Pages

Categories

Search

 

Dags att vakna ur två års FRA-baksmälla

by
June 18, 2010
Integritet, Politik
No Comment

I dag är det exakt två år sedan den slutgiltiga FRA-omröstningen. Ni vet, det där extranumret man gav för att rädda ansiktet på Federley och ett par till.

Jag har ägnat ett par timmar till att läsa igenom gamla blogginlägg från tiden kring FRA-omröstningen och det ger mig blandade känslor. Jag blir ledsen över att lageländet gick igenom trots alla protester. Jag förfäras över politikernas okunskap och ointresse. Jag blir arg över att vuxna människor mobbade andra vuxna människor tills de brast. Jag blir jättearg över att man använde plenisalen som scen för det sämsta spel för gallerierna jag någonsin sett. Men jag blir också stolt över alla oss som kämpade mot FRA-lagen. Jag är stolt över allt faktagrävande vi gjorde. Jag är stolt över hur vi kunde se bortom parti och blockgränser och enas i kampen mot något vi alla förstod var djupt fel. Vi gjorde ta mig fan något riktigt stort och jag är stolt, jättestolt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur alla de som övergivit barrikaderna känner sig. Är de stolta? Många av dem som kämpade med näbbar och klor mot FRA-lagen tillsammans med oss, gör nu sitt yttersta för att de politiker som drev igenom FRA-lagen ska få fyra år till på sig att bygga övervakningssamhället och montera ner vår personliga integritet. Tror de att dessa politiker plötsligt kommer att ändra sig? Tror de att det kommer att bli bättre den här gången?

Jag vet att det är hårt att höra, men har något slagit en gång, så kommer de att göra det igen. Det gäller politiker som smäller dumma lagar i ansiktet på en också. Det är inte engångsföreteelser. Frågan är alltså inte om de kommer att göra det igen, utan om hur länge vi ska tillåta dem att bitchslapa oss.

FRA-lagen gick igenom, IPRED-lagen likaså. Datalagringsdirektivet står på tur, Smile29 antogs i går i Bryssel. Det räcker faktiskt inte att vara emot allt detta, inte ens om man är intensivt emot det, om man samtidigt gör allt man kan för att få in de partier som pushar för de här förslagen. Det räcker inte alls.

Visst, man kan hoppas på förändring inifrån. I vanliga fall är jag en stor anhängare av detta. Men, ibland behöver man kickstarta en process. I det här fallet är det helt uppenbart att förändringen går för långsamt. Medan vi har duktiga insiders i andra partier som är droppen som till slut kommer att urholka stenen, så marscherar Storebror in med stormsteg och smäller upp övervakningssamhället lika snabbt som om han köpt det i ett platt paket på IKEA.

Vi har helt enkelt inte tid att urholka stenen droppe för droppe. Vi måste visa var skåpet ska stå. Nu. Om det innebär att man i höstens val måste stoppa en ny valsedel i kuvertet, så är det ett lågt pris att betala. Och om det känns tungt, så finns det all anledning att fundera på hur det parti de brukar rösta på förvaltade deras röster efter det förra valet.

Bångstyriga partier är inte alltid de bästa lyssnarna. Men det finns en sak de måste lyssna på vart fjärde år och det är våra röster. Uppenbarligen kan man inte lita på att de förvaltar dem som det var tänkt. Därför kan man tvinga dem att lyssna genom att ge dem en time out och lägga våra röst på ett annat parti. Det är det enda språk de förstår.

En röst på Piratpartiet kan få de andra partierna att inse vikten av de här frågorna. Ge dem den chansen. Det är tough love, men om de tar till sig av kritiken och skärper sig, så finns det inget som hindrar en från att rösta på dem igen. Man ska inte vara inte dumtrogen. Man ska aldrig låta någon bära hand på en mer än en gång. Man ska säga nej. Man ska stå på sig. Vara stark. Inte ta skit.

Tillsammans kan vi stå på barrikaderna igen. Vi kan fortfarande vända utvecklingen. Tillbringa några timmar med att läsa gamla blogginlägg från tiden kring FRA-omröstningen. Känn det du kände då. Tänk på det som hänt sedan dess. Använd känslan rätt. Lägg din kraft där du har hjärtat, inte där du lagt den av gammal ohejdad vana. Då kommer vi om några år att sitta här och vara stolta tillsammans.

Vi gjorde något fantastiskt 2008 och vi kan göra det igen. Vi måste göra det igen. Om inte, så kommer vi att få ett fullfjädrat övervakningssamhälle på halsen.


Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *