Coo, coo, ca-choo, Mrs Binero!

I går var det helt upplagt för att jag skulle få besöksrekord på bloggen. Vid niosnåret hade jag redan haft fler besökare än vad jag normalt har en vanlig dag. Och det var innan SvD och Journalisten bestämde sig för att länka till mig på grund av The Pirate Bay-debaklet. Det var dessutom innan jag bestämde mig för att ta lite ansvar för Richard Herreys blodtryck genom att ge honom några lugnande ord.

Men, saker går inte alltid som man vill. Binero, där min blogg bor, råkade ut för en massa tekniska strul som sänkte min blogg större delen av dagen. Shit happens. Någonstans känner jag att sådant är en trevlig påminnelse om att besöksantal är en tämligen världslig sak som man inte bör ha ett alltför analt förhållande till.

“Öhm?! En världslig sak?”, säger nu de som huserar i samma skvallerchatt som jag och kunde följa mitt rusande blodtryck live medan Bineros stackars tekniker försökte åtgärda problemet. Ja, jo, jag var upprörd. En glad blogg är en glad Anna. En blogg som ligger nere är en lika nere Anna.

Men, så utspelade sig följande lilla twitterdialog och allt förändrades i ett slag till det bättre:

Coo, coo, ca-choo, Mrs Binero! Inget får mig att falla som en fura så mycket som företag som kan connecta med sina kunder på ett mänskligt plan och kosta på sig en liten glimt i ögat.

Jag vet inte vem “C” är på Binero, men jag föreslår att Binero ser till att hålla C glad och nöjd, så att C inte får för sig att vandra vidare till något annat företag för att work hens magic där.

C fick mig att gå från att vara en ledsen kund till att vara en glad kund med två korta tweets, trots att problemet som gjort mig till en ledsen kund faktiskt egentligen inte kunde avhjälpas förrän några timmar senare. Det är värt en rejäl guldstjärna.

Och jag går för övrigt fortfarande runt och känner mig glad och uppsmoochad och struntar blankt i att jag missade ett besöksrekord. Ett nytt besöksrekord kan jag fixa en annan dag. Schyst kundbemötande är dock inget man kan förvänta sig bara sådär. Det har jag lärt mig den hårda vägen. *host* ComHem *host*

Om författaren: Anna Troberg

Anna Troberg är författare, före detta bokförlagschef, ivrig bloggare och partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hon arbetar just nu på en essäbok om piratism. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!"

Beställ text eller boka som talare?

Gilla & sprid!

Tweet

I går var det helt upplagt för att jag skulle få besöksrekord på bloggen. Vid niosnåret hade jag redan haft fler besökare än vad jag normalt har en vanlig dag....