Pages

Categories

Search

 

Det ohyggligt sorgliga i att bara finna lyckan i det förgångna

by
November 22, 2010
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

Jag är litteraturnörd och fyller naturligtvis mitt huvud med det vi så kärleksfullt kallar för värdelöst vetande. Men precis som så mycket annat vi kallar värdelöst är det inte alls värdelöst. En stor del av mitt eget värdelösa vetande består till exempel av allsköns citat.

Jag tycker det är trevligt att ha minst ett citat för varje tillfälle. Inte för att slå dem i huvudet på andra, utan för att se till att jag själv håller kursen. I fredags såg jag ett litet klipp där Ellen Degeneres kommenterade att Beatles musik nu äntligen finns på iTunes.

Det här klippet fick mig att tänka på ett av mina favoritcitat: “There is no greater grief than to find no happiness, but happiness in what is past.” Citatet kommer från Jeanette Wintersons The.PowerBook och är, som all kultur alltid är, i sin tur en remix av ett äldre verk, i det här fallet Dantes berättelse om det olyckliga kärleksparet Paulo och Francesca i Divina Commedia.

Anledningen till att jag kom att tänka på just det där citatet är att dagens upphovsrätt är lite som att stoppa upp djur. Man strävar efter att konservera något som varit, snarare är att låta det leva vidare och se vad som händer. Man hyllar livet i stillebenform, istället för att hylla det här och nu och sedan skänka det vidare till framtiden.

Det värsta som kan hända Beatles är inte att folk laddar hem och lyssnar på deras musik. Det värsta som kan hända Beatles är att de nya generationerna glömmer bort dem. Men, kanske ni säger, man glömmer väl aldrig bort Beatles! Jo, det gör man. Om de som äger rättigheterna håller för hårt i dem så kommer nya generationer inte att exponeras för Beatles på ett naturligt vis. När hörde ni senast en Beatles-låt på radio? Eller i en film? Eller i en tv-serie? Eller i en reklamfilm? Jag minns faktiskt inte när jag gjorde det.

Om man inte exponeras för något, så kommer man inte heller att rusa till vare sig fysiska eller virtuella musikaffärer och köpa musiken. Det är illa nog. Lägg sedan dit hundra år till av upphovsrättsskruvstäd på Beatles musik och då kommer inte ens musiker att vända sig till dem för inspiration. De kommer att vara bortglömda.

Rent krasst så ska Beatles och andra vars musik ägs av upphovsrättsanala personer eller företag vara skitglada över att deras musik fildelas. Hur ska den annars nå ut till och bli intressant för kommande generationer?

Så, tillbaka till Winterson och Dante, den största sorgen är att bara finna lyckan i det förgångna. Det är ohyggligt sorgligt att upphovsrättsindustrin inte kan förmå sig att ens försöka finna lyckan i framtiden.


Flattr this

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. GELO

    November 22, 2010, 20:10:41

    Kan som vanligt bara hålla med. Det gäller ju liksom inte bara musik, bara för ngn vecka sedan pratade jag med, och gladde, en arbetskamrat i samma ålder som jag själv när jag lovade honom alla avsnitt av månbas alpha som jag har i lämpligt format.
    Minen på våra yngre kollegor som såg ut som fågelholkar tills dom insåg att det inte var ngn ny serie dom missat utan en klasiker, som dom inte ens hört talas om…

    Tänk vad trist när ingen längre kommer ihåg hur en hel gengre TV serier började, Blixt Gordon, Buck Rogers osv



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *