Pages

Categories

Search

 

Glöm inte bort det tredje benet

by
June 7, 2011
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
No Comment

Jag har haft fem dagars bloggsemester. Det är mer än på … år och dar. Det betyder att jag nu känner mig lite ringrostig.

Jag har dessutom fått två sorters skäll i helgen. Det ena handlade om att jag bloggar för lite om piratsaker, det andra om att jag bloggar alldeles för mycket om piratsaker. Hej och hå… Det är helt enkelt ingen idé att försöka göra alla glada. Man får lyssna på magkänslan istället. Jag gör därför som jag alltid gör och tänker blogga om det jag känner för just nu. Jag börjar med att plocka en debattartikeln på måfå ur hatten.

Fredrik Sand som är IT-expert på Stockholms Handelskammare tycker inte att frågan om upphovsrätt ska ligga hos justitiedepartementet, utan att det snarare är en ekonomisk och näringspolitisk fråga. Sand ser problem med att:

“Kristina Ahlinder, vd Svenska Förläggareföreningen, och Per Strömbäck, redaktör Netopia, vill skydda upphovsrätten genom att tvinga internetleverantörer att ta ett större ansvar för vad leverantörernas kunder gör på nätet.”

Och att:

IT-minister Anna-Karin Hatt anser att regeringen tar problemet med immaterialrättsliga intrång på allvar och menar att en fungerande rättighetsklarering är en lösning på problemet.

Så långt är jag med honom. Det är ett genuint problem att upphovsrättsindustrin lobbar för att vi ska montera ner budbärarimmuniteten. Det är också ett problem att IT-ministern försvarar sig med att trycka på att Sverige är bäst i klassen på att skydda upphovsrätten. Jag bloggade om det i förra veckan i inlägget med den talande titeln: “Den ekonomiska upphovsrätten är inte den feta sol kring vilken allting snurrar“.

Men hur vill då Sand lösa denna gordiska knut? Han och Stockholms Handelskammare vill:

Handelskammaren anser att det är viktigt att hitta en balans mellan dessa intressen [upphovsrättsindustrin och internetleverantörerna], men att mer uppmärksamhet måste ägnas stimulansen av framtida innovationer.

Jag är helt med på att vi måste hitta sätt att stimulera framtida innovation, men Sand glömmer att det finns ännu en intressent i det här upphovsrättsdebaklet och den intressenten är vi vanliga medborgare. Vi kan inte sitta och titta på medan giganterna reder upp den ekonomiska härvan och sedan vara nöjda och glada med det. Det är inte bara ekonomi som är viktigt att ta i beaktande. Våra privatliv är också investerade i den här frågan och det kan man inte bortse från bara för att det är lätt för sig.

Det är naturligtvis otroligt bökigt för upphovsrättsindustrin att det är så. De är vana vid att sätta prislappar på allt, gärna stora prislappar. Men vad kostar egentligen ett privatliv? Om man frågar upphovsrättsindustrin är privatlivets helgd inte ens värt papperet prislappen tillverkats av. Om man frågar internetleverantörerna kostar det mycket. Deras intresse råkar nämligen sammanfalla med medborgarnas på den här punkten. De vill av naturliga skäl inte ta ansvar för vad vi alla gör eller inte gör i våra privatliv på nätet och därmed vill de inte heller ta på sig rollen som övervakare.

Det senare är vår smala lycka, men är det verkligen rätt att medborgarnas grundläggande rättigheter ska förhandlas fram och tillbaka i en maktbalans mellan två industrier med stora ekonomiska egenintressen? Borde inte våra grundläggande rättigheter försvaras av något annat än den lyckliga slump att den ena partens intressen sammanfaller med våra egna? Borde till exempel inte politikerna gå in och föra vår talan? Det är ju det de är inröstade för att göra. Tyvärr gör de sällan det.

Politiker tycks tyvärr tro att både upphovsrättsindustrin och internetleverantörerna kan hålla både sitt eget och medborgarnas intresse i huvudet samtidigt. Det kan de inte och därför är det inte heller något vi kan förvänta oss av dem. Upphovsrättsindustrin har redan visat att de har noll och inget intresse av att skydda några andra än sig själv. Jakten på fildelare är inte förenlig med tanken om ett skyddat privatliv, men det bryr inte de sig om. Internetleverantörerna står på sig än så länge, men försvinner budbärarimmuniteten kommer de att ta det säkra före det osäkra och helgardera sig från ansvar.

Sands upphovsrättspall har bara två ben. Den behöver ett tredje för att hålla den balans han söker. Det tredje och i särklass viktigaste benet är vi medborgare och våra grundläggande intressen och rättigheter. Utan den aspekten kommer upphovsrättsdiskussionen att köras ännu längre in i den återvändsgränd den redan nu befinner sig. Vi måste våga lyfta diskussionen och sätta den i ett mycket större sammanhang.

Jag tar mig därför friheten att citera mig själv:

Den ekonomiska upphovsrätten är inte den feta sol kring vilken allting annat snurrar. Det är våra gemensamma behov och rättigheter som är den stora feta solen som allt annat måste snurra kring. Den ekonomiska upphovsrätten är på sin höjd en av Plutos yttre månar. Det är hög tid att putta ner den från den piedestal som välbetalda lobbyister lyckats baxa upp den på. Den gör ingen nytta där, varken för kulturen eller för oss medborgare.

Och sedan avsluta med en klok kommentar jag fick på det: “Du vet väl att Pluto har blivit nergraderad till dvärgplanet.” Visst är det väl passande? 😉

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Brazos

    June 7, 2011, 17:18:20

    Jupp den kommentaren är bland de bästa.

  2. jeffer

    June 7, 2011, 19:51:44

    “Vad kostar ett privatliv”

    Är det något man kan köpa?

    Är det något man kan sälja?

    Ett privatliv – något att leva eller dö för…



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *