Pages

Categories

Search

 

10 år sedan Peter Jackson tog med oss till Midgård

10 år sedan Peter Jackson tog med oss till Midgård

by
December 19, 2011
I media, Kultur, TV & Film
No Comment

I dag är den tio år sedan den första Sagan om ringen-filmen av Peter Jackson hade premiär. Det får en att känna sig lite gammal, eller hur?

Det firar SF-, fantasy- och skräckbloggen Drömmarnas berg med att låta 20 personer skriva om sina minnen av den allra första gången de såg filmen. Det tycker jag är ett fantastiskt initiativ, som förtjänar lite uppmärksamhet.

Det är en brokig samling människor som skriver. Det är författare, översättare, serietecknare, bibliotekarier och andra entusiaster. Och så jag, som är väldigt glad över att få vara med i detta eminenta sällskap.

In och läs vad de andra skriver!

Själv skrev jag så här:

Det är tio år sedan den första Sagan om ringen-filmen hade premiär. När jag fick höra det kände jag mig först lite gammal. Det känns som om det var igår jag sjönk ner i biofåtöljen och lät Cate Blanchetts röst vagga in mig i Midgårds lika underbara som grymma värld. Men när jag såg om alla tre filmerna för att minnas hur det kändes då, när jag för första gången kunde se kampen mellan det goda och det onda i Tolkiens fantasivärld spelas upp för mina ögon kände jag mig inte gammal längre. Jag kände mig lika tidlös som berättelsen, för det är just det Sagan om ringen är – tidlös. Det är möjligt att Härskarringen ska sämja, främja och djupt i mörkrets vida riken tämja, men berättelsen om den har sedan den först publicerades för snart sextio år sedan gjort något ännu mäktigare. Den har fört människor samman över alla tänkbara gränser: nationalitet, ålder, klass, kön, religion. Det är en oerhörd kraft som inte ens Mordors eldar skulle kunna förgöra.

Litteratur och annan konst förenar. Det är nästan det jag gillar mest med kultur. Och om jag nu ska kosta på mig att bli lite filosofisk, så gissar jag att det är just detta som gör att människor alltid har delat kultur med varandra. Det är ett sätt att höra ihop, att hitta ett gemensamt sammanhang, även när de yttre skillnaderna tycks oöverstigliga.

Som alltid är kommentarsfältet fritt. Dela gärna med dig av dina egna upplevelser av Jacksons filmer!

UPPDATERING: Ni kan så klart blogga om era upplevelser också. Det har Jimi Wikman till exempel gjort.

Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Other posts by


no Responses

  1. Jimi Wikman

    December 19, 2011, 15:23:29

    Tack för omnämnande Anna :)

  2. dolf

    January 8, 2012, 10:38:38

    Filmerna är schyssta, men har faktiskt ingen särskild betydelse för mig. Däremot har jag minnen av böckerna. Första gången lånade jag en av dem på det lilla bibioteket i byn, och jag tror det var den andra boken så det blev inte mer än ett par sidor innan jag lade ner. Jag var väl sådär 12 år, och börja med bok två, tja, det var väl inte så lyckat. Men lite senare under gymnasietiden så slank de ner. Min favorit var givetvis Gandalf (mitt smeknamn, eller öknamn, “dolf” har ett annat, och tidigare, ursprung, men det är inte helt utan kopplingar till Gandalf). Det var inte bara trilogin som slank ned, Bilbo, en hobbits äventyr och Silmarillion hamnade snart också i bokhyllan och till och med någon tolkienberättelse för barn om drakar och jultomten om jag inte minns fel.
    Och ett visst inflytande har nog ringen haft på min sedan 80-talet oskrivna men planerade experimentella berättelse om Gauffins dubbelblandning, grötjakt och varför det inte längre finns några troll.
    Ett liten anekdot vittnar väl om ringentrilogins slagkraft: min entusiasm smittade av sig på min mor så hon började läsa berättelserna fast hon väl generellt var ointresserad av min kost av science fiction och fantasy. Hon blev biten och hårdläste de två första böckerna. När jag vid något tillfälle frågade henne hur långt hon kommit svarade hon till min förvåning att hon slutat läsa efter andra boken. Detta var för mig helt obegripligt, särskilt som hon tidigare hade varit helt gripen av berättelsen. Den enkla förklaringen till att hon slutade var, enligt henne själv, att hon pallade för spänningen. Det blev helt enkelt för mycket. Mig veterligt läste hon aldrig färdigt trilogin. (Och nu är det av naturliga orsaker för sent att fråga henne).



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>