Pages

Categories

Search

 

Säpo förtydligar att man anser att bevis är passé

Säpo förtydligar att man anser att bevis är passé

by
September 4, 2014
F2, Integritet, Politik
18 Comments

I går skröt Säpo om att man avvärjt två terrorattentat i Sverige. De påstådda attentaten skulle vara planerade av militanta islamister. Några bevis levererade Säpo dock inte. Man tyckte att det räckte med en random anklagelse med sällan skådad dålig timing. Det tycker inte jag och Piratpartiet, så vi kritiserade agerandet genom att ställa två befogade frågor: Var är terroristerna? Varför springer Säpo SvP:s och SD:s ärende i valrörelsen? Kritiken träffade tydligen en öm punkt, för nu har Säpo lagt ut ett förtydligande på sin hemsida.

Säpos förtydligande är intressant på många sätt. Som politiker fascineras jag av arrogansen. Som textexpert fascineras jag av hur någon så uppenbart försökt skriva en säljtext och så uppenbart misslyckats. Låt oss ta oss igenom texten stycke för stycke.

RUBRIK: Säkerhetspolisen förtydligar avvärjda attentatsplaner.

Det är ett väl känt faktum att många bara läser rubriken och de som faktiskt läser resten av texten färgas alltid av rubriken. Därför är det smart att redan där säga det man vill att folk ska tro att resten av texten handlar om. Det besparar en besväret att faktiskt låta texten handla om det rubriken utlovar.

Den höjda beredskapen i Norge i juli, rapporteringen från Syrien och Irak samt höjningen av terrorhotnivån i Storbritannien har gjort att Säkerhetspolisen fått många frågor om hot mot Sverige.

Det är också ett smart drag att etablera trovärdighet genom att skriva en ingress som signalerar genuin vilja att vilja hålla människor välinformerade. Det tar bort pressen att faktiskt behöva leverera konkret information. Man vill ju så väl.

Attentatsplaner väcker frågor
Redan under våren 2013 berättade vi i intervjuer om enstaka avvärjda terrorplaner och i vår årsbok 2013 beskriver vi också att vi sedan 2010 kunnat konstatera några fall av konkreta attentatsavsikter.

Oron i omvärlden har väckt frågor om svenskar som reser till Syrien och om det potentiella hotet mot Sverige. Därför har vi valt att berätta något mer om kontexten kring de avvärjda terrorplanerna. Vi berättar inte detta för att alarmera utan för att allmänheten ska ha så stor vetskap som möjligt om vad som sker.

Det bygger också trovärdighet att lyfta fram en halvsanning som om den vore en hel sanning. Det stämmer att Säpo tidigare påstått att de avvärjt terrorhot. Man väljer dock inte att nämna att man inte heller då levererade någon form av konkreta bevis. Man nämner inte heller att man varje gång lyft sina påstådda bedrifter med god timing för att vinna fördelar av det. Man har velat få kundkort i FRA-butiken. Man har velat få självservering i internetleverantörernas databaser. Man har velat få större befogenheter, högre anslag, osv.

Och sedan kan man alltid avsluta med att återigen hamra in att man verkligen vill hålla alla välinformerade, så att ingen genomskådar det jag just genomskådade eller läser vidare och märker att man inte ger någon vettig information alls.

Vikten av att ingripa
Vid brottslighet med potentiellt stora konsekvenser måste vi ingripa tidigt – att inte agera kan riskera liv. Utan att gå in på konkreta fall, skulle det exempelvis kunna handla om att gå in och gripa en skäligen misstänkt gärningsman för ett mindre allvarligt brott för att skydda allmänheten, även om det finns misstankar om till exempel stämpling till terroristbrott. Det kan vara en svår balansgång i vissa situationer men det viktiga för oss är alltid att förebygga, förhindra eller avbryta tidigt. Hot måste upptäckas i tid och brott förebyggas innan de orsakar skada.

Jag är självklart för förebyggande verksamhet. Det bästa sättet är att bygga ett demokratiskt och rättssäkert samhälle där terrorism har svårt att få fotfäste. Det Säpo talar om här är dock en helt annan sak. De talar om att haffa folk för en typ av brott, men stämpla dem som en annan typ av brottslingar.

Brottslingar ska gripas och lagföras, men det blir märkligt när man stämplar dem som terrorister när man misslyckats med att bevisa att de är det. Så länge det inte finns bevis, så är de något annat. De kan vara oskyldiga. De kan vara rånare. De kan vara skattesmitare. De kan vara inbrottstjuvar. MEN, just terrorister är de inte förrän de bevisligen förberett eller utfört ett terrordåd. Vill Säpo boosta sin terrorstatistik, så får de börja hitta bevis som håller i en domstol. Det är inte okej att börja kalla allt och inget terrorism för att försöka öka sina befogenheter och anslag.

Att förhindra ett terrorattentat innebär därför inte nödvändigtvis att någon kommer att dömas för ett brott. De flesta fall där ett terrorattentat förhindras resulterar inte i någon fällande dom. Detta beror antingen på att någon straffbar gärning inte hunnit begås, eller att någon sådan gärning i vart fall inte kan bevisas. Båda fallen har sin grund i att ett ingripande från säkerhetstjänsternas sida görs i ett så tidigt skede som möjligt, givetvis i syfte att rädda liv och skydda egendom.

Låt mig förtydliga Säpos förtydligande. Vad man säger är ungefär detta: “Även om det inte har begåtts ett brott och även vi helt misslyckats med att leverera bevis för att ett potentiellt framtida brott förberetts, så kommer vi ändå att hävda att brottet planerats så att vi kan skryta med att ha förhindrat det när vi vill ha lite extra befogenheter eller anslag av politikerna.”

Det är naturligtvis extremt lätt att hävda att man avvärjt terrordåd när man helt tar bort kravet på att ett faktiskt brott ska ha skett eller planerats för att man ska kunna lägga det till statistiken. Vem vet? Kanske förhindrar jag i detta nu ett terrorbrott genom att ta upp någon bloggläsares tid, så att hen inte tillbringar tiden med att googla fram hur man tillverkar en bomb? Enligt Säpos slappa definition av vad det innebär att avvärja ett terrordåd, så har vi nog alla avvärjt ett terrordåd eller två genom vår blotta existens. Det tragiska är dock att så länge inga konkreta bevis krävs, så kan vi alla också pekas ut som skyldiga till planerade terrordåd.

Förebygga och avvärja
Vårt uppdrag har sin tyngdpunkt i att tidigt förebygga och avvärja allvarliga angrepp med potentiellt stora skadekonsekvenser. Oavsett om det handlar om att skydda Sverige från olika typer av spionage, att förebygga inhemsk politisk extremism eller skydda den centrala statsledningen.

Och så kan man alltid avsluta med att slå fast vad ens faktiska uppdrag är. Det torde en gång för alla få alla att strunta i det faktum att man just förklarat att man försummar sitt uppdrag genom att glömma bort att bevis är A och O i en demokratisk rättsstat.

Wolfgang Hansson, som var den journalist som intervjuade Säpo, skriver så här i en text om intervjun:

Innebär det av vi journalister fungerar som nyttiga idioter åt Säpo när vi “avslöjar” saker som de vill berätta?
Den frågan ställde jag mig upprepade gånger före, under och efter intervjun.

Risken finns givetvis att media utnyttjas i ett spel. Men avgörande är ändå om Säpo talar sanning. Har de verkligen förhindrat två terrordåd är det värt att berätta. Och gräva djupare i.
Ännu har jag inga indikationer på att Säpo ljuger.

Ja, Wolfgang. Det finns en uppenbar risk för att journalister agerar nyttiga idioter. Jag är rädd för att du är en av dem när du väljer att köpa Säpos version av verkligheten rakt av. Du skriver om att gräva djupare, men du verkar samtidigt nöjd med att inte ha några indikationer om att Säpo ljuger.

Men det kanske inte handlar om att ljuga. Det kanske handlar om något värre. Det kanske handlar om att helt omdefiniera var gränsen går för när polisen anser att en person är skyldig – en brottsling. Den gränsen borde gå vid konkreta bevis och leda till fungerande rättsprocesser och fällande domar. I dag går den uppenbarligen inte där. Säpos säger det själva i sitt “förtydligande”. Bevis är passé.

Jag hoppas att det finns hugade journalister som inte nöjer sig med Säpos fluff. Något är ruttet och det är dags att ta reda på exakt vad och varför. Det går bra att börja med de två frågor jag och Piratpartiet ställde i går:

Var är terroristerna? – Det duger inte med diffusa hänvisningar till förebyggande verksamhet. Var är bevisen? Var är rättegångarna? Var är domarna?

Varför springer Säpo SvP:s och SD:s ärende i valrörelsen? – Säpo brukar tima sina uttalanden väl. De säger något när de vill ha något. Exakt vad vill de uppnå genom att helt utan bevis bidra till att förstärka SvP:s och SD:s propaganda om att islam är ett hot för Sverige?

IDG publicerar i dag en undersökning som visar att ungefär hälften av alla är beredda att offra privatlivet för brottsbekämpning på nätet. Jag undrar om de skulle svara detsamma om de visste att brottsbekämpande myndigheter i dag anser att bevis är passé och har ersatt det hela med illa skrivna pr-texter.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


18 Responses

  1. Anders Troberg

    September 4, 2014, 11:46:17

    Det är också oroande när myndigheter slentrianmässigt använder rasistiska begrepp som tex “islamist”.

    1. Kasper Dam Larsen

      September 4, 2014, 12:16:33

      Dock så är termen islamist vedertagen som ett ord med betydelserna fundamentalistisk och extrem Islam, samma som att sionist ofta används som en benämning för det samma inom judendomen.

    2. Fredrik

      September 4, 2014, 13:29:42

      “Islamist”, “islam”, “kristen”, “sosse”. Inget av dessa begrepp är rasistiskt. Islam, liksom övriga religioner, är en åsikt, inte en hudfärg, sexuell läggning, form på näsa eller något annat man föds med. Att blanda ihop kritik mot religioner med rasism är felaktigt och livsfarligt. De religiösa krafterna i världen är ute efter att krossa allt vi håller kärt och tyvärr så ger många upp utan att ens säga emot för att det är inte “god sed” att kritisera religösa. Samtidigt som de utför etnisk rensning efter etnisk rensning, mördar abortläkare, inför dödsstraff på homosexualitet. Dessutom spelar det förstås vit-makt rörelsen med Åkesson i spetsen rakt i händerna när de kan hävda att de är de enda som kämpar mot de religiösas barbari (även om de väljer att fokusera på bara en av monoteismerna när de är lika goda kålsupare allihop).

      1. Joel

        September 4, 2014, 13:55:57

        Det är dock viktigt att skilja på en muslim (anhängare till islam) och en islamist. Som jag tolkar din kommentar tror du att orden delar samma innebörd.

        1. Fredrik

          September 4, 2014, 14:04:58

          Islamist, muslim, jesuit, kväkare. Många ord för samma sorts bottenlösa barbari. Min poäng var bara att islamist inte är ett rasistiskt ord och att hävda att det är så är farligt.

          1. Marcus Lundberg

            September 4, 2014, 17:39:15

            Att hävda att alla muslimer är islamister när du ju definierat islamist som extremist är ju urbota dumt om något. I grunden håller jag med dig om religioner, men jag delar absolut inte din åsikt om alla religiösa som en homogen grupp.

            1. Fredrik

              September 4, 2014, 18:33:46

              Jag vill hävda att de i grunden är en homogen grupp. Det finns inga “extremister” och “moderata”. Alla religiösa går så långt de kommer undan med i den kultur som råkar råda i det landet de opererar. De ursäktar dessutom varandras barbari så ofta de kan. Se på exemplet med Salman Rushdie som fick en fatwa emot sig för att ha skrivet en skönliterär bok. Ett verk av extremister kan tyckas. Men vad sade påven i Rom, ärkebiskopen i Cantebury, ledande rabbinen i Israel, ledande rabbinen i New York och ett otal andra? De fördömde boken för blasfemi! Medan folk sköts på öppen gata för att ha haft med boken att göra så nära oss som i Oslo.

              1. Anna Troberg

                September 4, 2014, 19:08:40

                Fast Fredrik… Det är alltid vanskligt att dra en massa människor över en kam. Det finns religiösa som är extremister, självklart. Det finns ateister som är extremister också.

                Jag är själv inte religiös, men för mig ter det sig väldigt märkligt att anklaga alla som råkar vara religiösa på något sätt för att vara farliga eller mer eller mindre galna. Ingen av alla de religiösa människor jag känner passar in på den beskrivningen. Tvärt om.

                Religion och religiös tro är inte farligt. Extremism är farligt, men det gäller inte bara religiös extremism. Det kan lika gärna gälla politisk extremism av olika slag.

                1. Fredrik

                  September 4, 2014, 19:26:44

                  Självklart finns det farliga extremister överallt. Det finns också mängder med religiösa människor som inte gör en fluga förnär. Jag måste dock med respekt motsäga din åsikt att religion i sig inte är farligt. Det är ju i själva tanken att det finns en övernaturlig osynlig kraft som vill att vi skall bete oss på vissa sätt som “extremisterna” finner grunden för sin rekrytering. Om ingen ljög för barn och tutade i dem att det fanns himmel och helvete, helgon och martyrer skulle ju hela extremiströrelsens grundbult slås ut. Eftersom du beskriver dig själv som “inte religiös” kan du ju själv föreställa dig hur du skulle reagerat om en snubbe kom fram till dig när du var 18-19 år och försökte intala dig att det finns en osynlig gubbe som vill att du skall döda “otrogna” eller “bögar” eller abortläkare. Om du däremot redan tror att den osynliga gubben finns eftersom du fått lögner inbankade i skallen sedan du var liten är ju 80% av jobbet redan gjort.

                  Nu vill jag dock be om ursäkt för att jag kapat ditt kommentatorsfält. Min ursprungliga poäng kvarstår dock. Att kritisera folks åsikter, vare sig det är islam eller socialdemokrati, är inte rasism.

                2. Carl Stenbäcken

                  September 5, 2014, 22:57:13

                  Nu håller jag inte med Fredrik direkt, men att hävda att religion och religiös tro är ofarligt, är enligt mig väldigt farligt. Religion, särskilt “de stora”, monoteistiska, religionerna har en helt ofantlig makt över människors liv på den här planeten. Det behöver inte leda till extremism, men det leder väldigt ofta, och i stor skala, till hat, eller åtminstone total intolerans, mot exempelvis homosexuella. Till att cementera könsroller. Till att förhindra forskning som kan rädda miljontals liv, eftersom vissa saker, helt godtyckliga saker, är ju “onaturliga”. Till förnekelse av människans klimatpåverkan och behovet av åtgärder mot desamma. Till att skrämmande många nekar sina barn vaccinationer, medicin och läkarvård. Till könsstympning. Till att barn inte får gå i skola och lära sig om evolutionsteori eller annan vetenskap. Till att folk växer upp och på allvar tror att man inte kan bli gravid om man blir våldtagen eller ett man kan bota bögar om man ber för dem tillräckligt hårt. Till att man röstar på Romney… Jag kan hålla på länge, men utan att dra alla troende över en kam så är min poäng att varje religiös yttring, varje kring halsen buret kors eller på huvudet sjal, skänker trovärdighet och legitimitet till allt ovanstående. Och då har jag inte ens nämnt självmordsbombarna. Religiositet kan i allra bästa fall vara någorlunda harmlöst för den enskilda individen, men jag tycker inte att människors rätt att tro på monster under sängen eller tomten är värt priset. Det är lite som att rösta på SvP/SD men hävda att man “inte är rasist”. Jag håller med dig om nästan allt annat du skriver Anna, men inte om att religiositet skulle vara ofarligt.

                  Det blev ganska OT det här, men jag var tvungen att skriva av mig lite så här på fredagskvällen :). Skitbra och intressant text som alltid annars! Keep up the good work!

                  1. Anna Troberg

                    September 6, 2014, 09:39:32

                    Hej Carl!
                    Det stämmer naturligtvis att mycket gräsligt skett i religionens namn. Inte sällan stött av religiösa ledare och ibland även av religiösa texter. Men det har även skett mycket gott i religionens namn. Att tro på något större än en själv behöver inte per definition inspirera till illdåd. Det kan också inspirera till att hjälpa andra.

                    Man bör inte heller förglömma att mycket vetenskaplig forskning har sina rötter i religiös tro, i att försöka förstå det man ansåg vara Guds kod eller skapelse eller vad man nu vill kalla det. Så, när man talar om religion som om den per definition vetenskapsfientlig, så har man faktiskt fel. Det är inte historiskt korrekt. Religion har bidragit till minst lika mycket forskning som den försökt stävja.

                    Och så skulle jag vilja peta in ett litet citat av min favoritförfattare, Jeanette Winterson. Efter att ha vuxit upp i en extremt religiös familj med en tämligen extremistisk mamma (tänk Westboro Baptist Church-isch fast på 60-talet i England) och sedan blivit utslängd som 16-åring för att hon är flata, så skrev hon i sin debutroman så här:

                    “I miss God. I miss the company of someone utterly loyal. I still don’t think of God as my betrayer. The servants of God, yes, but servants by their very nature betray. I miss God who was my friend. I don’t even know if God exists, but I do know that if God is your emotional role model, very few human relationships will match up to it.”

                    Jag tror att hon har helt rätt. Det är inte Gud och ens egen eventuella relation till Gud som är problemet. Det är de som säger sig tala i Guds namn som i vissa fall (om än inte alltid) skapar problem för andra.

                    Ta Bibeln till exempel. Som flata har jag fått den slängd i huvudet på mig några gånger. Jag lever i synd och hej och hå. Tänk på “Sodom och Gomorra” osv. Problemet är att den bibel vi har i dag inte alltid har speciellt mycket med de de texter som en gång skrevs att göra. Felöversättningarna har förökat sig genom årtusendena. Vi har tappat den historiska kontexten, osv. Berättelsen om Sodom och Gomorra bör till exempel antagligen inte tolkas som en berättelse om olika sorters sexuell synd, utan snarare som en berättelse om synden att inte idka gästfrihet, att inte öppna upp sitt hem för medmänniskor.

                    När religiösa texter misstolkas kan det användas både av religiösa extremister för att hetsa mot andra, men även av ateistiska extremister för att hetsa mot alla religiösa, helt oavsett om de håller med om märkliga bokstavstolkningar eller inte.

                    Jag tycker också att man ska vara försiktig med att säga så som du skriver: “Religiositet kan i allra bästa fall vara någorlunda harmlöst för den enskilda individen, men jag tycker inte att människors rätt att tro på monster under sängen eller tomten är värt priset.”

                    Det du säger där är faktiskt att vi bör fundera på att införa någon sorts “tankebrott” i straffskalan. Människor måste få tro och tycka vad de vill. Vi kan inte förbjuda människor att tro. Och var skulle man dra gränsen?

                    Sanningen är att människor tycks ha någon sorts behov av att hänga upp sitt liv på något som är större än de själva. En del har en religiös tro. En del lägger sin själ i en politisk rörelse. Andra lever och dör för vetenskap eller konst eller sport eller vad det nu kan vara. Det som de alla har gemensamt är att de hittat något som berikar dem, något som ger dem ett djup de skulle sakna utan det där andra.

                    Det vore förödande att ta det ifrån människor. Det enda vi kan göra är att stoppa yttringar som skadar andra. Det skadar andra att ägna sig åt militant religiös aktivism. Det skadar andra att slå ner det andra lagets supportrar. Det skadar andra om jag tycker så mycket om van Gogh att jag bestämmer mig för att spränga ett Picasso-museum. Osv. Därför är sådana handlingar också olagliga och bestraffas. Men själva tänkandet, gudstron, kärleken till hemmalaget eller van Gogh vinner man ingenting på att bestraffa. Det går inte ens att bestraffa.

                    Jag är som sagt inte religiös, men visst kan jag också sakna “Gud” trots att jag aldrig haft en religiös tro. I en egocentrisk värld är det bra att ha något utanför en själv som fungerar som en personlig kompass en i tillvaron. Jag låter konst, böcker och filmer ankra mig i tillvaron och visa vägen framåt. Det finns nog de som skulle säga att jag har ett tämligen religiöst förhållande till olika sorters kulturyttringar.

                    Det finns några böcker som jag handgripligen använt som skyddstalismaner när livet varit knöligt och jag vet att det är tack vare dem jag sitter här i dag. Bibeln är inte en av dem, men jag kan gott och väl citera Bibeln för att illustrera vad de betytt för mig: “Even though I walk through the valley of the shadow of death, I fear no evil, for You are with me; Your rod and Your staff, they comfort me.” Bara en sådan sak. 😉

                    Jag tror i djupet av mitt hjärta att de möten jag har med konst gör mig till en bättre och mer empatisk människa. De ramar (no pun intended) jag hittar i konsten och applicerar på mitt liv är nog inte så annorlunda från de en religiös person hittar i Bibeln eller Koranen eller någon annan religiös text. Det vore högst olyckligt att ta ifrån människor möjligheten att själva välja vad som ger den stöd i tillvaron.

                    Vad det gäller religiösa texter, så finns det en del att hämta i dem för oss alla oavsett om man har en religiös tro eller ej. Jag tror inte på Gud, så jag ser dessa texter som mänsklig erfarenhet i kondenserad form. Givetvis finns det en massa förlegade tankar i dem, men varför låta det hindra oss från att ta till oss de goda råd som också ryms där?

                    Så nej, religionen är inte problemet. Människor är problemet. Extremism är problemet. Människor måste få tro på vad de vill, så länge de inte i handling uttrycker sin religiösa/politiska/idrottsliga/etc tro i våldsam handling mot andra människor.

                    Sorry, för wall of text, men jag vurmar starkt för det där med att varje människa måste få tro och tycka som hen vill. Det är inte vår plats att döma andras val vad det gäller deras spirituella, filosofiska och politiska val. :-)

    3. Patrik

      September 7, 2014, 23:18:07

      Sedan när är “islamist” ett rasistiskt begrepp?
      Islamist är en muslim som vill att politiken ska baseras på den muslimska tron och kulturen. Inget annat. Det är inte rasistiskt att sätta en stämpel på en sådan person.

  2. FD.SVENSSON

    September 4, 2014, 12:22:08

    Man kan dömmas för förberedelse till rån men inte till terroristdåd? Kan inte lagboken, men det låter konstigt i mina öron. Sedan vet man inte var gränsen enligt Säpo går.

    1. Henrik

      September 5, 2014, 07:51:33

      Klart att man kan dömas för förberedelse till terrorbrott.
      Men då måste det ju finnas bevis som håller i domstol.
      Titta på de som dömdes för att ha planerat ett angrepp på Jyllands Posten.

    2. Scary Devil Monastery

      September 5, 2014, 11:34:57

      “Man kan dömmas för förberedelse till rån men inte till terroristdåd? Kan inte lagboken, men det låter konstigt i mina öron. Sedan vet man inte var gränsen enligt Säpo går.”

      Begreppet är “dömas”. Planera brott betyder i Sverige oavkortat att riksåklagaren blandas in.

      Det SÄPO påstår är att man avvärjt terrorangrepp utan att kunna prestera en enda misstänkt. Hur fan skall det ha gått till?

      Antingen ljuger SÄPO sig blåa eller så har de begått grovt tjänstefel genom att inte låta arrestera den eller de personer som planerat onda dåd.

      Fram tills idag har, från journalister till riksåklagaren och riksrevisionen – påpekat gång på gång att SÄPO’s verksamhet innehåller katastrofala brister i kompetens på ett sådant sätt att hela verksamheten framstår som ett vuxendagis styrt av politiskt viktade fanatiker.

      1. Mats

        September 9, 2014, 18:43:12

        Säg den offentliga myndighet som INTE är besudlad med katastrofala brister i kompetens?

        1. Scary Devil Monastery

          September 10, 2014, 18:16:40

          “Säg den offentliga myndighet som INTE är besudlad med katastrofala brister i kompetens?”

          Säg den offentliga myndighet som har domvärjo över enskilda medborgare, full insyn i deras privatliv, som aldrig kan granskas, och vars inkompetens är så grov att riksåklagaren tvingats lägga ned grova brottsmisstankar mot den…som fortfarande idag aldrig blivit tvungen underkastas en närmare granskning?

          Vi talar i sak om ett bygge som om det hade varit ett sjukhus bevisligen haft alkoholiserade läkare anställda vars skadeverkan då och då syns i form av dödsfall men som adrig kan resas en anmälning emot.

          Om SÄPO skall få åtnjuta de möjligheter till sekretessbelagd verksamhet och dess extraordinära rättigheter som de nu faktiskt har så anser jag personligen att deras rätt att innehålla grov inkompetens i leden försvinner redan där. Långt bättre då att lägga ned hela deras verksamhet.

          En usel och lögnaktig säkerhetstjänst är långt sämre än ingen alls.

  3. Peter Lamperud

    September 4, 2014, 15:46:20

    Som tillägg kanske man också ska säga att problemet i sig kanske inte är hurvida de förebygger terrorbrott i ett tidigt eller sent skede, utan det faktum att man väljer att använda sig av ett påstående utan att backa upp det med just riktig hård fakta.

    Om SÄPO valde att jobba på i det tysta med att förebygga terrorism på ett framgångsrikt sätt, utan att behöva gripa en endaste person så fine, jobba på, uppenbarligen har man fått “terroristerna” på bättre tankar.

    Uppenbarligen, som Anna är inne på, fiskar SÄPO efter mer än bara sympatier, annars hade man ju helt sonika kunnat jobba på i det tysta och vara nöjda med att man håller Sverige lite mer säkrat mot alla dessa terrorister som uppenbarligen annars skulle sprängt oss i småbitar…

    (OBS! Visst inslag av ironi på slutändan :P)



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *