Pages

Categories

Search

 

8. Plenty works in mysterious ways

by
March 2, 2010
BadMatch
No Comment

Marmorfallosen hade inte behövt stå där och se beställd men inte avhämtad ut i flera dagar, men Plenty tyckte att underhållningsvärdet var obetalbart. Dessutom tycktes den gynna sällskapslivet på den lilla återvändsgränden i det lummiga Stocksund. Hon hade knappt sett en själ sedan hon flyttade in, men sedan marmorfallosen gjorde sin sjudundrande entré hade varenda kotte promenerat förbi. Först för att se vad som stod på och sedan för att se om det fortfarande stod på. Så därför blev den kvar – trots fru Cralzohn-Wrems högljudda knorrande.

Plenty brydde sig nu inte det minsta om fru Carlzohn-Wrems upprepade böner om att Plenty skulle göra sig av med “den monstruösa manslemmen” som skämde hennes annars så vackra utsikt över grannskapet. Hon brydde sig inte heller om de anonyma brev och de namninsamlingar som lades i hennes brevlåda eller den gröna pressening som den första natten lades över lemmen. Plenty drog bara tålmodigt av den när hon gick för att hämta morgontidningen och slog sig sedan ner och åt frukost i godan ro, medan fru Carlzohn-Wrem höll på att implodera av ren frustration i sitt blommiga kök. Dels över att fallosen åter skämde hennes utsikt och dels för att hon ända från sitt gömställe bakom gardinen kunde se att Plenty helt utan skam lämnade läppstiftsavtryck på kaffekoppen.

Men när protesterna efterhand blev mer och mer desperata och övergick till rena och skära, nattliga sabotageförsök, så verkade det som om till och med Plenty fått nog.

Den andra natten vaknade Plenty av en högljudd skräll och när hon kikade ut genom fönstret såg hon en bil hastigt köra iväg. Fallosen stod oskadd kvar i all sin prakt, men när hon ett par timmar senare gick ut för att hämta morgontidningen kunde hon inte låta bli att lägga märke till att kofångaren på fru Carzohn-Wrems flådiga BMW anno 1989 hade en misstänkt fallosformad buckla. Hon log för sig själv. Sedan gick hon in, ringde Amanda och bjöd in henne på “Operation Nightwatch”.

“Vore det inte bättre att ringa polisen?” undrade Amanda, men sådant ville Plenty absolut inte höra talas om. Hon hade tagit hand om sig själv i hela sitt liv, så varför skulle hon inte göra det den här gången?

“Du, även om tanken på män i uniform dansande runt en jättefallos på min uppfart är ganska breathtaking, så är det min fallos och mitt ansvar. Om någon vill min lille rackare illa, så är det upp till mig att skydda den.”

Amanda protesterade inte och Plenty visste varför. Amanda skulle aldrig försitta en chans att irritera Carl-Philip till max. Och handen på hjärtat, vad skulle kunna irritera honom mer än att hans fru satt och nattvaktade en marmorfallos så att Danderyds husmorsförening inte skulle bära hand på den?

Det var därför Plenty beställt den där löjliga marmorhistorien från Carrara. Det var inte för att göra grannarna upprörda, även om det i sig var en trevlig bieffekt. Nej, hon hade långt mycket ädlare syften än så. Det var för att blåsa lite liv i Amandas tynande tillvaro. Det var för att vidga sprickorna i den krackelerande kärnfamiljfasaden. Det var för att sträcka ut en hjälpande hand och rädda Amanda ur hennes påtvingade hemmafruhelvete.

Hade någon vetat om det här och frågat varför Plenty valde att iscensätta sitt heroiska dåd med att dingla en gigantisk marmorfallos utanför Amandas köksfönster, så hade hon antagligen bara svarat: “Herren har sina outgrundliga vägar och jag har mina. Jag gör saker Plenty-style.”

(Du kan påverka berättelsen genom att till exemepl föreslå vad som ska hända, hur personer ska reagera eller varför inte genom att föreslå helt nya personer? Vill du att BadMatch ska ta hand om ditt eget förhållande? Hojta till så kanske du får BadMatchs hjälp i fiktiv form. Kommentarsfältet är ditt!)

Och glöm inte att Sharing is Caring. Den här kulturen vill bli spridd!

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *