad antipirat till pirat. Vilka komponenter skulle du säga ingick i den processen?”

    Enkelt: Jag tjatade på henne i ungefär 20 år. Mycket effektiv metod.

    1. Anna Troberg

      January 24, 2010, 09:51:42

      Hej Bror!
      Jag VISSTE att du skulle skriva det där! 😀 Men tjat är inte en bra metod på mig. Det borde väl du veta! 😀 Men, ja, ja, lite cred ska väl du också ha.

  4. Anders Troberg

    January 24, 2010, 09:51:45

    “Det gjorde för övrigt Klara mycket exalterad, eftersom hon tycker att min vanliga garderob är som ett svart hål befriat från allt vad sinne för mode heter.”

    Bah, en garderob är inte tillräckligt svart förrän den har en händelsehorisont!

  5. Anders Troberg

    January 24, 2010, 09:53:14

    “Jag VISSTE att du skulle skriva det där! Men tjat är inte en bra metod på mig. Det borde väl du veta!”

    Nej, det går trögt att tjata på dig. Någon annan hade jag kunnat övertyga på 19 år.

  6. Anders

    January 24, 2010, 10:45:09

    Jag antar att du menade högoddsare (inte lågoddsare).



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *