Pages

Categories

Search

 

Sommarföljetong 12: Rapport från skyttegraven 1

(Detta är den tolfte delen av sommarföljetongen “Chefer från helvetet”. Blurb finns här.)

Fredag den 5 maj 2006
09:28 Jag befinner mig just nu i Prebens hotellrum. (Ja, han verkar faktiskt relativt nöjd med hotellet. Än så länge …) The man himself är i duschen. Han höll på att ”glömma” jalusin som är det enda som skiljer mig från åsynen av hans blekfeta kropp. Hotellet är sådär modernt att det bara är en glasvägg mellan badrummet och själva hotellrummet. Mycket snyggt om det inte står en naken Preben på andra sidan. Just nu önskar jag mest att det vore pansarplåt istället för glas.

Prebens oplanerade dusch innebär för övrigt att vi redan är försenade till det första mötet. Tur att jag anpassat schemat efter Prebentid. Tack vare det kommer vi nog i tid, i verklig tid alltså, inte i Prebentid.

För att inte bli alltför stressad av blotta tanken på att Prebens nakna lekamen är bara ett par meter ifrån mig bakom en tunn glasruta passar jag på att titta in på bloggen med mobilen och föreslår ”Naked Number One” med Di Leva som dagens soundtrack. Läget är inte fullt så akut som jag först trodde. Som tur är befinner sig 006:s sambo Marve, som är underrättelseofficer, för tillfället på någon sorts militärövning ute i bushen i Nordnorge. Det innebär att han just nu inte går att nå, såvida det inte gäller liv eller död, men till och med då måste all kontakt godkännas och gå genom försvarets ledningscentral. I praktiken betyder det att vi har tills på måndag kväll att lösa problemet. Inte ens Preben kan spåra Marve fram till dess.

Medan jag har tillbringat en och en halv timme åt att försöka få Preben att inte spräcka schemat innan det ens börjat, så har proletärerna jobbat hårt på att lösa 006:s problem tillsammans. Efter mycket stötande och blötande har följande tre alternativa lösningar utkristalliserat sig:

1. Utöva utpressning tillbaka. Fördelen är att det finns hur mycket som helst som vi skulle kunna berätta för Prebens otrevliga fru som inte skulle vara så bra för honom. Inga sexuella äventyr, men dock hans eviga och ingående tjat om deras otillfredsställande sexliv. Nackdelen är att det aldrig är bra att utöva utpressning mot chefen. Det kan lätt slå tillbaka.

2. Sy ihop en historia om att Preben stött på 006 (vilket i och för sig är sant. Han försöker med alla tjejer, men lyckas aldrig) och att han är sur för att han blev nobbad. Nackdelen är att sambon ju som sagt är underrättelseofficer och bland annat är utbildad till att se om någon ljuger.

3. Avleda Prebens uppmärksamhet med något annat. Han kan inte fokusera på två saker samtidigt. Nackdelen är att man aldrig vet om/när han vänder tillbaka sitt starriga fokus till just det här.

006 är naturligtvis mycket stressad över sin prekära situation, men hon har många på sin sida. Preben har bara en – han själv. Under proletärernas flitiga diskussioner har dessutom lite kuriösa fakta kommit i dagen. Under lunchen som jag missade för att jag var på väg till Oslo tyckte Preben tydligen att det var på sin plats att vara lite mer personlig med sin personal. Oslopersonalen har därför blivit betydligt mer bekanta med några av Prebens preferenser än vad de någonsin hade kunnat föreställa sig. Preben fantiserar bland annat om:

1. En dubbelmacka. (Helst med minst en kunglighet inblandad.)

2. Han vill prova analsex. Barbara vägrar dock, trots att Preben föreslagit ymniga mängder Extra Virgin olivolja som glidmedel. (Preben visar här en förvånande omtänksam sida.)

3. Han uppskattar mer än bara ”råsex”. Mjukhet och intimitet är viktiga ingredienser i sexlivet tycker Preben. (Trovärdigheten i detta påstående bör dock ifrågasättas med tanke på att punkt tre levererades direkt efter punkt ett och två.)

Ja, där ser man. Dubbelmackan var ingen nyhet för mig. Den brukar alltid komma upp varje gång Preben druckit mer än tre glas vin och ganska ofta annars också förresten. Kungligheterna varierar, men själva temat verkar ha fått fotfäste i Prebens hjärna. Det där med olivoljan har jag dock missat. Nåväl, vi ska ju turnera ihop någon vecka till så chansen att jag skulle slippa en ingående beskrivning av det hela är försvinnande liten.

Dessutom har jag själv fått problem. Medan jag har varit borta har mina grannar ovanpå knåpat ihop ett långt, lika illa stavat som formulerat brev till mig om vilken plåga min lille Hannibal är. De grundar, efter vad jag förstår, sitt klagomål på att Hannibal skällt oavbrutet de nätter jag varit på resande fot. Det kanske han har gjort, men det är knappast något som rör dem eftersom han i så fall gjorde det på en gård ute på Värmdö där hans hundvakt bor. Jag tänker högaktningsfullt ignorera dem.

(Sommarföljetongen fortsätter i morgon. Denna gång bjuds det på bufféfrossa.)


Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Anne Kekki Forshaga

    June 28, 2010, 08:32:59

    läst med ett skratt och leende,,,he he



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *