#9 Taskig vandel vs. kanonplats

Den här veckan har jag bland annat roat mig med att ställa frågor till AI:n ChatGPT. Bland annat utspelade sig denna lilla konversation:

Jag: "What is your best joke?"
ChatGPT (funderar länge): "Why did the tomato turn red? Because it saw the sallad dressing!"
Jag: (himlar med ögonen) "Ha, ha..."

Av detta drar jag slutsatsen att ChatGPT nu uppnått en fyraårings humornivå eller är någons pappa. #dadjoke

Sätt på säkerhetsbältet. I dag har nyhetsbrevet bra spännvidd. Från över 30 000 år gamla grottmålningar till Nina Hagen, med en mellanlandning hos Strindberg.

Onwards and upwards!

Veckans arkivfynd

HUR har jag kunnat missa denna pärla från förrförra året? Angela Merkel önskade Nina Hagens gamla slagdänga ”Du hast den Farbfilm vergessen” till sin avtackning och en redig tysk militärorkester levererade. Det är ingen hemlighet att jag älskar Hagen (vilket är en av få saker som jag och hunden är djupt oense om), men bäst av allt är ändå Merkels lilla nöjda nick i slutet av filmklippet. Klicka hit och tryck på play. Det är 32 sekunder du inte kommer att ångra, speciellt inte den allra sista. Love it!

Veckans brott och straff

Det har ju pratats en del om dålig vandel på sistone och då kom jag osökt att tänka på August Strindberg. Den 8 maj 1891 skrev Strindberg ett brev till Kyrko- och skolrådet i Värmdö församling där han bland annat anklagade Marie Caroline David för att inte bara vara ett fruntimmer som hemfallit åt dryckenskap, utan också för att vara lesbisk. Stackars Strindberg! Kvinnfolk som inte dånade vid blotta åsynen av honom?! Hemska tanke!

Vad hade då fröken David gjort för att dra på sig Strindbergs vrede? Hon hade agerat moraliskt stöd åt Siri von Essen i samband med hennes skilsmässa från den kände författaren. Strindberg trodde att något mer var i görningen, men hur det var med den saken är högst oklart och dessutom irrelevant.

Strindberg nöjde sig dock inte med att skriva och skamma fröken David inför Kyrko- och skolrådet. Någon månad senare, på självaste midsommardagen, gick han till fysiskt angrepp, haffade tag i David och slängde ned henne för en verandatrappa.

Förbluffande nog, med tanke på att det hela utspelade sig 1891, dömdes Strindberg den 19 juli 1892 faktiskt för både ärekränkning och misshandel i Värmdös häradsrätt. Hurra!

Slutligen, en fråga från en kille som vill vara anonym, men låt oss för enkelhetens skull kalla honom August: "Blir man portad från den där kulturkanonen som SD och regeringen vill ha om man har taskig vandel, eller kan jag utnyttja något av alla mina privilegiekort?"

Här hade det så klart passat ypperligt med en diskussion om förhållandet mellan verk och person, men den sparar jag till en annan gång. Jag nöjer mig med att tipsa om Stockholmskällan, där man kan hitta den här historien och många andra.

Veckans Werner

Ah, Werner Herzog! Det är något med hans dokumentärfilmer som det är svårt att värja sig mot. Personligen älskar jag kontrasten mellan hans känsliga anslag och hans lite yxiga berättande på engelska med tysk brytning. I helgen ramlade jag över hans dokumentär "Cave of Forgotten Dreams" (2010) om de över 30 000 år gamla målningarna i grottan Chauvet i Frankrike. Dokumentären är väl värd en titt oavsett om man är intresserad av grottkonst eller ej. Men, om man som jag tycker om att nörda ner sig i förhistoria, så är den smått fantastisk.

Hela filmen kan man titta direkt på här. Eller också spanar man in trailern först och kastar sig över hela filmen efteråt. Det är en smaksak.