Pages

Categories

Search

 

Den ekonomiska upphovsrätten är inte den feta sol kring vilken allting snurrar

by
June 1, 2011
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

I förra veckan gjorde två av Sveriges flitigaste upphovsrättslobbyister, Förläggareföreningens Kristina Ahlinder och Dataspelsbranschen och Netopias Per Strömbäck, gemensam sak på SvD Brännpunkt. De skrev att “Regeringen måste slå vakt om innehållet på nätet“.

De representerar duktig de företag de företräder och levererar en lång sorgesång där refrängen återigen handlar om hur man bäst ser till att nätet blir upphovsrättsindustrins lilla privata leksak. Man lyfter till exempel fram fransk lagstiftning som ett föredöme, utan att reflektera över att den, till exempel, sätter budbärarimmuniteten ur spel och att en helt annan sektor, internetleverantörerna, å det bestämdaste motsätter sig tanken på att tvångsförvandlas till nätpoliser. Men i Ahlinder och Strömbäcks drömvärld är det helt okej att skrota budbärarimmuniteten, tvinga ISP:erna att leka nätpoliser och kasta ut folk som inte dansar efter upphovsrättsindustrins pipa.

De saknar förmågan att se bortom den egna verksamheten. Kulturskapare och den industri som säger sig företräda dem verkar i ett samhälle som är betydligt mycket större än dem. Deras krav får inte tillåtas överskugga resten av samhällets alla behov och rättigheter. Alla människor har ett behov och en rättighet att kunna kommunicera fritt och ha möjlighet att kunna delta i den offentliga debatten. För dagens unga, och för all del även för äldre, innebär det bland annat att kunna kommunicera över nätet. Det är helt enkelt inte acceptabelt att hota med avstängning från nätet. Ingen skulle komma på tanken att hota med att förbjuda folk att prata i telefon eller skicka brev, ändå tycks exakt samma tanke om personliga straffbegränsningar av den digitala världen vara helt legitima för vissa.

Ahlinder och Strömbäck ber regeringen åsidosätta resten av samhällets behov och rättigheter för att deras sugerdaddys ska få sitt. Alla får naturligtvis ha vilka åsikter de vill, även om de är betalda, men det är samhällets och politikernas plikt att se till att vi får ett samhälle som fungerar för så många som möjligt av oss alla, inte bara för den lilla del som har ekonomisk kraft att mangla ut sitt budskap mest effektivt. Det fria samhället står faktiskt inte och faller med den ekonomiska upphovsrätten så som den ser ut idag. Det fria samhället står dock och faller med människors rätt att kommunicera fritt och möjlighet att kunna delta i den offentliga debatten. Därför måste helt enkelt den föråldrade ekonomiska upphovsrätten stå tillbaka för att vi ska kunna värna om långt mycket viktigare saker som vi alla gynnas av.

Och nej, jag har inget intresse av att lämna kulturskaparna vind för våg. Kultur är också viktigt för samhället. Kultur är extremt viktigt för mig personligen. Det är viktigt att också värna om kulturen. Det gör man bäst genom att se till att kulturskapare vet vilka enorma möjligheter nätet erbjuder dem. De har ingenting att vinna på industrins domedagsprofetior. De har däremot allt att vinna på att inse att nätet är den finaste present kulturskapare någonsin fått. Nu måste de bara våga öppna den och våga börja leka lite med den också. Det är där deras framtid finns, inte i de likriktade formalinburkar som industrin vill stänga in dem i. De måste börja våga drömma igen. De måste börja våga. Det är inte längre de som svettigt jobbar för att begränsa tillgången till deras verk som når framgång. Det är de som glatt bjuder på sina verk som når framgång. Under förutsättning att man erbjuder något folk vill ha, alltså, men så har det alltid varit och även om det är populärt att bortse från just detta lilla faktum, så är det likförbannat så.)

Allt det här tänkte jag säga i en välformulerad replik, men SvD ville inte ha en replik från mig. Eller, jag antar det i alla fall, eftersom de inte ens brydde sig om att svara på min vänligt ställda fråga. Eftersom de brukar svara snabbt och snällt tänker jag tolka det som ett tillfälligt misshap.

IT-minister Anna-Karin Hatt fick dock in en replik som inleddes med de upplyftande orden: “Kristina Ahlinder och Per Strömbäck har fel…” Så långt allt väl och jag är helt enig med IT-ministern. Ahlinder och Strömbäck har fel och det är på tiden att någon annan än vi pirater påpekar det.

Sedan blir jag dock lite bekymrad. Hatt ägnar återstoden av sitt svar med att dyrt och heligt lova att Sverige minsann visst är bra på att skydda upphovsrätten och ta i med hårdhandskarna mot immaterialrättsbrott. Hon skryter om att Sverige är bäst av 138 länder på att skydda immaterialrätten.

Jag är mycket glad över att Hatt vågar säga att upphovsrättslobbyn har fel. Det kan jag inte minnas att någon minister haft stake nog att göra tidigare, men jag skulle önska att hon inte gick med på att spela deras spel. Det handlar inte om att till vilket pris som helst bevara upphovsrätten som den ser ut idag. Det handlar om att lyfta blicken och se till vad samhället i stort behöver. Just nu behöver samhället ett ordentligt skydd mot de mäktiga krafter som inte drar sig för att inskränka allas rättigheter för att få mer makt och mer pengar på kontot. Det är detta som IT-ministern borde diskutera, istället för att räcka upp handen och försöka leverera det svar motparten vill höra.

Dessutom är det tydligen inte nog att vara bäst av 138 länder för Ahlinder och Strömbäck. Mycket vill alltid ha mer. De hävdar att Sveriges skydd för immaterialrätten är “beklämmande” och att internetleverantörernas kamp för sina och allas våra grundläggande rättigheter är ett “lagrumstrixande” för att sätta “sanktionsdirektivet” ur spel. Notera hur man duktigt undviker att nämna sanktionsdirektivet vid sitt rätta namn: IPRED, som i Sverige materialiserats i form av IPRED-lagen.

Och hur är det egentligen med det där lagrumstrixandet? Har det månne att göra med att Högsta Domstolens beslut att skicka det första IPRED-fallet till EU-domstolen? Det är inte trixande. Det är ett helt korrekt förfarande, och även om det först och främst handlar om hur IPRED står sig i relation till ett annat otrevligt direktiv, datalagringsdirektivet, så sätter det ju lite käppar i hjulet för dem som står och hoppar av spänd förväntan över att få släppa lös IPRED:s fulla kraft över oss.

Jag har flera gånger frågat både enskilda kulturskapare och företrädare för upphovsrättsindustrin om hur långt de är beredda att gå för att försöka stoppa fildelningen. Jag har aldrig fått något ordentligt svar. Jag har inte ens fått ett nej när jag föreslagit straffsatser som böter, fängelse och dödsstraff. Det är i sig ganska uppseendeväckande, men saknar inte alls historiska paralleller.

Den ekonomiska upphovsrätten är inte den feta sol kring vilken allting annat snurrar. Det är våra gemensamma behov och rättigheter som är den stora feta solen som allt annat måste snurra kring. Den ekonomiska upphovsrätten är på sin höjd en av Plutos yttre månar. Det är hög tid att putta ner den från den piedestal som välbetalda lobbyister lyckats baxa upp den på. Den gör ingen nytta där, varken för kulturen eller för oss medborgare.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Brazos

    June 1, 2011, 12:22:20

    Du vet väl att Pluto har blivit nergraderad till dvärgplanet. Det finns åtta planeter i solsystemet och åtta partier i riksdagen. Någon kanske kan tilldela varje parti en planet. =)

    1. Anna Troberg

      June 1, 2011, 12:50:26

      Hej Brazos!
      Visst är det passande på något vis. 😀

  2. Christer

    June 1, 2011, 18:40:39

    “Jag saknar förmågan att se bortom den egna verksamheten.”

    Tror jag inte alls du gör. ^^

    1. Anna Troberg

      June 1, 2011, 19:47:01

      Fniss! Nej det gör jag ju inte. Jag saknar förmågan att klippa och klistra utan att lämna kvar ströord. 😀 Tack för påpekandet!

  3. Bo Bengtsson

    June 6, 2011, 10:32:33

    Anna skriver:
    “Ingen skulle komma på tanken att hota med att förbjuda folk att prata i telefon eller skicka brev”
    Men personalfest med fler än 20 deltagare, om musik framförs, ska STIM(?) ha betalt. Hur var det förr, fanns det inte vykort med inspelad musik, kanske något för brevbäraren att kolla och vederbörligen anmäla.
    Mvh Bo Bengtsson



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *