Pages

Categories

Search

 

Kulturen är inte ett litet ulligt och gulligt djur

Kulturen är inte ett litet ulligt och gulligt djur

by
April 12, 2011
Kultur, Kulturpolitk, Litteratur & konst, Politik
No Comment

I går hade jag en timme extra att slå ihjäl på kvällen och jag bad mina twitterläsare att ge mig idéer om vad jag skulle blogga om. Uppmärksamma läsare kan notera att jag inte bloggade alls på kvällen i går. Det beror inte på att jag plötsligt blev lat, utan på att jag på någon vänster hamnade mitt i ganska stora funderingar kring kultur. Varför skapas kultur? Vad betyder den för oss människor? Vad betyder allt detta för den upphovsrättsdebatt som rasar? Vad betyder det för kulturskaparna och för kulturkonsumenterna?

Det är många frågor utan enkla svar, men jag vet i alla fall vad kulturen betyder för mig. Den har förändrat mitt liv tre gånger. Första gången var när den sög in mig i litteraturens värld på ett sätt som var fullkomligt oemotståndligt. Den andra gången var när livet gav mig en massa citroner och konsten blev en trygg famn att kura ihop sig i. Den tredje gången var när jag insåg att min trygga famn höll på att kramas sönder av påstådd lobbyistvälvilja. Gången före hade kulturen räddat mig, den här gången var det min uppgift att återgälda den tjänsten. Kulturen behövde hjälp, så jag anslöt mig till dem jag ansåg stod på kulturens sida. Jag blev pirat.

Jag kommer ihåg exakt vad det var som fick mig att fatta beslutet att svälja prestigen och lägga min karriär i bokförlagsbranschen på hyllan för att bli pirat. Det var otippat nog självaste Virginia Woolf. Jag höll på att läsa om The Waves. I romanen finns en återkommande bild av en best som står fastkedjan på stranden. Jag funderade lite på den där besten och efter det hade jag egentligen inget val.

Kulturen är inte ett litet ulligt och gulligt djur som lämpar sig för burhållning. Kulturen är, på gott och ont, en vild och ostyrig best och måste så få förbli. Upphovsrättsindustrin är de nysmidda kedjor som till vilket pris som helst försöker hålla den i schack. Att inget göra vore som att stå och se på medan ett snarat djur biter av sig tassen i hopp om frihet. En del har mage att stå och se på. Jag har det inte och det är jag evigt tacksam för. Jag böjer mig ner och lirkar loss snaran, även om besten nafsar lite efter mig medan jag gör det.

För visst nafsar den där kulturbesten. Omtanke kan vara skrämmande om man inte känner igen eller förstår välviljan bakom den. I sådana fall kan till och med en stram snara kännas tryggare. Jag förstår det. Därför tänker jag nu i en serie bloggposter stöta och blöta det där med kultur på olika sätt. Dels i hopp om att få kulturskapare att om inte hålla med mig, så åtminstone förstå att jag inte vill dem illa. Dels för att jag själv ska få bättre klarhet kring en massa saker jag funderar på.

Jag vill kika på vilka incitament det finns för skapande, om konst, kultur och underhållning är same same eller helt olika. Jag vill veta vad vi alla egentligen talar om i den där långdragna konflikten om upphovsrätten. Talar vi ens om samma saker? Och om inte, är det så konstigt att kommunikationen brister? Finns det någon sorts övergripande ”sanning” att enas kring? Hur undviker man utarmning? Hur skapar man mångfald?

Jag vet inte riktigt vart alltihop kommer att bära hän, men jag vill lyfta upp diskussionen kring upphovsrätt till en högre nivå. Den handlar till syvende och sist om betydligt mycket större saker än om Midi, Maxi och Efti ska få betalt för sin enda hit tills de är döda plus 70 år gamla. Det handlar om vårt kulturarv, om vad konst fyller för funktion i våra liv, om hur konsten berikar samhället. Det handlar om värden som överhuvudtaget inte kan omsättas i pengar på ett meningsfullt vis, men som ändå ständigt reduceras ner till just pengar.

Allt detta vill jag vända och vrida på. Jag hoppas att ni som läser bloggen vill hänga med mig på det här lilla kulturella äventyret. Diskutera, kom med förslag, ge mig länkar, tipsa om andra intressanta inspel kring det hela. Hjälp mig att göra detta till en intressant och upplysande upptäcktsfärd! Men viktigast av allt, packa ett gott humör och oömma tår. Det här är ingen upptäcktsfärd för gnällspikar. Det här är en upptäcktsfärd för orädda själar.

Jag tror att jag tänker börja vända och vrida på det där med incitament. Vad är det egentligen som gör att vi människor alls skapar kultur av olika slag? Fundera på det. Jag ska försöka få ihop en bloggpost om det så snart jag bara kan.

Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Lennart Lindgård

    April 12, 2011, 17:50:28

    En djupdykning mot pudelns kärna! Det här ser jag fram emot.

  2. Viktualiebrodern

    April 12, 2011, 19:31:36

    Ååh! Let’s go let’s go let’s… ragga steady, ragga steady ragga steady go!

    Jag trodde jag var ensam om att återkommande hemsökas av de raderna. Men du också!

    Midi, Maxi och Efti TILLHÖR kulturarvet…

  3. FrEDa

    April 12, 2011, 20:58:42

    Varför skapar människor? Det börjar med att man upptäcker att man finns. Sedan upptäcker man att andra finns. Lägg till lite kärlek och cirkeln är sluten.

    Allt annat är hierarkiskt och hybris.

    /F

  4. Elias L.

    April 14, 2011, 02:40:05

    Sorry men jag fattar inte :(



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>