Pages

Categories

Search

 

De är skiträdda för Piratpartiet

by
March 11, 2010
Integritet, Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

Är det någon som är det minsta förvånad över att Netopia välkomnar Kulturskaparna in i diskussionen om “kulturen, internet och framtiden”? Jag är det inte. Det kan omöjligt vara en slump att Antipiratbyrån, Netopia och Kulturskaparna poppar upp nästan samtidigt och mobiliserar mot de hemska fildelarna. Som jag förutspådde tidigare, så handlar det troligen om en ganska så välplanerad mobilisering. Det är ju inte utan att jag betraktar det hela med ett visst nöje. Mobiliseringen betyder bara en sak: De är skiträdda för att Piratpartiet ska komma in i riksdagen. Det skulle jag också vara om jag vore dem. Piratpartiet är det enda partiet som för en seriös diskussion om kulturen, internet och framtiden.

Oh well, låt oss titta lite närmare på den här mobiliseringen. Det är faktiskt nödvändigt att lyfta på stenen och belysa vad som pågår under den.

Gemensamt för Antipiratbyrån, Netopia och Kulturskaparna är att de direkt eller indirekt stödjer lagstiftning som till exempel Ipred. Det innebär att de alla är villiga att offra allas vår personliga integritet för att de de företräder ska kunna fortsätta att bedriva en föråldrad affärsverksamhet, som bland annat innefattar tvångsbetalning för saker folk inte vill ha, slavkontrakt och direkt obstruktion av dem som försöker hitta andra vägar att skapa och distribuera kultur. Låter det galet? Ja, men det är faktiskt så det är och jag kan bevisa varje del av påståendet:

Man är beredd att offra allas integritet för sin egen ekonomiska vinnings skull: All information som skickas över nätet består av ettor och nollor. Mejl är ettor och nollor, hemsidor är ettor och nollor, fildelade filer är ettor och nollor. För att kunna skilja ut fildelade ettor och nollor måste man gå in och titta på alla ettor och nollor som skickas. Det innebär att man i jakten på fildelare också kommer att klampa omkring i diverse privat information. Det är nämligen omöjligt att skilja ettor och nollor från ettor och nollor utan att kontrollera vilken helhet de bildar. Det är nu inget som verkar bekymra upphovsrättsindustrin och deras lobby nämnvärt.

Än mer oroande är det att regeringen begärt in remissvar angående datalagringsdirektivet från diverse upphovsrättsindustrirepresentanter: IFPI, BSA Sverige, Antipiratbyrån, Klys, Sami och Stim. Vad har dessa organisationer med det föreslagna datalagringsdirektivet att göra? Själv tycker de att det vore toppen om man kunde använda datalagringen till att jaga fildelare. Det återstår att se om våra politiker håller med. Men med tanke på att de ens bett om remissvar från dessa organisationer, så kan man ju ana åt vilket håll det lutar.

För er som inte känner till vad datalagringsdirektivet innebär, så kan jag kort tala om att det handlar om att spara all information om när var, hur och med vem du kommunicerar. I min värld är det information som ingen annan har med att göra. Speciellt inte privata företag.

Allt detta är naturligtvis alldeles extra graverande för Journalistförbundet. Deras val att stödja Kulturskaparna innebär att de också stödjer lagar som de facto tar bort deras meddelarskydd. Om alla ettor och nollor kontrolleras, om all information om vem som kontaktar vem när och hur sparas, så kommer inga kontakter med journalister att kunna ske under meddelarskyddet. Meddelarskyddet försvinner. Hur i hela friden tänkte Journalistförbundet när de valde att ställa sig bakom detta? Meddelarskyddet är en av grundförutsättningarna för god och oberoende journalistik.

För att inte tala om Public Service… Scaber Nestor skriver mer om det.

Man bedriver en föråldrad affärsverksamhet: Varför i hela friden läggs det ner så mycket pengar på att jaga pirater, istället för att bygga nya, bra nättjänster? Låt mig ta ett högst talande exempel: När Sveriges ljudboksförlag tog beslutet att överge kassettbandsljudböcker, hade jag och mina vänner redan all vår musik i mp3-format. Och varför i hela friden lägger man ner så mycket pengar på diverse svindyra licensierade kopieringsskydd? Vi vet att det inte är något fel på folks betalningsvilja. Man betalar gärna för saker man uppskattar. Varför är då de lagliga nedladdningsalternativen så undermåliga? Antingen är de krångliga, funkar bara med vissa operativsystem, har besvärligakopieringsskydd etc, eller också har de ett alldeles för smalt utbud.

Det borde vara upphovsrättsindustrin som driver utvecklingen framåt. De borde vara de som kommer på smarta sätt att visa ekonomisk uppskattning på nätet, men inte då. Istället drivs den utvecklingen av helt andra. En av dem är upphovsrättsindustrins nemesis, Peter Sunde. Borde det egentligen inte ha varit upphovsrättsindustrin som kom på och pushade fram tjänster som Flattr? Jag beundrar verkligen Peter Sunde för hans hårda arbete för de kreatörer som vill ta karriären i sina egna händer.

Man begär tvångsbetalning: En hel del av de pengar som upphovsrättsindustrin idag drar in kommer från obligatoriska tvångsbetalningar. Dagens konsumenter accepterar inte det. Man betalar gärna för det man själv valt, men varför ska vi alla tvingas att betala för sådant vi inte bett att få lyssna på? Varje gång du går in i en affär som spelar musik, så betalar du indirekt en ersättning till den som framför musiken och de som skrivit den. Varför? Du ville bara köpa en t-shirt. Du ville kanske inte betala extra för att få tvångslyssna på musik du verkligen inte valt själv. När du köper inbyggd lagringsmedia betalar du en extra avgift, privatkopieringsersättning. Varför betalar vi detta om vi sedan inte ska få kopiera för privat bruk utan att riskera att få oväntat besök i form av en gryningsrazzia?

Man tvingar på folk slavkontrakt: Har ni kikat på Sonys kontrakt med Idol-artisterna? Har ni satt er in i Bonniers nya e-boksavtal som de tvingar på alla sina författare? Läs på om dem. Det är ingen trevlig läsning, men det är det här som svenska kreatörer dagligen stöter på.

Man försöker hindra kreatörer från att söka nya vägar: Det är en sak att upphovsrättsindustrins jättar är dåliga på att driva sina egna företag, än värre blir det när de försöker hindra kreatörer från att hitta nya vägar att nå ut med sitt skapande. Om man inte är medlem i Stim kan man glömma att trycka upp CD-skivor i Sverige. Stim har nämligen avtal med cd-tryckarna som förbjuder dem att trycka vd-skivor till dem som inte är anslutna till Stim. Hur gynnar det den fria kulturen? Naturligtvis inte alls.

När Författarförbundet beslutade sig för att hjälpa författare att själva ge ut sina gamla böcker som print-on-demand, så avbröt Bonnier omedelbart alla sina förhandlingar med Författarförbundet? Varför? Tja, eftersom de flesta författare i dag antagligen skulle välja traditionell förlagsutgivning för sin backlist, så kan jag inte göra annat än att dra slutsatsen att Bonnier inte ens stod ut med blotta tanken att författarna själva tryckte böcker som Bonnier redan ratat.

Så varför väljer Författarförbundet nu att sälla sig till Kulturskaparna och därmed ansluta sig till upphovsrättsindustrins styrkor? Jag vet faktiskt inte.

Sedan har vi ju kreatörerna själva… Jag kan inte för mitt liv förstå varför de inte ställer sig upp och protesterar högljutt mot att bli tvångsanslutna in i Kulturskaparna, en organisation vars enda syfte tycks vara att agera frontlinje åt upphovsrättsindustrin som dagligen äter kreatörer till frukost.

Faktum är att jag är så bekymrad för dessa kreatörer att jag tänker ge dem en alldeles egen bloggpost. Några protesterar redan mot Kulturskaparnas tvångsanslutning, men var är de andra?

Medan jag klurar på hur jag ska ta mig an min allmänna besvikelse över att så många kreatörer tyst sätter på sig en namnskylt med texten “Kanonmat” och låter sig tvångsrekryteras till upphovsrättsindustrins frontlinje, så tycker jag att ni alla ska läsa Rasmus Fleischers högintressanta inlägg: “Kulturkreationism“.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Thomas Tvivlaren

    March 11, 2010, 12:37:12

    Bra skrivet och fantastiska spaningar! Hade helt missat slavkontrakten du refererar till.
    .-= Thomas Tvivlaren´s last blog ..Links for 2010-03-10 [del.icio.us] =-.

  2. minata

    March 11, 2010, 13:24:31

    men var är de andra?

    Piratpartiets linje är att upphovsmannen skall förlora kontrollen över sitt verk från dag ett och att verket är i Public Domain efter år fem. Vi Kulturskapare håller inte käft och har därför tagit till orda via SvD.

    Jag är stolt över att vara Socialdemokrat.

    http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Pagrotsky-bjuder-in-till-dialog-med-nybildade-Kulturskaparna/

  3. arnold

    March 11, 2010, 13:49:52

    Det intressanta är om Kulturskaparna värnar om de som skapar kultur eller om de värnar om mellanhänderna. Det borde vara lätt att syna deras kort.
    – Är de för lösningar typ Peter Sundes system med mikrobetalningar eller http://www.gogoyoko.com/ som kopplar direkt mellan kund och artist så värnar de om de som skapar kultur.
    – Vill de bara diskutera lösningar typ kabeltvavgifter så värnar de om mellanhänderna.

    Det borde vara enkelt att testa detta om man har möjlighet till en dialog med dem.

  4. Jakob

    March 11, 2010, 13:54:05

    Faktum är att APB, Netopia och “Kulturskaparna” är tre olika alias för samma avsändare.

    Låt oss referera till dem vid dess majoritetsspelares rätta namn: Sony. Ett globalt jätteföretag som deltar i ett flertal oligopol där prisfixering och andra lagöverträdelser är en del av affärsverksamheten.

    Genom att byta namn kan de debattera med sig själva och framställa det som om det finns flera organisationer som driver samma frågor och att alla drivs av någon form av välvilja.

    Låt det vara tydligt: Dessa lobbyorganisationer drivs av en sak och det är Pengar. Det är därför det hela tiden pratas om betaaaalningar som fokus, aldrig om kulturens spridning som fokus.

    När riktiga Kulturskapare är avsändare så handlar det om Kulturskapares vilja att:

    1. njuta av att ens kultur sprids
    2. tillåta betalning på Internet

    Punkt nummer 2. kämpar Sony och deras ansiktsmasker APB, Netopia och “Kulturskaparna” med näbbar och klor mot.

    En imbecill förstår att Sony och dess bundsförvanter är bromsklossen mot att tillåta betalning på Internet.

    Hur vore det annars möjligt att det fortfarande år 2010 är omöjligt att betala för en film framför sin dator, när den finns gratis att ladda ner om man ger upp att försöka betala och accepterar att man själv måste kopiera den för att kunna visa den där man är?

  5. Gertkvist

    March 11, 2010, 16:30:07

    Mellanhänderna behövs i allt mindre utsträckning. De är anpassade för tiden före Internet, när deras produkter var stora, tunga och såldes i ett fåtal tämligen specialiserade butiker och bara tidningarnas kultursidor skrev om produkterna. När de hade nationella monopol på all lansering i Sverige och slapp utländsk konkurrens.

    Klart att de inte vill förlora sina hyfsat välbetalda och prestigefyllda jobb till Amazons recensionsavdelning, Pirate Bays distribution och YouTubes marknadsföring.

    Jag minns när de brittiska tryckeriarbetarna strejkade runt 1980. Efter generationer av välavlönat arbete ersattes de av datoriserad sättning och blev till 90% överflödiga.

    Stora delar av upphovsrättsindustrin sitter i samma sits. De ser att läget är ohållbart, men hoppas kunna klämma ut ytterligare några år av intäkter och bonusar. Ungefär som Lehman Brothers 2006-2007.

    “Kulturskaparna” är så fåniga, genomskinliga och amatörmässigt att det är genant. Ingen fungerande hemsida, nollkoll på skillnaden “ISP” och “content provider”, gnällighet till max och inte tillstymmelse till försök att förebygga kritik. Mycket pengar innebär inte att man är smart …

  6. ConnyT

    March 11, 2010, 17:44:28

    @minata
    2 frågor:
    1. Anser du att man ska få låna ut/kopiera en bok/skiva privat till en kompis (trots att skaparen inte har kontroll över detta och inte får betalt)?
    2. Piratpartiiet vill att skaparen har kvar både den ideella och kommersiella rätten till sitt verk från dag ett. Vad menar du egentligen?
    .-= ConnyT´s last blog ..Kulturskaparna =-.

  7. Daniel Nyström

    March 11, 2010, 20:59:49

    Om vi startar upp Nätverket Kreatörerna och skriver en insändare att vi representerar nån miljon kulturarbetare från youtube så har vi snart det sigillade inbjudningsbrevet i handen.

  8. minata

    March 11, 2010, 22:57:53

    Svar på frågorna från Conny T
    1. Stridsfrågan gäller ej låna ut filer mellan kompisar. Stridsfrågan gäller stora fildelningsnätverk som The Pirate Bay och liknande. I IPRED-beslutet står det i kommersiell skala. Socialdemokraterna röstade Ja till IPRED. Jag skall svara personligt.
    Min egenproducerade LP kostade flera tusenlappar att producera (1988) och jag sålde några exemplar på mitt arbete. Jag grät när den kopierades över till kassett och delades ut.

    2. Piratpartiet är för en lagstiftande “Fri Fildelning” från dag ett. Då tappar upphovsmannen kontrollen över sitt verk. Och dessutom blir verket i Public Domain efter år fem. Ideell upphovsrätt gäller två saker. Nummer ett – namnrätt och nummer två, den viktigaste, efter försäljning av verket har jag som upphovsman fortfarande en ideell rätt till verket. Exempel. Ulf Lundell har sålt sin rätt till Öppna Landskap till ett musikförlag. Då Sverigedemokraterna använder Öppna Landskap till reklam stämmer Ulf Lundell Sverigedemokraterna. Förklaringen på ideell rättighet: Det är Ulf Lundell, som inte äger verket, som stämmer och inte ägarna musikförlaget.

  9. smen

    March 12, 2010, 03:35:43

    Givetvis är de skiträdda, och de har fog för det.

    Det är lätt att stå och säga att upphovsrätten på nätet ska fredas, till varje pris, om man slipper avsluta meningen. Det blir lite svårare att hävda att upphovsrätten i sin nuvarande form ska fredas, om man måste berätta att det betyder att varje ISP ska analysera varenda etta och nolla som går igenom deras nät.

    Tror ärligt talat att Pagrotsky hade vuxit en decimeter i folks ögon ifall han talat om den biten också.

  10. Anders Troberg

    March 12, 2010, 12:55:25

    “I IPRED-beslutet står det i kommersiell skala.”

    Samtidigt som man behändigt avstår från att definiera ver gränsen för kommersiell skala går…

    “Nummer ett – namnrätt och nummer två, den viktigaste, efter försäljning av verket har jag som upphovsman fortfarande en ideell rätt till verket. Exempel. Ulf Lundell har sålt sin rätt till Öppna Landskap till ett musikförlag. Då Sverigedemokraterna använder Öppna Landskap till reklam stämmer Ulf Lundell Sverigedemokraterna. Förklaringen på ideell rättighet: Det är Ulf Lundell, som inte äger verket, som stämmer och inte ägarna musikförlaget.”

    PP är för att rätten att bli namngiven som upphovsman ska vara för alltid.

    När det gäller den ideella rätten så handlar den till syvende och sist om pengar. Lundell kan inte hindra SD från att använda den, han kan bara ta betalt för det. Vill han komma åt dem så är en rättsprocess dessutom klumpig, ineffektiv och dyr. Är han smart så gör han istället en smädande sång om dem och släpper den fri, då åsamkar han dem en kännbar skada.

  11. Slumpad svensk

    March 12, 2010, 15:28:35

    Minata:

    Jag föstå inte varför du vill sälja rätten till ditt verk till något företag, borde det inte vara läpligare att bara sälja exemplarframställningsrätt under en bregränsad tid?

    Jag tror frasen “fri fildelning” uppfattas fel. Som jag förstår den så innebär det att “fildelning i sig” inte skall vara kriminellt. För det finns inget som säger att filer som delas automatiskt innehåer data som gör att delandet innebär upphovsrättsbrott.

    Men, omställningen mellan “hur funkade det förr” och “hur kommer det att funka i framtiden” är stor och utanför denna diskussion (tror jag).

    Charles Stross skrev ett blogginlägg (engelska) om monetärisering av det skrivna ordet, som (naturligtvis) inte har ett hårt svar, men det borde finnas en del potentiella idéer i kommentarer och text.

  12. minata

    March 12, 2010, 15:57:40

    @Slumpad svensk
    “Jag föstå inte varför du vill sälja rätten till ditt verk till något företag, borde det inte vara läpligare att bara sälja exemplarframställningsrätt under en bregränsad tid?”

    Ovan är vad jag förstår vanligt i bokbranschen. Men icke i musikbranschen. För egen del äger jag rättigheterna till mina verk – på fackspråk manus.

  13. Sten

    March 12, 2010, 18:33:15

    Lite väll mycket gnäll nu…
    Flertalet PP individer har under lång tid hävdat att kreatörer inte har enats i någon form av ställningstagande eller protest mot illegalfildelning, som Anna själv med
    ” Därför skickar man ut väletablerade kreatörer i frontlinjen”
    och “Medelåldern på de undertecknande artisterna och kreatörerna är 46 år. Det är framför allt 80-talsartister. Sådana som nu är etablerade och i mångt och mycket till och med har dragit sig tillbaka, men ändå fortfarande är kända namn.”

    Nu tar flertalet kreatörer ställning och detta via sina organisationer och då gnäller Anna om även detta och dessutom med konspirations-ångande pamflett-haranger som “Det kan omöjligt vara en slump att Antipiratbyrån, Netopia och Kulturskaparna poppar upp nästan samtidigt och mobiliserar mot de hemska fildelarna. Som jag förutspådde tidigare, så handlar det troligen om en ganska så välplanerad mobilisering. ” Det påminner mer och mer om Ricks gnällande, vridande och vändande av argument tills inget finns kvar förtom fullkomlig tomhet. Anna hade lite mer djup än Rick tidigare men umgänget verkar vara destruktivt. “Omöjligt vara en slump” stora ord men utan innehåll.

    Och Anders Troberg, om du tror det funkar att använda låtar i politiskt syfte utan upphovsmakarens tillstånd och medgivande så rekommenderar jag PP att använda Ulf Lundells “Öppna Landskap” eller varför inte Wiehes “Titanic” officiellt på PPs hemsidor så får vi svart på vitt gällande hur rättsproccessen funkar.

  14. Slumpad svensk

    March 13, 2010, 12:19:24

    Minata skriver:
    Ovan är vad jag förstår vanligt i bokbranschen. Men icke i musikbranschen. För egen del äger jag rättigheterna till mina verk – på fackspråk manus.

    Då ser jag en sak som är viktigare att kämpa för, för musikskapare, än kopiering via nätet. Men, det är inte lika bra för storbolagen inom industrin, så det pushas inte för det med stora pengahögar.

  15. minata

    March 14, 2010, 03:37:21

    Grundlagen
    Regeringsformen
    2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

    19 § Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag. Lag (1976:871).

  16. HOM

    March 16, 2010, 12:29:41

    Började bra med en del tänkvärt och undersökande om Kulturskaparna, men sen kom den här passusen:

    “Piratpartiet är det enda partiet som för en seriös diskussion om kulturen, internet och framtiden.”

    *omg* HAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAHAHAHAAAAAHAHAHAHAHAHAHA!!!



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *