Pages

Categories

Search

 

Shut up and think of the children –  på riktigt!

Shut up and think of the children – på riktigt!

by
August 22, 2012
Integritet, Politik
12 Comments

I går försökte tre ledande moderater lansera datalagringsdirektivet och skärpningen av LEK till en ”antimobbningslag” på SvD Brännpunkt. Sådant gör en naturligtvis matt, så jag slängde in en replik som gick ut på att det är ett gigantiskt misslyckande om polisen anses vara bäst lämpade att lösa problemet med mobbning, man bör i första hand satsa på förebyggande åtgärder.

Och i dag ser jag att Carl Sigfrid (m) tolkat detta som om Piratpartiet tar lätt både på sanningen och på barns rättigheter. Det är förvånar mig inte att en moderat ger ett sådant svar på tal. Det förvånar mig att just Carl Sigfrid gör det. Han är en av de riksdagspolitiker som jag ofta känt stor respekt för, så därför känns det extra tråkigt att behöva gå i klinch med honom i just den här frågan. Han är en av få moderater som profilerat sig som en integritetsvän och jag hade hoppats att han om någon skulle förmå att överblicka de vidare konsekvenserna av att skönmåla i grunden ruttna lagpaket.

Låt oss kika lite närmare på Sigfrids kritik.

Utan att ge mig in i diskussionen om hur lagstiftningen borde väga förmågan till brottsbekämpning mot integritet noterar jag två saker. För det första att Piratpartiet ger en vilseledande bild av verkligheten och för det andra att de tycks ha en väldigt tillåtande attityd till mobbning.

Det finns ingenting i min replik som indikerar att Piratpartiet skulle ha en tillåtande attityd till mobbning av den enkla anledning att vi inte har en tillåtande attityd mot mobbning. Jag skriver att det är betydligt bättre att försöka se till att den aldrig sker genom förebyggande åtgärder, än att skicka in polisen för att städa upp när mobbningen redan är ett faktum. Kort sagt, det är alltid bättre att undvika lidande än att sätta ett plåster på det i efterhand.

Sedan finns det naturligtvis extrema fall av mobbning där föräldrar, lärare och samhälle inte förmått att hindra det i tid och här kan polisen fylla en funktion. Min poäng är dock fortfarande att det är farligt att göra polisen till en allmän universallösning på alla problem. Det tenderar nämligen att leda till att man struntar i förebyggande åtgärder och därmed bara skapar än mer lidande.

På sin blogg skriver Troberg att Moderaterna lanserar datalagringsdirektivet som en anti-mobbingslag. Detta hade naturligtvis varit en kraftig ändamålsglidning med tanke på att direktivet tillkom som en anti-terrorlag strax efter tågbombningen i Madrid 2004. Men nu är det inte datalagringsdirektivets lagringskrav som mina partikollegor vill använda mot mobbning utan enbart den utökade möjligheten för polisen att få ut abonnemangsuppgifter. Detta ligger helt vid sidan av EU:s datalagringsdirektiv även om det hanterades i samma proposition. Piratpartiet brukar vara ganska noggranna med fakta när de ger sig in i den Internetpolitiska debatten, men tydligen inte den här gången.

Anna Troberg förvränger verkligheten ytterligare när hon i sin SvD-replik skriver att polisen numera helt utan brottsmisstanke kan hämta ut information om enskildas kommunikation. Den lagändring som mina partikollegor hänvisar till ger polisen rätt att vid misstanken om brott – alla typer av brott – begära ut en bredbandsabonnents identitet, men någon rätt att hämta ut uppgifter utan brottsmisstanke ger den inte.

Sigfrid röstade ja till implementeringen av datalagringsdirektivet och man kan ana ett behov av att rättfärdiga det beslutet för sig själv och andra. Det är dock tråkigt att höra just Sigfrid rapa upp samma gamla argument som Beatrice Ask, Johan Pehrson och andra som gillar övervakning brukar köra med: “Vi måste skydda er från terrorister och det gör vi bäst genom att behandla er alla som om ni själva vore potentiella terrorister.”

Extra tråkigt är det att Sigfrid väljer att gå samma väg som övervakningsivrarna gjorde för att rättfärdiga FRA-lagen. Man försöker vifta undan övergripande moraliska frågor genom att plocka sönder dem in i minsta detalj i tron om att det gör helheten bättre. Så låt oss kika på vad som faktiskt stod i hans kollegors debattartikel i SvD:

I slutet av våren röstade riksdagen igenom regeringens proposition angående de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk information. Lagändringarna innebär bland annat att polisen i fortsättningen kan få del av abonnemangsuppgifter och uppgifter om vem som har en viss IP-adress även när det gäller brott som inte kan förväntas leda till fängelsestraff, till exempel många av de hot och trakasserier som unga utsätter andra unga för på nätet.

Här har man lite tjusigt dolt den fulla vidden av polisens nya befogenheter i och med skärpningen av LEK med ett litet “bland annat”. Det är snyggt. Det är så snyggt att man faktiskt skulle kunna tro att polisen fortfarande behöver en brottsmisstanke för att invadera våra privatliv. Synd bara att det faktiskt inte är så. Det är ett slugt sätt att sminka upp en i sin helhet tämligen gräslig skärpning av LEK till en “Please, won’t someone think of of the children!“-lag som faktiskt inte förhindrar några brott, utan bara, i bästa fall, förmår att plåstra över dem.

Regeringens vurm för slentrianövervakning, systematiskt ökade befogenheter för polisen och, framför allt, polismakten som ett frikort för att slippa ta itu med de verkliga problemen är ett övergripande attitydproblem som skadar både enskilda individer och samhället i stort. Det går naturligtvis alltid att vifta bort kritik genom att envist bortse från de större sammanhangen, men den typen av politiska skygglappar dövar mest det egna samvetet.

Saker och ting måste ses i sitt sammanhang och i det här fallet är sammanhanget åratal av brist på respekt för medborgarnas integritet och ett ointresse att ta tag i mobbningens bakomliggande orsaker. Dessa båda saker skapar sammantaget en grundläggande otrygghet för de barn och ungdomar som i dag växer upp i Sverige. Vad tänker regeringen göra åt den grundläggande otryggheten?

När Anna Troberg sedan sträcker sig bortom sitt partis kärnfrågor och resonerar om mobbning i allmänhet blir det ännu märkligare. Brottslighet som begås av barn mot barn motiverar inte polisingripanden, verkar hon anse. I stället ska vi fokusera på “sociala faktorer” som storleken på skolklasserna och skolpersonalens kvalifikationer. Det här visar att hon – liksom många andra, tyvärr – betraktar brott mot barn som mindre allvarligt än brott mot vuxna. För vem skulle få för sig att ifrågasätta om polisen ska utreda andra typer av brott?

Piratpartiet har alltid arbetat för alla människors lika rättigheter. Rätten att få ha en vardag utan trakasserier och hot är i allra högsta grad en fråga om att få ha samma rättigheter som andra. Jag tycker det är märkligt att Sigfrid inte gör den kopplingen. Och även om det nu vore sant att vi inte redan intresserat oss för denna fråga, så befinner sig Piratpartiet mitt uppe i ett politiskt breddningsarbete, som kommer att innebära att moderaterna och andra partier måste vänja sig vid tanken på att stöta på Piratpartiet i alla möjliga sorters debatter. Kul, eller hur?

Det är också en felaktig och tämligen vildvuxen tolkning att påstå att jag “betraktar brott mot barn som mindre allvarligt än brott mot vuxna. För vem skulle få för sig att ifrågasätta om polisen ska utreda andra typer av brott?” Återigen, det är alltid bättre att undvika brott än att städa upp efter den. Det gäller alla brott, brott begångna mot barn och mot vuxna. Detta kräver dock övergripande förebyggande arbete och det tycks regeringen ha ett ganska svalt intresse för.

Sedan undrar jag hur man ska tolka: “I stället ska vi fokusera på ‘sociala faktorer’ som storleken på skolklasserna och skolpersonalens kvalifikationer.” Betyder det att Sigfrid tror att dessa faktorer inte bär någon skuld i den sorgliga mobbningsstatistiken? Jag hoppas inte det, för i så fall är det värre ställt än jag trodde med moderaternas förståelse för vilka förutsättningar som föder mobbning på och utanför nätet. En sådan brist på förståelse skulle dock förklara övertron på reaktiva polisiära åtgärder.

Så, hur blir man av med mobbning? Den sorgliga sanningen är att man nog aldrig kan undvika problemet helt oavsett vad man gör, men det finns som tur är mycket man faktiskt kan göra. Dessutom är det positivt att det är just de förebyggande åtgärderna som ur ett långsiktigt perspektiv har bäst förutsättningar att nå bästa möjliga resultat:

Arbeta aktivt och på alla plan med att öka barn och ungdomars välbefinnande i och utanför skolan, på och utanför internet. Skapa bättre sociala förutsättningar för alla barn och ungdomar. Skapa en skola som har utbildade lärare, lagom stora klasser och utbildad extrapersonal. Skapa förutsättningar att hjälpa barn och ungdomar med speciella behov. Ta barn och ungdomars psykiska ohälsa på allvar. Se till att vuxna är en aktiv del i alla barn och ungdomars liv på och utanför internet.

Arbeta aktivt med att stärka barn och ungdomars självkänsla. Människor med god självkänsla mobbar inte andra. Människor med god självkänsla har bättre förutsättningar att säga ifrån och söka hjälp i tid om de drabbas av mobbning. Dessvärre står regeringens allmänt negativa attityd till oss medborgare i alla åldrar i vägen för allt vad främjande av självkänslan heter. Självkänslan tar liksom stryk när man ideligen påminns om att man anses vara en potentiell fara för sitt land och sina medmänniskor.

Sist, men inte minst, tala MED barn och ungdomar, inte OM dem. Det är faktiskt inte helt omöjligt att tänka sig att de har en massa bra idéer kring hur man kan förebygga mobbning. Vad det gäller mobbning på nätet, så anar jag att en genomsnittlig mellanstadieklass besitter betydligt mer kunskap om nätmobbning och hur man skulle kunna minska problemen än vad hela riksdagen gör. Detta förutsätter naturligtvis att politikerna inte bara lär sig lyssna på medborgare, utan även på yngre medborgare och jag inser att det kanske är hoppas för mycket, men hey, a girl can dream, right?

Regeringen är alldeles för reaktiv. Den undviker ansvar genom att skicka in polisen för att städa upp när resultatet av deras tidigare ointresse kokat över. Det är en väg som andra samhällen testat före oss och det är en sorglig återvändsgränd som det kan ta lång tid att leta sig ur.

Regeringen borde istället vara mer proaktiv. Det är alltid bättre att förebygga problem än att skicka in polisen för att städa upp efter dem. Polisen ska finnas där för att ta hand om de fall där det förebyggande arbetet misslyckats, för sådana fall kommer alltid att finnas, men de får inte bli en ursäkt för politiker att strunta i det förebyggade arbetet. Det får inte heller bli en ursäkt för en utvidgning av övervakningssamhället.

Att tänka på barnen får inte bli något man bara säger och sedan struntar i när man faller för frestelsen att skapa några symboliska quickfixar. Att tänka på barnen är att i varje beslut som påverkar deras vardag tänka långsiktigt och ha deras bästa för ögonen. Dessvärre väljer regeringen tämligen konsekvent det enkla före det rätta och det får naturligtvis konsekvenser för oss alla, oavsett hur gamla vi är.

Så, mitt råd till regeringen är detta: “Shut up and think of the children – på riktigt!”

Jag har förresten skrivit en hel del om mobbning genom åren, eftersom jag anser att det är varje människas moraliska jävla plikt att uppmärksamma problemet, så att vi i största möjliga mån kan förebygga det. Här är ett axplock för den som är intresserad:

I media:
GT: “Det behövs inte speciallagar för nätet

På mina bloggar:
Det behövs fler Mother Monster” (16 aug, 2011)
Det är människor som mobbar, inte tekniken” (25 okt, 2010)
Nördar vet hur det är att inte stå högt i kurs” (21 april, 2010)

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


12 Responses

  1. TotalLiberal

    August 22, 2012, 11:49:50

    Nya gammelkommunistiska moderaterna vill antagligen införa tvång på snällhet också? Fyll fängelserna med de som är otrogna, svär, avslöjar att jultomten inte finns, har sadistisk läggning, fuskar med cykelhjälmen eller ljuger i bluffpoker, och släpp ut alla brottslingar, de är ju ändå “offer” enligt marxismen. Jag vill ha tillbaks de gamla nyliberala moderaterna!

  2. Anne Kekki

    August 22, 2012, 11:52:46

    De yngre i Sverige har fått ta enorma smällar när det gäller besparingar inom skola, fritid mm. Vuxna som funnits omkring dem och kunnat genom sin närvaro fostra och vara förebilder, Nu sköts mycket centralt, vaktmästarjobb, städning, sjuksköterskan, kuratorn mm, finns väl tom lärarlösa lektioner nu för tiden. Det blir en värld för dem där de ej får trygghet och förebilder utan normer blir utifrån grupptryck och okunskap. Jag tillhörde en sektor som nästan är helt borta nu, Fritidsledare. Vi arbetade kvällar nätter i samarbete med socialassistenter och polis med närvaro och nattvandring. Varken polis eller soc har ens sådana resurser kvar. Besparingarna bytte ut vuxna i skolan till arbetslösa yngre sk kamratstödjare?
    En vuxen är en vuxen och den tillför det som behövs för struktur, lugn, glädje, trevlig stämning och fostran.

  3. Jerker Montelius

    August 22, 2012, 12:53:10

    Anna, ibland skriver du så underbart bra.

  4. Jörgen L

    August 22, 2012, 12:57:15

    Detta var en av de bättre politiska texter jag läst på länge, kudos Anna!

  5. Anton Nordenfur

    August 22, 2012, 13:41:05

    Kudos indeed.

  6. Daniel

    August 22, 2012, 13:50:16

    Bra skrivet!

    Sen förstår jag absolut inte hur Karl Sigfrid kunde missförstå din replik till ursprungsartikeln. *infinite facepalm*

  7. Henry Rouhivuori

    August 22, 2012, 14:04:54

    En bra politisk text. De andra partierna råkar på Piratpartiet oftare i framtiden. Tummen upp för ett bra jobb!

  8. Anders Andersson

    August 22, 2012, 17:09:55

    Jag orkar inte läsa dravlet från lagskärpningstillskyndarna längre. Och varför skulle jag göra det? De läser ju inte mitt dravel (så förhäver jag mig inte gentemot dem, utan placerar oss på samma nivå).

    Jag hävdar dock fortfarande att ändringen av LEK inte bara berövar oss en viktig del av vårt privatliv; den är rentav onödig för att uppnå det påstådda syftet, att identifiera den som begår brott via telekommunikation. Operatörernas tystnadsplikt (det lilla som finns kvar av den) gäller nämligen bara gentemot polisen, inte gentemot abonnenterna själva, och hindrar alltså inte alls Telia från att upplysa Lotta om att det var Pelle som ringde och flåsade från skyddat nummer.

    Den skulle däremot ha hindrat Telia från att upplysa polisen om att Lotta fått ett telefonsamtal från Pelle strax innan hon ertappades med att promenera över en åker med växande gröda, och att Pelle därför inte kunde ha hörts om sin eventuella medverkan till brottet “tagande av olovlig väg” (som inte ger fängelse, utan högst böter) om nu inte Lotta frivilligt berättat om samtalet.

    Men fortsättningsvis kan alltså polisen kartlägga telefonkontakterna för alla misstänkta brottslingar oavsett brottets allvarsgrad, för att hitta eventuella medbrottslingar, tack vare envis feltolkning av gällande lag.

    Det är lögn och bedrägeri att påstå att polisen inte kunnat utreda mobbning för den där tystnadspliktens skull. Den hade från början ett helt annat syfte än vad somliga politiker vill antyda.

  9. MrHappy72

    August 24, 2012, 13:40:23

    Man ska inte kasta sten i glashus.
    Vam har du mobbat nyligen?

    1. Anna Troberg

      August 24, 2012, 14:27:41

      Min självkänsla är inte så haltande att jag behöver boosta den på andras bekostnad, så jag skulle tippa på ingen.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *