Pages

Categories

Search

 

Sommarföljetong 14: Preben by Night

(Detta är den fjortonde delen av sommarföljetongen “Chefer från helvetet”. Blurb finns här.)

Söndag den 7 maj 2006
Vi kom faktiskt till Sturehof till sist, om än fyrtiofem minuter för sent. Jag lyckades ringa och få dem att hålla bordet, men det gjorde naturligtvis personalen ännu trevligare än vanligt. Hmm …

Preben mumsade glatt i sig en trerätters middag och kallade till sig sommelieren för att noga förhöra sig om vilka kändisar som brukar frekventera stället. Han blev extra nöjd när han hörde att Mick Jagger varit där under sitt senaste Sverigebesök. Jag tror att det beror på att de har en hel del gemensamt. I can’t get no satisfaction, ’cause I try, and I try, and I tryyyyy! I can’t get no satisfaction!

Middagen var helt okej i Prebenmått mätt. Han drack vin, ännu mer vin och lite mer vin på det. Han berättade om alla de framgångar han skördat i sitt liv för att han är så sjusärdeles exceptionell.

”Du vet ute i världen, Rosetta, där ser man upp till mig. Jag är ett föredöme. Och vet du varför?”

Nej, det kunde jag verkligen inte förstå. Enda anledningen att se upp till Preben är om han vore väldigt lång och man själv väldigt kort, men Preben är ganska kort och därför är det bara Mads-Peder som ser upp till honom eftersom han är ännu kortare.

Preben tuggade i sig en stor bit hängmörad gårdsentrecote och sköljde ner den med ett halvt glas vin som han fullkomligt glupade i sig.

”Det är för att jag har visioner, Rosetta! Visioner! Framgång föds i visioner.”

”Jo, men man måste ju ha ett ben i verkligheten också. En del visioner kan ju vara ganska så … ja, kostsamma”, försökte jag, och Micke och de andra nickade ett alltför ivrigt bifall. Nu hör det till saken att de tvingades sysselsätta sig i baren medan de väntade på mig och Preben i över en timme, så deras kanske för nitiska bifall kan förklaras. En timmes dötid i baren gör sånt med en.

Preben avbröt sig själv mitt i en tugga och höjde handen och pekade hetsigt på mig med sitt pekfinger.

”Precis! Det är exakt det där jag menar! Du har inga visioner, Rosetta. Vill man bara något tillräckligt mycket så står universum alltid en bi!”

Jag vill verkligen intensivt slippa vara med på Cirkus Prebens Nordenturné. Jag vill ännu mer slippa att jobba för Preben, men det ger då universum högaktningsfullt blanka fan i.

”Men oroa dig inte. Du har ju mig. Jag ska knäcka dig ordentligt och sen bygga upp dig igen. Precis som de gjorde med Patti Hearst!”

Patti Hearst. Det känns ju tryggt. Undrar om han tänker tvinga mig att posera framför företagets logga iförd basker och med en laptop i händerna.

”Tack vare mig kan du bli bättre, Rosetta. Annat är det med de där stolpskotten på Oslokontoret. De kan ju inte ens köpa möbler som ser ok ut. Det är ju för fan pinsamt! Det börjar minsann bli dags för lite ommöblering där.” Han höjde glaset för en skål.

”Och då är det minsann inte möblerna jag talar om. Ja, men skål då allihop!”

Jag vet inte om det är jag som är känslig, men jag tycker allt att vinet får en ganska obehaglig eftersmak när man tvingas skåla för att chefen tänker sparka ännu fler.

Väl framme vid desserten hade Preben fått i sig ännu mer vin och när han slevade i sig den första skeden med hjortron och hemlagad vaniljglass kom den ut lika kvickt igen.

”Vad är det här?! HÅRIGA bär?!” Han sköljde rent munnen med vin. ”Det är ta mig fan bara i Sverige man tar betalt för HÅRIGA bär!”

För att undvika en scen kallade jag så diskret jag kunde till mig kyparen och bad att få in en annan dessert till Preben. Kyparen verkade lika angelägen som vi andra att undvika en scen och efter bara ett par minuter kom han tillbaka med kokospannacotta med ananas- och mangosallad till Preben som genast blev på bättre humör.

”Oh! Det får mig att tänka på när jag var i Västindien. Fast lite besviken blev jag ju allt. Jag hade ju sett såna där flickor med bh:ar gjorda av kokosnötskal på teve, men i verkligheten såg jag inte en enda.”

Vid det här laget såg jag hur praktikant-Karin bokstavligen bet sig i fingret för att inte säga Preben några sanningens ord om objektifiering av kvinnor. Jag gav henne en lugnande blick och försökte få in Preben på ett annat spår, men det var förgäves.

”Å andra sidan var det många av flickorna där nere som inte alls hade bh på sig. Ja, jag menar det är ju mest praktiskt så, i ett så varmt och fuktigt klimat.”

”Borde inte männen gå utan byxor då också? I värmen alltså?”

Jag visste att det skulle komma. Det är fysiskt omöjligt för såna som praktikant-Karin att hålla tyst när de träffar såna som Preben. Det är lika naturligt som att ett äpple faller till marken om man släpper det.

