Pages

Categories

Search

 

Sommarföljetong 1: Preben – så in i Norden

(Detta är den första delen av sommarföljetongen “Chefer så in i helvetet”. Blurb finns här.)

Måndag den 24 april 2006
Det finns grader i helvetet, men en sak är säker: det finns chefer som kommer från helvetets allra djupaste och mörkaste källare. Jag vet att det är så. Min chef kommer från helvetets absoluta botten och inte bara det, han lystrar även till det vackra namnet Preben.

Preben driver ett nordiskt imperium. Helst skulle han vilja erövra hela världen i ett slag, men till och med Preben vet att Rom inte byggdes på en dag. Så även om han inte alls tycker om
det måste världen vänta medan han filar på sitt lilla imperium. Det hindrar honom dock inte från att bete sig som en veritabel Djingis khan på kontoret.

Till sitt stora förtret kan Preben inte bygga pyramider av sina anställdas huvuden som Djingis khan gjorde med sina när de misshagade honom. Men jag är ganska säker på att Preben i hemlighet drömmer om att ha ett likadant konferensrum som Blofeldt har – ni vet mannen med den vita katten i Bondfilmerna. Preben sparkar ofta och gärna sina anställda enligt löpande band-principen. Helt utan anledning. Eller tja, anledningen är i stort sett undantagslöst anklagelser om illojalitet, men i Prebens huvud är alla illojala så det betyder absolut ingenting. Han talar dessutom gärna om för alla och envar, både inom och utanför företaget, vem han tänker sparka härnäst innan personen ifråga själv får veta det. Ett Blofeldtrum skulle utan tvekan tilltala Preben. Blotta tanken på att få sätta personalen i strömförande stolar och på förekommen anledning kunna grilla utvalda stackare, eller ännu bättre, ha en fallucka under varje stol så att han skulle kunna skicka ner dem i en bassäng full med hajar, gör Preben svettig av upphetsning.

Till skillnad från både Djingis och Blofeldt beslutade Preben sig i början av sin karriär för att tillämpa den nygamla devisen ”Pengar är mäktigare än svärdet” i sin strävan att erövra världen. Det kan tyckas ganska okarakteristiskt för hela hans person och det är det också, men Preben grundade ett företag som han döpte till Tombola.

Exakt vad Preben tänkte när han döpte företaget till Tombola vet jag inte. Själv tycker han i alla fall att namnet är mycket fyndigt och har egenhändigt snickrat ihop den slagkraftiga sloganen: ”Tombola – vinst varje gång!” Alla som någonsin köpt tombolalotter med vinst varje gång vet vad det innebär, därför brukar vi när Preben inte hör använda en helt annan slogan: ”Tombola – samma skit varje gång!”

09:01 Måndag. Det är alltid värst att komma till jobbet på måndag morgon. Inte helt otippat kanske, men Preben har fört måndagsångesten till helt nya och oanade höjder. Preben tycker om att mejla. Man skulle nog kunna säga att han till och med älskar det. Inte lika mycket som han älskar sig själv, men dock. En vanlig dag är det inte ovanligt att det ligger runt femton mejl i inkorgen och väntar när man kommer till jobbet på morgonen. På måndagar är det ännu värre för då har Preben haft hela helgen på sig att skicka mejl om allt och inget. Dessutom kräver han omedelbart svar på dem alla. Fattar han inte att det är praktiskt omöjligt att svara på tjugo, trettio mejl omedelbart? Varje svar genererar i sin tur minst ett eller två nya mejl från Preben, som även de måste besvaras omedelbart. Det är helt enkelt ett slag man inte kan vinna. Jag har ju ett jobb att sköta, ett jobb som oundvikligen blir lidande när all tid går åt till att vara mejlkompis med chefen.

Vi är drygt tjugo anställda och i stort sett alla får i genomsnitt minst tio mejl om dagen. Det betyder att han skriver nästan tvåhundra mejl varje dag bara till sina anställda. Dessutom antar jag att han skriver till andra också. Det är faktiskt inte konstigt att mejlen stundtals är både underliga och förvirrade och att han alltid klagar på att han har mycket att göra.

Egentligen är det väldigt imponerande att han hinner skriva så många och långa mejl. Det tar en god stund bara att läsa dem. Nu går det fortare, men för dem som är nyanställda tar det sin lilla tid eftersom Preben är dansk och följaktligen skriver på danska. Faktum är att jag lärt mig nästan flytande danska på de tre år jag utsatts för Prebens maniska mejlande. Mest förolämpningar och sånt så klart, men ändå gott och väl tillräckligt för att jag med gott samvete ska kunna lägga till danska på min CV när jag kommer mig för att söka nytt jobb. Det gäller att tänka positivt. Inget ont som inte för något gott med sig.

(Sommarföljetongen fortsätter i morgon … med Twilight-tema, no less. ;-))


Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *