Pages

Categories

Search

 

Dagens kulturella gärning: Eurovision galore

by
May 28, 2010
Kultur, Musik
No Comment

I går var det semifinal i melodifestivalen och det gick ju inte så bra. Tyvärr. Jag tyckte själv att det var ett klent startfält och Anna Bergendahl borde ha gått vidare. Men, eurovisionen är som resten av världen. De som har mest pengar glider igenom på ett bananskal till finalen (England, Frankrike, Tyskland, Spanien, om jag inte missminner mig) och resten får kämpa hårt. Sedan kastas de till vargarna, det vill säga folk som kombinerar dålig musiksmak med att ha ett telefonabonnemang som de inte är rädda för att använda. Det är hårt, men what to do? Nåväl, här hemma räddades i alla fall husfriden av att Irland gick vidare och att det var en skock svenskar som skrivit låten. Personligen undrar jag hur det kommer sig att Irland tycks ha ett outsinligt föråd av vackra flickor. Det kanske har något med deras vatten att göra.

Jag blir alltid lite nostalgist när det är eurovisiondags, så jag tänkte bjuda på några av mina personliga favoriter genom åren. Låtar som liksom fångar hela eurovisionens essens. Sätt på säkerhetsbältena, för nu kör vi:

Som ni alla vet är det mycket snusk i melodifestivalen. Ni minns väl Gina G:s “Just a little bit“, till exempel. Om ens snuskiga fantasi inte räcker för att tolka den ganska explicita texten kan man alltid ta hjälp av den suggestiva juckande dansen i bakgrunden, för att förstå vad det handlar om. Men tro nu inte ett ögonblick att det var bättre förr. Man var precis lika snuskiga då. Skillnaden var att man på den tiden använde mycket genomskinliga metaforer för att föra fram sitt osedliga budskap. Se bara på vår egen syndiga Ann-Christine Bärnsten. Plocka körsbär i min trädgård? Jo, jag tackar. Vi vet ju alla vad “pick someone’s cherries” betyder…

Men melodifestivalen är ju inte bara snusk. Den är mode. Ingen har väl glömt den oförglömliga “Dschinghis Khan” som svepte ett WoW-mode över världen ungefär trettio år före WoW. Och inte heller här var Sverige sämre. Ingen har väl glömt Abbas utmanande outfit i Brighton 1974. Kan det bli bättre? Nej, det kan det inte:

Eurovision är omgärdat av ganska stränga regler. Man får till exempel inte framföra politiska bidrag. Det går dock bra att sjunga om fred på jorden. Det gör Israel i princip varje år, men mig lurar de då inte och antagligen ingen annan heller. Israels största bidrag till eurovisionvar dock det bidrag som var mest kontroversiellt hemma i Israel. Medan Dana International blev bashad i hemlandet för att det av någon outgrundlig anledning tydligen inte var bra att låta sig representeras av en transexuell sångerska, så tog hon resten av världen med storm. Och inte var väl det så konstigt. Låten är bra. Dana är gorgeous. Och Jean Paul Gautiers vinnarklänning är så fin att man vill gråta en skvätt:

En annan, lite mindre flamboyant, kategori som alltid finns representerad i melodifestivalen är mer eller mindre svårmodiga flickor med eller utan gitarr. Anna Bergendahl kan nästan räknas in i den gruppen om man bortser från att hon är lite för glad. Tyskland 1982, Nicole, passar dock fint in. Hon sjunger dessutom om fred på jorden i sin “Ein bisschen Frieden“. Men Sverige är inte sämre. Innan Eva Dahlgren blev ung och stolt och senare gammal och bitter, så var hon också en av de där ganska så svårmodiga flickorna i melodifestivalen:

Och efter detta lilla upplyftande bidrag är steget inte långt till en annan favorit, zombieflickan på keyboard i Lordi. Utan henne vore “Hard Rock Hallelujah” inte alls lika kul. Men även om flickorna är en stor del av behållningen i melodifestivalen, så finns det ju en del manliga svärmorsdrömmar också. Spana bara in den här snajdige dansaren:

Ja, det börjar verka kärlek minsann. En Verka som definitivt får min kärlek är naturligtvis Verka Serduchka från Ukraina, som förgyllde finalen 2007. Bortsett från Abba, som är i en klass för sig, så är Verka min absoluta favorit genom åren. “Dancing lasha tumbai” är så bra att jag får ståpäls. Den har allt. Den är dansig, melodisk, rolig, smygpolitisk, transig och finstämd på samma gång. Jag tycker att den fångar precis allt vad Eurovision handlar om. Verka ser dessutom ut som en discofierad variant av en tysk tant jag en gång hyrde en lägenhet av i Uppsala. Bara det ger ju extra pluspoäng från Troberg-juryn:

Det lönar sig dessutom att söka på “Verka Serduchka” på YouTube. Där finns en massa kul låtar och, hör och häpna, en version av Rammsteins “Du Hast“. Ha så kul!

Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Johan

    May 28, 2010, 10:09:59

    Du verkar ju allmänt vrickad. Israeler tror inte på fred säger du?

    Knäppgök.

  2. Misan

    May 28, 2010, 10:18:27

    Det var ju tur att vi har sådana “pirater” som du Anna, som ser det som inte andra ser. Det hela är förstås en judisk/israelisk konspiration – judarna i Israel vill inte ha fred utan strävar efter världsherravälde medans de sjunger om fred på eurovisionsschlagerfestivalen! Du får nog driva denna fråga vidare, det är nog bäst för oss alla. Vilken tur att det finns sådana som du – som talar om hur det egentligen ligger till för oss andra som inte fattar något!

    1. Anna Troberg

      May 28, 2010, 12:36:36

      Hej Misan!
      Nu tror jag att du alldeles missade att det här inte var ett politiskt inlägg, utan en liten allmän hyllning till melodifestivalen, som jag tycker är ett ganska underhållande årligt spektakel. Varken mer eller mindre.

  3. Mats

    May 28, 2010, 15:13:53

    Märkligt i så fall, Anna, att du valde att göra ett politiskt inlägg om att israeler eller Israel inte skulle vilja ha fred, och att de försöker “luras” om det i Melodifestivalen.

    Jag skulle snarare säga att palestinierna, som varje dag sänder hatisk antisemitisk propaganda i sina medier och moskéer, har rätt låg trovärdighet när det gäller att vilja ha fred.

  4. Misan

    May 28, 2010, 15:37:03

    Hej Anna! Nej, det missade jag faktiskt inte! Jag tyckte det var så himla typiskt bara att du ger Israel en släng av sleven mitt i allt som annars kunde blivit så bra. Du gjorde med andra ord själv ett praktexemplar på ett politiskt inlägg mitt i en “liten allmän hyllning till melodifestivalen” – ska du själv slå med den politiska sleven i detta land där det numera är politiskt korrekt att ge Israel ett tjuvnyp så snart tillfälle ges, så får du nog tåla en liten allmän motreaktion också!

  5. Webster

    May 28, 2010, 16:57:54

    Glöm inte frankrikes ibland helt fantastiska bidrag. De två jag minns bäst är Nina Moratos “Je suis un vrai garcon” (som skall ha diverse accenter, circonflexer och annat pynt som jag inte orkar leta upp på mitt tangentbord) och Aminas “C’est le dernier qui a parlé qui a raison” som är så vacker att åtminstone jag får en tår i ögat.
    Nina Morato var en såndär uppkäftig garconne som inte ville vara en snäll flicka. Amina är möjligen en ängel som seglat fel (åtminstone har hon sådan röst).
    Bara frankrike och finland brukar komma dragande med den där sortens högoddsare som slutar med platt fall eller chockseger, har jag för mig. Mitt intresse för melodifestivalen överskuggas helt av mitt intresse för bra musik, så jag brukar undvika “pestivalen” och kollar upp det folk rekommenderar i efterhand.

    Men du har i alla fall en hjälte i din lista. Hederström och “det börjar verka kärlek” är en fantastisk kombination, och det är en poplåt av högsta klass. Lite mer av den varan och lite mindre standardpop och gangstas så hade musikbranschen mått mycket bättre. :-)

  6. maloki

    May 31, 2010, 23:49:12



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>