”Hö, hö! Ja, det var då inte utan att man kände för att sparka av sig byxorna!” Praktikant-Karins odiskreta pik hade uppenbarligen gått Preben helt förbi. ”Men det gjorde jag inte. Jag är ju en gift man …” Här försvann Prebens glada min. ”Men vad får jag för det? Inte sex i alla fall! Kvinnor är underliga varelser. Man serverar dem det bästa och de spottar i glaset!” Som om detta inte vore illa nog vände sig Preben här till Micke. ”Hur ska man göra? Micke, du är ju en rejäl karl, hur gör du för att få med din fru på noterna?”

Micke såg förskräckt ut. Han är en rejäl karl och därför skulle han aldrig dela med sig om privata saker som hur han får sin ”fru” Lars med på noterna. Lyckligtvis fick Preben syn på något som gjorde honom alldeles för distraherad för att invänta ett svar från Micke. Han reste sig helt sonika upp och vinglade bort till baren med siktet inställt på två storbystade blondiner med ankläppar som han genast försökte ragga upp på sitt subtila sätt. De såg chockerade ut. Framför dem, med näsan i silikonhöjd, stod en liten rödblommig man, som för länge sedan passerat sina bästa år och pratade på ett språk de omöjligt kunde förstå. Och lika bra var väl det. Hans danska haranger gick ut på att tala om för dem att de skulle ångra sig om de inte följde med honom till hans hotellrum för en once in a lifetime-upplevelse med ”the man”. Som slutkläm la han till att han egentligen bara ger sådana erbjudanden till de av kunglig börd, men att han i deras fall kunde göra ett undantag eftersom deras ”talanger” var så uppenbara. Till hans förvåning motstod de hans frestande erbjudande.

Preben beslutade sig då för att dra vidare till Spy Bar för att fortsätta sin jakt. Där kom han inte ens in för att han var för full. Och ohipp kan man ana. Därmed föste jag och Micke in honom i en taxi och körde honom till Mariatorget där han tog en grillad med mos i Mariagrillen. Dock under högljudda protester eftersom han insisterade på att han ville ha en dansk pölse. ”Alla älskar ju dansk pölse, eller hur?” väste Preben till tjejen i kassan och blinkade mycket osexigt åt henne. Som tur var förstod inte hon heller vad han sa.

Sedan baxade jag och Micke in Preben på hans hotellrum och lämnade honom fullt påklädd på sängen där en bister Greta Garbo blickade ner på honom från det stora fotot ovanför sänggaveln. Hon såg inte det minsta road ut och det var sannerligen inte vi heller. Vi skildes åt vid Slussen efter att ha enats om att dagens soundtrack var Rolling Stones ”Satisfaction”. Allt annat skulle ha varit ett skämt.

10:06 Och mötena idag då? Preben sms:ade just och sa att han drabbats av någon sorts magbacill och ställer in alla dagens möten. Han hör av sig senare om han känner för att gå ut och äta middag. Magbacill, jo jag tackar. Jag tror att det är alkoholmasken som gnager på Prebens insida … Men det är bara bra det, för då kanske vi kan få någonting gjort idag.

23:19 Prebens magbacill har hållit i sig hela dagen och han har beslutat sig för att ha en lugn kväll på hotellrummet. Vi andra på företaget bestämde oss för att fira detta faktum och har gått ut för att ha en trevlig Prebenfri kväll. Nästan i alla fall. Preben sms:ar oss med jämna mellanrum för att:

1. Tala om hur synd det är om honom. (Borde han tänkt på innan han drack sig plakat igår.)

2. Undra varför ingen av oss hör av sig och undrar hur det är med honom. (Vi tycker inte att det behövs eftersom jag och andra inom företaget haft kontakt med honom inte mindre än tretton gånger under dagens lopp. Vi har till och med lyckats klämma fram illa spelad medkänsla över Prebens ”magbacill”. Vad mer kan man begära?)

3. Beklaga sig över maten på Sturehof, som han skyller sitt något krassliga tillstånd idag på. (Jag har redan sagt vad jag tycker om Sturehof, men det var absolut inget fel på maten.)

Vi har försökt lösa problemet med Prebens plötsliga känsla för moral som drabbat stackars 006 i Norge. Vi famlar fortfarande i mörkret. Den bästa idén hittills är att låta någon annan låtsas vara 006:s sambo. Men det kräver en person med förmåga att låta trovärdig. Vi skulle behöva en skådespelare. En manlig skådespelare. Den enda manliga ”skådespelare” någon av oss känner är en av dem som spelat en liten ”Bill” i Comviqs reklam och det funkar ju inte för han är dvärg och det är inte 006:s sambo.

Läget är en aning pressat. Kommer vi inte på en bra lösning under morgondagen riskerar 006 att kastas ut på köttmarknaden som singel igen. Det kan i och för sig ha sina fördelar, men eftersom hon gärna vill ha sin sambo kvar hoppas vi kunna undvika det trots att det bringar sorg och elände bland Oslos ungkarlar.

Lite goda nyheter har vi dock fått. Percy har kvicknat till och kommer att bli helt återställd. Han är sjukskriven i sex veckor till att börja med. Det bör ge honom lite tid att se sig om efter ett nytt jobb. Det borde vi göra allihop, men vi har ju aldrig tid. Vi jobbar ju för Preben …

(Sommarföljetongen fortsätter i morgon. Denna gång bjuds det på ren och skär utpressning.)


Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *