#8 AI, AI, AI, det bultar och det bankar

En fråga som ofta dyker upp i samtal om AI är en osäkerhet kring hur vi människor skulle kunna relatera känslomässigt till en AGI. AGI står för Artificial General Intelligence och beskriver en AI som fullt ut kan förstå och lära sig samma intellektuella uppgifter som en människa kan. Skulle vi kunna få någon form av djupare relation till en sak? Jag tror det. Människor döper sina bilar och robotgräsklippare hela tiden. Det tyder på en viss känslomässig bindning, även om det är en högst ensidig historia.

Just nu är Buffy (min bil) på verkstaden och jag bad dem oroligt att "Ta väl hand om henne!" när jag gav dem nyckeln. En kollega oroar sig för att stackars Stig (familjens robotgräsklippare) sjunger på sista refrängen, men hoppas att han ska få uppleva en sommar till. Människor är fullt kapabla att forma starka band till saker baserat på känsla snarare än på till exempel monetära värden. Eller som den engelska författaren Jeanette Winterson konstaterar i sitt TED Talk om AI: "Any of you who ever fell in love with your teddy bear, which is all of you, know what it's like to have an intense relationship with a non-biological lifeform."

Och, om vi tar det hela ett steg längre. När blir en sak en varelse? En sak som kan förstå, lära sig av sina erfarenheter, dra egna slutsatser och reagera på dem och så vidare kanske någonstans upphör att vara en sak och istället blir ett slags liv. Det vi tror är teknisk utveckling i dag kanske är början till en ny form av liv någon gång i framtiden. Tanken svindlar, men det är så spännande!

Och nu, veckans tre tips. Onwards and upwards!

Veckans titt- och lästips

AI är ett ämne som engagerar, så här kommer lite mer om det. Grovt generaliserat brukar techfolket vara förtjusta, medan humanister och kulturknuttar är mer skeptiska. Det är synd, för vi behövs i AI-utvecklingen. Expressens Victor Malm sällar sig till de skeptiska i en intressant kulturkrönika. Hans tes är att om maskinerna kan tänka åt oss kommer vi sakta men säkert att bli dummare och dummare. Jag delar inte Malms farhåga, men hans text är läsvärd.

Malm borde läst Jeanette Wintersons essäsamling 12 Bytes: How We Got Here. Where We Might Go Next. Hon tar sig nyfiken och orädd an AI ur ett historiskt, filosofiskt, tekniskt, kreativt, religiöst, politiskt och mänskligt perspektiv. Wintersons TED-prat om det hela finns här nedanför. Laura Spinney skrev en bra artikel i The Guardian om boken när den publicerades förra året.

Veckans remissvar

För ett par veckor sedan citerade jag en artikel av Svenska PEN där de slog fast att yttrandefrihetskampen har flyttat hem till Sverige. När det gäller den här typen av friheter gäller det att vara vaksam. De monteras inte ned över en natt. Det sker i små, små steg tills det är för sent. Man kan anta att inte ens alla beslutsfattare ser helheten. Var och en stirrar på sin lilla bit tills helheten är ett faktum, ungefär som när en familj lägger julklappspussel på soffbordet.

För en tid sedan begränsades journalisters möjlighet att rapportera om Sveriges förehavanden i andra länder via den nya lagen om utlandsspioneri. Den bollen missades innan det var för sent, vilket har lett till en hel del självrannsakan i journalistkåren. Nästa boll lär inte flyga in i mål lika lätt. Eric Rosén är redan på den i Aftonbladet.

Den här gången handlar det om en departementsskrivelse med titeln: "Återkallelse av sändningstillstånd med hänsyn till Sveriges säkerhet." Den föreslår att regeringen ska få utökade möjligheter att dra tillbaka sändningstillståndet för oberoende och kommersiella medier. Sedan är det mesta oklart. Till och med Säpo efterfrågar i sitt remissvar: "en djupare analys av vad det är som avses skyddas och mot vad." Hmm ...

Veckans lookalike

Tilda Swinton som bibliotek möttes med glada tillrop i min inkorg för några veckor sedan. Därför följer jag upp succén med David Bowie som blötdjur. Smakprov nedan, många fler här.