Pages

Categories

Search

 

Dagens Netopia: Mjukisspråk om stora kanoner

by
February 24, 2010
Integritet, Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

I går var det relativt lugnt på Netopiafronten. Jag noterade bara i mitt stilla sinne att de verkligen lägger manken till för att måla fan på vägen vad det gäller internet. Man pushar glatt det negativa: folk är otrevliga på nätet, det är en potentiell miljöfara att vara på nätet, sociala medier hjälper indirekt diktaturer, osv. Ja, så dystert är tydligen Netopias del av nätet. De kanske borde fundera på att döpa om sig till Dystopia. Och om de nu inte vill det, så borde de, om de vill fortsätta att försöka ge sken av att vara en neutrall debattplattform, öppna ögonen och se att allt på nätet faktiskt inte är doom and gloom.

Nåväl, dagen Netopia-utsvävning är intressant. Den här gången backar de nämligen upp en annan av upphovsrättsindustrins glada lobbyorganisationer: Antipiratbyrån. Som ni vet gick deras företrädare Henrik Pontén i för några dagar sedan ut och påstod att upphovsrättsindustrin, det vill säga stora multinationella företag som till exempel Sony, Warner och Universal, inte kan försvara sig mot de där otäcka, finniga tonåringar som sitter hemma och fildelar. Det räcker tydligen inte med gryningsrazzior, men vill ha fetare kanoner att skjuta med. Ja, ni känner igen konceptet. Det är ett sådant man sorterar under fliken: “Iiih, en tolvåring kastade en sten, bring in the tanks!”

Det roliga är att Per Strömbäck levererar nyheten om att upphovsrättsindustrin vill ha större kanoner med orden: “I helgen verkar Antipiratbyråns Henrik Pontén ha efterfrågat ett mjukare instrument än polisanmälan och civilrättsliga åtgärder enligt IPRED och lyft det gamla förslaget om varningsbrev.”

Jo, varningsbrev har ju varit på tapeten tidigare. Ni minns väl de där utpressningsbreven som Antipiratbyrån i Danmark skickar ut? De är ju verkligen inte ett mjukt föredöme. Det verkar Strömbäck också inse, därför hyllar han naturligtvis Antipiratbyråns idé om att bilda någon form av tredjepart som ska sköta själva skickandet av utpressningsbreven. På så vis menar Strömbäck att förfarandet blir “integritetssäkert”.

Nå, Strömbäck menar att om den som äger upphovsrätten inte är den som har tillgång till IP-nummer och användare, så är allt hunkydory. Nu är det ju inte alls så. Därför att dessa brev kommer att skickas till alla och envar, oberoende om adressaten har fildelat eller ej. Skärmdumpar med IP-numer är usla bevis. Och vad händer om någon av dem som får brevet säger: “Oj, förlåt!” Det är ju i så fall ett medgivande och då vet vi vad som händer. Bara för att man låter någon annan göra skitjobbet, betyder det inte att något är bra eller att man är fri från ansvar. Se bara på Lady Macbeth. Det var inte hon som mördade kungen, men det var likförbannat hon som skitade ner händerna.

Strömbäck avslutar sedan med en riktigt ful tackling: “Den som inte tycker att s k ideell eller privat fildelning (som oftast snarare är kommersiell och offentlig!) ska vara förbjuden kommer förstås att invända mot alla sådana förslag. Men den som söker en rättssäker och balanserad ordning bör överväga det här förslaget.” Den upphovsrättsindustri som Antipiratbyrån och Per Strömbäck företräder har inget som helst intresse i att upprätthålla rättssäkerheten för någon annan än sig själva. Det innebär att vi andra, vanliga, hederliga medborgare alltsomoftast blir överkörda av dem. De står inte för någon balanserad ordning. De står för sin egen ordning och i den tronar de överst i ensam majestät, medan vi andra är de hackkycklingarna de äter till frukost. Att ens antyda att vi som synat deras bluff skulle vara ett hot mot rättssäkerheten är direkt stötande. Vi är ett hot mot stora, egoistiska, föråldrade multinationella jättar. Det är inte detsamma som att vara ett hot mot rättssäkerheten.

Dessutom undrar jag vem skulle betala denna tredje part för att skicka ut utpressningsbreven. I slutänden skulle det naturligtvis bli vi medborgare. Med tanke på att vi redan nu indirekt betalar upphovsrättsindustrin för en massa saker vi inte vill ha, så känns det tämligen magstarkt att ovanpå det behöva betala för att få äran att få ett utpressningsbrev i brevlådan.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Mikael Nilsson

    February 24, 2010, 14:05:19

    Framförallt är de ju ute efter *fler* kanoner, oavsett storlek.
    .-= Mikael Nilsson´s last blog ..Förslag till styrdokument för lokala råd i Piratpartiet =-.

  2. Jerker Wågberg

    February 24, 2010, 14:45:43

    Orningsfråga: Vi bör inte slarva med definitionerna. Rättssäkerhet är enbart något som tillkommer en misstänkt, aldrig ett brottsoffer. Ett brottsoffer kan däremot kräva rättsskydd.

    Aldrig bör de två mötas.

    Så är dagens käpphäst matad…

  3. Jerker Wågberg

    February 24, 2010, 14:48:36

    Ojdå, kanske lite väl svinaktigt med Orningsfråga. Ordningsfråga skall det vara.

  4. Per Strömbäck

    February 24, 2010, 15:03:52

    Anna – inte oväntat att vi tycker olika om detta, men jag undrar ändå om du inte tycker att varningsbrev är mjukare än civilrättsprocesser och polisrazzior? Sen känner jag inte igen mig i bilden av att lagstiftaren sitter i knät på innehållsbranscherna, Sverige fälldes ju i Europa-domstolen innan man införde IPRED som ett av de sista länderna i Europa. Min erfarenhet är snarare att svenska regeringar (oavsett färg!) gör vad de kan för att slippa ta i den här heta potatisen.

    Vore f ö intressant att höra din synpunkt på mitt resonemang om vad som egentligen är “privat” och “ideellt” (kommentarsdiskussion i detta ämne på Netopia).
    .-= Per Strömbäck´s last blog ..Dagens ord: cyberdefaitism =-.

    1. Anna Troberg

      February 24, 2010, 15:18:25

      Hej Per!
      Nej, inte så oväntat. :-) Jag tycker dock det är trevligt med vår lilla bloggbatalj.

      Problemet med dessa varningsbrev är att man aldrig kan vara säker på om de skickas till rätt person. Vad händer om en person får upprepade varningsbrev? Jag kan ju inte riktigt tänka mig att tanken är att det bara ska skickas ut varningsbrev på löpande band utan att tänka sig en fortsättning någonstans. Och vad blir i så fall den fortsättningen? Och ska den också bygga på skärmdumpsbevisning?

      Dessutom tycker jag inte att vanliga medborgare ska behöva stå för notan bara för att upphovsrättsindustrin sackat efter år ut och år in vad det gäller att bidra med schysta alternativ till traditionell fildelning. Som jag skrev i min bloggpost är stora delar av upphovsrättsindustrin redan ganska bortskämd med diverse typer av tvångsbetlaningar för saker man som konsument inte fått välja om man ville ha eller ej.

      Jag ska fundera lite mer om det där med privat och ideell och se om det inte kan bli en bloggpost av det också.

      Ha det så bra! :-)

  5. Anders Troberg

    February 24, 2010, 15:07:07

    “Iiih, en tolvåring kastade en sten, bring in the tanks!”

    Eller, som israelerna gör: “Iiih, en tolvåring kastade en sten på våra tanks när vi raserade hans hem. Vi måste döda en massa oskyldiga!”.

  6. Chrisse

    February 24, 2010, 16:32:18

    Per: Men det är väl bara att ni begär ut uppgifterna av ISP:erna och sen skickar brev istället för att dra folk till domstol? Om ni nu vill ha ett mjukare verktyg. Alltså finns detta redan i er verktygslåda.

    Alternativt kan ni säkert sluta avtal med ISP:erna, så länge ni tar alla administrativa kostnader (+ ev extra avgift) så går det säkert bra.

  7. Per Strömbäck

    February 24, 2010, 17:53:36

    Anna – håller verkligen med om behovet av en instans där man kan klaga om man får varningsbrev som “oskyldig”. På den punkten finns det gott om exempel hur man hanterat det i andra sammanhang (ombudsmän, nämnder, myndigheter). Även om the devil is in the detail…

    Chrisse – well, det funkar inte riktigt så. ISP:arna vill inte lämna ut abonnentuppgifter och jag kan hålla med om att de har goda skäl till det (den ISP som gör det riskerar att förlora kunder till konkurrenter som inte samarbetar med rättighetsägare). Jag tycker att det ska vara tydliga och återhållsamma regler för hur abonnentuppgifter får lämnas ut. Blir förstås intressant att se hur IPRED-lagen kan tillämpas i praktiken när HD sagt sitt. Kostnadsaspekten behöver också diskuteras, det är möjligt att ISP:arna behöver få täckning för sin administration i samband med detta. Det är lite svarte petter: rättighetsägarna vill helst slippa, staten också och ISP:arna tycker inte att det är deras sak att betala. Men det går säkert att lösa om man är överens om principen att varningsbrev är en lämplig och proportionerlig åtgärd (och på den punkten är det nog en bit kvar tll samsyn).
    .-= Per Strömbäck´s last blog ..Dagens ord: cyberdefaitism =-.

  8. Chrisse

    February 25, 2010, 09:16:24

    Inte fungerar så? IPRED-lagen ger upphovsrättsägarna rätt att få ut abbonentsuppgifter. Alltså går det att skicka brev till de som ni har fått ut uppgifter på. Det finns inget som säger att ni måste dra folk till domstol.

    När det gäller kostnaden, så borde det vara självklart att ni står för den. Enligt er så slutar ju folk att piratkopiera och därmed börjar betala för sig, alltså kommer ju den kostnaden att bära sig själv. Vi kan ju jämföra med p-vakter (som var flitigt använda som argument av IPRED-förespråkarna), den som vill kontrollera sina gator får själv lappa bilarna och ta den kostnad som det innebär.

    När det gäller IPRED-fallet om ftp-servern så borde det falla om inte APB kan bevisa att användarnamn och lösenord var vitt spridda. För om det bara är ett fåtal som har tillgång till servern, så är det väldigt troligt att den inte är olaglig överhuvudtaget.

    Annars kommer man inte kunna ha en egen server hemma hos sig, utan att riskera att den blir beslagtagen. Vilket skulle bli en tragedi för nyskapade it-bolag som försöker dra ner på kostnaderna.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *