Pages

Categories

Search

 

Påven är ny på Twitter och jag är ny på Flashback

Påven är ny på Twitter och jag är ny på Flashback

by
December 12, 2012
Politik, Samtal på och utanför nätet
10 Comments

Påven har börjat twittra. Han kallar sig @pontifex. Det låter som ett coolt nick av något slag, det är det inte. Det är en gammal romersk titel som påven haft i drygt 1500 år. Det kan man läsa om på Wikipedia.

Här är en bild från påvens twitterprofil. Jag tycker att den säger väldigt mycket.

Han har snart en miljon följare. Good for him. Däremot följer han bara sju andra konton. Det indikerar ju en viss megafonmentalitet. Det faktum att de sju kontona är hans egna konton på lite olika språk bidrar ju inte direkt till att tvätta bort megafonstämpeln.

Den där bilden säger en hel del, inte bara om påven, utan om väldigt många makthavare. Det är kul att prata TILL folk, not so much att prata MED dem.

Jag har ingen speciell makt just nu, men jag vill se Piratpartiet i riksdagen efter valet 2014, eftersom jag tror att vi har något viktigt att tillföra. Av ren respekt, så tycker jag inte att man ska aspirera på en riksdagsplats om man inte är beredd att på regelbunden basis hänga lite med de människor som påverkas av riksdagens beslut. Och eftersom människor finns lite överallt och man kan inte sitta och vänta på att de ska komma till en. Lite uppsökande verksamhet får man allt vara beredd att ägna sig åt.

Själv har jag gjort slag i saken och skaffat mig en egen frågetråd på Flashback. Det har förskräckt en del. Mig förskräcker det inte. Jag ser det som ett naturligt steg av flera olika anledningar.

Det finns redan en del trådar på Flashback som jag figurerar i och man kan ju lugnt säga att den närvaron har ganska lite med verkligheten att göra. Det kan jag antingen sitta vid sidolinjen och bitcha om – det har jag gjort, det fungerar inte – eller också knallar jag dit och säger hej och slår mig i slang med folk. Det fungerar betydligt bättre.

Jag har under mer än ett års tid pratat runt i olika tidningars kommentarsfält och kunnat konstatera att kommentatorerna under den ibland opolerade ytan är långt bättre än sitt rykte. Om man bara vågar sig dit på allvar, inte bara som fördömande polis eller lurkare, utan som en aktiv del av samtalet, så brukar invektiven bli färre och samtalsklimatet ganska trevligt.

Jag har fått vara med i många ryggdunkardebatter om “pissrännan”, som kommentarsfälten kallas av dem som har förmånen att vräka ur sig otrevligheter på ledar- och krönikeplats. Eftersom jag är en av de få som faktiskt har någon slags erfarenhet av att öppet delta i samtalen i kommentarsfälten, så ger det mig en viss status som någonting mellan dåre, daredevil och kuriosa. De flesta debatterna slutar dock i något slags enigt: “Ja, ja, men tidningarnas kommentarsfält är ju en sak att tämja, men på FLASHBACK skulle DE tugga sönder sig och spotta ut dig på två röda!”

Skulle de? Verkligen? Flashback kan vara riktigt stökigt, men det är liksom inte rabiessmittade grizzlybjörnar vi pratar om. Vi pratar faktiskt om människor. Ibland en smula oborstade människor med för mig väldigt främmande åsikter, men dock människor. Jag tror att man tänker helt fel om man tänker att man ska “tämja” folk. Jag vet inte ens om man har en moralisk rätt att försöka sig på det. Vad man däremot kan göra är att försöka möta människor och lyssna på dem innan man själv börjar prata.

Mitt favoritminne från mina kommentarsfältseskapader är när jag efter någon dags frånvaro från ett av mina kommentarsfält på SVT Debatt kom tillbaka och möttes av en oväntad syn. Jag trodde att jag skulle mötas av oändliga rants om “massinvandring” eller “feminazister”, men inte då. Istället möttes jag av ett långt och sansat samtal mellan två kommentatorer som annars oftast avskrevs som troll av alla.

De pratade om hur jobbigt det är att känna att ingen någonsin lyssnar. De berättade om frustrationen som byggdes upp i dem och som till slut alltid exploderade i långa rants, personliga förolämpningar och versaler, fast de egentligen inte alls ville det. De ville bara att NÅGON skulle lyssna på dem.

Det där samtalet berörde mig ordentligt. Det de där två “trollen” pratade om är något jag känner igen hos så många jag träffar på och utanför nätet. De må verka taggiga och uttrycka sig på ett sätt som får vänner av ordning att falla baklänges, men om man ger den några få minuter av sin tid, så visar det sig att de flesta är ganska hyggliga under det där taggiga skalet.

Efter mina första stapplande steg på Flashback kan jag konstatera att det nog finns en god portion av den där känslan av att inte bli lyssnad på där med. Den leder till en ganska rejäl dos misstro mot det faktum att jag plötsligt dykt upp där som gubben i lådan. Först trodde folk inte att det var jag, eftersom: “En politiker skulle aldrig visa sig på Flashback”. Sedan gick det över till: “Du tittar bara in för att få röster, sedan kommer du att dra igen”.

Jag har som synes verkligen inte lyckats övertyga människorna på Flashback om att jag inte tänker dra än. Känslan av att politiker är sådana som vänder dem ryggen sitter djupt. Varje gång jag inte kunnat vara där på en dag eller två, så dyker det upp kommentarer av typen “Jaha, där ser ni. Nu drog hon!”

Det finns bara ett sätt för mig att övertyga människorna på Flashback om att jag inte tänker dra och det är att vara kvar. Så, det kommer jag att vara.

En del har sagt åt mig att jag borde sluta hänga med folket på Flashback, eftersom det förekommer så mycket främlingsfientlighet och misogyni där. Men, är det inte just därför vi som inte delar de åsikterna ska vara där? Jag tror att det är dumt att inte prata med folk bara för att de har åsikter som känns besvärliga. Jag tror att det är det faktum att ingen vill prata med dem som gör att de blir starkare i sin övertygelse om att de har rätt.

Jag tror att det finns ett demokratiskt värde i att få människor att känna att politiker inte alltid vänder dem ryggen. Jag talar alltså inte om att nödvändigtvis hålla med dem, utan om att visa dem någon sorts grundläggande mänsklig respekt oavsett. Om politiker hade gjort det lite oftare, så hade vi antagligen haft mindre problem med främlingsfientlighet, misogyni och annat otrevligt i samhället.

Nåväl, jag misstänker att mina äventyr på Flashback kommer att väcka fler funderingar till liv och jag är rädd för att ni kommer att utsättas för dem även i fortsättningen. Det är hårt att vara bloggläsare här på min blogg. 😉

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


10 Responses

  1. Kalle

    December 13, 2012, 00:28:14

    Har snackat med dig på Flashback. Håller inte med om dina åsikter men tycker det är kul att du tar dig tid. :) Blir dock en röst på SD 2014.

  2. Claus Claettermaus

    December 13, 2012, 07:17:18

    Japp, det är hårt. Inte lika hårt som korpfotboll, men rätt hårt. :-)
    En eloge för att du visar hur man lever som man lär. Det outar en rätt stor del av toppskiktet (både inom politik och journalistik) som posörer och lättviktare. Det fötjänar dom.
    Jag hoppas att du tar plats i riksdagen -14. Det förtjänar du.

  3. Roland

    December 13, 2012, 07:17:27

    Mörkret har en tendens till att försvinna där man tänder ett ljus. Fortsätt att lysa upp i mörkret Anna.

  4. Håkan

    December 13, 2012, 09:17:37

    För att uttrycka det enkelt: Fan va du är bra.

  5. Söder om Söder

    December 13, 2012, 10:44:11

    Lysande.
    Anna for Statsminister!
    Mera human och ärlig vare sig politiker eller människa tror jag är svårt att hitta.

    Tuta och kör – rätt in i Riksdagen! =)

    GMY

  6. Erik

    December 13, 2012, 11:00:29

    För egen del blir det BLANKRÖST 2014, men jag uppskattar att du ger dig in bland oss tomtar. Det finns fullt av as på Flashback, dessa har du redan träffat, men jag antar att du också träffat de kloka och tankfulla människorna.
    Fler politiker borde göra som du!

  7. Scary Devil Monastery

    December 13, 2012, 16:32:00

    Herre min je, Anna.

    Jag brukar normalt sett tala om att du har rejält med skinn på näsan, men…Flashback?

    Får börja tala om drakfjäll och aktivt pansar i stället, tror jag. 8P

    1. Scary Devil Monastery

      December 14, 2012, 11:45:41

      Och jag såg att du har tittat in hos Torrentfreak också. Varmt välkommen, men hur hinner du?

  8. Stefan Solender

    December 13, 2012, 22:36:18

    Du är så bra Anna. Det enda jag är orolig för att du inte orkar i all evighet. Men du behövs. Synd att du inte dök upp på julbordet igår. Hoppas vi stöter på varandra vid ett senare tillfälle.

    1. Anna Troberg

      December 14, 2012, 08:30:32

      Hej Stefan!
      Ingen orkar allt ensam, men har man bra folk vid sin sida orkar så orkar man hur mycket som helst tillsammans. Och jag har ju massor av bra människor som kämpar på min sida, så vi kommer att orka precis så långt vi vill. :-)

      Ja det var ett elände att jag missade julbordet. Jag var hemma och hostade istället. :-( Men, det blir fler gånger. :-)



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *