Pages

Categories

Search

 

Alla dessa internationella dagar…

Alla dessa internationella dagar…

by
March 9, 2014
Mångfald, Politik
22 Comments

I går var det den Internationella Kvinnodagen och jag har fått ett sällsynt argt mejl om det faktum att jag tydligen ger “blanka fan i alla kvinnor som lider runt om i världen”. Det är naturligtvis inte sant och att någon ens kan tro det om mig gör mig faktiskt ganska ledsen. Men, mejlet belyser ändå det jag tycker är problematiskt med alla dessa internationella dagar.

Jag förstår syftet med internationella dagar av olika slag, men de tenderar tyvärr mest att reducera ner viktiga frågor till kukmätartävlingar i konstlad godhet och generera en ström av populistiska utspel. Den som dagen till ära lyckas rasa mest får en guldstjärna för gott uppförande och alla andra förväntas skämmas lite klädsamt för att man inte riktigt höll måttet.

Det sorgliga faktumet är dock att alldeles för många kvinnor far illa varje dag. Inte bara den 8 mars. Därför räcker det inte heller med sporadiska punktinsatser och populistiska utspel en dag om året. Detta problem, precis som alla andra stora problem, kräver dagliga insatser av oss alla för att komma närmare en lösning.

Kvinnor är inte på något sätt ensamma om den forcerade omtanke som internationella dagar erbjuder. Ett liknande exempel är hbtq-personer. Vi är svenska politikers gullungar en vecka om året. Från Pride Parks trygga VIP-område låter politikerna hälsa att det är sååå trevligt med Pride och att de minsann bryr sig sååå mycket om vårt välbefinnande. Men, så snart Pride är över vänder man åter bort blicken när Sverige brutalt avhyser hbtq-personer till länder där de riskerar förföljelse, våld och död.

Jag är helt säker på att det finns många andra grupper som känner igen upplevelsen i att vara politikernas slit och släng-gosedjur. Jag tror att många äldre kan känna igen sig, liksom människor med utländsk härkomst, funktionshindrade, män, glesbygdsbor, etc. Det finns liksom ingen brist på människor och företeelser som förärats en speciell dag, men som faktiskt skulle behöva få en tanke skänkt betydligt oftare än så. Det är en kluven känsla att vara förärad en del av de där dagarna. Man förväntas på något sätt känna tacksamhet, men samtidigt är det svårt att inte låtsas om den där bittra eftersmaken som obevekligen infinner sig när dammet lagt sig och populisterna rusat vidare till nästa välgörenhetsprojekt.

Nej, utsatta människor, kvinnor eller ej, hjälps inte av att folk bryr sig en dag om året. De hjälps av att vi alla tränar upp empatimusklerna och står upp för deras lika rättigheter och möjligheter varje dag. Det är när vi reagerar varje gång vi hör en nedsättande kommentar om någon på grund av kön, härkomst, läggning eller [insert random personfakta här] som vi gör verklig skillnad. Det är när vi författar en debattartikel om orättvisor helt oavsett om det råkar vara orättvisans specialdag eller ej som vi gör verklig skillnad. Det är när vi vågar ta kampen mot orättvisor helt oavsett i vilken form de uppträder eller vilken dag den väljer att göra det på som vi gör verklig skillnad.

Jag är fullt medveten om att många som höjer rösten på dessa specialdagar också gör det andra dagar och jag beundrar dem oändligt för det. Men, när de på dessa specialdagar omges av snabbt brinnande empatitomtebloss, så drunknar deras röster obönhörligen i all den konstlade omtänksamheten som är bortglömd redan nästa dag. Jag tycker att det är synd. Det förringar själva saken och förminskar det arbete som görs resten av året.

Till skillnad från vad den arga mejlskrivaren antar, så bryr jag mig i allra högsta grad om hur mina medmänniskor av alla möjliga olika slag har det i Sverige och runt om i världen. Jag lägger ner otroligt mycket tid på att få de som inte bryr sig om hur deras medmänniskor har det att tänka om. Det kräver ingen större mental ansträngning att säga lite fina saker på en debattsida. Att säga och argumentera för samma fina saker där vanligt folk faktiskt befinner sig kräver en långdistanslöpares obevekliga psyke. Jag vet för jag gör det både på tjusig debattplats och ute i de lerigaste virtuella skyttegravarna.

Därför är inte den 8 mars en särskild dag för mig. Pride-veckan är inte en speciell vecka. Det är dagar som alla andra. Det är dagar då jag står upp för alla människors lika rättigheter och möjligheter precis som jag gör alla andra dagar. I går var, kort sagt, business as usual.

Jag tror inte att internationella dagar, populistiska punktinsatser och guldstjärnor för gott uppförande kan förändra någonting. Jag tror på att varje dag leva sitt liv på ett sätt som i stort och smått puttar världen åt rätt håll. Jag tror på att ett empatiskt hjärta och hårt dagligt arbete är den enda vägen framåt. Jag tror på att själv förkroppsliga den förändring man vill se omkring sig.

Här är tre personer jag beundrar oändligt för deras förmåga att förkroppsliga sin vision av hur världen borde vara:

Som av en slump fyller jag förresten år på Internationella Gin & Tonic-dagen. Eftersom jag fyller 40 i år, så funderar jag på att göra ett sällsynt undantag och faktiskt anamma just denna internationella dag just i år, men det kommer inte att bli en vana. Varken GT-drickandet eller uppmärksammandet av internationella dagar. 😉

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by


22 Responses

  1. dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

    March 9, 2014, 13:01:32

    Personligen gillar jag på något vis speciella dagar. De ger ett tillfälle att liksom backa ur vardagen och titta på livet och tillvaron ur ett litet mer självrannsakande perspektiv.
    Men, med det sagt, jag ogillar hur mansdagen och kvinnodagen har utvecklat sig. Mansdagen har man bekvämt nog låtit sammanfalla med att vara toalettens dag, så det som uppmärksammas på mansdagen är det sanitära behovet världen över.
    Och på kvinnodagen är det en oändlig ström av gnäll om hur utsatta kvinnor är och hur synd det är om det, och gud vad hemska alla män är bla bla bla bla.
    Jag skulle vilja se en kvinnodag (och mansdag för den delen) som istället för att bara vada i sörjan av problem och både äkta och inbillade orättvisor istället hyllade och lyfte upp det positiva med att vara kvinna, och det goda hos kvinnorna.
    Därför skrev jag i ett försök att gå mot strömmen mitt inlägg: Gör Internationella kvinnodagen Internationell bröllopsdag. Just sayin’ (fast den kanske inte faller i god jord hos hbtq-folket, eftersom den har en heteronormativ vinkel)

    1. dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

      March 9, 2014, 13:03:41

      … lite mer födelsedag över det, istället för en bemärkelsedag i stil med 1 september (syftar på 1939)

  2. Sofia

    March 9, 2014, 13:32:43

    Nej, Anna Troberg, man kan framföra en poäng om att det är viktigt att kämpa för lika rättigheter för alla ALLA dagar UTAN att kalla dem som gör det på Kvinnodagen för populister.

    1. Anna Troberg

      March 9, 2014, 13:38:16

      Hej Sofia!
      Det kan man naturligtvis. Det var också därför jag skrev så här:

      “Jag är fullt medveten om att många som höjer rösten på dessa specialdagar också gör det andra dagar och jag beundrar dem oändligt för det. Men, när de på dessa specialdagar omges av snabbt brinnande empatitomtebloss, så drunknar deras röster obönhörligen i all den konstlade omtänksamheten som är bortglömd redan nästa dag. Jag tycker att det är synd. Det förringar själva saken och förminskar det arbete som görs resten av året.”

      Man är inte populist för att man säger något på dessa speciella fokusdagar. Man är populist om man nästan bara säger något på dessa speciella fokusdagar. Och, tyvärr är det just det väldigt många gör för att få billiga poäng på sakens bekostnad.

  3. Sofia

    March 9, 2014, 13:41:04

    Jag håller inte med dig, jag tror det förringar saken att kalla dem som engagerar sig i debatten för populister över huvud taget. Jag tror inte många försöker få någon billig poäng, och desto fler som gör sin röst hörd, desto bättre. Att några skriver/deltar i debatten en dag om året gör dem inte till populister.

    1. Anna Troberg

      March 9, 2014, 13:56:27

      Då tar vi det en gång till. Jag har inte kallat de som engagerar sig i debatten populister. Jag har kallat de som bara engagerar sig i debatten en dag eller två om året för populister.

      1. Sofia

        March 9, 2014, 14:12:27

        Jag har förstått din mening. Förstå min. Du menar att de som bara engagerar sig i debatten en dag eller två om året är populister, att de vill vinna billiga poänger.

        Jag menar att de klankar ned på andra som engagerar sig i debatten vare sig det är en dag eller två per år, eller 365 dagar per år, är dem som försöker vinna billiga poänger. Vi kan vara bättre än så, vi kan lyfta istället för sänka. För övrigt så hade jag gärna sett en text mer engagerande i Själva debatten, än just engagerad i vilka som inte deltar i debatten tillräckligt mycket.

        1. Sofia

          March 9, 2014, 14:29:24

          De som klankar ned, skulle det stå.

  4. Sofia

    March 9, 2014, 13:42:13

    Kan du visa några exempel på denna konstlade omtänksamhet som är bortglömd nästa dag?

    1. Anna Troberg

      March 9, 2014, 14:09:42

      Det är bara att se sig om i flödena. Det råder inte direkt någon brist på folk som tjimmar om vikten av kamp för kvinnors rättigheter den 8 mars. Det råder brist på sådant folk alla andra dagar om året. Av det drar jag slutsatsen att engagemanget är grunt hos alldeles för många och därför varken kommer att göra från eller till för den verkliga kampen.

      1. Sofia

        March 9, 2014, 14:14:42

        Du antar. Jag skriver inte om kvinnokamp varje dag, men det innebär inte att jag inte är engagerad varje dag.

        1. Anna Troberg

          March 10, 2014, 08:25:38

          Och du förutsätter att jag menar att man måste skriva om kvinnokamp varje dag, trots att jag i min text tar upp exempel på vad man kan göra varje dag som inte involverar just skrivande, tex: ganom att reagera på något sätt varje gång vi hör en nedsättande kommentar mot någon grundat på kön, ålder, härkomst, etc. Med reagera menar jag naturligtvis inte att vi alla ska skriva en debattartikel varje gång vi hör något sådant. Det räcker utmärkt med att säga: “Hördu, vad sjutton sa du nu? Menade du verkligen det? Du kanske ska tänka efter nästa gång.”

      2. dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

        March 9, 2014, 18:47:05

        Det är väl en stadig strid ström av artiklar som uppmärksammar kvinnor och deras (inbillade brist på) rättigheter året om. Bara att man den 8 mars höjer volymen från öronbedövande 130dB till 200dB.
        Jag ser i alla fall dagligen ledare, debattartiklar, nyheter (kolla bara kulturnyheterna som på sina femton minuter lyckas ha med både en och två huvudnyheter med tydligt genusperspektiv, emfas kvinnors underordning, i så gott som varenda sändning) i media. Trots att jag inte läser tidningar. “Det råder inte direkt någon brist på folk som tjimmar om vikten av kamp för kvinnors rättigheter den 8 mars. Det råder brist på sådant folk alla andra dagar om året.” ursäkta, du är partiledare, kan du verkligen säga något så dumt på allvar?
        Du kan ju reflektera lite över att Internationella toalettdagen sammanfaller med den internationella mansdagen, och att (min emfas)

        Internationella toalettdagen uppmärksammar de personer i världen som lever utan toaletter och värdig hygien, framförallt tjejer i unga åldrar ska ha möjligheten att gå på en riktig toalett.

        Och när man den senaste mansdagen inte förfasade sig över flickornas besvär med sanitära olägenheter världen över, så tog man upp männen som ett problem i sig själv, närmast jämförbart med de sanitära olägenheterna som de stackars flickorna får kämpa med. (Pojkar kan ju pissa stående, så toalettbristen drabbar ju inte dem.)
        Ursäkta om jag är bitter. Men påståendet att man bara ställer sig upp för kvinnors rättigheter den 8 mars och att det övriga 364 dagar (365 på skottår) skulle vara mansdagar känns som att få en sanitär olägenhet kastad i ansiktet på sig.

        1. dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

          March 9, 2014, 18:48:51

          att sen blockquoten är skrikigt stora avsäger jag mig allt ansvar för. hade jag vetat det hade jag inte gjort det till blockquote.

          1. Anna Troberg

            March 10, 2014, 08:16:53

            Fniss! Spännande jättefont. Så kan det bli när man har nytt tema. Jag har krympt fonten, så att ni slipper få en chock nästa gång ni använder blockquote. 😀

        2. Anna Troberg

          March 10, 2014, 08:22:30

          Hej Dolf,
          det råder brist på folk soim varje dag väljer att ta ställning för alla människors lika rättigheter och möjligheter. Om så inte vore fallet, så skulle alla människor i dag ha samma rättigheter och möjligheter och den situationen befinner vi oss de facto inte i.

          Det är inte speciellt konstigt att Internationella mansdagen krockar med en annan internationell dag. Det är ju liksom en av poängerna jag gör i min text. Det har gått inflation i alla dessa internationella dagar. Du får det att låta som om det finns en illvillig tanke bakom det faktum att just de två dagarna krockar. Det kan du ju tro, men om du ska använda det som argument, så får du allt komma med någon form av bevis för att det faktiskt är så.

          Och sedan vill jag också påpeka att jag inte påstått att alla andra dagar på året är mansdagar. Jag vet att det finns de som säger det, men det får stå för dem.

          1. dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

            March 10, 2014, 12:04:20

            Jag är definitivt för att männniskor ska ta mer ansvar och stå upp för det som är rätt i alla avseenden.
            Men tittar man på det mediala klimatet och debatten som förs i det offentliga rummet så är det helt enkelt inte sant att man inte uppmärksammar kvinnor under resten av året.
            Sen hur det kommer sig att just mansdagen och toalettdagen sammanfaller vet jag inte, men det skulle ärligt talat inte förvåna mig om det är på grund av att någon illvillig radikalfeminist i rätt position lyckats få till det så att det blir så. (Jag säger inte att det är så, eller ens att jag tror så, men det är inte alls otänkbart.)
            Faktum är att kvinnor har alla rättigheter idag som män har. Jag vet inte en enda rättighet som kvinnor saknar för att de är just kvinnor. Däremot finns det lagar som positivt särbehandlar kvinnor.
            Bara det senaste exemplet är folkpartiets senast utspel. Sedan länge finns brottet “grov kvinnofridskränkning”. Bortsett från själva rubriceringen har det i praktiken varit precis det samma som “grov fridskränkning”, men jag har länge hävdat att detta är en otäck paragraph, för det är bara en tidsfråga tills man tar tillfället i akt och börjar införa förändringar i detta som innebär att särskiljer könen. Och nu är det precis det folkpartiet går ut med. Man vill skärpa straffsatserna för “Grov kvinnofridskränkning”. Så det ska nu bli mer olagligt att stalka kvinnor än vad det är att stalka män. En synnerligen underlig jämställdhet.
            Jag vet att namnet inte är populärt, men Pär Ström skildrar det hela mycket bra i Mansförbjudet, en synnerligen tråkig och torr (vilket är en styrka i det här fallet) uppräkning av systematisk särbehandling av kvinnor och män i sverige. I princip helt fri från åsikter och resonemang. Men allt från skillnader i ren lagstiftning, till särskilt riktade satsningar på att lyfta kvinnor i alla de möjliga sammanhang, inte sällan med specifika villkor som utesluter män.
            Och läs V och MPs partiprogram. Man blir mörkrädd. Jag har svårt att hålla isär vilka dumheter som förekommer i vilket partiprogram, men det finns med vansinnigheter som att man skall ha minst 50% kvinnor i olika sammanhang. Alltså 49% kvinnor är inte ok, men 79% är det.
            Miljöpartiet har två språkrör, som många andra trodde jag att det var tänkt att ett skulle vara kvinna och en man. Nyligen tillsatte man någonstans två kvinnor, det råkar nämligen visa sig att stadgarna klart utfäster att ett språkrör måste vara kvinna, det andra kan vara vilket som. Jag har för mig det är V som i princip har inskrivet i sitt partiprogram hur män skall lyssna på kvinnor och inte säga emot dem för de kan såra de stackars kvinnorna. (Seriöst alltså, jag kommer inte ihåg själva formuleringarna, men det var kontentan.) Man skulle också vara särskilt uppmärksam på manliga diskussioner, och se till att kvinnor bereddes plats i dessa. Jag antar att alla män i V sitter och diskuterar kvinnor i kränkande sexuella termer eller planerar att förstärka glastaket med pansarstål om inte en kvinna närvarar.
            Alla partier i riksdagen utom SD deklarerar öppet att de är feministiska. Till och med tungviktare inom moderaterna (Borg) förespråkar kvotering. Mansutredningen som nyss publicerades är gjord med klara feministiska förtecken och negligerar helt att ta upp en neutral eller icke-feministisk syn på problemet. (Jag har inte läst utredningen själv, men åtminstone en i min hjärntrust på genusdebatten.se har gjort det.)
            Jag avskyr egentligen det här jämställdhetstjafset. Jag vill inte propagera för mäns rättigheter, det bär mig emot. Jag vill att vi skall se till individen, på riktigt, inte som någon jäkla klyscha. Fick jag skriva om lagboken skulle jag rensa ut alla former av särbehandlande lagar. Det skulle inte finns några lagar som specifikt skyddar kvinnor, inga som specifikt skyddar invandrare, inga som specifikt skyddar religiösa, inga som specifikt skyddar etniska grupper, inga som specifikt skyddar sexuella läggningar, inga som specifikt skyddar några på grund av irrelevant grupptillhörighet.
            Case in point: det är inte tillåtet att misshandla en annan människa. Det behövs inte tjugo olika lagar som gör skillnad på vem den misshandlade är. Det behövs bara en. “Du skall inte slå din nästa”. punkt slut. Inte “Du skall inte slå din nästa, och skulle du slå en kvinna, invandrare eller homosexuell får du extra påbackning på straffet och brännmärks för evigt. Amen.”
            Dubbelmoralen och hyckleriet i den svenska debatten gör mig ärligt talat kräkfärdig. Och jag tror att det också är ytterligt farligt i längden. Klimatet är sjukt. Och förbättras det inte kommer det förr eller senare en våldsam motreaktion. Det är sådana här sanktionerade “rättvisa” orättvisor som får det att slå över i huvudet på folk som Breivik. Vilket tål att tänkas på.

        3. Andreas

          March 10, 2014, 09:54:41

          @dolf

          Ifall jag skulle uttala mig om något som “feminism” kan lägga vantarna på (allt kvinno-relaterat) skulle jag bli avrättad kvickt (delvis pga att jag har fel kön omän inte fel åsikter), det är iaf den känslan jag har av köns-debatten i vårat land och varför jag drar mig för att ens delta. Så jag förstår helt ‘var du kommer ifrån’ så att säga, men det är väl rätt positivt ändå att en _partiledare_ tar avstånd ifrån just sådana här populistiska tilltag och uttryckligen lägger till “män” på listan över grupperingar, det är ju mer än vad de flesta verkar villiga att göra; nämligen ens acceptera att män kan vara en grupp som det kan gå hårt åt eller som inte lyfts fram tillräckligt ofta.

          Det finns så oerhört många grupperingar av människor eftersom det finns så stor mångfald, Anna kanske inte kommer lösa alla problem för alla dessa grupper i ett slag liksom men det är väl bättre att hennes utgångspunkt är sansad och vill bra saker för _människor_ vad de än är; då tänker jag att om den inställningen spreds skulle resten reda ut sig naturligt med tiden :) — jag kanske är naiv?

          1. dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

            March 10, 2014, 12:29:04

            Anna är en av mycket få politiker som jag faktiskt uppskattar och gillar (den andre är Ron Paul). Det är inte säkert, men ganska troligt, att jag kommer att rösta på piratpartiet i år. Också.
            Jag är mest oroad för att det blir för mycket fokus på hbtq. Jag vill själv bort från allt fokus på olika grupperingar och se att man verkligen sätter individen i centrum. Varje människa är en individ med rättigheter och skyldigheter, och en verklig människovänlig politik (filosofi, ideologi) söker lösningar som är till gagn för alla utan att gynna eller missgynna någon grupp.
            Som jag sagt vid ett flertal tillfällen, jag hoppas Piratpartiet håller fast vid utgångspunkten att det är ett parti som värnar om den personliga integriteten och bygger upp sitt manifest utifrån det och undviker att gå i fällorna med grupptänk i alla dess försåtliga former.

  5. Lars

    March 9, 2014, 19:17:44

    Hej!

    Jag har följt din blogg via RSS ett tag, och det har fungerat bra eftersom hela inläggen har funnits i RSS-flödet. Men för de senaste två inläggen har det bara funnits sammanfattningar av det första stycket i RSS-filen. Vore det möjligt att ändra inställningarna så att hela inläggen kommer med? Du har ju ingen reklam, så jag antar att du inte vill tvinga folk att läsa din blogg just via webbsidan.

    1. Anna Troberg

      March 10, 2014, 08:11:33

      Hej Lars!
      Ah, jag tror att det ska vara fixat nu. :-) Hojta till om det inte fungerar.

  6. Kloker

    March 9, 2014, 21:22:17

    Jag reagerade också på Miljöpartiets utspel. Det luktar billigt röstfiske. Snälla Miljöpartiet, en helgdag för att fira ett av könen bidrar inte till “jämställda och jämlika villkor mellan alla människor”.

    Jag tycker också att det är så himla tråkigt att Miljöpartiet har blivit ett parti på vänsterkanten istället för i mitten. Ungefär som om miljöfrågor inte engagerar liberaler och konservativa.

    Förresten heter mannen i bolagsstyrelsen Anders, inte Johan. Det har jag läst i gammelmedia.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *