Pages

Categories

Search

 

Sladdran: Carl-Philip Hufvudskott

by
May 24, 2010
BadMatch, Spineless Fiction
No Comment

Född: 1966, som familjen Hufvudskotts reserv. Eller som hans kära mamma uttryckte det: “Fina familjer kan inte riskera att släkten dör ut. Man måste alltid ha en reserv i kulissen om något händer den förstfödde stjärnan.”

Familj: Inte bara familj. En familj med släktvapen, plats i Riddarhuset, ärftlig hemofili och annat som hör fina familjer till. Gift med en vanlig dödlig fru, Amanda, som hetter Karlsson innan han förbarmade sig över henne och gjorde henne till en rikt… hrm… ingift Hufvudskottare. Med henne har han två barn som heter Louise och Wilhelm efter Carl-Philips odrägliga syskon.

Uppväxt: Carl-Philip växte upp som det anstår sonen i en fin familj. Det vill säga, han växte till stor del upp långt bort från sina föräldrar. Som barn togs han hand av en lång rad barnflickor med varierande kompetens. När han kom upp i skolåldern sattes han först i Carlssons privatskola. Där nådde han viss framgång i de årliga julspelen som hans föräldrar aldrig hade tid att gå och titta på.

När han blev äldre skickades han till Värmlands mörka skogar. Närmare bestämt till Lundsbergs internatskola. På Lundsberg fostrades han tillsammans med andra avkommor till Sveriges högdjur till tro att han i alla lägen var lite mer värd än alla andra. Inte mycket för det vore vulgärt. Nej, bara sådär lite lagom, så att han i alla lägen kan hålla pöbeln på en armslängds avstånd och blicka ner på dem från sin snäppet högre sittpinne. Den taktiken fungera utmärkt på Lundsberg med omnejd.

I den riktga världen utanför Lundsberg uppfattades dock Carl-Philip och hans skolkamrater som de dryga snobbar de var. Det skapade en del problem under studenttiden i Uppsala. Carl-Philips skyddade uppväxt hade nämligen inte riktigt förberett honom på att både kreti och pleti numera kunde skriva in sig hur som helst vid de högre lärosätena. Denna nya insikt var en kalldusch som för ett par år fick Carl-Philip att helt tappa fattningen. Han började umgås med folk som hade son-eftersnamn utan både extra h:n och z:an. Till hans oömma moders stora förskräckelse gjorde han till och med en av dem på tjocken. Och i valet mellan att ha små Hufvudskott-batsarder rännandes omkring och att ha ett visst mått av kontroll över situationen gick hon med på giftermål med en “flicka av folket” trots att hon inte kunde möta sina vänninors blickar på månader efter det skamliga bröllopet. Sedan valde hon att betrakta det hela som om Amanda var Carl-Philips sätt att idka välglörenhet till de mindre bemedlade. Ett sinne för välgörenhet var lättare att svälja för en mor än en uppenbar brist på förmåga att lägga band på familjejuvelerna.

Karriär: Efter studietiden i Uppsala halkade Carl-Philip på det berömda bananskalet rakt in i politiken och redan vid nästa val hamnade han i riksdagen. Den snabba framgången berodde mest på att han var hälften så gammal som alla andra kandidater på sitt partis lista och därmed lyckades han snappa upp de yngre väljarnas sympatier. De flesta var ju helt omedvetna om att Carl-Philip var en liten konservativ gubbe inombords och lätt sig luras av hans ungdomliga yttre. Det faktum att Carl-Philip aldrig haft ett “riktigt” jobb har aldrig bekymrat honom. Han tror att “broiler” är en komplimang i sammanhanget. Han mor är dock bekymrad över att han är den enda i familjen som haft något som liknar ett “riktigt” jobb sedan farfarsfarfarsfar Rudolf Hufvudskott som var domprost. “Jobba för staten!” brukar hon sucka. “Du kan ju lika gärna sätta på dig blåkläder och börja asfaltera gator om nätterna.” Naturligtvis är hon väl medveten om att Amandas pappa i alla år jobbade för gatukontoret. Hon har dock inte en aning om att folk som asfalterar gator om nätterna faktiskt har orangea kläder på sig.

Kuriosa: Carl-Philip är en mästare på Worm. Det lilla mobilspelet har räddat honom från att somna under många långdragna riksdagsdebatter. Han är dock konservativ även när det gäller Worm och förfasar sig över alla nya, färgglada och flashiga varianter av spelet. Han vill att det ska vara som på den gamla goda tiden när masken var grå och frukterna svarta.

Carl-Philip gillar inte när folk lägger sig i hans arbete. Använd kommentarsfältet för att fråga honom om aktuell politik eller annat du undrar, så att han vänjer sig vid väljarkontakt.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *