Pages

Categories

Search

 

Utan ansvar och granskning får demokratin stryka på foten

Utan ansvar och granskning får demokratin stryka på foten

by
April 11, 2014
Integritet, Politik
4 Comments

EU-domstolen har ogiltigförklarat EU:s datalagringsdirektiv. Det är inte på något sätt en slutgiltig vinst mot Storebror, men är ett rejält slag under bältet på honom. Det ska vi med rätta fröjdas över. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera lite på det där med ansvar.

EU-domstolen motiverar sitt ogiltigförklarande av direktivet så här:

Direktivet innebär ett omfattande och särskilt allvarligt intrång i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter, utan att detta intrång begränsas till vad som är strängt nödvändigt.

Det är starka ord och nu snubblar företrädare för riksdagspartierna över varandra i sina försök att försvara att de antingen stött integritetskränkande massövervakning eller att de som bäst presterat ett blekt motstånd mot den. Ingen tar något ansvar.

Från allianshåll tycks det ha gått ut ett påbud om att alla ska skylla övervakningssamhället på Thomas Bodström och Socialdemokraterna. Gunnar Hökmark (m), Fredrick Federley (c) och Maria Abrahamsson (m) är några av de som var snabba ut på banan med det.

Det är visserligen inte för inte som övervakningssamhället en gång i tiden kallades för “Bodströmsamhället”, men ger det verkligen alla andra frikort för alla beslut tagna sedan dess? Knappast.

Regeringsalliansen sitter fast med fingrarna i samma syltburk som Socialdemokraterna. De röstade 2012 för en svensk implementering av det nu ogiltigförklarade datalagringsdirektivet. De röstade för en uppluckring av Lagen om elektronisk kommunikation (LEK). De tvingade igenom FRA-lagen. De fick visserligen hjälp av Socialdemokraterna, men det betyder inte att de är utan ansvar.

Dessvärre behöver de politiker som glatt bidragit till att rulla ut röda mattan för övervakningssamhället inte axla något ansvar. De skyller på Bodström och Socialdemokraterna och slipper jobbiga motfrågor. De skyller på EU och slipper jobbiga motfrågor. Media nickar snällt och citerar någon menlös floskel om att politiker X minsann alltid tyckt illa om slentrianövervakning av vanliga människor. Det faktum att politiker X varit med och röstat för den där slentrianövervakningen tas inte upp.

Till och med justitieminister Beatrice Ask kommer undan med nonsenssvar. När EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet sa Ask detta:

Svensk lagstiftning ska gälla i Sverige.

Ja, jo … Men om nu direktivet som “tvingade” Sverige att implementera datalagringen nu visat sig vara ogiltigt, så torde det ju finnas all anledning att ifrågasätta den svenska datalagringen. Speciellt med tanke på att man hänvisar till Europakonventionen som ju numera är svensk grundlag. Det borde, som Henrik Alexandersson mycket riktigt påpekar, en justitieminister veta. Varför ställer inte journalister frågor om detta?

Att politiker inte granskas ordentligt och ställs till svars för sina handlingar är ett stort demokratiskt problem. Utan ordentlig granskning förvandlas demokratiska val till en bedragarnas marknad där väljarna tvingas köpa grisen i säcken för att något annat inte står till buds.

Jag vill se politikers floskler om hur gräslig övervakning är parade med tidigare citat om varför massövervakning är det bästa sedan skivat bröd. Jag vill se flosklerna sida vid sida med hur politikern faktiskt röstat i frågor som rör den personliga integriteten. Jag vill se någon jäkla form av verklig granskning.

Ingen som aspirerar på väljarnas förtroende ska slippa undan ordentlig granskning. Inte heller jag och mitt parti. Det har jag redan skrivit om i Aftonbladet och jag tänker skriva om det här och på andra ställen tills väljarna får den granskning av oss som de förtjänar.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


4 Responses

  1. mm

    April 11, 2014, 09:40:06

    Hoppas att du inte missat att Post- och Telestyrelsen nu gått ut och sagt att de inte kommer att vidta åtgärder med stöd i datalagringsreglerna (litet oklart om de skulle kunna vidta åtgärder mot dem som lagrar för mycket). Till ditt utmärkta inlägg skulle jag därför vilja foga följande fråga till journalister: varför har inte justiteministern fått frågan om varför hon säger att svensk lag gäller i Sverige samtidigt som en av våra myndigheter säger att de inte kan tillämpa den svenska lagen?

    Intressant är även att Johan Linander (C) uttalat sig i P1 och sagt att centern hela tiden varit emot datalagringen men samtidigt att polisen måste ges tillgång till de här uppgifterna. Centern är alltså mot datalagring, men för att polisen ska ha tillgång till alla de uppgifter som de just sagt sig inte vilja lagra. Jag tycker att det är en reporters ansvar att hugga tillbaka mot sådana självmotsägelser, men det blev inget av det.

  2. Christer

    April 11, 2014, 22:22:26

    När den nuvarande ordningen med att man kan kryssa politiker som man vill gynna infördes, pratades det mycket om att det var så fint med att införa “personval”.

    Ungefär eller exakt samtidigt, jag minns inte vilket, tog man bort den möjlighet man haft tidigare, att stryka namn man inte ville ha med.

    Jag anser att strykandet är en mycket viktigare funktion än kryssandet; när man inte kan stryka, kan man inte “bestraffa” politiker som inte sköter sitt uppdrag som förtroendevald.

    Så om vi ska kunna utkräva ansvar av våra politiker, måste strykandet återinföras, tror jag.

    Lite off-topic, men det var en association som dök upp i mitt huvud apropå det här med att utkräva ansvar från de som borde ta det, men så gärna duckar.

  3. Kloker

    April 11, 2014, 22:40:05

    … fast Storebror har inte så mycket fått ett “slag under bältet” som en renhårig och välförtjänt käftsmäll.

    En gång i tiden var Centern på hugget. På gång. Partiledaren hette Maud Olofsson. Man var på väg någonstans. Sedan gick hon vilse i FRA-frågan. Det blev hennes fall och början till Centerns förfall.

    Nu velar de mest fram och tillbaka, sätter fingret i luften och försöker följa med alla döda fiskar i strömmen för att vinna röster.

    Det bästa som kan hända nu är att Centern åker ur riksdagen. Då har man fyra år på sig att verkligen ta sig en funderare över var man står och vad man vill. Kanske man till och med unnar sig det som allra mest har saknats i alla riksdagspartier de senaste 20 åren: En diskussion om vad mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter är för något och varför de är så viktiga för ett välmående, demokratiskt samhälle.

    Snälla Centern: Gör hemläxan! Kamma sen till er och borsta av er så kanske vi ses 2018/2019 istället. Tills dess: Simma lugnt!

    …och JA, Centern! Det ÄR Hanna Wagenius ni vill ha som partiledare när ni vaknar ur dvalan. När hon hittar det retoriska knepet att sänka rösten och tala långsamt kommer hon bli riktigt farlig.

    “I vår tid och i vår kultur anses en djup röst vara något positivt för både kvinnor och män. Mörka röster förmedlar trygghet. De verkar lugna och förtroendeingivande, samt uppfattas i allmänhet som sakliga (även om en del anser att de uttrycker dominans). […] En nyhetsuppläsare bör exempelvis ha en mörk, klar och stabil röst som förbinds med objektivitet, saklighet och känslokyla.” (Källa: “Förtroende för en talande dator?” stycket “Vad röster förmedlar” sid 12.)



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *