Pages

Categories

Search

 

Nina Hagen är som en excentrisk faster

Nina Hagen är som en excentrisk faster

by
September 28, 2011
K1, Kultur, Movers & Shakers, Musik
No Comment

För några dagar sedan spelade Nina Hagen på Berns i Stockholm. Jag var så klart där utrustad med allt man behöver för en Hagen-konsert: ett öppet sinne och min soulmate, Mattias.

Jag är en extremt svårflörtad kulturkonsument, men när jag väl faller så faller jag som en fura. När jag precis fyllt femton föll jag för Nina Hagen och det visade sig bli en långvarig förälskelse som fortfarande håller i sig även om hon inte alltid levererar på topp.

Då, 1989, tillverkade jag genast ett par kreativt utformade jeans med en bild av Nina ackompanjerad av texten “Nina for President!”. Byxorna var mycket fina, men var också väldigt high maitenance. Varje gång jag tvättade dem bleknade nämligen Hagen och behövde fyllas i med svart bläck och stort tålamod.

Det är nog tur att ingen kom på idén att göra Hagen till president. Det är alldeles lagom att Umeå lite otippat gjort henne till ambassadör för Kulturhuvudstadsåret 2014. Hagen har dock haft ett större inflytande på kulturvärlden än vad hon i dag får cred för.

Madonna lyfts fram som föregångare för det mesta som händer i popsvängen, men faktum är att Nina Hagen hade både haft och dumpat både farligt spetsiga bhar och Jean-Paul Gaultier innan Madonna blev hans poprebound. Jag har svårt att tänka mig att Gaga inte någon gång sneglat åt Hagens tidigare äventyr. Jag misstänker att det har en del i min Gaga-vurm och säkerligen också i Hagens Gaga-aversion. Hagen gjorde det mesta före de flesta, men creden kommer sällan hennes väg.

Jag har dessutom Hagen att tacka för mycket. Hon förde mig samman med min soulmate, Mattias. Innan Mattias och jag träffades satt vi varsin ände av Borlänge och lyssnade på Hagen akut övertygade om att INGEN annan i vår ålder gjorde det. En gemensam god vän kom på att det nog vore en bra idé om vi träffades. Det var den bästa idén någon kommit med i mitt liv. Jag fick inte en vän. Jag fick Mattias, kanske inte guds gåva till mänskligheten, men åtminstone till mig.

Jag och Mattias såg Hagen på Södra Teatern i mitten av 90-talet och det var en av de seriöst mest märkliga och bästa konserter jag sett. När nu Hagen ännu en gång spelade i Stockholm hade jag återigen med mig Mattias som sällskap, omoraliskt stöd eller vad man nu ska kalla det. Det är nämligen liiite läskigt att gå och titta på Hagen. När hon är bra är hon fantastisk. När hon inte är bra är hon … en smärre utmaning att älska även för oss redan frälsta. Mattias förstår allt det där.

När vi såg henne på Södra Teatern följde hon någon guru och det var Hare Rama och Om Namah Shivaya för hela slanten. Nu har hon gått och blivit helyllekristet frälst och kallar sin gamle guru för “satans verktyg” och annat smickrande. Tiderna förändras sannerligen. Hagen gör det också eller kanske inte alls.

Hagen har alltid gjort allt efter eget huvud och det gör hon nu med. De flesta artister curlar publiken med att sjunga två tredjedelar gamla slagdängor och en tredjedel nytt för att kränga senaste skivan. Hagen gör det inte. Hon sjunger det hon känner för utan någon större hänsyn till publikens eventuella önskemål. Just nu känner hon mest för att sjunga herrens lov och då gör hon det. Oavbrutet. Ungefär fem låtar in i konserten insåg vi alla lite motvilligt att vi inte skulle få se punkdrottningen über alles, utan istället hade hamnat på ett sent Kyrkans barntimme-möte lett av punkversionen av Maria von Trapp.

Jag vet att jag är billig, men jag vill nog trots allt höra en del gamla hits när jag går på konsert. Istället fick vi alla en inblick i hur tekniskt avancerad Gud verkar vara och att han får FRA att blekna. Vi fick veta att han tydligen håller koll på oss med sin radar, har en telefon med öppen linje och dessutom styr över vår DNA. Well, hatten av för covern av “Personal Jesus“, men jag saknade “Ave Maria“.

Efter ett tag kände jag mig en smula frustrerad och kände att det var tryggt att ha Mattias vid min sida. Han om någon förstår lönen och mödan i att älska Hagen. Men så kom det till slut två gamla hits och inte vilka som helst, utan två av mina absoluta favoriter: “Atomic Flash Deluxe” originalversion och ny liveversion) och Sinatra-covern “My Way”.

I de alldeles för korta minutrarna var det inte en utmaning att älska Hagen. Maria von Trapp var som bortblåst och vips så stod hon där, punkdrottningen. Som en oemotståndlig naturkraft, omöjlig att inte älska. Någonstans där kom jag fram till att jag faktiskt uppskattar att hon envist vägrar att curla mig. Jag vill inte bli curlad. Jag vill bli utmanad. Jag vill bli överraskad, även om jag inte alltid uppskattar varje enskild överraskning.

Konst är inte att skvalpa runt tryggt hemma i badbaljan. Konst är att kasta sig ut i havet på en bräcklig flotte utan att ha en aning om man någonsin kommer att se land igen. Konst ska vara en utmaning. Om den inte är det, så kan man lika gärna titta på BingoLotto. I sin roman “The Passion” skriver Jeanette Winterson att man ska “do it from the heart or not at all” och det är ack så sant.

På väg hem begrundade jag och Mattias noga vad vi upplevt. Till slut kom vi fram till att Hagen är som en sådan där gammal excentrisk faster som man bara inte kan låta bli att älska fast man vet att hon alltid kommer att förgylla familjemiddagarna med lika doser briljans och awkward moments. Hela hon är som titeln på hennes bästa platta: “Nunsexmonkrock”. Briljant och obekväm.

Ibland är den där fastern en större utmaning än annars, men ibland är hon lika lätt att älska som vilken hundvalp som helst. Det är hon till exempel när hon uppenbarar sig i svart latex, som en vacker och fantastisk tysk punkhybrid av Milla Jovovichs karaktär Leeloo i Det femte elementet och Æon Flux. Det gjorde hon 1986 i Roskilde.

Behold, Nina Hagen i sitt esse:

Eftersom Spotify verkar ha missat att Nina hagen fanns före 1989, så kommer det här lite gott och blandat: “Unbeschreiblich Weiblich“, “Seemann“, “Cosma Shiva“, “Zarah“, “Früling in Paris“, “Habanera“, “Smack Jack“, “Hold Me“, “Super Freak Family“, “TV-Glotzer“, “Antiworld“, “Erfurt & Gera“, “Ave Maria“, “My Way” (2004), och så avslutar vi med att låta Hagen tolka ABBA i “Like An Angel Passing Through My Room” och sjunga häcken av Nana Mouskouri i “Lili Marlene“.

SvD, Kulturbloggen 1, Kulturbloggen 2, Susanna’s Crowbar, Gaffa.

Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Other posts by


no Responses

  1. Tord Muhle

    September 29, 2011, 02:10:23

    Nina har lämnat andra avtryck i verkligheten också. För oss som knarkar amerikansk TV finns NCIS, och geniet Abby Sciuto som utseendemässigt är en riktigt bra variation av Nina Hagen från NHB- och Unbehagen-åren.
    Pauley Perrette (som spelar rollen) sjunger visserligen som en vandrande pinne jämfört med Nina, men hon kompenserar det genom att vara en riktigt bra förebild för eventuella ungdomar som följer serien. Abby gör som hon vill. Hon klär sig som hon vill. Hon är stolt över att vara smartaste personen i huset och hon har en massa roliga tekniska mojänger i sitt labb som killarna inte får peta på. Abby Sciuto är vad Pippi Långstrump borde bli när hon växer upp. Formgiven av Nina Hagen.
    Det blir inte mycket bättre än så, utan superkrafter.

    1. Anna Troberg

      September 29, 2011, 07:03:46

      Hej Tord!
      Japp, jag tror nog att vi alla har mer att tacka Nina för än vad vi faktiskt lyfter fram. Hon är värd betydligt mycket mer cred för en massa saker än vad hon någonsin fått. :-)

  2. Patrik Söderlund

    October 29, 2011, 15:36:25

    Här kommer en liten hälsning från en annan pirat som också gillar Nina Hagen och annat man upptäckt sen man köpte skivspelare igen. Det blev en liten tur till en intressant second hand-butik idag och vad fann man där?

    http://blogg.idg.se/free_thinking/2011/10/29/det-blev-en-liten-tur-till-skivbutiken-idag-ocksa/

    Nina Hagens två första plattor + Nunsexmonkrock på originalvinylerna från “när det begav sig” :-)

  3. Fredrika

    October 31, 2011, 13:14:11

    Apropå Nina Hagen, har du sett Nina Hagens Bekännelser, som gått på Kunskapskanalen minst två gånger? Gick igår senast.

    http://urplay.se/166111

    Här är lite annat:

    http://svtplay.se/sok?cs,s,1,nina+hagen,sample/ps,s,1,nina+hagen,full/ts,s,1,nina+hagen,title



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>