Pages

Categories

Search

 

Journalister är också människor

Journalister är också människor

by
October 8, 2013
Politik
21 Comments

Tablet computer, smartphone and newspapersDet finns en ganska oförsonlig bild av media på nätet. Det händer tyvärr lite för ofta jag postar en länk till något jag skrivit i en tidning och får svaret: “Meh! Det är ju i [insert random svensk dagstidning här]! De är ju köpta av makten!” Exakt vem som är makten och exakt hur det där “köpet” ska ha gått till framgår aldrig ordentligt. Det rör sig mer om en svag aning om att “de där journalisterna minsann inte är att lita på”.

Själv delar jag inte denna konspiratoriska världsbild. Jag tror inte att Reinfeldt skickar bruna kuvert med tjocka sedelbuntar via kurir till Jan Helin. Jag tror inte heller att någon svensk mediemogul i hemlighet sitter och planerar världsherravälde eller att journalister är illvilliga typer som aktivt arbetar för att föra människor bakom ljuset.

Det finns all anledning att granska hur väl den fria median fungerar, men då bör man inte utgå från konspirationsteorier och fördomar. Det finns nämligen gott om konkreta saker att kika lite närmare på, som varken inkluderar bruna pengakuvert eller illvilliga journalister.

Mediemogulerna opererar enligt samma princip som vilka företagare som helst. Mycket vill ha mer. Det är kul att äga två tidningar. Det är ännu roligare att äga fem och det är skitkul att dessutom äga en handfull radiokanaler och ett par tv-bolag. Alla mediemoguler är trots allt inte Silvio Berlusconi. Det finns sådana exempel, men det är sannerligen inte alla. Det kan vara bra att komma ihåg.

De politiska makthavarna behöver inte muta media. De behöver bara peta lite i medias möjligheter att granska makten och det gör man löpande. De senaste åren har den svenska riksdagen försvårat den fria medians möjligheter att granska makten betänkligt.

Man har till exempel:

  • Sedan 2009 gjort 69 olika ändringar av sekretesslagen som på ett eller annat sätt underminerat och försämrat offentlighetsprincipen.
  • Trasat sönder meddelarskyddet genom att införa FRA-lagen och implementerat EU:s datalagringsdirektiv.
  • Systematiskt slutat att svara på obekväma frågor. (Det började med Tobias Billströms vägran att svara på uppgifter som lagts fram av Wikileaks.)
  • Använt sekretesslagen för att slippa granskning. (Beatrice Ask stoppade till exempel granskningen av Säpos James Bond-fest genom att sekretessbelägga resultaträkningen.)
  • Aktivt arbetat för att försvåra granskning av Sveriges insatser i krig. (SOU 2012:95)

Man kan beskylla regeringen och riksdagen för mycket, men knappast för att ha varit inaktiva i nedmonteringen av medias möjligheter att granska deras arbete. Där visar man en förbluffande effektivitet. Istället för ogrundade anklagelser om “köpt” media, så borde man kanske lägga lite mer energi på att uppmärksamma hur politikerna krymper den fria medians utrymme utan att betala en krona.

Alla journalister jag träffat vill göra ett bra jobb. Det är jag övertygad gäller alla de journalister jag inte träffat också vill. Men, hur gör man ett bra jobb när möjligheterna hela tiden försämras? De politiska makthavarna sätter, som jag beskrivit här ovanför, käppar i hjulet, men det är inte det enda problemet. Journalisternas arbetssituation är usel även på andra fronter. Anders Mildner beskriver det hela mycket bra i Sydsvenskan.

En del redaktioner läggs ned. Andra bantas bortom igenkänning och kvarvarande journalister förväntas göra samma jobb som tidigare utfördes av en långt mycket större personalstyrka. Man utnyttjar friskt frilansare med dålig betalning och osäkra projektanställningar. Fackförbundet liknar DN:s metoder att hunsa och tysta sina medarbetare med Ryanairs behandling av sina anställda.

Journalister är också människor. Det som skiljer dem från till exempel människorna som far illa hos Ryanair är att de inte kan gå till media och gråta ut. Det är nämligen media som är deras slavdrivare. Det är en knivig sits som jag inte tror att någon av oss skulle vilja dela med dem.

Man bör också skilja på journalistik och journalistik. Det är skillnad på granskande politisk journalistik och ren underhållningsjournalistik om Miley Cyrus nya look. Det finns tyvärr även journalister som glömmer skillnaden (*host* Niklas Svensson *host*) och det bidrar säkerligen till förvirringen. Det är dock bara ännu en anledning för oss andra att vara medvetna om skillnaden. Det faktum att en journalist en gång stavade efternamnet på Metallicas sångare fel eller rapporterade om någons läppförstoring är faktiskt inte ett legitimt bevis för att ALLA journalister är inkompetenta och att ALL journalistik i dag handlar om trams. Det är möjligen ett bevis på att EN journalist hade en dålig dag och på att det faktiskt finns de som vill läsa om läppförstoringar. Varken mer eller mindre.

Under dessa förutsättningar är det hart när omöjligt att göra ett oklanderligt jobb. När det varken finns möjlighet, tid eller arbetsro att granska de politiska makthavarna ordentligt, så bör man vara försiktig med att lägga skulden för bristande granskning på de enskilda journalisterna. Vill man förbättra kvaliteten på journalistiken, så måste man först se över de politiska besluten och sedan journalisternas arbetsförhållanden. Först därefter kan man ge de enskilda journalisterna en rättvis bedömning.

Det är ganska ointressant att diskutera de konspirationsteorier och fördomar om media som florerar på nätet. De fungerar mest som en effektiv rökridå för det som verkligen behöver diskuteras, nämligen medias och enskilda journalisters kraftigt minskade möjligheter att granska makthavarna. Det är nämligen där det verkliga problemet finns. Låt oss diskutera det istället.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


21 Responses

  1. Fredrik

    October 8, 2013, 11:14:56

    Välskrivet.

    Jag tror dock inte att det kommer gå att göra särskilt mycket åt journalisternas arbetsförhållanden. Tidningarna är utdöende, och måste inom snar framtid ersättas med fristående “medborgar-journalister”, i brist på bättre uttryck.

    1. Anna Troberg

      October 8, 2013, 13:44:18

      Hej Fredrik,
      jag tycker att det är mycket bra att det numera finns möjligheter för oss alla att nå ut med våra texter, däribland också medborgarjournalistik. Men, lika lite som man helt kan strunta i den speciella yrkeskompetens som lärare, läkare, busschaufförer etc har, lika lite kan man helt bortse från den speciella kompetens som journalister har. Det är fullt möjligt att de traditionella tidningarna kommer att dö ut, men den kompetens som journalisterna besitter kommer att behövas i alla fall.

  2. Henrik Svedlund

    October 8, 2013, 11:22:44

    Nu föreslås även att tidningen “Riksdag & Departement” ska läggas ner. Man mörkade t.o.m. att det fanns vettiga köpare som kunde fortsätta verksamheten.

    http://rod.se/bedr%C3%B6vliga-motiv-till-att-l%C3%A4gga-ned-rd

  3. Erik

    October 8, 2013, 12:00:44

    Media får skylla sig själva då man valt att mörka sin egen arbetssituation. Sådant leder bara till spekulationer och konspirationsteorier bland folk. Det är oundvikligt och gäller i alla branscher. Det är bättre i längden att kommunicera ut missförhållanden direkt och göra något åt problemet. Tyvärr funkar inte människor så när den egna karriären hotas.

    1. Anna Troberg

      October 8, 2013, 13:50:15

      Hej Erik,
      njaä, faktiskt inte. Här bär vi alla en skuld. Det säljer att skriva spaltmeter om Miley Cyrus. Det säljer inte att skriva spaltmeter om förändringar i sekretesslagen. Om vi vill ha en mer heltäckande mediarapportering, så får vi hjälpa till. Vi kan alla bidra till att fler vet om de här sakerna. Ju fler som vet om dem, desto fler kommer att bli upprörda över dem och lo and behold, helt plötsligt blir det värt att skriva om det för media.

      Vad det gäller arbetsförhållandena. Tror du att en journalist på DN tillåts skriva i DN om hur skitdåliga arbetsförhållanden hen har? Naturligtvis inte. Och det är naturligtvis en myt att en journalist i en kanal har direktaccess till alla andra mediakanaler.

      Tänk dessutom ett steg längre. Det är få förunnat att kunna riskera sitt levebröd genom att kritisera chefen offentligt. Folk har barn, hus, bil, studielån, etc. Det är inte så jäkla lätt.

      1. Ano Nym

        October 15, 2013, 20:52:20

        Du underskattar media. Media anpassar sig visserligen efter det allmänna intresset och opinionen. Men media har också en väldigt stor roll i att SKAPA det allmänna intresset och opinionen. Små vinklingar och olika formuleringar som repeteras i ett mönster på olika typer av nyheter sätter spår i de flesta hjärnor, om man inte är så insatt i ett visst ämne så räcker det oftast för att det ska tippa över åt det håll som media vill.

        Betrakta till exempel följande tre exempel:

        X påstår att Y är sant.
        X menar att Y är sant.
        Y är sant, enligt X.

        Ingen egentlig logisk skillnad, men psykologiskt är den enorm. Och det är bara ett av många ofta påträffade knep. Gör en mental “cd..” titta en nivå uppifrån, “om jag skrivit detta, vad ville jag med formuleringen”. Det kan vara svårt, men det är värt det.

  4. Claus

    October 8, 2013, 12:05:15

    Du har aldrig kunnat lita helt på media. Om du någonsin läst en artikel om något du kan eller om du var på plats när det hände, vet du hur subjektiv och direkt fel det ofta blir. Det beror inte på någon “kulturmarxistisk” konspiration, utan är en naturlig konsekvens av att journalister är just människor.

    Konspirationsivrarna får vatten på kvarn när de kan visa hur skruvat mycket av rapporteringen är. Hanne Kjöllers nya bok är kritiserad, men hon pekar på ett reelt problem med falsifierandet och vridandet på fakta. Kjöller kritiserar ffa vänterpressens offerjournalistik. Jag är mer oroad för lobbisterna och PR-byråernas deceptioner. Där finns konspirationer att ta på allvar.

    Misstron mot journalister kan också vara en konsekvens av informationssamhället. Det är svårare att vara en bullshiter idag. Påståenden kan omdedelbart kontrolleras och det görs. Det är inte lätt att berätta historier och dra lite från minnet och krydda lite med sånt som låter bra. Artiklar med påståenden, utan länkar till källor, är suspekta.

    Vi tycker inte om att bli lurade. Därför föraktas journalisterna. Nu är det fel att döma en hel yrkesgrupp. Det vore t ex att smutsa ner minnet av Hannes Råstam, som visade mer integritet och yrkesskicklighet än någon av kollegorna.

    1. Anna Troberg

      October 8, 2013, 13:54:57

      Hej Claus,
      det är en myt att media skulle vara helt objektiv. Om inte annat för att det faktiskt är helt omöjligt att vara helt objektiv. Om tjugo personer närvarar när något händer, så är det inte otroligt att man får tjugo olika historier om det. Det är bland annat därför vittnesmål inte anses vara 100 % trovärdiga i tex rättegångar.

      Dessutom färgas människor, alla människor, av sina egna åsikter. Och, vad det gäller media, så har de flesta dagstidningar en öppen politisk vinkling. Inget fuffens där. Avsändaren är ganska tydlig.

  5. jimmi

    October 8, 2013, 12:33:00

    Vars hittar du dem exemplen. Kommer du ihåg eller har du det nerskrivet någonstans?

    1. Anna Troberg

      October 8, 2013, 14:26:36

      Hej Jimmi,
      jag pillade in lite länkar i inlägget. :-)

  6. Claus

    October 8, 2013, 16:08:40

    Att myndigheter och regering gör det svårare att granska dem är en mycket viktig fråga.

    Men det har inget att göra med att folk är upprörda över dålig journalistik. Det kan vara synd om de som förlorar sina arbeten och många gör så gott de kan, men man måste väl kunna kritisera dem? Enligt J. Guillou tål de kritik dåligt. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article17606304.ab

    Det finns däremot ett oresonligt hat till journalister från de som anser att media driver en hemlig kampanj för invandring. Visst håller media tillbaka information för att inte mata SD-trollen, vilket bara eldar på deras hat.

    1. Anna Troberg

      October 8, 2013, 17:12:47

      Hej Claus,
      naturligtvis står ingen över kritik, men den mediekritik som jag stöter på på nätet är tämligen onyanserad. Den döljer de större frågorna, som tex att de politiska makthavarna systematiskt har monterat ner medias rörelseutrymme. Det är ett större problem än om några enskilda journalister gör ett dåligt jobb.

  7. Ano Nym

    October 8, 2013, 19:36:27

    Konstigt, jag tänkte på detta idag. Hur nästan samtliga medier i Sverige ägs av samma koncern, hur lika de alla rapporterar, vad de rapporterar mycket om och vad de förtiger. Jag kom fram till slutsatsen att media säkerligen har psykologer som rekommenderar exakt vilken vinkling, ordval, hur mycket hat/kärlek till företeelse X, m.m. som de ska skriva, för att röstboskapen ska tycka som de vill… Till exempel är Sverigedemokraterna ett villospår. De har liknande värderingar som högervänsterrödblåetcetera i de flesta frågor utom invandringen, och media hatar på SD för att de ska vinna sympatiröster och avleda uppmärksamheten från dem som kan göra skillnad på riktigt, t.ex. ni. Media gillar egentligen SD.

    Jag har inga bevis för mina gissningar, men har du det för dina?

    Det är helt uppenbart att det finns vissa skribenter, bloggare, journalister, etc. som får hela mediasverige med sig när de öppnar munnen. Till exempel det här om “näthat” i våras. Och Hassen Khemiris öppna brev till fru Askmoln…

  8. Henrik Brändén

    October 9, 2013, 07:56:39

    Mycket bra inlägg. Sedan är det naturligtvis inte förvånande att de som redan från början tror sig veta att media är köpta inte tror dig, utan istället börjar leta efter den kanal med vilken de köpt dig också :)

    Kring det här med medborgarjournalistik: Utvecklingen de senaste åren har ju visat att tanken att ideella bloggare skulle ta över mycket av den rapportering och granskning som förut sköttes av media var önsketänkande. Sociala media har istället snuttifierats, och det blivit allt mindre utrymme för granskning och koll, och allt mer uppmärksamhet åt dem som snabbast kastar fram något häftigt, oavsett om det var sant, missförstånd eller förfalskning. Vad som händer är inte att sociala media närmar sig traditionella genom en rörelse nerifrån och uppåt, utan att de traditionella närmar sig sociala media genom en successiv försämring av kvaliteten. Som drivs av de nedskärningar som görs, eftersom tidningshusen inte längre i den nya digitala miljön har de inkomster de tidigare haft.

    Vi behöver en seriös diskussion om hur man ska rädda den kvalificerade journalistiken i Sverige.

    1. Ano Nym

      October 15, 2013, 20:36:53

      (Det här blev så långt att det hade räckt till en bloggpost om jag hade haft en blogg. Nu har jag inte det, och jag hoppas att du inte tycker att det är tl;dr.)

      Menar du mig? Då får du nog läsa en gång till, för det har jag varken skrivit eller menat. Jag tror att Anna har gjort ett ärligt misstag. Det är möjligt att individuella journalister, särskilt sådana som är ute “i fält” och träffar folk, är helt ovetande om mediernas mer eller mindre dolda agendor, men de är väl inte sista kontroll innan det går i tryck/sändning? Kvällsblaskorna behöver säljande rubriker, så de drar sig inte för att ta snabbt och säljande före sant. Många tidningar har en partipolitisk inriktning, och då får man nog räkna med en viss mängd propaganda. (Apropå det, PP kanske borde börja trycka tidningar? Piratposten? Integritetskuriren? Kanske något att tänka på…)

      Det värsta tycker jag är Sveriges Radio och Sveriges Television som är Public Service. Som sådan ska de vara neutrala, och så är det INTE. Alla typiska piratfrågor är näst intill tabu, medan det är väldigt populärt med skola, jobb, (framförallt äldre-)vård och minsta uttalande från Reinfeldt.

      Det märks inte så mycket för gemene man (och det är meningen), men om man lyssnar mycket och även är aktiv på nätet märker man snart att de pliktskyldigast tar upp nyheter om vissa ämnen helt kort, medan de breder ut sig länge och väl om andra. Åter andra har de en övertydlig agenda emot (Sverigedemokrater), och det tolkar jag som en avledningsmanöver.

      I morse hade de till exempel ett nytt avslöjande av Snowden. En kort notis i morgonekot. Ingenting på resten av dagen. Det fanns en artikel med en undersökning med fasta svar, men inget kommentarsfält. De har tagit bort de flesta kommentarsfält till Ekot, “på grund av näthatet”, läs: “på grund av irriterande, befogat kritik”. För cirka ett år sedan förändrade de det då utmärkta programmet Karlavagnen. Innan förändringen hade jag kommenterat några gånger på deras hemsida, naturligtvis med en annan pseudonym än den här, och fått flera kommentarer som berör integritet upplästa. Efter förändringen har jag kommenterat många fler gånger och jag tror att de kanske har tagit upp EN kommentar om integriteten. Det kan vara slumpen, men jag tror inte det. Förutom som alltid telefonsamtal, tar de nästan bara in kommentarer från Facebook nu.

      Apropå Facebook, är det okej av Public Service att göra reklam för en “gratis” tjänst som man betalar med sin integritet? Telefon finns ju flera operatörer, och innan dess var det Statliga Televerket. SMS, mejl etc. finns också olika. Men det finns bara en Facebook. Och den får VÄLDIGT mycket reklam i Public Service.

  9. Claus

    October 9, 2013, 12:35:21

    Dagens media verkar mer intresserade av hur nobelpristagarna kände när de fick veta att de vunnit än vad den vetenskapliga upptäckt som prisas handlar om.

    1. Henrik Brändén

      October 9, 2013, 15:37:24

      Claus, Det är inte frågan om vad media är intresserade av. Det är vad journalisterna hinner sätta sig in i på den tid de har till förfogande innan de ska iväg på nästa jobb. Mycket deprimerande.

  10. Erik

    October 15, 2013, 21:23:33

    Det finns en gräns för hur selektiv rapportering kan vara innan den slutar vara vinklad och övergår till att vara lögnaktig. Den gränsen fortsätter det samlade mediaetablissemanget att passera med råge gång efter gång. De ger oss många gånger medvetet en felaktig verklighetsbeskrivning. De ljuger ofta för oss.

  11. Juristensfunderingar

    October 15, 2013, 22:14:30

    Tyvärr kan jag inte dela din uppfattning om journalisters goda avsikter. Påfallande ofta hänfaller journalistkåren till ren plakatjournalistik där endast en åsikt är tillåten. Mångfalden som är grunden för all demokrati kvävs effektivt. De vars åsikter inte gillas smetas ned med epitet som Barnporrpartiet, rasist, hatisk eller något annat nedsättande. Alltför ofta styrs journalistiken av kårens egen politiska tillhörighet. Undersökningar har visat att en majoritet bland SVTs journalister är vänstersympatisörer och MP-anhängare. Detta har resulterat i att MP inte granskas på samma sätt som andra partier och att det brutala våldet från AFA och andra vänsterorganisationer varken granskas eller fördöms. Detta är uppenbarligen inte förenligt med journalismens uppdrag. Resultatet har också visat sig i att journalister regelbundet hamnar i botten i förtroendemätningar och att tidningsredaktioner får lägga ner. Några mutor från makten behövs sålunda inte. Journalisterna korrumperar sig själva utan att behöva hjälp.

  12. Fredrik

    October 21, 2013, 10:39:41

    Argumentet att man aldrig kan vara helt neutral håller inte som ursäkt. Det är visserligen sant men det finns grader i helvetet. Det finns en gräns vid vilken man kastar all heder och yrkesstolthet överbord och den passeras ofta och medvetet av svt och sr, främst i klimat och genusfrågan. Man drar sig inte ens för att basuna ut rena sakfel. Nej jag har inget till övers för maktens lögnorgan.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *