Pages

Categories

Search

 

Vi hbtq-personer lever la dolce vita på andras bekostnad

Vi hbtq-personer lever la dolce vita på andras bekostnad

by
January 8, 2012
HBTQ, Mångfald, Politik
No Comment

I Spanien har homosexuella fått gifta sig sedan 2005. Nu vill det konservativa partiet Partido Popular återkalla lagen och ogiltigförklara de äktenskap mellan homosexuella som ingåtts sedan 2005. Även i Kalifornien har man velat fram och tillbaka i samma fråga.

Här hemma i Sverige får transsexuella, som Isobel Hadley-Kamptz påpekade i en tweet, skilja sig när de ska genomgå könskorrigerande kirurgi.

I Sverige ser man dessutom mellan fingrarna med både svensk lag och internationella överenskommelser och betalar dyra flygresor till hemlandet för hbtq-flyktingar när de av någon outgrundlig anledning valt att inte stanna hemma i ett schyst land där de har den lagstadgade rätten att slippa springa runt och berätta för alla och envar vem de ligger med.

Till och med om vi hbtq-personer tror att vi vill höra trampet av små fötter hjälper staten oss lite extra. Medan andra fastnar i att byta blöjor, snyta ungar och köpa ut billigt vin i arton år, så låter man bli att uppfylla lagen bara för att hbtq-personer ska få slippa.

Ni förstår alla vart jag vill komma med detta, eller hur? Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk. Somliga får tjusig VIP-behandling medan alla andra, de där som bara har helt vanliga helyllesvenska Svensson-perversioner, tvingas gifta sig vind för våg. Ingen står upp och skyddar dem från deras egna val, fast vi vet att massor av giftermål slutar i misshandel, allmänt elände och skilsmässor. De får inte ångervecka och lyxig betald hemresa när de inser att de valt att semestra på ett otrevligt ställe. Och inte slipper de undan den massiva propagandan för att skaffa barn i form av gulliga kärnfamiljsreportage. Fy fan, säger jag!

Som hbtq-person åker man räkmacka genom livet. På vissa ställen behöver inte ens anstränga sig för att försöka få ett äktenskap att fungera bra. Nej då, staten fixar alles åt en genom att låta en slippa att gifta sig. Är man transsexuell eller har turen att bo i Spanien behöver man inte ens fixa skilsmässan själv. Det fixar staten. Hur smidigt som helst. Man behöver inte ens känna någon större press att föröka sig och ta ansvar för släktets överlevnad. Även denna tunga börda förväntar sig staten i första hand att alla andra ska bära.

Med så lite ansvarstagande är det inte så konstigt att livet för hbtq-personer världen över är ett enda champagnebubbel och la doce vita. Faktum är att vi hbtq-personer lever så intressanta liv på andras bekostnad att till och med FRA ger oss VIP-behandling. Vi är så spännande att informationen om våra liv smäller lite högre än informationen om andra i den internationella byteshandeln av information. Man kan ana att detta leder till flådiga mottagningskommittéer och än mer särbehandling för dem som redan fått lyxig hemresa betald.

Det är bara att inse, folks. Vi lever i en värld där INGENTING är flatornas fel och där den svenske integrationsministern hellre ljuger om FRAs systematiska diskriminering av medborgare än att utsätter sig för hbtq-folkets vrede.

Ja, ni ser själva. Det här sker till och med här hemma i Sverige, där man kanske kunde hoppas på lika rättigheter och likhet inför lagen. Det måste bli ett slut på den här tramsiga särbehandlingen. Vi kan inte ha A- och B-lag i samhället.

Det är hög tid att jag och andra hbtq-personer tvingas att ta eget ansvar för vem vi gifter oss med. Vi får väl skylla oss själva om vi gifter oss med en rugguggla, precis som alla andra. Vi måste, precis som alla andra, ta eget ansvar för om vi fattat det korkade beslutet att resa till ett land med evig vinter där man hela hela tiden tvingas basunera ut vem man ligger med till alla och envar. Det är helt ohemult att förvänta sig att den svenska staten ska tillhandahålla ångervecka och betala lyxig flygresa hem när man tröttnat på att berätta för alla svenska myndigheter vem man ligger med och längtar hem. Det är faktiskt chockerande att så många hbtq-personer ovanpå allt detta ändå har fräckheten att vältra över ansvaret för släktets överlevnad på andra medan de själva lever de där spännande liven som FRA byter information om med sina kompisar.

Jag tycker faktiskt synd om alla som är sådär helyllesvenskt Svensson-perverterade. Tänk vad ni har fått stå ut med! Olyckliga äktenskap och resor som ni själv får betala. Och tänk på allt merarbete ni fått för vår skull. Först tvingade vi er att sitta och skriva alldeles speciella lagar bara för oss. Sedan tvingade vi er att bryta mot dem bara för oss. För att inte tala om all fritid ni lagt ner på att göra oss alla de där små subtila extratjänsterna som ni nog inte ens tänker på, men som får oss att känna oss lite extra speciella i vardagen.

Helt ärligt, med tanke på allt jobb andra lagt ner för vår skull är det faktiskt inte konstigt att folk inte orkar mer och väljer att leva i förnekelse för att slippa inse skillnaden mellan hur de själva och andra behandlas. Det är naturligtvis lättare att inte se än att behöva försöka göra något åt problemet. Därför är det extra viktigt att vi hbtq-personer börjar ta vårt ansvar och tar itu med problemet. Jag vet att det kan verka osannolikt, men det kan komma en tid då det är vi som alltid tilldelas ett av samhällets kortare strå. Man kan dock inte låta orättvisor fortgå bara för att man själv är den som njuter ojämlikhetens sötma.

Jag har redan sagt detta till en nationaldemokrat som oroade sig för hur det skulle gå för mig här i livet, men jag vill ändå säga det igen till er: Sluta gulla med mig och mina hbtq-vänner. Vi förtjänar det inte.

Min husgud, Dolly Parton, fångade orättvisan perfekt när hon en gång tillfrågades om hon tyckte att homosexuella skulle få gifta sig. Hon svarade:

Hell yes! Why shouldn’t they suffer like the rest of us?

Så rätt hon har, Dolly. Här i Sverige får vi ju faktiskt äntligen lida precis som alla andra, men som synes ovan finns det fortfarande en del orättvisor att ta itu med.

Alla ska ha samma rättigheter. Samma lag ska gälla för alla. Det är egoistiskt av oss att sitta och njuta av VIP-behandling när andra har det svårt och får kämpa på bäst de kan utan någon extra hjälp från samhället.

Dolly och jag är inte ensam om att ha gjort denna viktiga observation. Ellen DeGeneres fru, Portia de Rossi, har också rannsakat sig själv och bett om ursäkt för sitt egoistiska beteende:

(Om ni inte förstår varför inlägget är illustrerat med en bild av Fontani di Trevi i Rom, så tillhör ni definitivt den där förfördelade Svensson-perverterade gruppen och bör genast börja kämpa för er rätt till jämlikhet. Bara så att ni vet. ;-))

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


no Responses

  1. Deep Blue

    January 9, 2012, 12:20:46

    Så dumt av konservativa att ständigt vrida tillbaka klockan
    På sikt förlorar gamla unkna värden och skruvade ideal. Det är på så vis som kvinnor kan rösta, slaveriet är ett minne blott, homosexualitet inte är kriminellt, och att religiös tro står tillbaka för förnuft och vetenskap.

    De flesta vill nog att vi gör framsteg, vilket gör att de andra är dömda att förlora.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *