Pages

Categories

Search

 

Ingen har dött av lite rutten frukt…

Ingen har dött av lite rutten frukt…

by
April 9, 2011
L1, Livet, universum & allting, P2, Personligt
10 Comments
frukt2

I dag fyller jag år och vad passar väl då bättre än att blogga lite om döden?

Jag läste någonstans att kvinnor säger ”när jag dör” och att män säger ”om jag dör”. Jag har ingen aning om det är sant. Nuförtiden tycks alla tro att de ska leva i all oändlighet oavsett om de har snopp eller snippa och lever därefter. Annat var det förr.

Att det var annat förr kanske inte är så konstigt. När grannarna trillar av pinnen som en flock skator som mumsat råttgift till frukost, så är det inte så konstigt att man då och då tänker på döden. Det är bara några hundra år sedan en tredjedel av Europas befolkning dog i digerdöden. Folk hade bokstavligen döden på tröskeln, men leder det till en personlig insikt om ens dödlighet?

Det är en sak att veta grannarna vänder näsan i vädret till höger och vänster, en helt annan att erkänna för sig själv att nästa lik som kastas ut på gatan kan vara en själv. Folk då var som folk är nu. Ingen vill riktigt kännas vid att vi alla en dag ska kasta in handduken. Vi vill gärna alla tro att åtminstone vi själva är odödliga.

Men är det nu så farligt? Ja, faktiskt. Man blir jäkligt kaxig av att tro att man är oövervinnelig. Faktum är att man blir så odräglig att det skapades en form av motståndsrörelse mot den där enerverande tron på den egna odödligheten. Den hade till och med ett eget litet slagord: Memento mori – Minns att även du ska dö.

Det kanske inte låter som världens mest säljande slagord, men har man bara vänner på rätt ställen, så kan man komma långt även utan alltför mycket publikfrieri. Hela memento mori-grejen har rötter tillbaka till antiken, kanske ännu längre tillbaka, men den fick ett ordentligt uppsving för bara några hundra år sedan. Då underblåstes den naturligtvis av kyrkan som lutade sig mot Predikaren 1:2 och den bara aningens mer säljande vanitasfrasen: ”Fåfängligheters fåfänglighet. Allt är fåfänglighet.”

Så, vad var det då man ville inympa i folks medvetande och varför? Allt har ett slut. Allt är förgängligt. Det vi må värdera högt i jordelivet är tomma ting som man inte får man inte ta med sig in i döden. Inte personliga ägodelar, inte berömmelse, rikedom eller titlar. Jag misstänker att man inte heller fick ta hunden med sig in i himlen, men det ignorerar jag högaktningsfullt, eftersom en himmel utan hundar inte är en himmel. Jag är säker på att Hasse Andersson i Kvinnaböske håller med mig om det.

Kyrkans intresse i det hela var naturligtvis dubbelt. Man ville sälja in himlen som ett positivt och attraktivt resmål efter döden. Framför allt ville man dock se till att folk inte bekymrade sig alltför mycket om det hårda livet på jorden, eftersom folk som bekymrar sig om sådana petitesser tenderar att vända sig till, eller ibland mot, de som har makten. Det är en ovana som makthavare generellt tycker är jobbig och i det här fallet var makthavaren kyrkan.

Memento mori-tanken spreds som en löpeld, till viss del med hjälp av kyrkan. Men jag tror framför allt att den spreds för att den faktiskt inte alls är så dum. Tanken är bra. Bra saker sprids och uppskattas. Tänk fildelning, allihop. Jag tror nämligen att det är omöjligt att leva på riktigt om man inte också är medveten om att man också ska dö.

Jag är ganska säker på att ni alla någon gång fått er lite subliminal memento mori-propaganda till livs. Har ni tittat riktigt noga på ett stilleben föreställande ett prunkande fruktfat? Har ni promenerat in i en kyrka och sett ett gravmonument av skaplig standardmodell? Har ni tittat på random porträttmålning av random viktig person?

Om ni tittade riktigt noga, så fanns det nog en mask i ett äpple på det där stillebenet, en dödskalle och/eller lite benknotor på gravmonumentet och ett timglas eller lite rutten frukt på porträttet. Japp, ni gissar rätt. Allt finns där för att visa att allt är fåfängligt och för att du ska minnas att du ska dö. Muntert, eller hur?

Kanske inte, men det är väldigt bra att ha något som påminner en om att mycket av det vi människor strävar efter, pengar, berömmelse, titlar, you name it, faktiskt inte spelar så stor roll i det stora hela. Det finns ingen större anledning att hetsa upp sig över sådant. Det är förgängligt.

frukt

Ni kanske undrar varför jag illustrerat inlägget med Jan van Eycks målning ”Arnolfinis trolovning”. Trolovningar är ju positiva saker, precis som födelsedagar. Japp, och det är i dessa glada stunder det är lättast att glömma bort att ha båda fötterna på jorden. Titta riktigt noga på fönsterkarmen till vänster på målningen. Där ligger det minsann en liten frukt och ruttnar i solen. Allt för att Arnolfini och hans blivande brud inte ska glömma bort att uppskatta det de har i nuet.

Det är bra att ha en medvetenhet om att vår tid på jorden är begränsad. I mina lataste stunder skulle jag gladeligen kunna tillbringa dagar i sträck med att titta på gamla repriser på tv. Men tanken på att allt kommer att ta slut en dag får mig att vilja göra större och bättre saker. Jag vill inte slösa bort tid. Jag vill bidra med något. Jag vill ha gjort skillnad den dag jag slutligen vänder näsan i vädret. Det kanske är lite fåfängt, men dock.

Medvetenheten om alltings förgänglighet får mig dessutom att uppskatta det jag har betydligt mycket mer. Jag är tacksam för att jag får vara med och göra världen lite bättre. Jag är så tacksam för varje dag jag får med min flickvän och våra husdjur. Jag är helt enkelt oändligt tacksam för min lilla stund på jorden.

Så, i dag fyller jag alltså 37. Jag har redan börjat märka att åldern satt in. Jag kan berätta att man blir mer och mer sentimental ju äldre man blir. Om Emma och Marit påstår att jag grät en skvätt när jag råkade lyssna på den där Hasse Andersson-låten om hunden när jag letade fram länken till er, så far de naturligtvis med osanning. Hrm…

Om jag vågar se efter är jag säker på att det ligger en rutten frukt i botten av min fruktskål också. Det brukar det göra, jag tror knappast att min födelsedag är ett undantag. Dessutom har ingen dött av lite rutten frukt, det är bara en liten vänlig påminnelse om döden. Därför har jag nu ägnat en kort, kort stund åt att minnas att även jag ska dö en dag. När det nu är avklarat tänker jag tillbringa resten av dagen åt att glädjas över mitt liv och på det hela taget ha en riktigt jäkla skitbra dag. :-)

Medan jag har det kan ni roa er med att titta på den här lilla upplyftande French & Saunders-filmen om döden i Bergman-tappning:

Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Other posts by

Related Post


10 Responses

  1. Markus

    April 9, 2011, 09:58:34

    Grattis på födelsedagen!

    Väl skrivet.

    /Markus

  2. Andreas Kettelhoit

    April 9, 2011, 10:43:51

    Grattis på födelsedagen Anna. Mycket väl och insiktsfullt skrivet.

    En sak man kan bli riktigt nedstämd av när man tänker på döden är att vi faktiskt aldrig kommer få reda på hur det går sen :) Det må vara lite tragikomiskt men samtidigt väldigt djupt.

    1. Björn Persson

      April 9, 2011, 15:02:55

      “I den stora debatt som pågått i flera århundraden om vad – om något alls – som händer efter döden: himmel, helvete, skärseld eller förintelse, så var det i alla fall en sak man aldrig någonsin hade tvivlat på, och det var att man skulle få reda på det när man väl hade dött.
      Gordon Way var död, men hade inte den blekaste aning om vad han förväntades göra åt saken. Det var en helt främmande situation för honom.”
      – Douglas Adams

  3. Urban Sundström

    April 9, 2011, 10:58:47

    Hej !

    Jag gratulerar också.

    Hälsn. Urban

  4. Björn Persson

    April 9, 2011, 14:54:55

    “Drömmen om ett evigt liv är väl lika gammal som människan själv, och ändå har ingen kunnat föreslå ett meningsfullt eller ens uthärdligt sätt att tillbringa evigheten.” – Peter Nilson

    Peter Nilson hade alldeles rätt. Nog för att jag gärna vill leva länge, men odödlighet tror jag inte att jag är redo för. Wowbagger den oändligt utsträckte försökte så gott han kunde att hålla sig i gång, men han hade svårt att härda ut och man kan inte påstå att hans självpåtagna uppdrag var speciellt meningsfullt.

    “Om du blir evig, vad händer då?
    När du sett allt, vart ska du gå?
    Fattar du allt så blir inget kvar.
    Frågorna kvävs av alla svar.”
    – Py Bäckman

  5. skogsra

    April 10, 2011, 16:05:26

    Grattis på födelsedagen, så här en dag i efterskott. :-)

  6. Jesper

    April 11, 2011, 08:54:15

    Grattis!
    …det geniala i att partiledaren för datanördpartiet är bildad, författare, intelligent och dessutom kan skriva så att man jublar inombords…

    @Björn:
    Peter Nilsson och Douglas Adams som instegslitteratur för ingenjörer nyfikna på bildning? Lägg till Sven Fagerberg, särskilt “Höknatt” och “Det vitmålade hjärtat”, för mer tekniknördvänlig existentialism.

  7. Anna Troberg

    April 11, 2011, 09:34:31

    Peter Nilsson och Douglas Adams är nog instegslitteratur för kulturkoftor nyfikna på teknik också. Works both ways. Gillar båda skarpt! :-)

  8. Josef Boberg

    October 24, 2013, 09:14:12

    Tja… – Anna – nu har det gått ett par år ytterligare – och om jag har räknat rätt så blir Du 40 till våren. Det är drygt 32 år sedan jag passerade den mängden av livserfarenhets-år.

    Apropå: “Det är bara några hundra år sedan en tredjedel av Europas befolkning dog i digerdöden.” – så finns det idag dom som på fullt allvar påstår ett det bl a hade sin grund i att folket då åt på tok för mycket kolhydrater – p g a att mååånga av vanligt folk då som nu var fattiga och ej hade råd att köpa riktig mat.

    Så som alltid: “Det Gäller Livet !”



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>