Pages

Categories

Search

 

Sommarföljetong 3: Gigantiska planer

(Detta är den tredje delen av sommarföljetongen “Chefer så in i helvetet”. Blurb finns här.)

Onsdag den 26 april 2006
Vår gemensamma skrivelse till Preben har lärt oss en sak: spelar du schyst mot en oschyst spelare är det du som går hem med lårkakan.

Preben är inte arg, han är sårad. Det framgår tydligt av nattens ymniga danska mejlövningar vars återkommande tema är: ”Jag har ju lärt er allt ni kan!” Man skulle kunna tro att han plockat
upp oss ur rännstenen. Att vi alla har feta studielån att betala efter många partyfyllda år på diverse erkända universitet betyder tydligen ingenting alls. Den enda examen som räknas är den man får från Preben University.

Nu är han alltså BESVIKEN och en besviken Preben är värre än en arg Preben. Han mejlar oss mer än någonsin. Han kan bara inte förstå hur vi inte kan uppskatta att få jobba med honom. Varför vi inte tänker på hans hälsa i första hand? Han undrar om vi inte har några hjärtan i kroppen. Det har vi och de bankar fort som sjutton varje gång det dimper ner ett mejl från Preben.

Just nu fokuserar han den energi som blir över efter all hans självömkan på den annonskampanj som han vill att vi ska ha över hela Norden. Danne på den svenska marknadsavdelningen har fått den otacksamma uppgiften att göra en kampanjplan för det hela. Till sin hjälp har han fått den norske marknadschefen Percy och Jan och Jon på säljavdelningen i Norge.

Preben vill att vi ska köpa all tillgänglig annonsplats i de fyra nordiska huvudstäderna och han förstår inte varför Danne för söker minska kampanjens omfång. ”Om man vill bli behandlad som en gigant, måste man bete sig som en gigant!” skrek Preben till Danne och slängde på luren. Om vi köper allt tillgängligt annonsutrymme kommer vi helt säkert i kontakt med en gigant: kronofogdemyndigheten. Danne vet det. Jan och Jon också. Alla vet det. Ja, utom Preben då. Han är för upptagen med att tänka på sig själv som en gigant.

11:17 Vår nya praktikant, Karin, kom alldeles nyss in och undrade om Preben alltid brukar skämta med dem som är nya. Hon trodde tydligen att Prebens mejl var ett underligt practical joke. Kanske någon mystisk dansk form av nollning. Det är hennes andra dag här på det svenska kontoret idag och jag var tvungen att tala om för henne att det inte är något som är speciellt roligt med Preben och att hans mejl i allra högsta grad är allvarligt menade. Hon tittade konstigt på mig och sitter nu tyst vid sitt skrivbord och stirrar tomt framför sig.

Under dagen har Prebens ton förändrats något. När han nu inte fått den reaktion han förväntat sig skickade han ett kort men kärnfullt mejl: ”Det är underligt att alla människor jag anställt de senaste fem åren är idioter. Varför ska just jag ha en sån otur? Det är inte rocket science att sy ihop en liten annonskampanj!”

Ja du, Preben, ringer du polisen och säger att alla utom du kör på fel sida av motorvägen också? Kan inte låta bli att undra. Och om nu alla Preben har anställt är idioter borde väl det om något säga en hel del om hans förmåga att anställa folk. Men ack, sådana enkla frågor går som alltid vår käre Preben förbi.

12:46 Jag fick just ett sms från Reijo som är vår klippa på Helsingforskontoret. Han har tydligen plöjt igenom Prebens mejl han med. ”Dagens soundtrack: Rolling Stones, ”Sympathy for the Devil?”

15:43 Preben surar fortfarande för den gemensamma skrivelsen som vi skickade till honom. Han är övertygad om att brevet är ett resultat av de senaste årens misslyckade rekryteringar och för att råda bot på idiotismen bland de anställda har han tagit fram ett tjugoåtta sidor långt dokument som personalen har tjugofyra timmar på sig att memorera och som dessutom ska tillämpas vid varje nyanställning hädanefter. Allt för att stävja lättjan, den dåliga arbetsmoralen och de illojala tendenserna inom Prebens lilla nordiska imperium.

Eftersom jag inte vill tråka ut er alla med Prebens tjugoåtta sidor har proletärerna gemensamt sammanfattat dem till tio punkter med en kort förklarande text till varje.

Prebens budord
1. Du skall inga andra gudar/åtaganden hava jämte mig. (Preben är den enväldige guden och i kategorin ”åtaganden” räknas bland annat föräldraskap, graviditet, parförhållanden, samt alla andra tidskrävande hobbys man vill ägna sig åt om man inbillar sig att man har rätt till fritid.)

2. Du skall helga din arbetsgivare. (Det gör man genom att inte ställa några som helst krav på sin arbetsgivare vad det gäller arbetsmiljö och lön. Preben tycker till exempel mycket illa om när någon nämner något som kallas ”övertidsbetalning”. Man ska vara beredd att jobba för en lön som – omräknat i timlön – understiger vad man får för att vända hamburgare på McDonald’s.)

3. Du skall hava en gedigen akademisk examen, helst flera. (Till vad kan man fråga sig? Till att springa ärenden åt Mads-Peder och putsa Prebens grandiosa självbild? Preben vill gärna hitta folk med både ekonomisk och juridisk examen och ”något kulturellt”. Vad som menas med ”kulturellt” är tveksamt. En fil.kand. i Big Brother-kunskap kanske. )

4. Du skall trotsa Babel och tala alla de nordiska språken flytande, samt minst två tilläggsspråk varav det ena måste vara italienska. (Preben anser att vår ”nordiska familj” måste kunna kommunicera utan hinder. Det kan vi, med alla utom honom. Själv talar Preben något som kan liknas vid en dansk ljudmatta, bara avbruten av vissa högljudda toppar när han får ett av sina utbrott, och en svårt haltande engelska. Och om Prebens engelska är haltande så är Mads-Peders dubbelamputerad utan proteser.)

5. Du skall hava minst tio års erfarenhet av näringslivet på executivenivå. (Själv påpekar Preben gärna att han har trettio års erfarenhet av att jobba på executive-nivå. Det har han ju helt rätt i eftersom han sysslat med exekution av sina anställda ända från starten.)

6. Du skall icke vara äldre än trettio år. (Dessutom gärna blond och storbystad. Hur åldersfrågan går ihop med bud 3 och 5 förtäljer inte historien. Prebens vägar äro outgrundliga.)

7. Du skall icke begå lojalitetsbrott mot din arbetsgivare. (Problemet är att allt mänskligt beteende förr eller senare kan definieras som illojalitet enligt Prebenlogiken.)

8. Du skall icke missbruka jobbmobilen, eller annan mobil. (Preben gör ingen skillnad på mitt och ditt och tror att han kan tala om vad vi ska göra, och framför allt inte göra, även med våra privata mobiler.)

9. Du skall icke hava begärelse efter Prebens hus, maka, tjänare, au pair, slav, bil eller något annat som tillhör Preben. (Ingen större risk. Ingen vill ha något som är Prebens, men i hans paranoida värld vill alla ha allt som är hans. Den största risken att begära något som är Prebens är väl om det skulle uppstå en kontorsromans mellan ett par av hans slavar, men det är
klart, vi jobbar för mycket för att ha tid med sånt.)

10. Du skall icke glömma att jag, Preben, din Chef, är en nitälskande Chef, som hemsöker de anställdas minsta missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led när de misshagar mig. Men jag låter dem som avgudar mig och håller mina bud behålla sina jobb. Preben straffar alla som överträder dessa bud; därför skall Du frukta min vrede, så att Du icke bryter mina bud.

Det är nog dags att be en liten stilla bön till valfri högre makt om att vi alla hittar nya jobb så snart som möjligt. Och så kan jag inte låta bli att undra om det är tänkt att vi inte bara ska ha memorerat dessa punkter på tjugofyra timmar, utan även ha uppfyllt dem. Då blir det stressigt. Jag har två akademiska examina att plugga in, tre språk att lära mig, tio års executive erfarenhet att införskaffa och en djup antipati gentemot Preben att övervinna – på ett dygn. Det sista blir det i särklass mest kniviga.

(Sommarföljetongen fortsätter i morgon. Denna gång kommer det att bjudas på turnéchock.)


Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *