Pages

Categories

Search

 

Det är värre att vissa inte yttrar sig än att några yttrar stolligheter.

Det är värre att vissa inte yttrar sig än att några yttrar stolligheter.

by
February 20, 2015
F2, Politik
8 Comments

Det talas mycket om yttrandefriheten. Det är bra, men det är något som stör mig med en hel del av det här pratet. Yttrandefriheten tycks liksom bara tas på allvar om det som yttras är “rätt”. Om det är “fel”, så är yttrandefriheten inte längre så viktig. Yttrandefriheten tycks också vara något som man bäst åtnjuter från en upphöjd piedestal i det offentliga rummet. De som befinner sig nedanför piedestalen har inte samma tur. Det är helt enkelt skillnad på folk och folk när det gäller yttrandefriheten.

I går publicerade ETC en debattartikel jag skrivit om detta. I den ifrågasätter jag varför helt vanliga människor som uttrycker sina åsikter i kommentarsfält och på nätforum mäts med en helt annan måttstock än proffstyckare – ledarskribenter, krönikörer, kändisar och andra – med möjlighet att nå väldigt många människor. Jag tycker nämligen inte att det är rimligt att yttrandefrihetens ramar sätts beroende på avsändaren istället för innehållet. Yttrandefriheten mår inte bra av den här typen av klassklyftor.

I min debattartikel i ETC skriver jag bland annat:

Det kan också vara värt att fundera på hur etablerade medier skulle ha diskuterat Charlie Hebdos satirteckningar eller Lars Vilks rondellhund om de dykt upp osignerade på Flashback. Min gissning är att de inte skulle användas som en symbol för yttrandefriheten, utan istället som ett bevis för hur mycket hat, hets och hot som florerar på Flashback.

Och:

Åsa Linderborg ska självklart ha rätt att skriva Ingvar MeinKampfrad och att Kakan Hermansson ska få skriva kastrationsdikter. Charlie Hebdo ska lika självklart få publicera sina teckningar och att Lars Vilks ska få rita rondellhundar. Ingen av dem förtjänar på något sätt det hat de på olika sätt drabbats av. Det enda jag begär är att vanligt folk ges samma möjlighet att uttrycka sina åsikter, utan att bli förlöjligade från ledarplats, få hembesök av Trolljägarna eller bli uthängda i kvällspressen.

Läs hela debattartikeln här.

Journalisten och debattören Behrang Kianzad håller inte med mig och uttalar sig i dag om min text. Han säger bland annat:

Alla får ju yttra sig. Men yttrar du dig på ett rasistiskt sätt får du också räkna med att bli kallad rasist. Det handlar inte om att en pk-elit sitter och bestämmer vad som är rätt åsikter eller fel, utan det handlar om att det man yttrar får konsekvenser.

Läs hela artikeln här.

Det är en märklig kontring, eftersom jag inte propagerade för motsatsen i min text. Jag skrev att det är märkligt att man mäter med så olika måttstock beroende på vem avsändaren råkar vara. Det är faktiskt en sak vi måste fundera på. Varför betalar vissa potentiellt mer för sin yttrandefrihet än andra? Varför tjatas det jämt om att Flashback borde stängas ner för att en del missköter sig, medan ingen tjatar om att Nöjesguiden borde skrotas för att Kakan Hermansson uppmanar kvinnor att gå hem och slipa sina knivar och kastrera alla män som tittar på porr?

Självklart får folk räkna med att kallas till exempel rasister om de uttrycker den typen av åsikter. Jag har påpekat för många att jag upplever att de är är rasister, homofober eller sexister. Men, om sanningen ska fram, så är det ett ganska ineffektivt verktyg om man vill komma någon vart i ett samtal. De flesta som är rasister, homofober eller sexister tror inte att de är det och de kommer inte att ändra uppfattning bara för att jag eller någon annan påstår något annat. De tycker bara att man är dum som klistrar på dem en etikett de inte känner sig bekväma med och slutar sedan att lyssna på goda argument, som annars kanske hade nått fram.

Vidare säger Kianzad detta:

Linderborg skriver det ju i en kontext. Dessutom är det skillnad eftersom hon måste ta ansvar för vad hon skriver. Journalister och ledarskribenter har på sätt och vis större frihet att tycka vad de vill, men också ett mycket större ansvar. Någon som skriver på nätet kan alltid gömma sig och säga “det var inte jag, det var min tolvåriga dotter som skrev”. Som skribent kan du bli åtalad, men få fälls för förtal på nätet.

Här bekräftar Kianzad exakt det jag skriver om i min text. Det är i praktiken skillnad på folk och folk. Det vore betydligt mycket bättre om alla behandlades lika. Bryter man mot lagen ska man anmälas, utredas och och dömas oavsett vem man är. Om man inte gör det, så ska man inte lynchas offentligt genom till exempel Researchgruppens och kvällsmedias försorg.

Kakan Hermansson kan sova lugnt. Hennes våldsamma uppmaning till kvinnor att vässa sina knivar och kastrera män som tittar på porr kommer inte att leda till någonting annat än glada ryggdunkningar av hennes gelikar. Den skogshuggare som skrev ett fejkmanus till ett tv-spel på Flashback där Hermansson var slutskurken som skulle besegras på slutet har inte samma tur. Han kommer troligen undan ett formellt straff, men etablissemangets pöbelvälde kommer han inte undan. Han har redan fått valsa runt i kvällspressen. Visserligen inte med namn, men med tillräckligt mycket information för att människor omkring honom lätt skulle kunna identifiera honom.

Det är naturligtvis lätt att tänka att skogshuggaren förtjänar lite offentlig skampåle. Han uttryckte inte sina åsikter speciellt trevligt, men det gör å andra sidan inte alltid Hermansson heller. Men låt oss glömma både skogshuggaren och Hermansson en kort stund. Det handlar nämligen om något mycket större.

Om vi lite godtyckligt börjar dela ut skampålestraff till människor som faktiskt inte brutit lagen, så skickar vi samtidigt en tydlig signal till alla andra om att det är bäst att hålla tyst. Grejen med godtyckliga straff är att de är just godtyckliga. Det är svårt att i förväg veta när och hur de kommer att delas ut. Det som var acceptabelt i går kanske inte är det i dag. Om vi accepterar dessa godtyckliga skampålestraff, så tystar vi inte bara de som kastar dynga omkring sig. Vi tystar samtidigt många röster som samhället skulle må bra av att lyssna lite mer på.

Mest fastnar jag dock på Kianzads slutord:

Alla är inte kapabla att hantera sin yttrandefrihet. Det är nog ett större problem än att bara vissa åsikter får höras. Yttrandefriheten har begränsningar. Och även om det inte handlar om hets mot folkgrupp som i sig är ett brott enligt Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och därmed även enligt svensk lag, så bör man också ta hänsyn till konsekvenserna som det du yttrar får.

Faktum är att alla som kan uttrycka sina åsikter och samtidigt hålla sig inom lagens ganska vida ramar är fullt kapabla att hantera sin yttrandefrihet, oavsett vad Kianzad, jag eller någon annan tycker om deras åsikter och hur de väljer att uttrycka dem. Att ha en extremt unken åsikt och uttrycka den otrevligt är inte i sig ett tecken på att man inte kan hantera yttrandefriheten. Det är bara ett tecken på att man har en extremt unken åsikt och en galopperande brist på allmän hyfs. Varken mer eller mindre.

Naturligvis är det trevligt om folk i allmänhet – kända som okända – funderar på vilka konsekvenser deras handlingar får för andra människor. Jag är en så stor anhängare av allmän trevlighet att jag mer än en gång blivit kallad “trevlighetsfascist”. Det går dock inte att kräva att folk ska vara trevligare än vad lagens ramar föreskriver. Det går de facto att vara tämligen otrevlig utan att ens komma i närheten av att bryta lagen. Dessa otrevligheter måste vi kunna hantera, både som samhälle och på individnivå, utan att tappa fattningen och börja tumma på grundläggande fri- och rättigheter för oss alla.

Kianzad uppvisar samma von oben-attityd som jag lyfte i min debattartikel. Han tycks tämligen bekväm med att verklig yttrandefrihet allt mer håller på att bli en frihet förunnad ett fåtal, medan alla andra riskerar att löpa offentligt gatlopp om de tar sig ton. Men, vi måste våga tala om den klasskillnad som vuxit fram vad det gäller yttrandefriheten. Om vi inte gör det, så kommer den tids nog och biter oss där bak.

Uppsala Universitets devis är: “Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större.” Det är en skitdevis. Det är alltid värre att vissa inte yttrar sig än att några yttrar stolligheter. Därför måste vi stå upp för allas yttrandefrihet – även för de som tycker fel och har ett jävla sätt. I längden tjänar vi alla på det.

Anna Troberg

Anna Troberg är verksamhetschef för Wikimedia Sverige och författare, men bland de karaktärsdanande ungdomssynderna kan hon räkna några år som bokförlagschef och ett förflutet som partiledare för Piratpartiet. Hennes humoristiska roman "Chefer från helvetet" är publicerad i Sverige, Norge och Finland. Hennes motto är: "Life is pain. Get used to it ... or make it better!" Åsikterna på bloggen är hennes egna.

Other posts by

Related Post


8 Responses

  1. Hans Odeberg

    February 20, 2015, 13:52:46

    Tack för att du fortsätter yttra dig.

  2. Fredrik

    February 20, 2015, 16:13:46

    Tack för att du fortsätter att stå för din egen vettiga linje i “näthat”-debatten.

  3. Antimon555

    February 21, 2015, 00:15:30

    Ett riktigt gammalt inlägg jag skrev om att Sveriges tryck- och yttrandefrihet redan är svag. Det var i samband med Researchgruppens förra avslöjanden, när du, Anna, hade varit med i Studio Ett: https://integritetsnytt.wordpress.com/2013/12/12/i-grund-och-botten-ar-sveriges-tryck-och-yttrandefrihet-svag/

    Jag tänkte att det kunde passa apropå det här.

    Till Anna: Säg till om du tycker att jag åker för mycket “snålskjuts” på dina inlägg, jag känner att det har blivit mycket nu. Jag tror själv att det inte är någon nackdel för dig av ungefär samma anledning som piratkopiering inte är någon nackdel för upphovsmännen, men jag minskar på det om du vill.

  4. Kalle

    February 21, 2015, 15:30:10

  5. Anonym

    February 23, 2015, 11:23:15

    Jag tycker att du lyfter ett viktigt fenomen, det finns en segregation när det gäller frihet att yttra sig. Jag tror också att det finns fler aspekter än bara skillnaden mellan proffstyckare och plebejer, det känns som om det finns en tydlig skillnad mellan populära åsikter och impopulära sådana. Den förra kan komma undan med mycket utan att kritiseras, medan det på något sätt är acceptabelt att helt enkelt skrika ned den senare med glåpord utan att bry sig om det faktiska innehållet.

    Ett exempel på det tycker jag är det du skriver om Kakan Hermansson. I ETC är du tydlig med att gränsen för yttrandefrihet går vid uppmaningar till våld. Ändå verkar du inte reagera över att Kakan uppmaningar kvinnor att slipa sina knivar och skära av kroppsdelar på någon annan? Du tycker till och med att det är ett bra exempel på saker som ska vara tillåtet att säga. Vad beror det på?

  6. Micke

    February 24, 2015, 18:53:55

    “Piratpartiets partiledare bloggar”, står det som titel på hemsidan, och om man söker efter den här sidan från Google.

    Nu vill jag ju minnas att du (Anna Troberg) avgick från partiet efter årsskiftet 2015. Varför har du då inte fått hemsidan uppdaterat till att reflektera att dina åsikter och tankar inte längre är som “partiledare för Piratpartiet”, utan som vanlig privatperson?

    1. Anna Troberg

      March 9, 2015, 10:52:53

      Hej Micke!
      För det första, bra bloggare reder sig själv. Jag sköter allt på min blogg själv. Jag “får inte bloggen uppdaterad”. Jag uppdaterar, kodar och fixar allt själv och har alltid gjort så.

      För det andra, så har jag redan ändrat det och vad jag kan se funkar det. Däremot kan det ha tagit tid för Google att få det att slå igenom.

  7. Leif Söderström

    March 13, 2015, 10:20:26

    Tack för ditt mod och din klarsynthet !



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *