Pages

Categories

Search

 

När slår Svenska Akademien klassikerskyddet i huvudet på Zlatan och Volvo?

När slår Svenska Akademien klassikerskyddet i huvudet på Zlatan och Volvo?

by
March 14, 2014
Kulturpolitk, Politik, Upphovsrätt
15 Comments

I Mercedes-Benz senaste reklamfilm läser Lena Endré Karin Boyes dikt “I rörelse”. Jag blev glad när jag såg det. Det är en möjlighet för en helt ny generation människor att bekanta sig med Boyes lyrik.

Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, är dock inte nöjd med att kreti och pleti får sig lite poesi till livs i tv-soffan. På sin blogg kallar han Mercedes-Benz tilltag för “gravplundring”. Han gör dessutom ett par andra intressanta ordval. Han skriver nämligen:

Det går inte att ta skydd bakom det faktum att Boye varit död i över 70 år, och skylla på att hennes verk därför är “fria”.

Och…

Jag skulle även uppmana folket på ANR att pröva på att skriva sin egen copy istället för att sno av döda författare.

Karin Boye dog alldeles för tidigt, men icke desto mindre, 1941. Det är 73 år sedan. Hennes verk är inte “fria”. De är fria. Och eftersom verken är fria utan omgivande citattecken, så har varken PR-byrån eller Mercedes-Benz “snott” dem. De har använt dem.

Här borde vi, till och med enligt en i grunden trasig upphovsrätt, kunna avskriva Englunds arga blogginlägg som en pittoresk kvarleva från förr, men inte då. Englund är nämligen inte riktigt som vi andra dödliga. Han är en del av den Svenska Akademien och den har tillsammans med Musikaliska Akademien och Akademien för de fria konsterna fått lite extra superkrafter i upphovsrätten. De, och de allena, kan nämligen åkalla det så kallade “klassikerskyddet” och föra talan mot bruk av “litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intresse”. Och detta har man nu valt att göra.

Nå, så låt oss då tala om “andlig odling”. Vad sjutton är det? I rent juridisk mening är begreppet ungefär detsamma som att slicka på fingret och sticka upp det i luften för att se åt vilket håll det blåser. Kort sagt, skakigt. I realiteten innebär det att Svenska Akademien bröstar upp sig i all sin prakt i en domstol som får ta ställning till om klassikerskyddet ska kicka in eller ej. Om det gör det, så har vi ett verk med i det närmaste oändlig upphovsrätt.

Även i litterär mening är begreppet “andlig odling” milt sagt diffust och öppet för tolkningar. Jag gissar att Englund och hans smakpolis i Svenska Akademien tolkar det hela med själva plantan – det litterära verket – i centrum. Man vill förvara den på en piedestal i en väl klimatkontrollerad gyllene bur och tukta den varsamt som ett välansat bonsaiträd.

Visst finns det plantor som trivs i trygga, fyrkantiga drivbänkar, men litteraturens giganter trivs inte i prydliga rader. De är som ogräs. De är bångstyriga. Deras rötter skjuter iväg under marken och letar sig upp till markytan där man minst anar det och slår ut i full blom där man tror att inget kan frodas. De vill inte slås i bojor av falska beskyddare. De vill vara fria.

Även jag sätter plantan – det litterära verket – i centrum, men jag placerar den inte på en ensam piedestal. Jag placerar den i ett sammanhang. Jag ger den ett livskraftigt habitat att frodas i.

Inget konstnärligt verk är en ö. Alla verk hänger ihop i rik kulturväv, en väv där vår gemensamma historia, våra tankar och filosofiska, religiösa, politiska och estetiska ideal är varpen kring vilken trådarna ordnar sig. Varje gång ett nytt verk skapas vävs dess tråd in och skickar vibrationer genom väven, genom allt det där andra. Här och där sitter en ny generation kulturskapare som spindlar och fångar upp vibrationerna och spinner nya fantastiska trådar att lägga till väven.

Dagens upphovsrätt sliter redan trådar ur väven och lämnar gapande hål där inga nya trådar kan fästas. Blotta tanken att Svenska Akademien, litteraturens beskyddare, med berått mod vill slita sönder väven ännu mer är skrämmande. Att de dessutom inte gör det för att de måste, utan för att de kan, är än mer upprörande.

Den där väven är viktig. Den är den omgivning som formar oss alla. Den är den rika mylla den nya generationens kulturskapare sår sina frön i. Den är en absolut förutsättning för framtidens kulturliv. Andlig odling är till syvende och sist som all annan odling. Man måste så frön för att kunna skörda. Utan frön ingen skörd.

Klassiska verk fungerar bra i reklamsammanhang just för att de har det där lilla extra som finner klangbotten i oss alla. Om Svenska Akademien verkligen vill slå ett slag för litteraturen, så borde de hoppa av lycka varje gång något företag frivilligt lägger miljoner på att skapa en massiv kontaktyta mellan poesi och människor. Det är inte ett gräsligt aber att rusa åstad till rättsväsendet och åberopa märkliga klausuler i upphovsrättslagen för. Det är en fantastisk chans att så poetiska frön i människor – eller om man så vill, en chans till verklig “andlig odling”.

De flesta författare vill i dag skriva bästsäljare. Elever knorrar som i alla tider över knepiga versmått och rim. Det är, precis som det alltid varit, en usel ekonomisk investering att publicera poesi. Poesin har det helt enkelt riktigt motigt. Men, lättillgänglighet och pengar är inte allt. Det finns andra värden här i livet som varken är lättillgängliga eller speciellt lukrativa, men som ändå är värda att bevara. Poesin är full av dem.

I dag, mer än 70 år efter Boyes död, tycker jag att vi kan kosta på oss att vurma om alla de där värdena som inte har med pengar att göra. Boye har inte några fler räkningar att betala. En hel generation av hennes efterlevande har fått ta del av frukten av hennes arbete. Nu är det dags att släppa Boye verk fria, att låta dem stå på egna ben och leva sina egna liv. Om Svenska Akademien nu bara släpper sitt absurda grepp om dem, så kan vi alla följa dem ut på deras oändliga stora äventyr i världen.

Slutligen kan jag inte låta bli att undra varför Svenska Akademien inte slagit klassikerskyddet i huvudet på Volvo för att de lät Zlatan recitera Richard Dybecks “Du gamla du fria”? Vi har två reklamfilmer för bilar. Båda innehåller en klassisk text vars upphovsrätt har gått ut eftersom det är mer än 70 år sedan upphovsmannen dog. En ställer Svenska Akademien till ett jäkla liv om. Den andra säger de ingenting alls om. Någon får gärna förklara skillnaden för mig, för den är verkligen inte helt uppenbar.

Dålig bilreklam enligt Svenska Akademien.

Bra bilreklam enligt Avenska Akademien?

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


15 Responses

  1. farmorgun

    March 14, 2014, 19:30:41

    Härligt – nog är det ett tecken i tiden att det är företag i bilbranschen som förstått poesins kraft. Gillar din känsla för det som rör sig i tiden!

  2. Aengeln Englund

    March 14, 2014, 20:34:41

    Välskrivet i vanlig ordning, och utbildande. Jag hade faktiskt aldrig hört talas klassikerskyddet och Svenska Akademins roll kring detta. Jag gissar att jag förmodligen behöver läsa på, men det ger en dålig magkänsla.

    Klassiker är – i mitt tycke – en stämpel som sätts på vissa verk, för att ge dem en särställning. Välförtjänt, får man hoppas, men man tycks glömma att det är verkens kvaliteter som har lyft dem till att bli just klassiker och fokuserar istället på stämpeln i sig. Det är förmodligen därför som klassiker i en del sammanhang snarare har blivit ett skällsord. Något som används för att beskriva ett verk som man inte vill befatta sig med för att man anser det vara tungt och jobbigt.

    Om Karin Boyes verk – som jag inte har läst – verkligen förtjänar sin titel som klassiker, så behöver det inte något extra skydd. Det borde kunna leva på egna meriter.

    (Skrivet efter ett par glas vin, så eventuellt aningen osammanhängande)

  3. August Linnman

    March 14, 2014, 21:22:39

    Härligt slagkraftig replik. Jag har grunnat halva dagen på det här. Du har nästan hundraprocentigt träffat spiken. Tack!

  4. Joshua_Tree

    March 15, 2014, 00:36:42

    Nailed it!

  5. björn

    March 15, 2014, 11:00:22

    Jag tycker om resonemanget med väven. Men hålen kan också uppstå på andra sätt.

    Det finns flera exempel på hur kommersiell användning faktiskt berövat åskådaren/åhöraren möjlighter att uppfatta ett verk rimligt “självständigt” eftersom det nu så starkt associeras med en produkt. Ibland återstår bara ironi. Man kan också tänka sig betydligt mer kränkande användning än en Volvo-reklam – exempelvis politisk – som faktiskt skulle kunna korrumpera ett verk helt i lyssnarens öron.

    Nej, viss användning tätar inte väven, den fungerar tvärtom som bekämpningmedel som hindrar fortsatt tillväxt och skapar nya hål.

  6. Peter Nilsson

    March 15, 2014, 14:34:04

    Jag tycker du säger emot dig själv ganska rejält här: “I dag, mer än 70 år efter Boyes död, tycker jag att vi kan kosta på oss att vurma om alla de där värdena som inte har med pengar att göra.” som försvar för att Karin Boye används till bilreklam? Vad är bilreklam annat än pengarpengarpengar? I en tid där precis allt kommersialiseras tycker jag det är bra att Englund faktiskt försöker hålla emot. Det är väl knappast någon risk att Boyes dikt glöms bort, så för att hålla den levande behöver den väl inte ingå i reklam.
    Och varför håller en Piratpartist på och excellerar i frågor om upphovsrätt? Ert största intresse är väl att upphäva den, så långt det går?

    1. Mikael Blomstrand

      March 15, 2014, 16:07:49

      Du kanske skulle ta och läsa igenom partiprogrammet en gång till. Vi vill ändra upphovrätten och kraftigt korta skyddstiderna. Inte ta bort den. Upphovsrätten behövs fortfarande, men på en rimligare nivå.

  7. Björn Persson

    March 15, 2014, 15:18:06

    “Gravplundring” minsann, som om en författares alla verk begravdes för alltid tillsammans med författaren själv.

    Jag har för min del inte mycket till övers för bilreklam, men man kan ju inte springa runt och förbjuda allt som man inte tycker om. Dock tycker jag att Mercedes-Benz gott kunde ha gett Karin Boye ett erkännande i anslutning till reklamfilmen. De som inte redan känner till dikten förtjänar att få veta vem som skrev den.

    Bonsaiträdet var en bra liknelse. Bonsaier framställer man genom att hålla växter på svältgränsen, ge dem bara precis så mycket vatten och näring att de nätt och jämnt överlever, och nypa bort nästan alla skott som trots allt växer fram. Kanske är det så Peter Englund vill behandla klassisk litteratur.

    Jag drar mig till minnes en elak definition av “klassiker”: Ett verk som alla pratar om men som ingen har läst. Peter Englunds andliga bonsaiodling lär knappast få fler att läsa klassiker. Att citera dem flitigt och ge författaren ett erkännande varje gång kan däremot vara en bra metod.

  8. Henrik Brändén

    March 16, 2014, 21:42:44

    Välskrivet!

  9. Carl Sidenvall

    March 18, 2014, 10:01:32

    Välformulerat men även bra argument från kommentarerna. Att en bilreklam använder poesi är kanske inte konstigt. Från popmusik till lyrik är steget inte så långt. Det kanske till och med är något att applådera. Men som även påpekas kan några lösryckta strofer i ett felaktigt sammanhang färga verket.

    Dilemmat ligger väl i att poesi inte får genomslag om inte ett kommersiellt intresse betalar för det. Kanske måste vi inse att vi har makt att själva lyfta det vi tycker är spridningsvärt. Piratpartiet har ju börjat crowdfunda sin valkampanj på http://crowdfunding.piratpartiet.se/ men det kanske inte är rätt plattform för att publicera poesi. Däremot finns till exempel http://www.takespace.se där vem som helst kan kan skapa en insamling för att köpa media och publicera vad man vill. Borde inte Akademin ägna sig åt att marknadsföra verk när de hamnar i rampljuset istället för att försöka stoppa intresset.

  10. Magnus Holmgren

    March 18, 2014, 17:30:44

    Jag brukar hävda att var och en som använder ordet “stöld”/”stjäla” eller liknande om intrång i upphovsrätten är diskvalificerade från att ha en åsikt i frågan. Det gäller sålunda även Englund.

    För övrigt är det inte olagligt att ha dålig smak, om nu någon anser att Mercedes-Benz har det.

  11. Kloker

    March 19, 2014, 19:39:19

    Bra skrivet, Anna! Klockren jämförelse med Volvoreklamen. Det hade jag inte ens tänkt på.

    Klassikerskyddet måste bort. Fort! Om det inte redan står inskrivet i piratpartiets program hoppas jag att styrelsen lägger en proposition om det på nästa möjliga medlemsmöte. Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Konstakademien har (eller borde ha) bättre saker för sig.

    Englund skriver på sin blogg: “Jag vet att Konstakademien senast åberopade klassikerskyddet i samband med att en hamburgerkedja lade in sin logga på – om jag minns rätt – Leonardo da Vincis Nattvarden.” Men snälla!

    Notera också att Peter Englund inte är intresserad av någon dialog i den här frågan. Längst ned på inlägget står det nu “Kommentarer inaktiverade.” Så kreti och pleti ska inte bara ge fan i att remixa mästerverk, man ska helst hålla käften i debatten om hur de ska skyddas också. I alla fall på Englunds blogg.

    Jag skrev flera inlägg på bloggen med frågor till Englund som aldrig publicerades (bland annat frågade jag vad “andlig odling” egentligen är). Lågt av dig, Peter Englund, att inte publicera dem och ta den här debatten på din blogg! Riktigt, riktigt lågt och dåligt! Kom inte sen och påstå att du värnar om en offentlig debatt. Det har du visat nu att du inte gör.

    Botten, Englund!

    1. Kloker

      April 26, 2014, 15:18:06

      Här är två kommentarer som jag lade på hans blogg, men som han har valt att inte publicera. De kanske var för hatiska eller hotiska…

      Som sagt: Riktigt lågt av Peter Englund att inte ta den debatt han startade.

      Jag ryser vid tanken på att någon som aldrig ens har träffat mig, och långt efter min död, skulle göra sig till tolk för vad jag vill. Det är var Svenska Akademien har för avsikt att göra. Om någon vill förlänga livet på mina verk efter min död skulle det mest vara smickrande.

      Bara för att ni har rätt att ingripa betyder inte det att ni borde. Och använd inte döda människor som sköld i ett korståg för upphovsrätten.

      Vad betyder egentligen “kränker den andliga odlingens intresse”? Börja gärna med att förklara vad en “andlig odling” är för något.



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *