Pages

Categories

Search

 

Först bokförlagen och nu radon…

Först bokförlagen och nu radon…

by
October 9, 2013
Bibliotek, Kulturpolitk, Politik
13 Comments

iStock_000026440709SmallNågot är ruttet när det tar ett år för nyheten om att 350 000 böcker i Stockholm Stadsbiblioteks samlingar inte går att låna på grund av radonproblem att göra lite avtryck. Det skrevs lite om det för ett år sedan, men något större rabalder blev det aldrig. Åtminstone inte i någon form som ens jag, som är aktivt intresserad av biblioteksfrågor, snappade upp.

350 000 otillgängliga böcker. Det är väldigt många otillgängliga böcker. Det faktum att det enligt TT i huvudsak rör sig om “äldre och smalare” litteratur är ju inte direkt någon förmildrande omständighet. Det är just äldre och smalare litteratur som är svår att hitta någon annanstans än på bibliotek. Det hade varit en välsignelse om det bara berörde Camilla Läckberg, Leif GW Persson, Jan Guillou eller någon annan dussinlitteratur som man kan hitta på vilken mack som helst.

Tydligen befinner sig cirka tio procent av alla böcker som det senaste året efterfrågats eller beställts i det stängda magasinet. Med tanke på att biblioteket varje år har 8 miljoner besökare och lånar ut cirka 4 miljoner böcker, så torde de där tio procenten utgöra en ganska hög siffra av nekade lån. Det är för mig ett mysterium att det inte blivit mer liv om detta. Å andra sidan kanske det inte är så konstigt. Politiker orkar inte lyfta ett finger när bokförlagen försöker göra biblioteken till deras bitch i e-boksfrågan, så varför skulle de orka bry sig om lite radon?

Jag tycker dock att det är viktigt att bry sig i båda fallen. Tillgänglighet är A och O när det gäller spridning av kultur och kunskap. Biblioteken gör ett fantastiskt jobb med just tillgänglighet. Utan dem skulle många människor helt enkelt få ett tämligen stympat kultur- och kunskapsutbud. Om biblioteken av olika skäl hindras att utföra sitt jobb, så får det långsiktiga konsekvenser för samhället.

Så, vad kan man göra? Radon är ju inte som en sur och bakåtsträvande Förläggareförening som man åtminstone kan tvinga ut i öppen debattkamp. Radonet sitter i väggarna och bryr sig inte det minsta om det där med kultur- och kunskapsspridning. Den bryr sig mest om att få göra det den alltid gjort i fred. Förändring finns inte i dess framtidsplan. Den låter sig inte vädras ut i första taget. Hmm… Efter lite eftertanke inser jag att det kanske inte är så stor skillnad på Förläggareföreningens styvnackade hållning i e-boksfrågan och radonets grepp om Stockholm Stadsbiblioteks magasin. Allt kokar ju ner till en ovilja att släppa taget.

Nåväl, något behöver göras. Just nu väntar man på resultatet av den senaste radonmätningen. Förhoppningsvis har man lyckats stävja problemet. Om inte, så är det hög tid att prioritera upp problemet ordentligt och skjuta till de resurser som krävs för att åter kunna öppna magasinet och släppa lös de där 350 000 volymerna på omvärlden. Vi behöver dem.

Slutligen, till alla er som nu får gå runt och vänta på alla de där böckerna inne i biblioteket, så föreslår jag att ni tar vara på tiden genom att njuta av själva byggnaden. Stockholms Stadsbibliotek är en ren fröjd för ögat, speciellt om man, som jag, gillar klassisk egyptisk arkitektur och crossover arkitektur. Stadsbiblioteket är en riktig pärla. Tack för det, Asplund.

(Om man vill läsa Piratpartiets bibliotekspolitiska program, så kan man ladda hem det i pdf-format.)

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by


13 Responses

  1. Caisa Viksten

    October 9, 2013, 08:45:26

    Arbetsmiljön bakom kulisserna på det biblioteket har länge varit under all kritik. När jag jobbade där ett tiotal år på 80-talet var vi flera gånger tvungna att beordra stängning av flera områden av skyddsskäl, ex vis nakna el-ledningar som stack ut ur väggarna.

    Jag älskar kåken men det ni “dödliga” inte ser är hur trångt och bökigt det är bakom kulisserna.

    Hoppas verkligen att politikerna gör det enda rätta: Fixa pengar NU för att fixa radonproblemet!

  2. steelneck

    October 9, 2013, 10:57:23

    Jo, radon är tämligen lätt att just vädra ut. Radon har en halveringstid på bara knappt 4 dagar och sönderfaller i radondöttrar som vädras bort. Men det förutsätter förstås att någon faktiskt vädrar och bibliotek är nog just precis såna där tröga dinosaurie-organisationer som kan behöva ett antal år och många möten och kommiteer där alla måste komma överrens så att ingen enskild behöver ta något ansvar och ingen enskild skyldig kan pekas ut, redan för att byta en skrivbordslampa.

    1. Anna Troberg

      October 9, 2013, 12:21:37

      Hej Steelneck,
      nja, du inser väl att det är lite svårare att få igång en permanent och fungerande utvädring av ett bokmagasin som är stort nog att innehålla 350 000 böcker än ett normalstort radhus? Jag gissar att det dessutom finns andra klimataspekter att ha i åtanke eftersom det handlar om just ett bokmagasin. Det är liksom inte bara att smälla upp fönstren på vid gavel. Papper och tryck kräver lite specialhantering för att lagras väl över tid. 😉

      1. steelneck

        October 10, 2013, 01:26:32

        Jag arbetar på ett ställe där vi vädrar så mycket årligen att luftmängderna mäts i _miljoner_ton_ årligen, bla. för att vädra ut just radon, dock mestadels för att vädra ut skjutgaser och dieselavgaser.

        Saken är den att det måste vädras, inget blir bättre av år av räddhågsen beslutsvända där inget händer.

        1. Anna Troberg

          October 10, 2013, 07:08:50

          Ok, då tar vi det en gång till eftersom du verkade missa det: Böcker, dvs papper och trycksvärta, mår dåligt om de inte har en kontrollerad miljö. Därför antar jag att detta inte bara är en fråga om att “bara vädra ut”, utan även om att fundera på hur man vädrar ut samtidigt som man behåller en skapligt kontrollerad miljö för böckerna.

  3. Matte Patte

    October 9, 2013, 12:20:32

    Mjo, ~0,3 mikrosivert per livstid inne i det stängda lagret måste ju innebära en fruktansvärd arbetsmiljö för de stackars bibliotekarierna. Och en liten fläkt är ju en så utomordentligt komplicerad maskin att installera och sköta att det säkert krävs ett par dussin civilingenjörer ledda av en tropp professorer från KTH och ett par års planeringsarbete att bara få på plats. Något som kommer drabba budgeten för alla bibliotek i hela landet i årtionden framöver…

    För mycket?

    1. Anna Troberg

      October 9, 2013, 13:49:04

      Ja, lite för mycket. Jag tror man gör sig själv en otjänst om man utgår från att alla andra är idioter och man vet allt bäst själv.

      Utan att ha någon extrem kunskap på området, så är jag tämligen övertygad om att det hela kräver mer än en medelmåttig badrumsfläkt att fixa. Och så glömde du bort det faktum att papper kräver ett gott klimat för att överleva bra över tid. Kort sagt, det är inte bara att installera en massa fäktar och hålla tummarna.

      1. Matte Patte

        October 10, 2013, 19:51:06

        Ok, det finns något som heter Radontapet också…men det är jäkligt dyra pryttlar…

        “Kort sagt, det är inte bara att installera en massa fäktar och hålla tummarna.”

        Ok, en klimatanläggning då, min utfästelse om mängden civilingenjörer var kanske inte så överdriven trots allt.

        Nåja, jag fick i alla fall höra att dosen i utrymmet var i storleksordningen 5 mSvår (om man jobbade heltid där inne), alltså mindre än vad flygbesättningar får i sig eller om du bor i vissa delar av Gävle. Ur strålsäkerhetssynpunkt var det i alla fall urlöjligt att stänga utrymmet. Dödlig cancerrisk 1/4000 enligt ICRP, alltså långt mindre än naturlig variation i cancerstatistiken och därmed försumbar. Och då vet vi att ICRP/LNT överdriver riskerna med flera storleksordningar på den här nivån… Fast det är ju SSM som bestämmer om arbetsmiljön i det här fallet och de brukar ju ta i för mycket, alltid.

        //Strålsäkerhetsexperten

        1. Anna Troberg

          October 10, 2013, 21:48:30

          Och jag vill bara påpeka att mitt intresse i det hela inte är att drabbas av radonhysteri, som en del av kommentarerna verkar antyda, utan att hitta ett sätt att få det där jäkla magasinet att öppna igen så att böckerna kan lånas ut. Det kan ske genom att man åtgärdar problemet, genom att man inser att det kanske inte var så farligt som man trott eller genom att man flyttar på böckerna. Jag struntar i vilket så länge böckerna kan lånas ut och personalen mår bra.

          Ibland tror jag att internet ser helheten suddigt i sin iver att få grotta ner sig i detaljer och delmoment. Hej och hå.

          1. Matte Patte

            October 11, 2013, 07:19:50

            Nja, det är väl det jag försöker påpeka. Det finns ingen vettig anledning att stänga magasinet och det finns enkla lösningar för att komma runt det icke existerande problemet.

            Radonhysterin är i realiteten väldigt tragisk, men likt el-sanerare skall väl radonsanerare få köra Porsche de också…

  4. Henrik Brändén

    October 9, 2013, 19:39:46

    Problemet kommer av att det finns en variant av uran i själva betongen i väggarna, som sönderfaller till gasen radon, som då sticker ut ur väggen, ut i luften. Antingen måste man då ha en ständig kraftig ventilation som får ut radonet i nästan samma stund det bildas. Eller ett nytt magasin utan dessa uranvarianter i väggen.

    Som en liten knorr kan nämnas att radon i själv inte är farligt, men att det sönderfaller vidare till polonium, som är det ämne som ryska FSB anklagas ha använt för att mörda avhopparen Litvinenko.

    Men sedan: Crossover? Tjugotalsklassicism (swedish grace), trodde jag det var. Men vad vet en naturvetare om arkitekturhistoria?

    1. Anna Troberg

      October 10, 2013, 07:24:17

      Well, man brukar klassa stadsbiblioteket som tjugotalsklassicism och Swedish grace och allt det där. Men, knalla ner till biblioteket och kika på det. Det är mer Egyptian grace än Swedish grace. Sluttande ramper som skriker Hatshepsuts tempel, höga avsmalnande portar som skriker templet i Karnak (och en massa andra egyptiska tempel), en massa spännande friser som ekar det antika Egypten. Man ska ju komma ihåg att Egypten var i ropet. Tutanchamons grav hittades bara en handfull år innan man byggde statsbiblioteket. Så, min personliga tolkning är att det finns betydligt mycket mer egyptiska influenser i stadsbiblioteket än vad man normalt hittar i vanlig standardtjugotalsklassicism. Därav uttrycket “crossover”. Jag får helt enkelt planera in en fika med dig i närheten och ta en stund och gå runt biblioteket och nörda loss på egyptiska element. :-p

  5. Ano Nym

    October 10, 2013, 18:36:17

    Senaste nytt, om en gammal frågeställning: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5670369

    Det borde vara en svår frågeställning för pirater, när två av era kärnvärden står emot varandra.

    Anna, du borde ha ett generellt kommentarsfält som är gjort för tips och länkar. Om man skickar per mejl kan bara du läsa, och du har kanske inte tid. Om man kommenterar i senaste artikeln som jag gör nu, blir det off topic, stör debatten om ämnet, och blir svårt att hitta i framtiden. Ett tipskommentarsfält gör att man kan läsa varandras tips, även sådana du inte har tid med, och att alla tips är samlade på ett ställe.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *