Pages

Categories

Search

 

Bitchslappad av verkligheten

Bitchslappad av verkligheten

by
February 10, 2012
H1, Livet, universum & allting, P2, Personligt, Politik
43 Comments

Jag håller på att bygga om bloggen, så ni får ursäkta stöket. Jag vill dock sticka emellan med en bloggpost som betyder mycket för mig. Så here it goes:

Jag är extremt mån om mitt privatliv, men nu tänker jag göra ett litet undantag och släppa er lite närmare inpå livet än vad jag normalt känner mig bekväm med. Jag känner mig inte speciellt bekväm med det den här gången heller, men efter att ha läst #homoriot i några dagar och ha sett torsdagens SVT Debatt, så känner jag att någon måste säga det jag har att säga.

Jag är tämligen övertygad om att jag kommer att få skit för det, men vet ni vad? Bring it on. Det är bättre att ni dumpar era fördomar på mig än på någon som inte orkar ta skiten.

Jag har i hela mitt liv konsekvent vägrat att känna mig diskriminerad. Jag tror nämligen att det bästa sättet att bekämpa diskriminering är att leva som man vill och helt enkelt vägra acceptera tramsiga begränsningar som andra försöker tvinga på en. Jag fokuserar hellre på det bra än på det dåliga.

Det har fungerat alldeles utmärkt i princip hela mitt liv. Men, på sistone har min grandiosa plan fallerat en smula. I dag slog det mig varför. Jag har tidigare hållit mig på min kant. Jag har noggrant valt vilka jag umgås med. Jag har valt utbildning och arbete som ger mig frihet. Jag har valt att leva i marginalen där folk bryr sig om mig och ger blanka fan i hur jag lever.

Nu står jag dock inför en del stora val här i livet. Det är val som tvingar mig att lämna mitt trygga liv i marginalen och röra mig in mot samhällets mitt. Detta har tvingat mig att smått förvånat inse att: “Shit… Jag har levt i en skyddad verkstad…”

De senaste veckorna har stora delar av den världsbild jag byggt upp raserats. Min trygga värld i samhällets utkant räcker inte till och när jag ger mig ut i resten av världen är jag inte så välkommen som jag inbillat mig att jag skulle vara. Jag får vara där, men bara på nåder.

Låt mig ta några exempel:

Realitycheck 1:
För några år sedan friade jag till min flickvän och hon sa ja. Sedan dess har vi inte lyckats ha semester samtidigt tillräckligt länge för att hinna med att gifta oss ordentligt. Det suger, så nu har vi beslutat oss för att strunta i semestrar och annat världsligt och gifta oss i alla fall.

Vi tog ett första steg mot giftermål genom att fråga en mycket god vän om hon kunde viga oss. Vännen har ett arbete som potentiellt medför vigselrätt. Eller, det var vad vi och vännen trodde. Dessvärre har vännens arbetsgivare andra tankar och meddelade vänligt, men bestämt, att det där med vigselrätt fick nog vara, eftersom man anade att den potentiellt skulle användas till att viga samkönade par. Det sög för oss. Det sög ännu mer för vår vän som tvingades in i ett helt omöjligt val som ingen ska behöva göra.

Realitycheck 2:
Nästa anhalt var Skatteverket. Man måste skicka in en hindersprövning när man ska gifta sig och den kan man enkelt och praktiskt ladda hem från Skatteverkets hemsida. Piffigt värre. Det är mindre piffigt att Skatteverkets exempelpar på blanketen är: “Lotta & Hektor” och “Emmi & Alfons”.

Det är subtilt, men oavsett vad lagen säger om könsneutrala äktenskap, så är det uppenbart att blotta tanken att Lotta och Emmi eller Hektor och Alfons skulle finna lyckan tillsammans inte är vad man på Skatteverket föreställer sig när man tänker på äktenskaplig lycka. Jag hade inte brytt mig om det var ett exempelpar. Men när man nu har två exempel, så varför är de likadana? Skulle någon ha dött om de inte vore det?

Realitycheck 3:
När vi nu tagit tag i det första riktigt stora vuxenbeslutet, nämligen att gifta oss, så beslutade vi oss för att fundera på om vi ska utöka vår lilla familj med barn. Det är ett område vi inte ens vågat närma oss tidigare. Det har bara känts avlägset. Något som andra gör, men inte vi. Men när vi till slut började prata om det insåg vi att det kanske egentligen inte var vad vi tyckte, utan snarare det vi blivit itutade att tycka. Därför beslutade vi oss för att ta oss en ordentlig funderare och fatta ett välinformerat beslut på egen hand, så att vi inte skulle sitta och ångra ett ickebeslut om tio år.

Realitycheck 4:
Efter lite research visade det sig vara en smula mer komplicerat än vad vi hade trott. Vi hade först en tanke om att adoptera, eftersom det finns så många barn som behöver föräldrar här i världen. Dessa barn får dock klara sig utan åtminstone de här föräldrarna ett tag till.

Trots att homosexuella par enligt lag har fått adoptera barn i Sverige i flera år, så har ynka ett samkönat par hittills faktiskt lyckats få bli föräldrar till ett adopterat barn. Anledningen är att adoptionsbyråerna inte ens försöker hitta samarbetspartners i utlandet som är villiga att låta homosexuella par ta hand om ett barn. Samtidigt görs inte ett skit från politiskt håll för att uppmuntra dem att göra det.

Realitycheck 5:
Eftersom vi båda är 37 år gamla kan vi i princip glömma inseminering i det landsting där vi bor. Den sammanlagda väntetiden för att ens börja försöka gör att det är en reell möjlighet att vi inte ens skulle hinna försöka innan vi blev för gamla.

Om vi skulle hinna och faktiskt lyckas, så är det helt uteslutet att vi skulle hinna med att skaffa ett syskon till barnet. Eftersom vi båda tycker att att syskon är viktiga, så blir det problematiskt.

Vi skulle naturligtvis ha researchat detta tidigare, men ett helt liv av mer eller mindre subtila hintar om att barn inte är något som sådana som oss gör att tankarna kommer sent. Kanske för sent.

Realitycheck 6:
Då kvarstår insemination i Danmark. Där finns det ett gäng kliniker som är både seriösa och välkomnande. Väntetiden är noll eller betydligt kortare än i Sverige vilket är ett plus. Det är däremot bökigt och kostsamt att behöva åka till Danmark med jämna mellanrum. Det är inte utan att man funderar på varför det inte finns privata alternativ i Sverige. Det kanske finns någon nifty lagparagraf som sätter stopp för det. Vad vet jag?

Realitycheck 7:
Det finns dock ett betydligt mycket värre problem med Danmarks-lösningen. Eftersom vi båda är kvinnor, så blir vi i lagens mening inte båda föräldrar till eventuella barn som kommer till i Danmark. Hade en av oss varit man hade det inte varit några som helst problem. Då hade mannen per automatik blivit pappa.

Eftersom lagen gör denna märkliga skillnad på folk och folk, så återstår bara närståendeadoption. Det är en process som, vad jag förstår av samtal med folk med erfarenhet av detta, kan se ganska olika ut på olika ställen. I värsta fall är den marginellt oblodigare än vilken adoption som helst. I bästa fall en ganska enkel historia som innefattar ett hembesök av socialen, samtal med någon släkting eller vän som intygar att man inte är en hemskt person och lite pappersarbete. Oavsett vilket, så är det ett stressmoment som varken barnet eller de nyblivna föräldrarna behöver under en period som är nog så omvälvande i alla fall.

En närståendeadoption kan bara ske efter att barnet är fött. Det innebär att barnet under några månaders tid bara kan hålla tummarna och hoppas att ingenting händer med den biologiska mamman. Den andra mamman har nämligen ingen “riktig” mamma i lagens mening. Om något skulle hända med den biologiska mamman är både barnet och den andra mamman utlämnad till någon byråkrats godtycke vad det gäller vårdnaden. Det är statens uppgift att se till att barn är trygga. Att placera dem i vårdnadslimbo utan någon som helst anledning är inte att bidra till deras trygghet.

Och nu då?
Jag vet inte vad just våra funderingar kommer att landa i, men det gör mig upprörd att våra funderingar hela tiden stöter på patrull. Vi håller på att fatta beslut som borde omgärdas av glädje och framtidsvisioner. Istället måste vi fundera på hur vi ska ta oss förbi hinder efter hinder. Jag önskar att det enda vi behövde fundera på vore om bröllopstårtan ska smaka choklad eller jordgubb och om en potentiell lillknodd ska heta Stig efter farfar eller Emelie efter mormor. Det vore ta mig fan en ren jävla lyx…

I somras bet jag huvudet av en god vän som sa att det där med hbtq-frågor är överspelat i Sverige eftersom alla slag är vunna. Han menade inget illa. Han såg världen ur sitt perspektiv. Jag tror att det ofta är så. Man ser världen ur sitt perspektiv.

Min värld var alldeles utmärkt så länge jag höll mig på min kant och inte tillät mig att göra någre större anspråk på att ha samma rättigheter som alla andra. Så snart jag började få ambitionen att kunna göra allt det där som andra gör såg den inte lika trevlig ut längre.

Det suger fett att vid 37 års ålder inse att man är en andra klassens medborgare. Min vän hade rätt i en sak. Hbtq-frågor är överspelade. Det är dags att tala klarspråk och benämna det hela vid sitt rätta namn: medborgarrätt. Ett samhälle är inte öppet och rättvist bara för att de i mitten kan tänka sig att tolerera de som befinner sig på kanten. Det handlar inte om att tolerera. Det handlar om att inkluderas, om att behandlas som alla andra och om att vara lika inför lagen.

Det är en ganska smärtsam process att få de här insikterna, men vet ni vad? Jag har något som är starkare än alla fördomar i världen. Jag har kärlek.

Jag tänker fortsätta att fokusera på det som är bra och vägra acceptera att känna mig begränsad, men jag tänker inte fortsätta att gömma mig i marginalen för att åstadkomma det.

Jag har inte bara kärlek, jag är dessutom envis som synden också. Motgångar gör mig bara än mer beslutsam att göra Sverige och resten av världen till en bättre plats. Eller som Catwoman skulle ha sagt: “Life’s a bitch, and so am I.

Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Other posts by

Related Post


43 Responses

  1. Daniel Gustafsson

    February 10, 2012, 21:40:19

    Gripande att läsa, speciellt för mig som nu också planerar brölopp med min sambo. Vi två är ju enligt normen, men jag lider med dig Anna att inte du har samma möjligheter som mig!

    1. Björn

      February 11, 2012, 11:57:50

      Och så säger de att Piratpartiet är ett enfrågeparti. You go Girls!

      1. SF

        February 11, 2012, 16:34:36

        Medborgarrätt kan man klassa som EN fråga om man vill, fast det är en väldigt stor och extremt viktig fråga, synd att det bara är ett parti som prioriterar den och att det partiet inte finns i riksdagen(ännu).

  2. Dea

    February 10, 2012, 21:58:35

    Heja! Heja! Heja!

  3. Göran Jartin

    February 10, 2012, 22:01:55

    Kan bara hålla med Daniel G – det är en gripande historia, som visar den kalla verkligheten bakom alla vackra ord och storstilade beslut. Det spelar ingen roll vad man kallar saker, om det inte kan följas upp i praktiken.

    Och du har verkligen rätt om “medborgarrätt” – det är inte längre en fråga om vad någon tycker, utan om vilka rättigheter som var och en har.
    Det innebär inte att alla måste _tycka_ likadant, men att det råder likhet inför lagen, helt enkelt. Jag kan bara önska att allt kommer att gå väl för er!

    Detta sagt, jag tycker intensivt illa om uttrycket “bitchslappad”. Jag upplever det som en förolämpning mot mänskligheten att ordet ens finns.

    1. Anna Troberg

      February 11, 2012, 07:04:09

      Hej Göran!
      Ja, ordet bitchslappad är ganska hemskt. Just därför beskriver det situationen utmärkt. ;-)

  4. Tuss

    February 10, 2012, 23:20:12

    Hoppas att allt löser sig och hoppas innerligt att ordet “kärnfamilj” får den meningen att det är “två föräldrar och barn”, som jag anser att det bör göra, och inte “mamma, pappa, barn”, som det gör nu!

  5. Markus "LAKE" Berglund

    February 11, 2012, 00:30:14

    Aha, det var en hindersprövning hos Skatteverket. Då förstår jag bättre dina argument för att olika “typer” av par.

    Ber om ursäkt för att jag läste slarvigt senast….

  6. Roland Eriksson

    February 11, 2012, 01:08:24

    Hej Anna

    Jag kanske ger mig ut på djupt vatten nu, men vad med möjligheten att du och din sambo ser till att bli gravida så att säga på det naturliga sättet.
    Det är nog inte så enkelt, det förstår jag, men samtidigt så vore det ju att ge fingret åt ett gäng stofiler. Fast detta har ni kanske redan diskuterat och funnit vara ett dåligt sätt.
    Jag känner med er och tycker det är dags att samhället intar en annan attityd till HBTQ-frågorna. Ett samhälle kan dock bete sig väldigt motsägelsefullt. Jag bor sedan några år i Filippinerna och här är homosexuella helt accepterade, dock endast om det är killar.
    Dom anses nämligen göra nytta för sig medans tjejer med den läggningen betraktas som parasiter.
    Nog är människan ett underligt djur :)

    Hälsningar
    Roland Eriksson

    1. Anna Troberg

      February 11, 2012, 06:42:53

      Hej Roland! Låt mig vända på saken. Nu tänker jag helt fräckt anta att du är hetero. Ponera att du och din fru bara kunde få barn genom att du hoppade i säng med en man. Skulle det vara ett bra alternativ för dig?

      Jag och min flickvän har ett exklusivt förhållande. Vi hoppar inte i säng med andra. Sedan är ju liksom en av poängerna med att vara flata över huvudtaget att man föredrar kvinnor. Att hoppa i säng med en man och en man som man dessutom inte älskar är verkligen inget altenativ. Det skulle inte heller ge fingret åt någon, eftesom det bara skulle innebära att vi gjorde våld på oss själva för att samhället i det här avseendet suger.

      1. Roland Eriksson

        February 11, 2012, 07:03:20

        Jo, som jag sa så är det nog inte så enkelt, och visst, du har rätt, jag är hetero och skulle nog högst ogärna hoppa i säng med en kille. Jag har dock för mig att jag läst om någon tjej som gorde så, och då med en homosexuell kille. Men givetvis så handlar det bland annat om trohet mot sin partner. Hm.. jag förstår att detta är ett stort problem och jag får tänka vidare om det här. Jag hoppas att du inte tog illa vid dig för vad jag skrev. Jag känner verkligen med dig.

        MVH
        Roland

      2. mas

        February 11, 2012, 12:46:00

        Jag vet inte alls vad jag pratar om men hoppa i säng kanske inte är nödvändigt. Jag såg att det finns kitt att köpa för att inseminera själv t ex här
        http://www.insemination-help.com

        1. Anna Troberg

          February 11, 2012, 12:53:55

          Hej Mas!
          En insemination är inget komplicerat. Det är lagverket runt omkring som är det. Dessutom behöver man sperma och där uppstår det en del problem. Jag vill vara förälder med min flickvän, inte med en donator. Tyvärr funkar inte det som lagen ser ut idag, så vida inseminationen inte sker inom ramen för svensk vård eller genom närståendeadoption efter barnets födsel.

          Jag har dessutom sett för mycket strul med par som skaffat en trevlig polare som ställer upp som donator utan några som helst anspråk på att agera förälder, som sedan ändrar sig och voila så har man gigantiska problem som inte är bra för någon.

  7. johan,karlskrona

    February 11, 2012, 01:51:43

    Lycka till. Bra saker händer.

  8. Sysadmin

    February 11, 2012, 02:50:08

    Den här kommentaren hör egentligen inte hemma under detta inlägg, men here goes:

    Mail till anna@annatroberg.com failar me meddelandet “Recipient address rejected: User unknown (state 14)”

    Om du undrar varför det varit tomt i mailboxen…

    MVH/
    Sysadmin

    1. Anna Troberg

      February 13, 2012, 10:00:52

      Det ska vara fixat nu. :-)

  9. Tino

    February 11, 2012, 03:08:35

    Oj, tjena. Här finns uppenbarligen lite kvar att jobba på för jämlikhet.

    Alla dessa är illa, men den som verkligen fick mig att baxna var punkt 7. Vad är det för fårskalle som knåpat ihop olika regler för föräldraskap när ena parten blivit gravid, beroende på om de gifta är samkönade eller tvekönade?! Hela *grejen* med att tillåta samkönade giftemål är väl att dessa också betyder SAMMA SAK inför lagen?!

    Det hela framstår lite som att påstå att man avskaffat apartheid för att man strukit det ordet i lagtexten, men sedan fortfarande har kvar en massa paragrafer som särskiljer vad som gäller beroende på hudfärg. Inte okej.

  10. Ella Brodin

    February 11, 2012, 04:14:35

    Att homosexuella inte kan adoptera är ett mångbottnat problem. Under 2011 genomfördes ungefär 35 000 aborter i Sverige men bara 37 nationella adoptioner.

    Själva tanken på att låta en oönskad graviditet leda till något bra för andra istället för en abort är främmande för de flesta svenskar. I till exempel USA är situationen väldigt annorlunda, då synen på abort är annorlunda. Där är därför en graviditet med adoption som mål inte lika konstig.

    Svenska kvinnor som vill adoptera bort sitt barn har möjlighet att önska vilka de vill ska ta hand om sina barn. Kanske inte så förvånande att 37 personer valt bort homosexuella föräldrar när efterfrågan på barn är väldigt stor. Jag tror att om man skulle kunna vända den nationella adoptionspolitiken i Sverige (till att åtminstone existera) så skulle möjligheterna för homosexuella också att kunna öka.

    Sen finns det ju fler bisarra regler i Sverige. I t.ex. Västerbottens Läns Landsting så måste samkönade par betala 12 000 kr för insemination medan heterosexuella 300 kr (patientavgiften). Detta för att barnlöshet bland heterosexuella anses vara en sjukdom.

  11. Zac

    February 11, 2012, 07:29:49

    En lite intellektuell och känslomässig åktur gav ditt inlägg upphov till. Jag bloggade om det i tron av att jag faktiskt inte höll med dig i allt – kontentan blev ändå att det är för djävligt. Stå på dig och lycka till med äktenskapet! :-)

  12. Joachim Nyqvist

    February 11, 2012, 10:58:41

    Det finns faktiskt ett alternativ till som du inte tagit upp, bli familjehem. Dvs. att man tar emot barn där de biologiska föräldrarna inte är kapabla att ta hand om dem själva. En modernare variant av fosterhem, där barnen fortfarande har kontakt med sina biologiska föräldrar.

    På många ställen i landet är köerna för barn som väntar på familjehem mycket långa och med tanke på att barnen är mycket utsatta så är de ibland rent av omänskligt långa. Dock så gör socialtjänsten en utredning på alla som vill bli familjehem, vilket kanske kan vara påfrestande. Har ingen god insyn i hur utredningen går till och vet inte hur synen på samkönade par är, men min förhoppning är väl att alla par bedöms lika.

    Tycker att detta borde vara något ni kollar vidare på, för det behövs många fler familjehem för dessa barn.

    1. Anna Troberg

      February 11, 2012, 11:53:55

      Hej Joachim!
      Det stämmer att köerna till familjehem är alldeles för långa runt om i landet och jag tycker absolut att det är något som man bör försöka göra någonting åt. Jag har mycket stor respekt för dem som tar på sig det ansvaret.

      Målet med familjehem är dock att vara ett stöd och en trygg plats för ett barn tills det kan återgå till sin biologiska familj. Det är en helt annan sak än att bilda en alldeles egen familj för resten av livet. Båda sakerna är bra, men de är inte samma sak.

      1. Joachim Nyqvist

        February 11, 2012, 23:30:20

        Jag har vänner som är familjehem och familjehemssekreterare och kan väl säga att i många fall så finns det inga intentioner att barnen skall komma tillbaka till de biologiska föräldrarna, utan att det är mer eller mindre en adoption men man håller kontakten med de biologiska föräldrarna på regelbunden basis. Så det är inte så att man inte kan starta en familj som familjehem :)

        1. Anna Troberg

          February 13, 2012, 10:15:16

          Hej Joachim!
          Ja, jag vet att det är så ibland, men hur vet man det? Dessutom finns det andra aspekter av det hela.

          Ett av skälen till att jag är så upprörd över allt det här är att staten gör skillnad på folk och folk. Jag vet att vi skulle bli bra föräldrar om vi beslutade oss för att skaffa barn. Likförbannat är staten där och bygger upp hinder efter hinder. Det skickar en mycket tydlig signal om att man helt enkelt egentligen inte tycker att vi är speciellt lämpliga föräldrar på grund av att vi är de vi är.

          Det gör mig extremt motvillig att försätta mig i en situation där staten ska vara ännu mer inblandad i vår familjs vara eller inte vara. Det är illa nog att de lägger sig i så mycket som de redan gör. Av två onda ting väljer jag hellre att ha några osäkra månader där vi helt enkelt får hålla tummarna och hoppas att allt går bra, än att under hela barnets uppväxt veta att det finns en möjlighet att antingen staten eller de biologiska föräldrarna ska börja göra anspråk på barnen. Jag skulle, helt ärligt, inte fixa det.

  13. gurra

    February 11, 2012, 11:01:12

    Motgångar visar bara vikten av att fortsätta kämpa! Lyxka till!

  14. Sten

    February 11, 2012, 11:35:24

    Adoptionsreglerna är i de flesta länder krånliga och gränsande till absurda.

    I Sverige får man inte vara äldre än 42 vid ansökandet om adoption

    Kina har infört totalstopp för ensamadopterande och individ som har skilt sig måste var pånytt gift i minst 5 år för att få adoptera.

    Det mesta hänvisas till att man ser det från ett barnperspektiv.

    Jag kan också rekomendera det Joachim Nyqvist skriver om ovan.
    Det finns en katastrofal brist på familjehem.
    De flesta komuner letar desperat efter lämpliga hem då köerna med barn är långa.
    Jag (som inte håller med dig om det mesta vad det gäller Piratpartiet) är övertygad om att du skulle bli en fantastisk förälder.

    Lycka till;-)

  15. Stefan

    February 11, 2012, 12:45:36

    Som heterosexuell man så ser man inte den sidan av verkligheten. Jag kan bara hålla med dig om att det suger stenhårt och knappast är värdigt ett modernt samhälle.

    Jag gillar egentligen inte alls att dela in människor i olika grupper beroende på vilka egenskaper de har eller vilka val de gör. Tyvärr så fungerar de flesta människor så att de vill skapa någon sorts ordning och det ligger då nära till hands att skapa grupper och hierarkier beroende på olika kriterier. Som bonus kan man då använda sin fina ordning till att tycka att vissa är mer jämlika än andra…

    Du antyder något i slutet som jag tänkte spinna vidare lite på. När jag har fått frågan på stan så har jag alltid sagt att piratpartiet i grunden handlar om demokratiska och mänskliga rättigheter och att dessa rättigheter tillkommer alla på lika villkor, helt oavsett vilka de är.
    Så jag ser det som självklart att homosexuellas rättigheter ingår i piratpartiets politik, precis som att rätta till andra förfördelade gruppers rättigheter också ingår i vår politik. Andra aktuella saker jag kommer på är tvångssterilisering av de som vill byta kön och sprutbyte för narkomaner. På det hela taget så står vår strid i huvudsakligen i utkanten av det “etablerade” samhället.

    Jag ser att vår uppgift i huvudsak består av två delar, dels att få till en så smidig övergång som möjligt när ny teknologi dominerar samhällsbygget och dels att demokratiska och mänskliga rättigheter tillkommer alla på lika villkor. Där uppfyllandet av del två ger del ett.

  16. Kloker

    February 11, 2012, 14:19:43

    Den där vännens arbetsgivare låter rätt sunkig.

  17. Klas Mattsson

    February 11, 2012, 14:25:09

    Blev sugen på att reda ut mina tankar kring detta i ett svar (heterosexuell gift man utan barnintresse):
    Realitycheck 1:
    Grattis till paragraf 1!
    Urk till paragraf 2.

    Realitycheck 2:
    De siffror som jag sett angående hur många det är som är homosexuella eller bisexuella så finns det inte ett tillräckligt stort genomslag att på två exempel beklaga sig, de allra flesta som gifter sig har olika kön och således är det fullt rimligt att heteronorma exempel ges i 9/10 fall eller så om man ska ta det rent statistiskt.

    Realitycheck 3:
    Att ni själva har en syn ser jag inte som ett bevis på något, faktiskt, även om jag beklagar funderingen.

    Realitycheck 4:
    Tråkigt att höra.

    Realitycheck 5:
    Det där är dock inte ett homosexuellt problem utan ett problem för alla par som inte kan skaffa barn genom sex med varandra.
    Sen har jag alltid funnit det vara rätt märkligt med hur mycket krav man har rätt att ställa på skattepengar med inseminering i Sverige, men det är en annan fråga.

    Realitycheck 6:
    Privatisering ser jag verkligen inget fel med.

    Realitycheck 7:
    Det finns en jävla massa dumheter om vem som ses som förälder till barn.
    Själv tycker jag att det bör vara något man juridiskt bestämmer innan abortgränsen vem det är som är föräldrar till barnet och de ska då alla ha fulla juridiska skyldigheter och rättigheter.
    I dagens samhälle är ogifta mammor och heterosexuella gifta par de enda som har juridiska rättigheter medan befruktande män dessutom har juridiska skyldigheter men inga rättigheter.
    Det är absurdt.

    I slutändan, att man formas av den man är i kontrast till rådande samhällsklimat är självklart och det är synd att det fortfarande finns fördomar och dessa kan man bara hoppas växer bort med tiden samtidigt som vidare exponering och mer öppenhet bearbetar folks fördomar (även om det är lite synd att det mest uppmärksammade är de flambojanta delarna samt “bögighet” istället för att fokusera på att visa att det är helt vanliga personer).

    Så, ja, det finns gott om frågor kvar, däremot är nog enda lagmässiga frågan som är relevant den om föräldraskap, den lagstiftningen är väldigt ogenomtänkt rent generellt.

    1. Mårten

      February 14, 2012, 12:10:51

      “således är det fullt rimligt att heteronorma exempel ges i 9/10 fall eller så om man ska ta det rent statistiskt.”
      Det skulle vara meningslöst att ge statistiskt korrekt fördelade exempel, vad tillför ytterligare exempel om de är likadana som det första? Som Anna säger så hade det varit lättare att förstå om det var ett exempel.
      Dessutom leder majoritetstänket du ger uttryck för till problem även om det är lätt att förstå. Det är sällan man ser mer än 9 exempel i ett sammanhang. Om alla väljer majoritetsexempel blir det därmed aldrig några exempel på minoriteter, och därmed en snedfördelning totalt sett. Det är en bekväm ursäkt för att låta vita heterosexuella kristna män vara överrepresenterade i alla möjliga sammanhang och det leder till en felaktig verklighetsbild.

    2. Kloker

      February 14, 2012, 22:58:54

      Instämmer med Klas på alla svar på punkt 1-7.

  18. Davor

    February 11, 2012, 14:50:38

    Grattis till äktenskapet. Hoppas ni får ett långt och lyckligt liv tillsammans. Samt att alla de där dumheterna löser sig :)

  19. Joel Karlsson

    February 11, 2012, 18:02:29

    Man blir inte lite trött på detta samhälle där kärlek mellan man-man eller kvinna-kvinna inte verkar vara lika mycket värt. Där av nån anledning verkar tyckas att ett samkönat par skulle vara sämre föräldrar. Är själv hetro men kan förstå hur svårt det måste kännas när många går omkring med skygglappar och vägrar se sanningen. Jag hoppas att det löser sig för er, för ni förtjänar allt det som vi andra(hetro par) tar för givet och att fler och fler får upp ögonen för frågor liknande det ni har gått igenom. Lycka till!

  20. johan,karlskrona

    February 11, 2012, 20:35:18

    http://boingboing.net/2012/02/11/republican-in-washington-state.html

    En republican i Washington state som förklarar för sina partikamrater varför hon går emot partilinjen och röstar för att homosexuella ska kunna gifta sig. Hon berättar att hon aldrig varit stoltare som förälder än när hennes dotter stod upp mot de som mobbade en skolkamrat. Om inte andra gjort samma sak hade inte hon och andra kvinnor varit där eller de som hade en annan hudfärg.

  21. Deep Blue

    February 12, 2012, 18:59:34

    Jag visste inte att det var så mycket kvar att korrigera även i Sverige. Det är bedrövligt och skamligt att vi ligger så långt efter var vi borde befinna oss. Måste kännas som att bli mobbad av samhället.

  22. Arthur

    February 12, 2012, 20:54:17

    Stort Grattis, heja och lycka till! Se till att det blir er dag när ni gifter er. Skall det vara massa släkt och vänner så sätt en eller flera betrodda som festgeneral som ser till att ni inte ens vet om tjafs om vem som skall sitta var osv :)

    On topic: frågan om vem som tar hand om barn som inte är biologiskt gemensamma i ett äktenskap där den biologiska föräldern går bort är ju (synnerligen) intressant även för hetropar.

  23. Scary Devil Monastery

    February 13, 2012, 08:37:49

    Först och främst: Gratulerar till både dig och din fästmö.

    Sekundärt – jag blev både dyster och skrämd av läsningen. Skall rekommendera min egen fästmö och svärmor att läsa det här.

    Sverige har sedan länge en schizofren inställning till “avvikare” från den “normativa” värderingen på ett sätt som ofta har fått mig att undra om man inte gick steget för långt när man antog vi var ett land och inte en småstad långt uppe i glesbygden.

    Resultatet har blivit ett utåt sett öppet samhälle som i vardagslag accepterar all individualism – samtidigt som vi håller oss med ett regelverk som inför strikta begränsningar i praktiken på hur man som person måste passa in i accepterade normer.

    Föräldraskapslagen i synnerhet förtjänar direkt en genomsyning. Gärna med yxa. Min tanke är här att HBT enbart är de uppenbara offren för en synnerligen uselt stiftad lag. Tillsammans med spermadonatorer exempelvis.

    Likhet inför lagen borde i varje modernt samhälle vara självklart. Att detta inte är fallet i Sverige stöter sig med alla våra tre piratfrågor som alla berörs och påverkas av avsaknaden av sådan lagstiftning i allmänhet.

    Medborgarrätten borde vara det vi självklart bygger vårt partiprogram runt om.

    Det hjälper nu inte direkt dig och din fästmö – även om vi kommer in nästa val med förkrossande majoritet. Närståendeadoption verkar vara det mest tillämpbara alternativet.

    Frågan är om man här kan gardera sig en aning – att kolla upp hur en närståendeadoption på bästa sätt kan säkerställas? Om något skulle hända med den biologiska modern borde det väl läggas viss vikt vid vad barnets övriga biologiska släktingar har att säga angående föräldraskap?

    Jag hoppas det här löser sig, Anna.

    1. Anna Troberg

      February 13, 2012, 09:58:47

      Hej Scary Devil!

      Insemination och närståendeadoption är i vårt fall antagligen det enda alternativet. Och ja, till viss del kan man försöka göra det troligare att barnet skulle hamna hos den andra mamman om något skulle hända, men man kan inte helgardera sig.

      Utan att gå in på detaljer, så är våra respektive familjer som familjer är mest. Det var inte en lätt process att komma ut. Det tog över tio år för en del att ens börja acceptera hur vi lever. Men att acceptera och tolerera är inte detsamma som att verkligen förstå och att fatta rätt beslut om något skulle hända den biologiska mamman. Det är möjligt att tillfrågade släktingar skulle förstå och försöka bidra till att barnet hamnade hos den andra mamman, men jag kan inte med hundra procents säkerhet säga att så skulle vara fallet. Det finns tusentals exempel runt om i världen där toleransen hållit så länge den ena föräldern varit i livet, men som sedan försvunnit helt när den inte är det.

      Och varför ska vi, till skillnad från alla andra föräldrar, behöva hoppas på andras godtycke i så många olika skeenden i processen att bilda familj? Vi är bra människor. Om vi beslutar oss för att skaffa barn kommer vi att bli bra föräldrar. Den här frågan är egentligen inget svar till det du skrev, utan bara en allmän betraktelse som gör mig riktigt upprörd.

  24. Anders Troberg

    February 13, 2012, 10:36:14

    En vacker text, speciellt den här biten: “Eftersom vi båda tycker att att syskon är viktiga, så blir det problematiskt.” :)

    Den här biten, däremot, tror jag kan kringås med lite finurlighet:

    “Vi tog ett första steg mot giftermål genom att fråga en mycket god vän om hon kunde viga oss. Vännen har ett arbete som potentiellt medför vigselrätt. Eller, det var vad vi och vännen trodde. Dessvärre har vännens arbetsgivare andra tankar och meddelade vänligt, men bestämt, att det där med vigselrätt fick nog vara, eftersom man anade att den potentiellt skulle användas till att viga samkönade par.”

    Om jag uppfattat det rätt, så kan man alltid skippa ceremonierna och låta den pappershanteringen hos skattmasen vara det juridiska giftermålet. Dessutom, gör man det, så har man frikopplat vigselrätten från ceremonin, och då kan vem som helst sköta det ceremoniella, helt inofficiellt.

    Visst, en abrovink som inte skulle behövas, men den funkar.

    I nödfall så kan man ju alltid hävda sin rätt som discordianistisk påve (vilket alla är, vare sig de tror på discordianismen eller inte), som har följande rättigheter:

    1. To invoke infallibility at any time, including retroactively.
    2. To completely rework the Erisian church.
    3. To baptise, marry, and bury (with the permission of the deceased in the latter two cases).
    4. To excommunicate, de-excommunicate, re-excommunicate, and de-re-excommunicate (no backsies!) both him-/her-/it-/them-/your-/our-/Him-/Her-/It-/Them-/Your-/Our-self/selves and others (if any).
    5. To perform all rites and functions deemed inappropriate for a Pope of Discordia.

    Mycket praktiskt!

    “Jag hade inte brytt mig om det var ett exempelpar. Men när man nu har två exempel, så varför är de likadana?”

    Tja, eller varför inte använda exempelnamnen A och B? Eller gå tillbaka till något klassiskt, tex Romeo och Julia, då blir det i alla fall lite kul? Eller plocka könsneutrala namn?

    1. Anna Troberg

      February 13, 2012, 10:53:28

      Hej Bror!

      En vacker text, speciellt den här biten: “Eftersom vi båda tycker att att syskon är viktiga, så blir det problematiskt.”

      Ha, ha! Ja, man skulle ju kunna tro att jag blivit avskräckt, men du får allt jobba hårdare. :-D

  25. Anders Troberg

    February 13, 2012, 12:30:35

    Förresten, när det gäller barn, har ni övervägt överraskningsadoption (ibland kallat kidnappning)? (Och ja, det var ett skämt, så ingen behöver ta illa upp…)

  26. Anders Nordström

    February 16, 2012, 10:23:34

    Grattis till det stundande äktenskapet!

    Och angående resten av ditt inlägg. Ta ingen skit och lycka till med barnskaffandet. Jag förstår absolut din upprördhet och blir förbannad själv när jag ser alla hinder på vägen. Dock blir jag fantastiskt glad av att se att du inte låter dig nedslås utan tänker fortsätta som du alltid har gjort. Jag är bergis på att du kommer bli en kalasbra mamma.

  27. Evelina Lodén

    April 3, 2014, 00:22:02

    Tråkigt att så många kommer med tips på hur ni bäst kan hitta ett sätt att kringgå problemen, genom att ligga med män, bli familjehem osv. Tycker man missar poängen att ni behandlas fel av samhället och att problemet måste lösas. Ni som homosexuella ska inte behöva anpassa er efter samhället, samhället skall anpassa sig efter er, eller ja, efter oss, alla. Oavsätt läggning, kön, hudfärg etc.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>