Pages

Categories

Search

 

Sommarföljetong 19: Preben återfunnen och nästan förlorad igen

(Detta är den nittonde delen av sommarföljetongen “Chefer från helvetet”. Blurb finns här.)

Tisdag den 9 maj 2006
09:52 Var just iväg för att hämta Preben, men de hade redan släppt honom och hade ingen aning om var han var. Jag gick en vända i taxfree-shopen, men jag hittade honom inte. Måste gå iland snart, så jag får väl kånka på både mitt och Prebens bagage igen …

10:39 Preben är återfunnen. Jag hade börjat hysa förhoppningar om att han kanske fallit över bord, men icke sa nicke. När jag kom iland stod Reijo där med en skrynklig och rödögd Preben. Reijo körde oss till hotellet och om en liten stund ska vi åka vidare till kontoret. Just nu sitter jag och Reijo i foajén och väntar på Preben som står en bit bort och bråkar med Barbara i telefon. Barbara vill ha resultatrapporter som Preben inte skickat. Preben vill inte skicka dem, för resultatet är inte alls lika bra som Barbara vill att det ska vara. Dessutom vill hon ha en fullständig redogörelse för den stora annonskampanjen som är under planering. Det kommer hon inte heller att få. Preben har sparkat alla som jobbade med den. Ingen vet helt säkert vem det är som ska göra den nu. Det kan nog dröja en ganska lång stund innan vi kommer iväg till kontoret.

16:42 Jag och Reijo fick vänta i två timmar medan Preben bråkade med Barbara. Sedan kom han och surade på oss och tyckte att det var vårt fel att han inte skickat rapporter till henne. ”Om ni skickat era rapporter till mig, hade jag kunnat skicka mina till henne!” Det hör till saken att vi knappt gör något annat än skriver rapporter till Preben. Rapporter som han aldrig bryr sig om att läsa.

”Det är så förbannat dålig mat på de där båtarna!” beklagade sig Preben för Reijos högra hand, Ritva, när han la sig ner på soffan på kontoret och krävde att omedelbart få en cortado.Stackars Ritva, som inte förstår Preben så bra, missförstod hans begäran, gav honom en Coca-Cola och hamnade genast i onåd. ”Barkbröd och Kosken är väl det enda ni kan servera i det här gudsförgätna landet!”

Ritva retirerade snabbt ut i köket och höll sig där tills Preben kommenderade alla att komma och sitta runt honom i en liten
ring.

”Jag har avbokat mötet med kulturministern”, började Reijo.

”Ja, ja”, sa Preben och viftade bort honom. ”Jag ville i alla fall inte träffa henne.”

Det där var en sanning med modifikation. Det hör till saken att den finska kulturministern är en före detta fröken Finland som Preben råkade se på bild och bli förtjust i. Enda anledningen till att han tvingade Reijo att ställa in det där mötet som han kämpat hårt för att få till stånd är att Preben fick reda på att hon flyttat ihop med en finsk filmregissör. Preben tycker att finsk film suger. På fel sätt. Kaurismäki kan slänga sig i väggen. von Trier är bättre. Han vet hur man förlöjligar svenskar. Alla svenskar är som Stig-Helmer. I alla fall enligt Preben. Inte som han i Sällskapsresan utan han i den fina danska kulturserien Riket. Eller förresten, som en kombination av de båda Stig-Helmer. Preben krävde att Reijo skulle meddela kulturministern detta. Pk-Preben i sitt esse – NOT!

Anledningen till att Preben ville att vi skulle sitta som lekisbarn runt honom där han låg och pyrde alkoholångor var att han beslutat sig för att ge ett av sina inspirerande peptalks till personalen. Eftersom han ju fortfarande var lite krasslig levererade han sitt peptalk i horisontalläge, kedjerökande sina hemrullade cigaretter. Eftersom jag nu varit med honom i både Oslo och Stockholm och dessutom jobbat för eländet i tre år, så har jag hört alltihop så många gånger att jag kan det utantill. Det är lite underligt för han berättar alltid exakt likadant om sina stordåd som företagsledare. Och jag menar verkligen EXAKT likadant, ord för ord och med konstpauser på precis samma ställe. Det är det enda som är fascinerande med hans mycket överdrivna historier om sin egen förträfflighet, det är som att spela samma skiva om och om och om igen.

Den här gången fanns det dock en liten variation. Medan Preben berättade om hur alla vill göra affärer med honom (en ren lögn, för vem vill göra affärer med någon som konsekvent bryter avtal och vägrar att betala), om hur kvinnorna flockas kring honom på alla mässor (mig veterligen brukar Preben inte gå på mässor för blinda och döva, så det måste vara en lögn det med), så verkade det som om han inte kunde hålla handen utanför byxlinningen. Ganska otrevligt, med tanke på det där Big Brother-mejlet.

Prebens peptalk varade i över tre timmar, ända tills vi tvingades tillkalla en ambulans sedan Ritva fått en astmaattack av Prebens eviga rökande. Stackars Ritva … Och Stackars Reijo … Så snart ambulansen tutat iväg krävde Preben att Reijo OMEDELBART skulle avskeda den ”astmatiska kärringen” för att hon förstör ”lagandan inom företaget!” Både jag och Reijo försökte förklara att facket skulle bli galna, men då vrålade Preben: ”Fuck facket!” och fick en hostattack så att vi alla hyste en kort förhoppning om att vi skulle få bevittna Prebens undergång på nära håll.

17:26 I samma goda anda som när Preben beordrade Reijo att sparka den astmatiska kärringen Ritva, fick 006 alldeles nyss ett charmerande sms från honom.

”Vad fan håller Percy på med? Har han sjukskrivit sig? Han kan inte vara sjuk nu, det måste han väl fatta? Vi har ju annonser som ska göras! Prata med honom och se till att han slutar lata sig och börjar jobba igen! NU!”

Precis som Reijo och jag försökte hon åberopa det faktum att facket inte ser med blida ögon på arbetsgivare som försöker förbjuda de anställda att vara sjuka. Preben höll inte med:

”Vadå sjuk?! Det var ju självförvållat! Om jag springer in i en stillastående bil har jag väl inte blivit påkörd? Fuck facket!”

Vi försöker ordna det hela efter bästa förmåga och håller Percy lyckligt ovetande om Prebens utbrott.

Med tanke på Prebens plötsliga kulturella intressen undrar jag varför han inte bad mig boka in ett möte med Leif Pagrotsky? Han är ju en riktig liten läckerbit han med. Hrm … Liten är han i alla fall.

(Sommarföljetongen fortsätter i morgon. Denna gång skaffar Preben husdjur.)


Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *