Pages

Categories

Search

 

5. Räkcocktail á la Danderyd

by
February 27, 2010
BadMatch
No Comment

Dörren öppnas och där står en explosion av blont hår och yppig barm iförd ett par tajta jeans och en om möjligt ännu tajtare, urringad, rosa topp. Jag kan inte låta bli att känna mig allmänt vardagsglåmig i mina fotriktiga hemmasneakers och min präktiga, himmelsblå Lacoste-piké.

“Hej! Jag bor i huset intill. Du har visst redan träffat min man, Carl-Philip.” Varför sitta sysslolös och vänta på att skådespelet ska börja, när man själv kan vara med och röra om i grytan? Därför har jag beväpnat mig med en flaska årgångsvin från Carl-Philips vinkällare och tänker bekanta mig med kvarterets kuriösa nytillskott.

“I’m so sorry…”

Visst fan, hon är amerikanska. “Öh, I’m sorry, I mean, we’re neighbours… You know…”

“I know. Jag menade bara att jag beklagar att du är gift med den där tillknäppta räkan.” Plenty fyrar av ett bländande leende, kliver undan från dörröppningen och vinkar glatt in mig i huset.

“Tack…” Jag kliver tveksamt över tröskeln och känner mig som en vampyr som inte är helt säker på om hon blivit förolämpad eller inbjuden och därför inte vet om hon ska förvänta sig ett hjärtligt välkomnande eller att förvandlas till en askhög när hon kliver över tröskeln. Väl inne i hallen trycker Plenty mig mot sin yppiga barm och blotta tanken på att hon kanske förolämpat mig är som bortblåst. Istället fylls jag av en känsla av att hon verkligen beklagar att jag är den “tillknäppta räkans” fru, inte som en förolämpning, utan som ett utslag av genuin omtanke.

“Kom in, min vän. Jag tänkte just göra lite kaffe.”

“En liten välkomstpresent.” Jag sträcker fram vinflaskan och Plenty skiner upp.

”Glöm kaffet, honey. Varför dricka kaffe när vi har vin?” Hon föser fram mig mellan högar av flyttlådor in i köket. Hon ser sig omkring. “Vi har inte hunnit packa upp än. Min man är på affärsresa.” Efter att ha rotat omkring i ett par flyttlådor hivar hon fram två kaffekoppar. “Jag har ingen aning om var vinglasen är. Vi får ta de här.”

Hon korkar upp flaskan, fyller kopparna, räcker mig den ena och sätter sig på en flyttkartong.

“Jaha, så du är gift med räkan, du?”

“Japp. Det ser inte bättre ut. Skål.”

Plenty luktar på vinet och insuper dess doft. “Cheers!” Hon dricker en klunk. “Han skulle bli galen om han visste att vi drack hans Château Haut-Brion -99 ur kaffekoppar, eller hur?”

“Helt säkert.”

“Räkan säger att du är pilgrim”, ler Plenty.

“Räkan säger att du är en vulgär slampa”, ler jag lika brett tillbaka.

Plenty är tyst en liten stund. Ganska länge faktiskt. Lite för länge till och med. Hon betraktar mig utan att med en min avslöja om jag gått för långt. Egentligen har jag gått för långt, men med tanke på vad hon sagt om Carl-Philip, så tycker jag mig nog ha rätt att ta mig vissa friheter. Det faktum att Carl-Philip faktiskt är en liten räka borde ju i sådana här sammanhang faktiskt vara underordnat att han dessvärre också är min man.

Plentys ansikte spricker slutligen upp i ett brett leende. “Men då känner vi ju redan varandra, eller hur?”

“Ja, men skål igen då!”

Plenty höjer åter kaffekoppen med Carl-Philips löjligt dyra vin. “Cheers!”

“Du vet, jag är faktiskt en riktigt usel pilgrim”, säger jag efter att ha smuttat på vinet.

“Jag vet. Räkan berättade det också.”

“Det ante mig.” Det är verkligen inte konstigt att Carl-Philip aldrig ägnat sig åt lagsport. Han kan ju inte ens stå på sin egen frus sida. Nej, det är tennis och golf för hela slanten och fick han som han ville skulle han bli golfens Martin Luther och reformera bort hela handikappsystemet, eftersom det är diskriminerande mot de som är bäst. “Och du då?”

“Räkan har ingen aning om vad han pratar om.” Plenty fyller på kaffekopparna. “Jag är mycket slampigare än vad han någonsin skulle kunna drömma om.”

“Får jag citera det?”

“Be my guest, honey.”

Carl-Philip hade åtminstone rätt om en sak. Plenty är … plenty. Hela hon är ytterligheter. Fyra timmar och två flaskor vin senare har jag dock insett en sak som Carl-Philip nog aldrig kommer att förstå. Plenty är det bästa som hänt vår lilla del av världen på jag vet inte hur länge. Hon är i alla fall det bästa som hänt i mitt liv sedan vi flyttade hit. Jag har skrattat mer på en eftermiddag än vad jag gjort det senaste året. Plenty och jag är en match made in heaven. Carl-Philip kommer att bli tokig. Jag kan knappt bärga mig att berätta mer om vår nya granne för honom. Frågan är bara hur jag ska få en syl i vädret. Sedan folk kom på att man faktiskt kan mejla sina riksdagsledamöter gnäller han oavbrutet över hur hans arbete blir lidande för att folk för första gången faktiskt bryr sig om vad han gör. Kanske är han upprörd för att de faktiskt kräver att han ska göra något överhuvudtaget.

(Du kan påverka berättelsen genom att till exemepl föreslå vad som ska hända, hur personer ska reagera eller varför inte genom att föreslå helt nya personer? Vill du att BadMatch ska ta hand om ditt eget förhållande? Hojta till så kanske du får BadMatchs hjälp i fiktiv form. Kommentarsfältet är ditt!)

Och glöm inte att Sharing is Caring. Den här kulturen vill bli spridd!

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *