Pages

Categories

Search

 

Åsa Linderborg mansplainar transsexuella på näsan

Åsa Linderborg mansplainar transsexuella på näsan

by
November 7, 2014
F1, Politik
30 Comments

Den senaste tiden har jag kommit fram till att empatilösheten är vår tids pest. Den finns överallt och möter väldigt lite motstånd. Att ha empati likställs i dagens samhälle i bästa fall med att vara lite rart naiv och i värsta fall med att vara korkad. Det är fel. I själva verket är empati i dag en oerhört sparsamt förekommande naturresurs som vi måste vårda och odla.

Empatilösheten finns dock överallt. Den finns på nätforum, bland Facebook-vänner och på tidningarnas kulturredaktioner. Den finns runt omkring dig och den kommer att göra sig påmind i samma ögonblick som just du behöver lite empati.

Låt oss börja med ett riktigt grovt exempel. I förrgår mördades en kvinna av sin man. Han ströp henne och lade sedan upp bilder av hennes döda kropp på nätet. Det är en oerhört tragisk historia som borde trigga igång empatin i varje normalt funtad person. Istället fylldes kommentarsfälten av av människor som tyckte att kvinnan såg “knullbar” ut och undrade varför mördaren inte tagit bilder av hennes kön. Att en kvinnas liv ryckts ifrån henne och att ett barn några timmar senare skulle hitta sin mamma död stod långt ner på prioriteringslistan. Det var liksom inte så viktigt.

Ett mindre grovt exempel är detta. Jag fick för någon vecka sedan ett mejl som bland annat innehöll detta lilla guldkorn av visdom:

Du kan inte förstå kvinnor för du är lesbisk. Två kvinnor blir för nära. En man har distans och logik och kan fatta helheten. Det är inte ditt fel. Det bara är så. Bara att gilla läget.

Jag hyrde inte in en manlig tolk för att fördjupa min relation till min flickvän, utan publicerades istället eländet på Facebook för att påminna folk om att sexism och homofobi finns närmare än vad man vill tro. Där uppstod genast en fascinerande diskussion där en man började förklara hur det är att vara kvinna. En annan man läste inlägget och kommentarstråden och tyckte att det passade sig att glatt utbrista:

Vadå homofobi? Vart? Shit det hade varit kul att stöta på en sådan. Varför har jag inga sånna i mina flöden för!? Vart kan jag hitta dem?

Nej, han var inte ironisk. Och ja, han tog så klart illa vid sig när jag påpekade hur oempatisk kommentaren var. Så klart. Empati får alltid ifrågasättas. Brist på empati är det nya svarta.

I dag stötte jag på ett långt mer raffinerat exempel på dagens galopperande brist på empati. Åsa Linderborg tar sig Aftonbladet an problemen med dagens identitetspolitik. Eller, om man vill vara mer exakt, Linderborg tar sig an de problem hon upplever när andra människor än hon själv tillåter sig att ta plats i den offentliga debatten och ha åsikter om vilka element den bör innehålla.

Ironimätaren går upp på rött när Linderborg från sin tämligen upphöjda position som kulturchef på Aftonbladet försöker sätta gränser för när, var och hur utsatta grupper ska få känna och reagera. Det framgår tydligt att de utsatta grupperna är för lättkränkta för Lindeborgs smak. De ska helst inte protestera när de omnämns i kränkande ordalag. De bör inte heller stanna hemma från evenemang de inte känner sig inkluderade i, och så vidare. Det framgår dock inte riktigt hur de ska kunna lyfta sina speciella erfarenheter utan att uppfattas som lättkränkta och störande.

Rent krasst konstaterar jag att det fanns folk som tyckte att Rosa Parks var jäkligt bökig när hon envisades med att inte sitta längst bak i bussen. Världen behöver bökiga människor. Världen behöver människor som rubbar cirklar. Världen behöver människor som ruskar om elfenbenstornet där etablissemangets proffstyckare huserar.

Ironimätaren slår i botten när Linderborg försöker kränga en stickig offerkofta på transsexuella som med all rätt kräver sin självklara plats i det offentliga samtalet. Det blir ju så bökigt om man måste ta hänsyn även till dessa andra kvinnor, de som inte riktigt är som hon själv. Man måste lära sig en massa nya ord och sammanhang. Halledudanes. Det är ju skitjobbigt. Verkligen. Eller också är man en vidsynt människa som ser livet som en enda lång fantastisk läroprocess och låter bli att få tuppjuck när jobbet kräver lite grundläggande fortbildning.

Jag tycker inte att alla protester mot etablissemangets exkludering av transsexuella är fantastiskt utförda, men det betyder inte att jag inte har förståelse för dem. Transsexuella marginaliseras nästan alltid. Linderborg gör det själv i sin text. Det är ganska uppenbart att hon tycker att det skulle vara mycket bättre om de transsexuella satte sig längst bak i bussen och slutade störa när hon orerar om ett “alla” hon samtidigt gör tydligt att de inte inkluderas i. Det är inte alls konstigt att de protesterar. Det är faktiskt alldeles självklart, även om protesterna ibland kan te sig lite yxiga.

Ironimätaren exploderar slutligen när jag inser att Linderborg i sin iver att cementera de traditionella könsnormerna blir alldeles könsöverskridande. Med sin text skriver Linderborg nämligen in sig i den traditionella mansplaining-genren och bevisar därmed också att mansplaining är en aktivitet som inte har med kropp, utan med identitet att göra.

En kvinna är inte mindre kvinna för att hon råkade födas med snopp. Hon har en självklar rätt till en plats i den offentliga debatten om kvinnors rättigheter. En vit kränkt man är inte mindre vit kränkt man för att han råkade födas med snippa och jobbar som kulturchef på Aftonbladet. Han kommer att göra allt han kan för att få behålla sin privilegierade plats i den offentliga debatten han tror alltid snurrar kring honom. Fundera på det du, Åsa Linderborg.

Empati är ingen tävling om vem det är mest synd om. Empati handlar om förmågan att kliva i någon annans skor och förstå hur det vore att alltid behöva nöta runt i dem. Mys därför aldrig runt för länge i dina egna pjucks. Ta då och då av dem och promenera en vända barfota eller ta på dig någon annans skor. Det ger nya perspektiv och öppnar hjärtat för andra människors känslor och erfarenheter. Det är inte som en svaghet eller en uppoffring. Det är en gåva till dig själv och till omvärlden.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


30 Responses

  1. Poo

    November 7, 2014, 13:53:42

    Jag (cis-man) läser hennes text väldigt annorlunda, och noterar t ex beskrivningen av ett drev mot Ekis Ekman som tycks innebära att har någon en gång skrivit något så får hen aldrig ändra sig och har inga fler chanser, och kommer att fördrivas. Skulle någon våga argumentera emot detta så utesluts denne ur gemenskaper och hotas med att jagas från sitt jobb. (Disclaimer: jag har ingen koll alls på just det här mer än vad jag läst i Linderborgs text.) Hon beskriver, som jag läser det, ett debatt- och samhällsklimat som gör det svårt att delta i debatten utan att bli omedelbart utvisad på livstid om du skulle göra eller säga något som inte uppskattas.

    Det finns en stor mängd cis-personer i världen. De får också beskrivas, och att beskriva eller prata om någon eller något som tillhör normen måste inte vara exkluderande. Vad vinner vi och världen på att cis-personer inte får uttala något om icke cis-personer?

  2. Anders

    November 7, 2014, 14:46:03

    Wow. Snacka om att missa poängen med texten och att läsa den som en kristen läser bibeln. Du vränger hennes text och gör dig skyldig till exakt det Linderborg kritiserar. Använda åsiktspolisen för att skapa dogma och kväsa hälsosam debatt.

    1. Anna Troberg

      November 7, 2014, 14:58:20

      Du missar maktförhållandena här. Vem är i bäst position att åsiktspolisa vem? Linderborg är kulturchef på Aftonbladet. De hon kritiseras är i texten en ansiktslös skock hon egentligen inte närmare preciserar. Jag gissar att det är lite random tyckare i sociala medier. Kort sagt, det är människor med ganska liten möjlighet att sätta agendan.

      Så, vad blir då kvar? Jo, en text där stackars Lindeborg tycker synd om sig själv och andra personer med tämligen solid plattform i offentligheten (tex Kajsa Ekis Ekman och Nina Björk) för att personer utan samma privilegierade tillvaro i den offentliga debatten då och då upplyser dem om att de återigen exkluderat en grupp som borde ha inkluderats. Eller, om man så vill, de blir påminda om att de inte är ofelbara och det går ju liksom inte för sig.

      Det är Linderborg som är åsiktpolisen i den här historien. Det är hon som har de mediala musklerna att tysta de som inte har det. Hon står inte för någon “hälsosam” debatt. Hon står för en debatt där hon slipper bli emotsagd.

      1. Anders

        November 7, 2014, 17:18:51

        Hon kritiserar ett samhällsklimat där det mer och mer är så att man måste ha Rätt Åsikter™ eller lynchas. Åsiktspolisen är här inte en eller några specifika personer utan mer en formlös mob, en social struktur som hotar den konstruktiva debatten genom att skrämma folk med utfrysning och annat socialt våld om man råkar trampa snett i ett virtuellt minfält. Där vi en gång i tiden hade mediedrev har vi nu sociala mediedrev.
        Där det inte finns utrymme att ha fel och ändra sig eller förklara sig när det uppstått missförstånd. Där man utgår från att folk bedriver medvetet förtryck när det oftast handlar om oskyldig okunskap som bättre möts med diskussion/information än virtuell lynchmob. Där om man en gång gjort ett misstag för evigt är brännmärkt som kättare. Där man döms hårdare för vilket ord man använt än vad man faktiskt sagt. Där folk med skygglappar för allt utanför sin egen personliga kamp ibland kapar detta sociala mediadrev i missriktade attacker. Det blir väldigt svårt att föra en konstruktiv debatt i ett sådant klimat.
        Det är även oerhärt svårt att skapa en massrörelse för positiv förändring när den stora majoriteten av befolkningen fråntas rätten till egna åsikter och tankar i vissa frågor.
        Om folk inte tillåts vara en del av debatten hur kan man då förvänta sig att de ska bry sig om den?

        1. Anna Troberg

          November 7, 2014, 17:26:31

          Hej Anders,
          fast det håller inte. Jag skulle kunna hålla med om det om det vore så att denna “mob” kunde komma till tals i tidningarnas kommentarsfält. Det kan de inte längre. Tidningarna har till och med tagit bort de länkar de tidigare hade till blogginlägg som länkade till en artikel. Det vi ser här är hur mediavärlden sluter sig i sig själv och hur man klumpar samman all kritik i en grå massa. Det finns naturligtvis helt knäpp kritik, men det finns också mycket bra kritik. Just transpersoner har ganska god anledning att kritisera media. De råder liksom ingen brist på tillfällen då de exkluderas, förlöjligas eller helt ignoreras. Om Åsa verkligen hade velat göra den poäng du lyfter, så hade hon kunnat lyfta SD:s hantlangare i kommentarsfält och i sociala medier. De hade illustrerat det du lyfter mycket bättre. Men, det gjorde hon inte.

          1. Anders

            November 7, 2014, 18:56:28

            Moben kanske inte syns i kommentarsfält direkt på artikeln längre men det var ju aldrig där den hade den riktiga makten ändå. Det är på Twitter, Bloggar, arbetsplatser, YouTube, andra publikationer, vardagsrum, Chattar, krogen, Facebook som Åsiktspolisen patrullerar. Du och jag vet att det är det som är nya media som håller på att ta över och jag tror nog att även Linderborg åtminstone har ett visst hum om detta. Du säger att hon “klumpar samman all kritik i en grå massa” men jag skulle säga att hon lyfter skrämmande tendenser i skiftandet av samhällsklimatet till mer aggresivt dogmatiskt bland de “politiskt korrekta”, som hon själv anser sig vara del av (Citationstecken på grund av att det finns olika tolkningar av vad politiskt korrekt innebär).
            Jag ser inte vad SDs hantlangare har med det hela att göra. De använder sig av samma metoder men de har aldrig varit politiskt korrekta och det Linderborg pratar om är när “Det politiskt korrekta börjar slå över i ett slags polisiärt medvetande.” SDs hantlangare är alltså raka motsatsen till vad texten handlar om. Hon nämner inte SD för det är självklart och allmänt kännt och ingen inom den klassiskt politiskt legitima sfären är oense om dem.

            Vad gäller just transpersoner så finns det definitivt skäl att kritisera avsaknaden av diskussion i media om de problem de står inför. Det är dock inte detsamma som att angripa en specifik diskussion om klassiska könsfrågor och anklaga den för att vara förtryck för att den inte även lyfter de frågorna. Det man måste förstå är att transpersoner utgör mindre än 0,5% av befolkningen vilket gör att majoriteten av befolkningen inte ens har en enda i sin vänskapskrets även om man räknar högt med att alla har 250 facebookvänner vilket är högre än Dunbar’s number. Att man som cis-person dessutom inte anses ha rätt att ha egna åsikter eller tankar i ämnet eller knappt tala om det gör ju inte saken mindre svårnavigerad om man vill undvika att kliva på en mina. Damned if you do, damned if you don’t. Att hugga huvudet av någon för att den kallat en transkvinna för “han” är också att gå överbord. Speciellt när det gäller diskussioner just kring ämnet transsexualism där man behöver kunna nämna både biologiskt, mentalt och socialt kön som alla kan vara olika och ibland ändrats med könsbyte. Svenskan är extra dålig på det här området då vi inte ens har motsvarigheter till engelskans man/woman (gender) och male/female (sex). Man får helt enkelt försöka lyssna på vad folk faktiskt säger istället för att haka upp sig för mycket på enskilda ord och sen givetvis upplysa om de uttryckt sig olämpligt.

            1. Samuel

              November 8, 2014, 19:40:59

              Anders, visst så blir det lätt klavertramp för cispersoner som vill uttrycka sig om transpersoner men jag tycker liksom du att det är fel att inte låta cispersoner förstås få uttrycka sig om transpersoners rättigheter, men jag vill kommentera en sak som du nämner här som jag tror du tror är mer relevant än vad det faktiskt är. Du skriver:

              “Att hugga huvudet av någon för att den kallat en transkvinna för ‘han’ är också att gå överbord. Speciellt när det gäller diskussioner just kring ämnet transsexualism där man behöver kunna nämna både biologiskt, mentalt och socialt kön som alla kan vara olika och ibland ändrats med könsbyte.”

              Du verkar skapa ett problem ur någonting som faktiskt inte är ett problem. I de allra flesta fall så är det alltid bättre och säkrare att alltid använda sig av de pronomen som transpersonen i fråga faktiskt föredrar. Det finns flera orsaker till detta, men för att nämna några här:

              1. Det hjälper till att undvika förrvirring om vem man faktiskt pratar om. Pratar man om Simon i ena stunden och Johanna i den andra, då får folk svårt att hänga med om vem Simon och vem Johanna är, även om de redan vet utifrån kontext att Simon och Johanna är samma person.

              2. I de allra flesta fall så vill inte transpersonen associera sig med det kön som blev tillskrivet transpersonen vid födseln. För många är könsdysfori en oerhörd smärta och lidelse att leva med. Att därför påminna transpersonen om detta kan därför orsaka djup emotionell skada för transpersonen i fråga vilket kan vara allt ifrån ångest, panik och depression. Det finns förstås transpersoner som faktiskt inte bryr sig och tycker detta är okej, men eftersom du som person aldrig kan veta detta innan du frågar transpersonen om vad denne anser, så är det bättre att ta det säkra före det osäkra och undvika att könsbestämma transpersonen genom att hänvisa till transpersonens historia på detta sätt.

              Du skriver att det svenska språket saknar flexibilitet i jämförelse med t. ex. engelska och det kan jag hålla med om, men det svenska språket är också på många sätt mer flexibelt än engelskan. Du skriver att det saknas termer som kan göra distinkta skillnader på biologiskt kön och könsidentitet som det finns i engelskans man/woman, male/female, men det stämmer ju inte riktigt. Inom svensken blir det lite mer omskrivning ja, men det betyder inte att det inte saknas möjlighet att ge uttryck för dessa termer på svenska. Som exempel kan man till exempel uttrycka det som “född med manligt/kvinnligt kön”, eller som har blivit mer populärt inom transcirklar, “kuk/fittfödd”. Vill man inte vara riktigt så grov så ersätt kuk/fitta då med penis/snippa eller vilken term man nu känner passar en bäst.

              Dessutom ger du uttryck för att man i vissa sammanhang måste prata om transpersonens kön. Ja, det stämmer. Genomgår man en läkarundersökning så blir det ju den biologiska kroppen som man pratar om och där är ju kön en del av kroppen. Du verkar ge uttryck för att det är krångligt och snårigt att kunna navigera mellan kön och kön som en del av den kropp vi föds med och som hur vi identifierar oss, men det är därför ordet “identitet” blir extra viktigt, och det är, för att förtydliga, inte mindre viktigt i t.ex. det engelska språket. Vi får helt enkelt vara lite extra petiga i hur vi uttrycker oss och därför säga biolgiskt kön i jämförelse med könsidentitet. Det kan ju ingen missförstå att vara likvärdiga termer. Sedan kan vi utveckla detta och göra ännu tydligare och därför prata om socialt kön och könsidentiter i jämförelse med könsidentitet. Varför denna vikt på plural i jämförelse med singular? Jo, för när vi pratar om det socialt konstruerade könet så kan man aldrig prata om bara ett kön. Det kan tyckas självklart att man bara är en “man”, men riktigt så enkelt är det inte när man bryter ner hur folk förhåller sig till sitt kön och ger uttryck för sin könsidentitet inom socialvetenskapen. Din identitet är inte statisk utan du spelar ut olika roller som förändras i relation med den kontext du befinner dig i. När du är med dina vänner så beter du dig inte på samma sätt som du gör med din partner. Som man har jag inte samma förhållningssätt till mina andra manliga kompisar och hur vi pratar, skämtar osv. som jag har med min flickvän.

              Sist men inte minst så vill jag rätta dig lite där när du använder termen “könsbyte”, för att återgå till en tidigare punkt om hur viktigt det är hur vi använder språket på rätt sätt och uttrycker oss rätt. En transperson byter aldrig kön såvida du inte pratar om det juridiska könet, utan en transperson korrigerar sitt kön så att det överrensstämmer med det självupplevda könet. Detta för att en transperson var ju alltid född som det kön som de upplever sig som. För utomstående så kan det upplevas som att transpersonen en dag bara kom på att de ville förändra sig och man ser alltså detta från en statisk synvinkel där den tidigare punkten innan transitionen skapas som förhållningspunkt. Det blir alltså en upplevd känsla av att man “byter” precis som när man byter kläder för om man jämför med de tidigare plagg som man bar så är de ju annorlunda, därför har man bytt plagg. Detta stämmer alltså inte, eftersom transpersonen är född med en känsla av en viss könstillhörighet. Sedan när transpersonen i fråga börjar uppleva detta som viktigt eller starkt nog för att göra någonting åt det är en annan sak. Byter kön gör de dock inte.

            2. Andreas

              November 8, 2014, 19:42:47

              Vad har läst att transpersoner är 0,5procent sv Sveriges befolkning (vilket i för sig är helt orelevant) om vi utgår från huvudfrågan: att ha empati, att ha förståelse för att alla människor inte är som du, att de känner sig kränkta och
              att de vill/bör och ska kunna komma till talls utan att pratas över deras huvuden, Visst får du har åsikter, men det är sätter som det utrycks på UTAN att du förstå har/verkar intresserad av att sätta dig in i frågan. Derssutom kanske en också låta andra eller ämnen vara även om de inte faller i din smak.
              Jag kan tillexempel tycka att hen i bland används bara för att det nu är på tapetern, för den som skriver kan det vara jätteviktigt så då ska ja hålla käft.

  3. J

    November 7, 2014, 15:06:12

    Bra!
    Jag tycker också att det verkar som om Åsa Linderborg är förvånad och lite bittert besviken över att bli kritiserad av en grupp hon försöker värna (bara den klappen på huvudet!). Dessutom verkar hon missa att det dels kan vara så att viss kritik är lite överdriven och kan tas med en nypa salt, dels att massiv kritik kan betyda att man faktiskt ovetandes har sårat människor mer än man förstått. Istället verkar hon uppfatta all kritik som om den kom från “alla”, att den var viktig och att allt i den gällde henne, som om hon förvandlats till Ulf Lundell eller Björn Ranelid eller nån.

    Om det hon skrev varit dialog i en roman om en åldrande etablerad kulturvänsterperson som plötsligt stannar upp i sin självrättfärdigande godhet och för en första tvivlande dialog med sig själv om sin position och sin gärning hade det varit briljant.

  4. Maria Nilsson

    November 8, 2014, 02:28:08

    Anna jag tycker du missuppfattar Åsa Linderborg totalt. Det hon menar är att vi måste kunna prata om överordnade maktstrukturer utan att hamna i detaljnivån hela tiden. Man måste kunna tala om att det finns en patriarkal makt eller att män har högre lön än kvinnor utan att alltid hamna i en pseudodiskussion om det finns män med livmoder numera och de har inte det bättre än kvinnor bla bla. Anna varför missade du denna den mest centrala delen hos Åsa? DU är en kvinna oavsett om du lever med en man eller en kvinna så är du kvinna och kommer att bli ansedd och betraktad som en sån, du kommer att få lön som en sån, du kommer att få belöningar därefter med mera.

    1. Anna Troberg

      November 8, 2014, 08:42:06

      Hej Maria,
      visst kan man prata om övergripande strukturer, men vem ska bestämma vilka de övergripande strukturerna är? Åsa Linderborg vill tala om klass och kvinnor. Gott så. Men det finns andra saker som också skulle kunna vara en sådan diskussion, till exempel makt. Linderborg har oändligt mycket mer makt än någon av de mycket få personer som kommer att lyfta att det finns män som har livmoder. Om hennes övergripande diskussion skadas av att tio personer lyfter det, så är hennes övergripande diskussion haltande redan från början. Eller också är hon ohemult rädd för att inte få sista ordet i varje enskild diskussion.

      Men, visst. Låt oss säga att vi har en diskussion om kvinnor och mödraskap och någon lyfter att även män kan föda barn i dag. Då kan två saker ske. Antingen säger man: “Ja, det är helt sant. En ny och spännande utveckling som ger helt nya dimensioner till frågan.” eller också skriver man en lång artikel om att det är jobbigt att folk lägger till skal på en lök man helst vill ha för sig själv. Jag tror att det förra är den mest pragmatiska och intressanta vägen att gå.

  5. erik lönroth

    November 8, 2014, 08:22:23

    Den där diskussionen på Facebook var intressant. Men det här inlägget känns dock mest som ett rop på sympati än något annat.

    Eftersom jag var den som bidrog med kommentaren: “Vadå homofobi? Vart? Shit det hade varit kul att stöta på en sådan. Varför har jag inga sånna i mina flöden för!? Vart kan jag hitta dem?”

    … Så kan jag intyga att jag verkligen inte tog illa vid mig när du tyckte jag var oempatisk. Jag förstod däremot att just det här ämnet “homofobi” inte skulle kunna diskuteras konstruktivt. Diskriminering är alltid ett viktigt ämne dock.

    “Homofobi” betyder idag helt felaktigt att hysa aggressiva och fientliga åsikter om homosexuella. I stället för den mer korrekta översättningen av fobi “rädd för homosexuella”.

    Jag har fortfarande inte stött på en enda person i mina flöden , eller i riktiga livet, som varit homofob. Det hade varit spännande dock eftersom det kanske skulle gå att göra en riktig diskussion med en sådan. Rädd, fast inte idiot, kan ju bli något?

    Empati på nätet är billigt i klickaktivismen. Det blir lätt ihåligt. Så jag tycker inte du ska oroa dig över detta. Mängden empati är nog den samma fast kanske drunknar aningen i alla “likes” och “klicktivism”.

    1. Anna Troberg

      November 8, 2014, 09:06:29

      Vad ska jag göra med sympati? Det är en klappa på huvudet känsla jag inte behöver. Lite respekt skulle dock sitta fint.

      Din förklaring av ordet homofobi saknar både ordförståelse och grundläggande kunskap i psykologi. Du skriver:

      “”Homofobi” betyder idag helt felaktigt att hysa aggressiva och fientliga åsikter om homosexuella. I stället för den mer korrekta översättningen av fobi “rädd för homosexuella”.”

      Verkligheten är inte en tecknad film där rädsla uttrycker sig nämligen inte bara med att man ställer sig på ett ben på en pall och ropar “Iiiih!”. Ute i den verkliga världen uttrycker sig rädsla i att man exkluderar, ägnar sig åt verbala trakasserier, våld och ibland även mördar. Det är psykologi 1A.

      Du skriver vidare:

      “Jag har fortfarande inte stött på en enda person i mina flöden , eller i riktiga livet, som varit homofob. Det hade varit spännande dock eftersom det kanske skulle gå att göra en riktig diskussion med en sådan. Rädd, fast inte idiot, kan ju bli något?”

      Really? Jag råkar veta att det finns åtminstone fem-tio personer som du regelbundet deltar i diskussioner på Facebook med som inte direkt hymlar med sina homofoba tendenser. Om det gör dem lättare att känna igen, så kan jag meddela att det oftast är ungefär samma personer som är högljutt misogyna och inte sällan smygrasistiska. Ringer det i en liten klocka? Om inte, så är din toleransnivå för sådant osunt hög och du borde verkligen ta dig en funderare på var du själv står.

      Och jo, med all kunskap vi har tillgång till i dag, så är man faktiskt en idiot om man går runt och är homofob. Precis som man är en idiot om man är tex rasist. Det är samma sak. Det går inte att skylla på okunskap. Vi vet bättre.

      Du skriver också:

      “Empati på nätet är billigt i klickaktivismen. Det blir lätt ihåligt. Så jag tycker inte du ska oroa dig över detta. Mängden empati är nog den samma fast kanske drunknar aningen i alla “likes” och “klicktivism”.”

      Jag skriver alltså i mitt inlägg bland annat om en kvinna som mördades och om folk som ropar att hennes döda kropp är “knullbar” och skriker efter bilder på hennes kön. Du struntar helt i det och börjar istället racka ner på min önskan om lite mer empati. Det är ganska talande.

      Du bevisar exakt vad jag menade när jag skrev: “Empati får alltid ifrågasättas. Brist på empati är det nya svarta.” Så, grattis. Du är inne. Men, tro inte för ett ögonblick att det betyder att du har rätt när du viftar bort vikten av empati. Utan empati kommer mänskligheten att sakta tyna bort. “Not with a bang but a whimper”, som TS liot en gång skrev i sin dikt “The Hollow Men”.

  6. Jan

    November 8, 2014, 20:05:19

    Få se om jag förstår dig rätt? Det är helt okej att angripa idéer med att använda identiteterna på de som diskuterar. Argument kan man avfärda med hjälp av diverse synliga och/eller osynliga attribut på de människor som framför dem. Om attributen saknas eller inte har bevis för dem så kan man hitta på ett attribut så kan man avfärda argument.

    För så som jag läser Åsa Linderborg är att hon inte tycker det är okej. Men hur läser jag det fel?

  7. Roger Magnusson

    November 8, 2014, 22:06:33

    Djävligt ofräscht att använda “mansplaining” och “vita kränkta män”. Det tangerar det sexistiska; piratpartiet har verkligen helt tappat det.

    1. J

      November 9, 2014, 12:34:43

      Sammanhanget Magnus, sammanhanget. Jag kan t.ex., som jag snart kommer att göra, skriva order neger utan att för den sakens skull vara rasist. På samma sätt kan man skriva en text om det problematiska i att kategorisera människor och i den texten nämna begrepp som mansplain och vit kränkt man utan att vara sexistisk, så som Anna just gjort.

      1. Jan

        November 9, 2014, 20:24:55

        I ett större sammanhang som ger mig perspektiv till det här är hur identitetspolitik har blivit använt innan av skribenten. Det kort och gott så har jag läst de tidigare inläggen: om man manlig nörd kritiserar en kvinna, så skall man ha en tanke på att kritiken har eventuellt har en misogyn anledning. Det kanske låter ofarligt men det finns folk som saknar läsförmåga(oavsett kön) där ute och tar det som att manliga nördar är misogyna. Varje gång en manlig nörd försvarar sig så säger man att de tar på sig offerkoftan, utan att ha någon som helst empati med varför de känner sig attackerade. Så jag tycker Roger har en poäng.

        1. J

          November 10, 2014, 12:44:48

          Lustigt, jag har enbart sett identitetspolitik blivit beskrivet som någonting dåligt i Annas tidigare texter. Apropå större sammanhang alltså.

          Fast jag har ju sett även de texterna bli uppfattade som det motsatta, till och med när Anna skrivit att hon definitivt inte varken kommer att kalla sig feminist eller arbeta för att PP skall kalla sig feministiskt så har rätt mågna kommentatorer (eller deras strumpdockor) gått på som om hon försökt förvandla PP till FI, apropå läsförståelse. Så det kanske är för mycket krävt att man skall förstå att den här textens kritik mot Åsa Linderborgs identitetspolitik och efterföljande översitteri som just kritik mot identitetspolitik och översitteri?

          Angående empati så måste jag säga att jag är imponerad av hur lugnt och sansat och, ja, empatiskt Anna argumenterar i frågan, särskilt med tanke på den lite svårbegripliga agressiviteten i många av kommentarerna.

          1. Jan

            November 10, 2014, 16:10:24

            Språket används av människor medvetet eller omedvetet för att markera sin status och identitet. Om nu man använder ordlistan ifrån de som öppet förespråkar internetcensur så kan det tas som en markering till vilken grupp man identifierar sig med. Då är det väl inte konstigt att folk tror man har gått vilse. Till det hela tillhör att de som använder denna ordlista använder identitetspolitik för att attackera en grupp med människor med smala intresseområden. De är klart det blir inte någon kramlåda i kommentarerna om man känner sig attackerad och vill värja sig. I många dessa fall känner sig folk attackerade bara av ordvalet.

            Därav Rogers kommentar “Djävligt ofräscht…”

            1. J

              November 10, 2014, 20:38:34

              Jo det är konstigt. Det är som om Afrosvenskarnas riksförbund skulle bli uprörda över att någon skrev att de tyckte att det var fel att använda ordet neger. Om man inte kan urskilja ur en text när ett ord används för att beskriva att man tycker illa om det som ordet representerar så gör man sig hjälplöst svår att föra ett sansat samtal med.

              1. Jan

                November 10, 2014, 22:49:53

                Ja men det är inte ordet som börjar med N som är problemet. Det är ord som “afrofobi” för att kritisera kritik mot en person som har afrikanskt ursprung. Det blir jävligt svårt att debattera om man är hela tiden tvungen att påpeka att man inte är “afrofob” och har legitim kritik. Speciellt då man tycker att epitetet man fick var orättvis för så fort man får det så här man “offerkofta”.

                1. J

                  November 13, 2014, 11:15:43

                  Jag är ledsen men jag kan inte uttyda på vilket sätt det du skrev är ett argument emot det jag skrev. Inte heller kan jag uttyda om du håller med mig eller ej.

                  1. Jan

                    November 13, 2014, 13:10:09

                    Ledsen att jag var lite otydlig försöker låta bli pajkastning och hålla mig till diskussionen kring ord och språk. Vi är överens om att ditt exempel ord skall gå att använda i vissa sammanhang. Jag tycker att det mansplaining är ett kontroversiellt ord som inte bör riktas mot en person.

                    Från wikipeadia artikeln på Mansplaining. “There has been disagreement among women regarding the usefulness of the term. Given its gender-specific nature and negative connotation, the word has been described by Lesley Kinzel as being inherently biased, essentialist, dismissive, and a double standard. Annie-Rose Strasser states that that the term is too easily misunderstood and misappropriated, which makes it counterproductive in calling out problematic behaviour. She cites the coinage of the term “womansplaining” to describe a woman interacting with someone in a condescending manner as evidence of this misappropriation.”

  8. Antimon555

    November 8, 2014, 23:24:11

    Jag tycker nog att du själv är lite inne på empatilöshetens spår, i och med användandet av ordet “mansplaining” och uttrycket “vita kränkta män”. De är ju själva definitionen av att dra alla över en kam. Alla män är inte besserwissrar, och “vita kränkta män” insinuerar väldigt starkt att om man är en vit man har man ingen rätt alls att känna sig kränkt, oavsett vad någon gjort mot en.

    Annars behöver man inte titta längre än i TV-utbudet för att se starka spår av empatilösheten. Inte riktigt lika extremt som det du skriver om, men tillräckligt för att jag ska bli illa berörd och byta kanal eller stänga av. Jag talar naturligtvis om America’s Funniest Videos, och copycatsen, t.ex. Bloopers och Tosh.0 som går jämt och ständigt på reklamkanalerna. “Den där killen fick ett basebollträ i skrevet och ligger och vrider sig i plågor, HAHAHAHAHAHAHA, Nu ska vi skämta, vi häller olja på golvet så att någon halkar (och kanske bryter sig eller slår ihjäl sig, men det bryr vi oss inte om)… HAHAHAHAHAHAHA.

    Fan, vad jag hatar skiten. Och med risk för att vara ute på tunn is och cykla i piratvatten, så ska jag dra ett moralpanikspår här också: det påverkar ungdomar till att skada sig själva, förmodligen för att vinna pengar eller berömmelse. Jag har sett två exempel på detta, ett när jag satte på teven och det var ett sådant program, det andra en animerad GIF på en humorsajt.

  9. Antimon555

    November 19, 2014, 21:34:38

    Tre nyheter som kan hota yttrandefriheten inom några dagar? Jag har bloggat om bl.a. mordet och kommentarerna till det, som artikeln börjar med.

  10. Marx

    November 21, 2014, 01:49:02

    Herrejisses. Kan man verkligen kräva villkorslös empati när öronen sprutar av aggressiv apati mot allt och alla?

    – Du å du ska hålla käften för ni fattar ingenting! Dessutom är ni odemokratiska idioter*! Nu vill JAG få lite empati!!

    Treåringslogik, eller hur?

    *Tycker också att SD är idioter, men tar vi från dem rösträtten, får vi diktatur = idioti, eller hur?



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *