Pages

Categories

Search

 

6. Twitter – ett opium för folket

by
February 28, 2010
BadMatch
No Comment

”Twittra?!” utbrast Carl-Philip förfärat.

”Ja.” Ipréne tittade obevekligt på honom.

”Twittra?” frågade han igen, men utan samma självklara tyngd. Han började ana att Iprénes berömda envishet inte skulle ge vika för hans nästan lika berömda ointresse att lägga till arbetsuppgifter till sitt schema. Carl-Philip tyckte inte om PR-folk. Och minst av allt tyckte han om PR-Iréne, som allmänt kallades Ipréne för att hon gav alla huvudvärk.

”Carl-Philip, alla twittrar nuförtiden. Om du vill ha kontakt med dina väljare så måste du faktiskt befinna dig på samma ställen som dem.”

”De kan väl mejla eller ringa till mig om de vill något viktigt.”

Ipréne lutade huvudet framåt och tittade på honom ovanför sina moderiktiga läsglasögon. ”Nej, det kan de inte, Carl-Philip, för du har slutat att svara på mejl och lyfter aldrig på luren när någon ringer. Det är för övrigt en annan sak vi måste tala om.” Hon drog efter andan för att fortsätta på det spåret, men det ville inte Carl-Philip. Faktum var att han var så desperat att avleda henne från det att han till och med skulle kunna tänka sig att hellre fortsätta diskutera det där twittrandet.

”Hur gör man när man twittrar då?

Ipréne glömde tillfälligt bort Carl-Philips brist på engagemang på mejl- och mobilfronten.

”Du loggar in dig och skriver ett kort meddelande om vad du har för dig.”

”Hur kort?”

”140 tecken. Du kan göra det från mobilen också. Precis som när du skickar sms.”

Carl-Philip hade inte skickat ett sms i hela sitt liv. Han fick en massa, men dem struntade han också i. Det hade han dock ingen lust att tala om för Ipréne, för han kände på sig att hon bara skulle lägga det till listan över saker som hon tyckte att de borde tala om. Och den listan var redan alldeles för lång för hans smak.

”Man kan ju inte skriva något vettigt på 140 tecken”, sa han och pillade med sin Mont Blanc-penna i kavajfikan.

”Det kan man visst. Du ska inte skriva politiska manifest. Du ska skriva små vardagliga betraktelser.”
Vardagliga betraktelser? Carl-Philip funderade ett kort och plågsamt ögonblick över sin vardag. Han stod inte ut med den själv. Varför skulle han tvinga på andra den? Och vad sjutton skulle han skriva?
”Morgonkaffet är beskt som vanligt trots att NK tog 8000 kronor för Espressobryggaren”, ”Min mamma är fullkomligt galen och lägger inte två strån i kors för att dölja det” eller ”Jag minns inte när jag hade sex sist. Kanske på nyårsafton, men jag hade druckit så mycket bubbel att jag inte är säker på om den faktiskt var inne.” Det där sista var nog för långt förresten, men det var nog lika bra det. Sådant kunde han i vilket fall då rakt inte skriva. Han förstod inte vad Ipréne förväntade sig av honom och hon snappade upp det med sin irriterande träffsäkra och påträngande intuition.

”Du behöver bara skriva: ’Nu går jag till riksdagsgruppsmöte’, eller ’Träffade nyss statsministern vid kaffeautomaten.’ Du vet, saker som …”

”Vem vill läsa sådant?” avbröt Carl-Philip.

Ipréne suckade och trummade irriterat med naglarna mot kaffemuggen som hon höll i.

”Väljarna, Carl-Philip. Väljarna! Du måste låta dem kika in i din vardag. Få dem att känna att du bryr dig om dem, att du bryr dig om att ha nära kontakt med dem.”

Alltid detta evinnerliga tjat om att dalta med väljarna. Carl-Philip fick nog. ”Väljare är som guldfiskar. De har kort minne. Det räcker att gulla med dem de sista sex månaderna innan valet. Allt annat är slöseri med energi.”

Plötsligt hade han Iprénes pekfinger och hotfullt långa, vassa nagel alldeles under näsan.

”Du, jag skiter i vad du tänker, men om du någonsin säger något så dumt högt igen, så tänker jag ta mig fan dra dig baklänges på arslet genom riksdagshuset tills du kommer på bättre tankar.”
Carl-Philip gapade som en av de där guldfiskarna han nyss nämnt: ”Men …”

”Du ska twittra och därmed basta. Alla ska göra det. Det är order uppifrån. ” Ipréne tryckte en handskriven lapp i handen på honom, och väste: ”Jag har öppnat ett twitterkonto åt dig. Använd det! Här är inloggningsuppgifterna.”

Han skulle just protestera när det hotfulla fingret snuddade vid hans nästipp. ”Jag förväntar mig att få se minst ett twitter från dig innan jag går hem idag.” Sedan vände hon på klacken och gick därifrån. Klackarna ekade i korridoren. Ipréne var en jäkla slavdrivare. De äldre riksdagsledamöterna brukade i hemlighet tala om den gamla goda tiden då pr-konsulterna lyste med sin frånvaro i riksdagshuset. Carl-Philip hade inte upplevt det själv, men han drömde ofta om den där svunna, underbara tiden.
Han såg ner på lappen och kände hur irritationen steg till farligt höga nivåer när han läste:

Användarnamn: CP-Hufvudskott
Lösenord: Räka

(Du kan påverka berättelsen genom att till exemepl föreslå vad som ska hända, hur personer ska reagera eller varför inte genom att föreslå helt nya personer? Vill du att BadMatch ska ta hand om ditt eget förhållande? Hojta till så kanske du får BadMatchs hjälp i fiktiv form. Kommentarsfältet är ditt!)

Och glöm inte att Sharing is Caring. Den här kulturen vill bli spridd!

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Peter

    March 1, 2010, 02:37:23

    Hmm kul men blev de inte lite väl kort? Om Irene hade fler saker att ta upp varför gick hon iväg utan att ta upp dem?! Man undrar ju lite vad de var för andra saker. De kunde ju varit något annat än mejl o mobilen… O är de inte lite oproffesionellt av henne att inte komma ihåg de två sakerna om han är så dålig på dem tänker mig att en ordnad människa har sånt nedskrivet vid ett möte vad som ska tas upp.Hade även varit trevligt om han hade gått o oroat sig typ på lunchen inför mötet nu landar man rakt i mötet. De byggs inte upp liksom.
    Dessutom tror jag folk lär sig FB före de lär sig twitter då de är så mycke större men twitter är ju inne bland PR folk så kanske de är mer relevant.

    My 2cent



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *