Vår stund på jorden

Medellivslängden för en människa är omkring åttio år. Det påverkar hur vi ser på tillvaron. Vilka val skulle vi göra om vi levde tio gånger så länge?

Vår stund på jorden
Foto: Greenland Shark av Hemming1952, CC-BY-SA.

Den här firren fascinerar mig. Hen är en håkäring, ibland kallad grönlandshaj. Den kan bli åtminstone 400 år gammal, antagligen till och med runt 500 år. Fundera på det en stund.

Håkäringen simmade runt i ishavet när Shakespeare dog 1616. Den var där när drottning Kristina klev in i rikssalen på Uppsala slott och abdikerade 1654. Den fanns där i djupet när den amerikanska självständighetsförklaringen skrevs under 1776 och när den franska revolutionen gjorde den franska aristokratin ett huvud kortare 1789.

Världskrig kom och gick. Vi for till månen. Internet kopplade ihop och slet isär människor. Det folk som för mindre än 250 år sedan förklarat sin självständighet gjorde sig plötsligt frivilligt till slavar under politikens motsvarighet till Pennywise.

Varför måste vi människor alltid tvinga på andra vårt eget drama som en överförfriskad onkel på släktträff?

Ovanför ytan 500 år av detta ständigt pågående mänskliga drama. Under ytan lugn och ro i hundratals år. Tills nu. De håkäringar som föds idag kommer inte att få åtnjuta samma bekymmersfria långa liv som sina föräldrar. Varför måste vi människor alltid tvinga på andra vårt eget drama som en överförfriskad onkel på släktträff? Det är på en gång fascinerande och outsägligt sorgligt.

En människas stund på jorden är kort. Vi har i årtusenden kunnat leva loppan utan att begrunda en morgondag som vi ändå inte kommer att få uppleva. Morgondagen har alltid varit någon annans problem. Kanske skulle vi bry oss mer om varandra och världen omkring oss om vi levt fem tio gånger längre och faktiskt tvingats leva med de yttersta konsekvenserna av vårt agerande.

Kanske är det också därför de som faktiskt kommer att behöva leva med konsekvenserna provocerar så oerhört. Det handlar inte om att Greta Thunberg och hennes följare har fräckheten att strunta i skolan ett litet slag. Vem av oss gjorde inte det då och då av betydligt mindre ädla skäl? Det handlar om att de obönhörligen påminner oss om vilka egoisktiska skitstövlar vi de facto är.

Vad skulle du göra annorlunda i dag om du visste att du kunde leva i några hundra eller tusen år? Pinna iväg till kommentarsfältet och berätta!